Final Fantasy X har den mest irriterande huvudkaraktären någonsin men för det är det inte ett dåligt spel. Du får spela som pojken Tidus. I sin stad Zanarkand är han en väldigt känd spelare inom sporten blitzball. Han är väldigt populär och hans liv är rätt vanligt fram tills den dagen det kommer en enorm våg över hela staden som slukar upp honom och skickar han 1000 år framåt i tiden. Där träffar han flickan Yuna och får veta att hans stad har varit borta 1000 år sedan den hemska katastrofen med Sin. Sin är ett monster som Yuna ska ta ihjäl tillsammans med sina vakter Wakka, Lulu och Kihmari. Tidus bestämmer sig för att bli en vakt åt Yuna och på deras resa kommer de att finna fler karaktärer som följer med och sanningen bakom Tidus far.
Av mig får spelet 5/5, trots att Tidus gör så att man vill slita av sig håret ibland. De har inte lyckats så bra med att få rösterna att passa bra med karaktärernas munrörelser men spelet har väldigt snygga filmsekvenser. Spelet har även väldigt snygga och framför allt många olika miljöer som man kan springa runt i och levla upp sina karaktärer. Bossarna som man får slåss mot är genomtänkta och man måste använda hjärnan för att tänka ut en strategi för att klara av dem. Förutom det så bjuder spelet på en fantastisk handling med många speltimmar som kan spenderas på många olika sätt, såsom att klara av handlingen, slåss mot monster, skapa vapen, hitta skattkistor, rida på chocobos, samla legendariska vapen och mycket mer.
Final Fantasy X är helt klart ett av de bästa inom serien och jag rekommenderar det till vem som helst! Det här är ett spel ingen får missa!

I Final Fantasy X får du spela som den unge mannen Tidus som är en känd "blitzball" spelare. Plötsligt så kommer det en stor våg över hela hans hemland Zanarkand och han lyckas, på något sätt, färdas framåt i tiden där hans hemland har varit borta i flera år sedan den hemska katastrofen "Sin".
Han möter nu flickan Yuna, och tillsammans ska de finna sanningen bakom Sin samt Tidus far.
Även fast det här spelet helt klart har den mest irriterande huvudkaraktären i Final Fantasys historia så får spelet 5/5 av mig. Spelet har fantastiska och underhållande turbaserade strider och sju stycken karaktärer som du kan ha på ditt party dock bara tre åt gången. Dessutom så har spelet ett väldigt roligt levelingsystem men som till en början kan vara lite svår att förstå, härliga bossfighter, fantastisk musik och slutligen så har spelet en otroligt fängslande handling.
Om du inte har spelat igenom en Final Fantasy titel än så kan Final Fantasy X vara ett bra spel att börja med. Det är bra grafik, spännande story och det är roligt att spela mer än en gång. Det är även ett rätt så långt spel, så det kommer ta många timmar innan du klarar ut det!

Spelet handlar om den unge mannen Tidus. Han är en rätt så känd "blitzball" spelare och har ett rätt härligt liv. Plötsligt slår en stor våg över hans hemland och han råkar hamna framåt i tiden där hans stad; Zanarkand har varit borta i flera år sedan den hemska katastrofen "Sin".
Han möter nu flickan Yuna, och tillsammans ska de finna sanningen bakom Sin samt Tidus far.

Några få minus är;
Tidus är nog den mest irriterande hjälten inom alla Final Fantasy spel.
I vissa tillfällen är det synd att man inte kan vrida på kameran.

Några starka plus är;
Det är turbaserat. För många kan detta vara något negativt och tråkigt men för mig är det råhärligt. Älskar den gamla Final Fantasy stilen.
Sju stycken karaktärer som du kan ha på ditt party, dock tre åt gången.
Levelingsystemet är roligt, kanske en aning svårt att förstå till en början.
Otroligt fängslande story.
Snygg grafik för att vara det första Final Fantasy till Playstation 2.
Bossarna är roliga.
Musiken är fantastisk!

Om du inte har tagit an en Final Fantasy titel än så kan Final Fantasy X vara ett bra spel att börja med. Det är bra grafik, spännande story och det är roligt att spela mer än en gång. Det är även ett rätt så långt spel, så det kommer ta många timmar innan du klarar ut det!

Final Fantasy X är enligt mig ett av de bästa spelen i spelserien. Du får spela som blitzball-spelaren Tidus som slungas fram 1000 år in i framtiden. Där börjar hans resa på att försöka hitta hem men det blir inte riktigt som tänkt. Han möter flickan Yuna som är ute på sin egna resa i hopp om att kunna rädda deras värld.
Spelet har en riktigt bra handling, underhållande bossar, roliga strider, intressanta karaktärer och coola miljöer. Det enda jag störde mig på var huvudkaraktären Tidus. Han är riktigt dryg men spelet är fortfarande bra.
Om du inte har spelat något JRPG tidigare så kan det här vara ett bra spel att börja med. Om du har velat testa Final Fantasy är Final Fantasy X också ett bra spel att börja med! Ge det en chans för det är en oförglömlig klassiker till Playstation 2.

Den här spelguiden till final fantasy x är ett riktigt bra tillval om du vill ha ut så mycket av spelet som möjligt.

Du kanske aldrig har ägt en spelguide och undrar vad den innehåller.
Förutom att den lär ut allt basic som kontroller mm så är det även en walkthrough genom spelet, den lär ut ett par knep här och där, den visar fienders status, svakheter mm, pussel och även en del hemligheter i spelet.
Ja, det hur mycket som helst i boken.

Läsning har faktiskt aldrig varit så här kul som när det gäller något man är väldigt intresserad av. Det är ca 230 sidor i boken med information blandat med läckra och färgglada bilder. Boken är på engelska men ganska lättförstådd. Gillar du spel och kan lite speluttryck så fixar du att läsa boken om du är en 15 år ungefär och läst engelska i skolan.

Denna boken är perfekt om du ska börja spela eller vill ha ut så mycket av spelet som möjligt.
PS. Final fantasy X är det största spel jag spelat som inte är online. Du kan lätt fördriva 200-300 timmar innan allt är avklarat och boken hjälper dig genom detta äventyr.

Det här är säkerligen ett av de vackraste spelen till PS2:an, på delad plats med några fler titlar.
Ett jättebra spel med en spännande och intressant story, lagom utmanande strider, en hel del härligt levlande samt ubersnygga filmsekvenser. Infogat finns också en del mindre pussel.
En del av spelet är ett minispel (eller vad man ska kalla det), huvudkaraktären (du alltså) är en känd blizzballspelare, och du kommer att gå med i ett nytt lag och spela helt enkelt. Efter de inledande matcherna (som du inte måste vinna) är du fri att ägna lite, ingen eller mycket tid åt bli sporten, efter hur du själv känner. Personligen gillade jag inte riktigt minispelet men gör man det finns extra speltimmar att vinna där.
Det är överhuvidtaget ett innehållsrikt och långt spel, du kommer att ha att göra ett bra tag.
Det som saknas kan jag tycka är ett engagemang i och att bli berörd av karaktärerna och storyn, det känns inte riktigt äkta på något vis. Sedan är det inte den sortens spel som är direkt mysigt, det är snarare imponerande, stort och spännande.
Striderna är turbaserade. Det gäller att hitta fienders svagheter och attackera dem. Det kräver stundtals en del tänkande men är inte överdrivet svårt utan varierar från mycket lätt till medelsvårt. Kontrollen är otroligt tajt och bra och efter ett tag känns den intuitiv. Man behöver inte bläddra i evigheter i menyer utan striderna går relativt smidigt och snabbt. Och det är tur, för de är många.
FFX är inget perfekt spel och tilltalar säkert inte alla, inte ens alla rpg-fans. Men jag älskar det ändå och tycker att det är ett riktigt bra spel, väl värt att förlora sig i. Dock inte det bästa rpg jag spelat.

Final Fantasy X är ett väldigt stort spel, mycket att utforska. Du kommer att spela som Tidus(huvudpersonen) och göra en resa som du aldrig kommer att glömma. Genom spelets gång möter du helt unika varelser i olika former och svårighetsgrader. Hitta gömda föremål och Aeoner att kalla fram när du behöver hjälp på slagfältet. Du kommer att kunna spela som Tidus, Lulu och många fler. Alla har sina egna egenskaper och specialattacker att använda mot monstren.
Under spelets gång kommer du även ha möjlighet att ta dig fram på snabbare vis genom att bl.a. rida en Chocobo. Bästa spelet i serien än så länge tycker jag.

Tycker detta är ett av de bästa final fantasy spelen som har släppts hittils.

Det är ett nytt och spännande levlingssystem (shere grid) när man väl kommer in i det. Spelet har också en intressant story och bra och stämmningsfull musik. Det finns riktigt mycket sido grejer att göra tex rida chocobo, fånga monster möta aeoner.

Detta är nog det största spelet jag spelat, iallafall som inte är online. Det tar nog 200-300 timmar innan allt är avklarat som är värt att göra.

Stort plus är storyn som är värd att spela igenom ett flertal gånger. Den är lika bra varje gång, tro mig.
Detta är ett spel alla rpg fans måste spela!

Ända sedan Square släppte Final Fantasy 3 så har man förstått att de var ute efter att skapa det ultimata rollspelet. FF 4 och 5 var två fantastiska spel som visade det ännu tydligare, och i-och-med FF6 så bemästrade de genren. De nöjde sig dock inte där, FF7 var på många sett det spel som fick Västvärlden att få upp ögonen för Japanska rollspel och är en i dag mångas (även mitt) favoritspel. Även FF8 och 9 var två mycket bra spel. Och det här är alltså det första Final Fantasy spelet till Playstation 2. Och, ja, det är ett absolut nödvändigt köp. Är du förvånad?

Spelaren antar rollen som den ljushårige grabben Tidus. Han lever i en framtidsstad kallad Zanarkand där han är stadens stjärna i sporten Blitzball. Tänk dig en blandning mellan fotboll och handboll under vattnet så får du en hyfsad bild av hur den fungerar. Under en Blitzball-match så blir staden plötsligt attackerad av ett stort monster, och Tidus tvingas tillsammans med den mystiska Auron och stadens alla livrädda invånare fly.
Det går dock sådär, och Tidus förs långt tillbaka i tiden.

Det första jag tänker på är grafiken, som är helt otrolig. Spelandet flätas ihop med enormt vackra mellansekvenser på ett utmärkt sätt, och det är än i dag ett av PS2:ans snyggaste spel.

Spelet har även (såklart) ett nytt "level-up system", och jag tycker personligen det är det bästa i serien. I paus menyn hittar man alternativet "Sphere Grid", och ser ut som en enorm karta av något underligt slag. Den består av en massa ringar, vissa med en symbol i, andra tomma. Alla karaktärer börjar i olika delar av "Griden", och kan då de får tillräckligt mycket erfarenhetspoäng i strid flytta runt på kartan. Kommer man till en ring med en symbol i kan man aktivera den med en sorts sten och då lära sig en ny förmåga eller få bättre stats permanent.

Nytt är även stridssystemet. Inget mer ATB (Active Time Battle) här inte, utan nu mera är det turordningsbaserat som gäller. Den karaktär med högst ”Speed” börjar självklart och får då all tid i världen på sig att välja kommandon. Till höger av skärmen syns en lista med vilka som kommer få göra de närmaste attackerna och med hjälp av den går det bra att planera striderna.
Det fungerar super, och det är skönt med lite omväxling i serien.

Det bästa är dock handlingen. Det här är ett av de allra sorgligaste FF-spelen, och vissa scener känns rejält. Framför allt har de lyckats enormt bra med karaktärsgalleriet. Även om jag aldrig kommer att gilla Tidus så är de övriga karaktärerna oförglömliga. Speciellt Auron är en intressant karaktär, som tillhör en av de bästa i seriens historia.

Även musiken förtjänas att nämnas. Den håller överlag inte riktigt lika hög klass som de bästa FF-spelen men nära på. Vissa stycken är så enormt bra att man bara sitter där och lyssnar, och glömmer helt bort vart man var påväg, eller vad som var tvunget att göras. Lyssna bara på intro låten ”To Zanarkand” så förstår du vad jag menar. Spelet innehåller dock en del stycken som man inte alls tänker på, och en del som är rent dåliga, för att soundtracket ska passa bland de allra bästa. Överlag är det dock fantastiskt. Kan även passa på att nämna att karaktärerna har fått röstskådespeleare den här gången. Det tillför mycket till vissa scener, men samtidigt gör flera enormt dåliga insatser. Titta bara på James Arnold Taylor som ger Tidus ”liv”.
Sämre röst får man leta efter…

Betyg: 10/10 – Så har man äntligen kommit hit. Betyget. Har du inte redan förstått det så är spelet fantastiskt. Vissa skavanker, javisst, men vilket spel har inte det. Tillsammans med ”Tales Of Symphonia” och ”Dragon Quest 8” är det här det bästa den här konsolgenerationen har haft att erbjuda i rollspelsväg.

Jag har alltid ÄLSKAT finalfantasy och kommer alltid men när jag väl längtat i några år från 9an till ffX så kände jag direkt att detta finalfantasy spelet var inte riktigt finalfantasy.

För det första har det ingen riktig världskarta utan när man åker trycker man på ett ställe så flyger man till det, den ända fördelen med detta är att det går snabbare att ta sig till olika platser men det negativa är utforskandet man kan inte som i dem andra finalfantasy spelen utforska och hitta nya ställen utan det gör spelet ännu mer linjärt än vad det redan är.

Grafiken kan man inte klaga på där gör square jobbet som dem ska.

Handlingen är inte den bästa i detta spelet då är final fantasy 8as faktiskt bättre.

Lvl systemet är konstigt i början men man lär sig det efter ett tag.

Om man spelar spelet för handlingens skull och för att njuta av det utan att få alla saker i hela spelet tar det cirka 40-60 timmar medan om man satsar på att få exact allting räkna med en ganska lång tid på ( för mig tog det 240 timmar att få allt) 240-260 timmars spelande.

till slut är detta inte ett riktigt final fantasy detta är Svarta fåret i FF serien tillsammans med X-2 och 8

Många hyllar detta spel, det är onekligen bra, men inte bäst i serien enligt min mening. Grafiken är vacker, musiken underbar, men det som jag inte fastnade för var karaktärerna.
Det fanns en, Auron och kanske Kimari....sedan var det tunt. Tidus kan jag inte identifiera mig med. Sedan är det väl det faktum att man har lagdt på röster....tanken är god, resultatet blev löjeväckande.

Stridssystemet däremot är en ren fröjd, en fest för strategen i dig. Rusting/skydd systemet lämnar mycket att önska dock.

Visst är spelet bra, jag är säker på att tidigare recensenter har berätta storyn redan så jag hoppar den biten.

Detta känns mer som ett spel som är riktat till folk utanför den trogna skaran. Att det var ämnat för en bredare publik, inget ont i det.....
....men jag slåss hellre mot Kefka.

Smaken är som baken, det är tydligt.

Storyn som sådan är helt acceptabel, dock känns den aning fattig i jämförelse med tidigare delar som bjuder på mindre ögongodis men bra mycket mer genomarbetade komplexa storylines. Även karaktärsgalleriet känns något fattigt med svaga karaktärer - undantaget är Auron som med sin bakgrund och karaktärsdrag blir den intressantaste av de spelbara karaktärerna.

Vad gäller musik och grafisk framställning är det bara konstatera att det inte finns mycket att klaga på. Det är snyggt, om än med en hel del skönhetsfläckar.

Själva lvl systemet känns först väldigt förvirrande men övergår snart till en rolig sidosysselsättning, med ett ständigt pusslande. Ett roligt grepp, dock ej det mest helgjutna system i seriens historia.

Spelbarheten som sådan är dock ett skämt där första halvan utav spelet känns som ett alldeles för långdraget intro, utan särskillt mycket frihet. Interaktiv film är en ständigt återkommande tanke i spelarens huvud. När man sedan föräras med valfrihet efter alltför många filmklipp, tjatiga dialoger och monotona, linjära uppdrag - visar det sig att det inte finns någon egentlig story kvar att förmedla. Du kan här välja om du vill köra en bunt sidouppdrag som är allt annat än välkonstruerade med monotoniskt nötande som förebild, eller mer eller mindre välja att gå till slutbossen direkt (Vilket du vid det här laget defenitivt kommer att göra) för att möta tidernas mest meningslösa boss. Var inte rädd, det är idiotsäkert konstruerat för att du ska klara av bossen.

Mitt råd till dig som funderar på att köpa detta spel: Köp det begagnat för en billig slant, skumma igenom det för sakens skull och gräv sedan ner det någonstans.
Bättre lycka nästa gång Square....


BETYG: 1½ / 5

Det hade länge sagts varit omöjligt för Square att göra ett Final Fantasy bättre än del VI och IX. Men folk väntade förstås otåligt på den nya uppföljaren och Square själva var inte det minsta oroliga trots att de hade tagit bort onlinefunktionen som de lovade att spelet skulle ha.
Så fort det släpptes nya bilder och trailers på Final Fantasy X så fick det alltid samma svar, grafiken är vacker men var är känslan från Final Fantasy? Spelet fick självklart skjuta upp releasedatumet flera gånger. Square blev oroliga.
Hela spelvärlden blev bara mer och mer orolig. Grafiken har aldrig gjort ett Final Fantasy, utan känslan. Skulle Square slarva bort FF-känslan medan de bara jobbade på grafiken? Skulle Final Fantasy X utspelas i en vacker men tom värld? Skulle man orka spela igenom spelet? Och vad skulle hända om Square gjorde fler Final Fantasyspel i den här stilen?
Square brydde sig inte om kritikerna. De visste vad de gjorde. Och det håller jag verkligen med om.

2001 släpptes spelet och jag köpte det 2003. Och ingenting skulle någonsin bli sig likt.
På samma sätt som Breath of Fire III (det första Rpg jag spelade) hade ändrat min syn på TV-spel, vände Final Fantasy X upp och ner på allt jag trodde mig veta om den populära genren. Ingenting jag hade spelat innan Final Fantasy X spelade nån roll när jag tog mina första steg med Tidus. Och då var Zanarkand bara början.
När Tidus hade signerat Blitzbollarna, spelat en blitzbollmatch, blivit attackerad av Sin och till slut åkt 1000 år in i framtiden, där han nån timme senare flöt iland på Besaids stränder.
Sin, blitzball, Al Bhed, Spira, aeons, summoners, spheres, overdrives och Rhonsos var nästan bara för mycket fantastiska ting. I början av spelet följer Tidus Yuna tillsammans med hennes guardians på en pilgrimsfärd för att förgöra Sin, ett jättelikt monster som endast kan besegras med den slutgiltiga frammaningen. Men Sin visar sig inte vara det största hotet.
En respekterad summoner, ledare för Guados och med hela Spiras befolkning bakom sig visade sig vara ett större hot än Sin, spelets story chockar spelaren hela tiden med konspirationer och problem.
Och så fortsätter spelet hela tiden. Jag kunde inte sluta spela eftersom jag ville ha svar på allt, självklart var slutet ett mysterium likaså och Square låter som vanligt spelaren tolka slutet hur han vill.

Square visste att spelet skulle bli en succé. Men det räknas inte som seriens bästa då fansen höll kvar vid Final Fantasy IV, V, VI, VII, VIII och IX, men det spelar ingen roll. För mig var detta spel det bästa Final Fantasy och absolut bästa RPG jag spelat. Det fanns alltid något nytt att upptäcka i spelet till min stora glädje.
Slutet var helt fantastiskt och fick mig nästan att börja gråta. När eftertexterna hade rullat färdigt satt jag helt stum på golvet och trodde inte att man kunde göra såna här slut.
Jag kan inte förstå de som inte tycker om Final Fantasy X. Det går att spela en halvtimma, en månad eller ett år i streck och det är lika fantastiskt varje gång. Vill man ha ett RPG som har allt är Final Fantasy X det absolut bästa valet. Det är fullt av magi och teknik, vackert och hemskt, sorgligt och härligt på samma gång.

Detta är världens bästa Final Fantasy! Detta är världens bästa RPG! Detta är världens bästa spel!

Final Fantasy X
Jag köpte FFX när jag var 13. Och ingenting skulle bli sig likt.
På samma sätt som Breath of Fire III (det första RPG jag spelat) hade ändrat min syn på TV-spel något år innan, vände FFX upp och ned på allt jag trodde mig veta om underhållning. Ingenting som hade hänt före FFX betydde någonting när jag tog mina första steg i Zanarkand. Och det var bara början. När Tidus hade signerat blitzbollarna, spelat en fantastisk match, blivit attackerad av Sin och till slut åkt 1000 år in i framtiden. Det var då allt exploderade för mig.
Sin, Al Bhed, Yevon, aeons, spheres, blitzball, Seymor, rhonsos och Yuna var nästan bara för mycket. Först var spelet ett ganska lugnt och mysigt RPG för att sedan bli mer och mer hektiskt. Sin visade sig också inte vara det största hotet i Spira.
Ungefär 1/4 in i spelet tog historien en helt ny riktning, Sin var fortfarande tvungen att besegras men även en galen, mäktig summoner med hela Spiras befolkning bakom sig var nästan ännu farligare, åtminstone kunde han bli.
Och så fortsatte storyn. Man fick utforska hela Spira, för det mesta linjärt vilket jag tyckte var skönt då man i de gamla FF ibland inte kunde ha en aning om var man skulle härnäst.

Jag slutade inte spela. Och spelet fortsatte hela tiden i en rasande fart som när jag trodde att jag till sluta hade alla aeons så hittade jag en ny, och en till, och förstås ännu en. Spira kändes äkta.
Jag förstår inte att det finns folk som inte tycker om FFX. Det går att spela en halvtimma, en vecka eller ett år och det är lika fantastiskt varje gång. Det här är ett RPG som innehåller allt. FFX är både vackert och hemskt, sorgligt och härligt, detaljerat och otroligt stort.
Jag hade en önskan om att få spela ett nästintill perfekt (inget är perfekt) spel, och tack vare FFX uppfylldes den önskan.

Final Fantasy 10 är inte ett vanligt RPG. Utan någonting helt annat. Orkar ni lyssna?, orkar ni följa med på en resa igenom tid och rum?.
Spelet tar sig an i den moderna staden Zanarkand. Tidus huvudfiguren, trängs bland folkmassor, skriver autografer. Tidus är ingen vanlig pojke, han är en Blitzballstjärna. Blitzball är en mycket populär sport i världen Spira. Man simmar under vattnet med en boll och passar, kastar och försöker göra mål. Laget han spelar i heter just Zanarkand. Matchen drar igång med full fart. Bollen far hit och dit, mellan spelare.
Utanför staden rör sig något gigantiskt, stadsborna uppfattar inte faran förän det är försent. Sin, en stor fiskflygande liknande varelse brer ut sig på himelen. Han åstakommer stor skada. Han skickar ut små faliga monster för att ta dö på människorna som flyr.
Tidus är bland folkmassorna som flyr. Han stöter på en stor muskulös man vid namn Auron. Tidus känner Auron sedan innan och slår följe med honom. Staden faller sönder och samman. Tidus och Auron rusar igenom stan och får slåss mot små monster som Sin skickat ut. Efter en lång springtur bryter marken i samman. Samtidigt på himmeln bildas ett stort svart hål. Tidus känner hur han sugs upp i hålet och försöker desperat hålla i sig i nåt. "Auron", ropar han. Tidus tappar taget och faller långsamt uppåt.

Så här börjar underverkat Final Fantasy 10. Ni orkade, grattis. Nu över till fakta. Striderna jag pratade om innan är som sagt turbaserat. Inget intensiv action. Klicka på attack när det är Tidus tur och han hopas fram och hugger. Mycket enkelt!. Men för mig i början var jag förrvirrad. Jag visste inte om det, och hade aldrig i hela mitt liv spelat Final Fantasy förut. Så jag klickade desperat på X hela tiden, och fattade inte varför Tidus inte rörde sig när jag vikade desperat med den analoga styrspaken. Han rörde sig inte. Förrvirad är ordet. Det tog ca: 30 sekunder innan jag kom på vad jag skulle göra.
Annars är det som vilket RPG som helst. Man styr sin gubbe i 3:e personperspektiv och går runt i en sagolig värld.
På tal om Sagolik värld, grafiken är helt underbar, skärmsupptaderingarna går helt smärtfria och det är knappt nån laddningstid alls.

Ni känner säkert till den känslan man får när man spanar ut över världen och ser någonting spännande dä borta tex en stor staty med en port i mitten, sen några timmar senare in i spelet så kommer man dit. Det blir en sån underbar känsla att bara att tänka "jag såg detta ställe innan, fast lågnt lågnt borta". Den känslan får man i vissa tilfällen i spelet. Karaktärena är helt underbara designade, jag minns vad min kompis sa till sin mamma när hon kom för att hämta honom; "Kom in här, kolla vad verkligt", och hon höll med. Precis som jag. Jag kanske inte ska berätta alla kompanjoner Tidus får med sig under spelet, men de självklara måste jag bara nämna: Yuna; en summoner. En söt tjej på ca: 18 år. Det finns också en rolig snubbe vid namn Wakka, en blitzball spelare. Han är kapten för sitt lag. Cool men lugn skulle man kunna säga kortfattat om honom. Rösterna på Karaktärerna är helt okej. Många klagar på Tidus röst men jag gillar den. Passar perfekt.

Ljudet som sagt är mycket viktigt i ett spel, och här dominerar Final Fantasy 10. Jag har aldrig stött på ett bättre soundtrack i ett spel förut. Bakrundsmelodierna till de klassiska stridsmelodierna är underbara.
Storyn är fängslande, jag kunde inte slita mig ifrån detta spelet förän det tog stop vid en boss. Den mäktiga Sin hotar världen, en ung flicka tar på sig uppdraget att stoppa den. Detsamma gjorde hennes far. Spelet är enormt, man hittar alltid någonting nytt. När jag klarade spelet så stog tiden på ca: 60 timmar. Jag känner på mig att jag börjar närma mig recensionens slut, och tänker passa på att nämna några nackdelar. En stor nackdel är de slumpmässiga striderna.
Man går tio steg sen spräcks rutan och monstret dyker fram. Jag har inget imot själva stridssystemet, men jag kräks nästan av att fienderna bara hoppar på en och man ser dem inte så det finns ingen chans att undvika dem. Fast de slumpmässiga striderna är ju Final Fantasys känne tecken. Utan dem så skulle Final Fantasy förlora sin charm. Tror det eller ej. Sen finns det filmsekvenser som är jättelånga, och det går inte att pausa. På vissa går det. Men man vill ju inte riskera nåt, för tänk om man råkar trycka bort allt med ett enkelt tryck på start-knappen.

Det var allt för mig, jag tackar att ni tog tid att läsa allt. Det sista jag säger att detta är ett givet köp.

Mycket förväntningar och lite tillbaka.. Om man ska sammanfatta Final Fantasy X skulle det ta oehört lång tid. Detta spelet suger faktiskt ganska hårt. Man hade kanske trott att spelet skulle vara av lite sämra kvalitet än till exempel Final Fantasy 7, eftersom man nu byter konsoll. Final Fantasy X spelar man alltså på en Playstation 2, vilket gör att grafiken är mycket snyggare, och det är ett plus. Dessvärre finns det inte speciellt många mer plus, utan mest minus. Spelet håller egentligen inte alls. Allt man gör är egentligen att kolla på massa tråkiga filmer. Spelar man i 20 minuter utan att en filmsekvens dyker upp tyder det på att man antingen är dålig, eller att man gått vilse, och nu skojar jag inte. Spelet består av mer filmer än spel.

Gubbarna funkar, men är egentligen helt värdelösa att ha. När man ska möta sista bossen hoppas man på en lång och blodig fight med coola magier och suktande svärddueller, men man kan faktiskt döda bossen på 2 slag. Det är därför helt värdelöst att låta karaktärerna gå upp i level.. De kommer ändå inte vara till någon nytta när man spelar mot sista bossen.

Spelet består också av mycket gnällsekvenser. Man kommer till en ny plats, undersöker den lute närmare i 5-10 minuter.. Sedan springer man dit man tror att man ska, och sedan dyker en film upp där någon gnäller om hur man ska gå till väga nu. Spelet är också väldigt segt att spela i längden. Början är tråkig, och när man spelat i 15 timmar tycker man att det blir tråkigt igen.. Mycket dåligt.

Egentligen är det bara grafiken som är bra i detta spelet, men jag ska inte klaga på musiken heller. Den kan faktiskt vara riktigt vacker på vissa ställen, och en av mina favoritlåtar från spelet heter To Zanarkand och är en vackert utformad pianolåt som tyder på kärlek, vilket man också får se i en film som spelas samtidigt som man hör musiken. Bossmusik är någon Nobouo Uematsu är duktig på, men dessvärre är den kanske lite slapp i detta spelet. Dunka Dunka musik blir inte speciellt bra i ett actionspel va?

I alla fall.. Som jag sa är grafiken förmodligen spelets räddning. Mycket vackert utformad på alla sätt och vis, men dessvärre har man gjort ganska fula animationer på ett flertal ställen i spelet. Lulus hår är ett exempel, och det är nästan att man blir lite mörkrädd för hennes enorma uringning när man spelar.

Jag godkänner spelet, men det är inte bra för det.. Jag skulle avråda er att köpa detta spelet. Kan vara kul i någon timme, men sen tröttnra man på det, antingen av alla filmer, eller helt enkelt att man inte får ut någon glädje av det... Tack för mig.

Detta är utan tvekan det bästa Final Fantasy! Ja, enligt mig det bästa spelet någonsin! Många föredrar Final Fantasy VI, VII eller IX. Visst, de är också bra spel men saknar erfarenheten som Final Fantasy X har.
Final Fantasy X är komplett, det lånar drag från varje Final Fantasy. Humor, romantik, stora fältslag och den djupa storyn. Början i spelet är väldigt enkel, banal och lite för vanlig och klassisk. En grupp äventyrare som ska stoppa det stora monstret som hotar hela världen! Det får väl en chans, tänkte jag. 12-20 timmar senare är jag stum, chockad av den djupa, orginella storyn och jag känner verkligen huvudpersonernas ilska, sorg och vrede när hela världen går emot dem.
Spelet vägs upp perfekt av de djupa karaktärerna man aldrig tröttnar på, den unge, lite småtöntige Tidus med stort hjärta, den starka, erfarna krigaren Auron, Khimari, det blåa "lejonet" som har förvisats från sin stam etc. Den man ändå minns mest är Yuna, flickan som är den enda som kan rädda världen. En mycket stark kvinnlig förebild som tänker på andra i första hand.

Spelets slut är troligen det mest fantastiska som någonsin har visats på en TV-skärm. Jag var då 14 år och spelade tuff som alla andra, men när jag såg Final Fantasy X:s slutsekvens var jag inte tuff. Mina ögon vattnades och jag hade en klump i halsen. Jag överdriver inte! Efter att ha spelat igenom spelet räckte det med att bara höra en låt från det och mina ögon vattnas igen.

Är man osäker på vilket RPG man ska köpa så sluta tveka genast! Final Fantasy X är det enda du behöver. Spelar du igenom det och inte älskar det, då är du stark. För enligt mig är det omöjligt att inte älska ett spel med sådan magi, action och djup. Och att det bara kostar 300 kronor gör det inte sämre. Köp det så att du inte missar spelvärldens största händelse. Final Fantasy X kommer att göra dig lycklig och till och med till en bättre person, kanske.

Ja, vad ska jag säga? Ett av de bästa rollspelen, nej förresten, ett av de bästa spelen genom tiderna! Det enda spelet jag nånsin spelat som når upp tll samma standard av underbarhet är Final fantasy 8, som i mina ögon är ett helt fantastiskt spel och en upplevelse, ja en upplevelse som nästan över huvud taget saknar motstycke! Det är självklart så jag även tycker så om denna tionde del i Final fantasyserien som är så visuellt vacker att man bara faller bakåt i den bekväma fåtölj man sitter i. Man faller handlöst bakåt!

Storyn är av högsta kvalitet, precis som i de tidigare spelen i serien. Spelet inleds med att sjärnblitzball-spelaren (Blitzball är en sport som spelas under vattnet) Tidus är i sin hemstad Zanarkand, en gigantisk framtidsstad i bästa Star Wars-stuk, och skriver autografer till sina fans. Han är bara 17 år, alltså väldigt ung för att vara sjärnan i hemmalaget och favoriten "Zanarkand Abes".

Efter autograferna ska man skynda sig till matchen. Väl där kommer en vackert förrenderad filmsekvens där bollen susar från mål till mål under matchen. Men, plötsligt händer det ofattbara! En, av vad det ser ut som, gigantiskt stor våg drar in över neonstaden och förstör allt i sin väg!

Alla flyr, men få kommer undan. Vår blitzball-spelande hjälte får dock tag på sin äldre bekante, den mystiske Auron. Auron ger Tidus ett svärd och säger att han kommer att behöva det. På den punkten har Auron väldigt rätt. Jättevågen skickar nämligen ut hiskeliga monster som måste bekämpas till varje pris för överlevnad!

De båda hjältarna slår och hugger sig framåt genom horder av monster. Till slut faller Tidus ner för en klippa och Auron hjäper honom upp, vilket tvingar de båda rakt in i jättevågen.

Efter ett tag befinner man sig halvt uppfluten på stranden till den lilla fredliga, primitiva byn Besaid. Auron är borta. Där träffar man Wakka och hans blitzball-lag som, när dom upptäcker Tidus talanger, inbjuder honom till att spela i deras blitzball-lag, Besaid Aurochs. Av någon konstig anledning verkar Wakka och de andra i byn inte veta vem den store internationelle sjärnan Tidus är.

Väl i byn får Tidus bevittna den vackra flickan Yuna kalla på en av de gudomliga varelserna: En Aeon. Detta gör hon, berättar människorna i byn, för att hon ska ge sig ut på en pilgrimsfärd för att besegra monstret Sin, som har skapats av folkets egna synder.

Tidus stannar i byn över natten och dagen efter bestämmer han sig för att liksom Wakka, ronson Kimarhi och magikern Lulu följa med Yuna som hennes väktare på hennes pilgrimsfärd för att rädda världen från Sin.

Tillsammans får det brokiga sällskapet plus många fler uppleva många äventyr såsom slaget vid Bevelle, ankomsten till Zanarkand, bestigningen av det ronsobefolkade berget Mount Gagazet, Blitzball-matcherna i Luca, och mycket mer.


Detta är ett äventyr jag tycker att alla som äger en Playstation 2 borde få chansen att uppleva! Vi får inte heller glömma kompositören Nobou Uematsus underbara verk såsom "To Zanarkand", "Someday the dream will End", och "Battle theme"! Det går verkligen inte att neka till att det är i Final fantasy 10 som några av Nobou Uematsus och hans medkompositörers bästa stycken infinner sig!

Även karaktärsdesignern Tetsuya Nomura bidrar till det fantastiska intryck Final fantasy 10 gör och det underbara avtryck det lämnar efter sig. Striderna är även de fantastiskt bra, omgångsbaserade som de är och otroligt snygga!

Jag säger bara, KÖP!!! Köp detta otroliga spel! Köp denna otroliga historia á la Hironobu Sakaguchi och Squaresoft! Köp ett av de bästa spelen som någonsin gjorts! Köp Final fantasy 10! Tack för ordet.

Grafik: 5/5 Jättesnygga strider, fantastiska mellansekvenser och oförglömliga miljöer ger spelet toppbetyg i grafik!

Ljud: 5/5 Musik som från himlen! Bra röstskådespelare!

Kontroll: 4/5 Man har full koll över allt som händer hela tiden. Dock låsta kameravinklar.

Hållbarhet: 5/5 Ett av de största äventyren någonsin skapade! Räkna med en hel massa timmar innan spelet är avklarat!

Spelkänsla: 5/5 Som sagt: Ett av de bästa spelen någonsin skapade! Man fastnar som en kork i en flaska från första början!


Totalt: 5/5 Fantastisk grafik, helt underbart fantastisk musik, en story som inte går av för hackor och helt underbart fantastisk brilliant spelkänsla gör detta spel till ett av de bästa spelen som existerar, nej, ett av de bästa äventyren som existerar!

...men saknar den där speciella känslan Square varit så frikostiga med tidigare.

Jag hade höga förväntningar när jag började spela Final Fantasy X. Oerhört höga. Ibland tror jag nästan att de är för höga. Men hur skulle man kunna ha annat, frågar jag mig.
Jag menar... här är Final Fantasy X. Den tionde delen i serien till den senaste maskinen från Sony. Det här är serien vilken jag spenderat hundratals timmar framför, då jag klarat vartenda spel förutom trean.
Och jag har älskat nästan, nästan varenda sekund.

Jag ställer då frågan: vem i min situation skulle ens försöka sänka förväntningarna isåfall? Jag har ju vant mig. Vant mig vid att varje ny del i serien innebär ytterligare en underbar resa till världen bland Moogles och kristaller och chokobos som bara Square kan ta mig till.
Hittills har jag aldrig heller blivit besviken på ett Square-spel, trots att förväntingarna skjutit i höjden i samma takt som siffrorna på spelen gjort det.

Ändå vill jag nog säga att Final Fantasy X känns som en av seriens svagare delar. Utan att riktigt kunna säga exakt varför, peka ut att där, där har de verkligen gjort en miss.
För det går inte. Spelet känns så enhetligt och genomarbetat men ändå, jag vet inte varför, men den där speciella känslan man får infinner sig aldrig riktigt. Du vet, den där känslan man uppfylldes av efter att ha gått uppför trappor i vad som kändes som åratal innan man slutligen stod öga mot öga med Magimaster och överlevde Ultima med bara 0004 kvar i liv med Edgar. Eller sekvensen då Cecil tillsammans med kamraten Kain i vredesmod lämnar slottets portar och en melodi så vacker att man börjar tvångsonanera tar vid.
Just den där sista sekvensen, den på slottsbron... sällan har jag blivit så berörd av något så enkelt men samtidigt så mäktigt. Varken förr eller senare.

Hursomhelst. Vad jag vill komma fram till är att dessa helt magiska ögonblick inträffar alldeles för sällan, eller också inte alls i Final Fantasy X. Visst, det finns vissa korta sekvenser mellan Yuna och Tidus då spelet totalt trollbinder en med sin skönhet men det känns som att det är alldeles för många timmar mellan dessa. Det liksom gnistrar till emellanåt och tar fyr, men så kommer någon dum jävel och häller en hink vatten över den glödande stubinen och Final Fantasy X blir aldrig riktigt det monumentala fyrverkeri jag vet att det skulle kunna ha blivit.

Missförstå mig inte nu, det var en korkad liknelse men det är sent och inte ens längre dagen efter julafton utan tidig annandag jul. Och jag har inga intentioner att någonsin titta igenom det här stycket med text igen, såvida ingen betalar mig.
Men jag hoppas ändå att poängen gått fram. Final Fantasy X är långt ifrån ett dåligt rollspel. Faktum är att det är ett oerhört bra rollspel och tillsammans med Star Ocean: Till the End of Time det bästa till PlayStation 2.

Allting är ju egentligen så bra med Final Fantasy X. Grafiken är suverän, stridssystemet åtminstone lite fräschare än tidigare årgångar och en bra handling ackompanjerad av Uematsus alltid lika vackra melodier.
Men de där speciella ögonblicken infinner sig aldrig ändå. Inte på riktigt i alla fall.
Och är det inte i slutändan för att uppleva sådana vi spelar rollspel?

Jag tror att för att gilla ett rollspel, måste man vara en rollspelare...
Låter det konstigt ? Jag ska förklara...många av dem som sågar detta spelet tycker att det är för långtråkigt och segt, men ett rollspel av Final Fantasy karaktär ska just vara så stort och utmanande, så det så !

Man spelar rollen som Tidus, en ung blitzball spelare i staden Zanarkand. I ett snyggt intro, mitt under en match anfaller halvguden Sin, Tidus flyr.
Efter ett tag träffar Tidus på en gammal vän, Auron. Auron säger åt Tidus att följa honom. Lite senare startar Tidus resa, en resa som kommer att föra honom 1000 år in i framtiden...

Man slås av grafiken, hur sanslöst detaljerad den är, allt känns på nåt sätt levande. Vatten, träd, gräs och himmel...allt fungerar i symbios
med varandra på ett sätt som bara en kraftfull konsol som PS2 kan visa.

Final Fantasy X är ett väldigt linjärt spel, om man jämför med tidigare Final Fantasy spel i serien. En bra bit in i spelet får man tillgång till ett skepp, och därifrån kan man välja nästa destination på en karta.
Man har givetvis ett färgstark skara vänner som följer med en.
Eller rättare sagt, Tidus och de andra följer med och skyddar en summoner som heter Yuna. Hon har en speciell kraft som tillåter henne att åkalla aeons (typ summons från ff7). Hennes uppgift är att bekämpa Sin, som
har plågat (Spira, världen man befinner sig i).

Till sin hjälp har man Wakka, Lulu, Kihmari, Rikku, Yuna, Auron.
(Rikku träffar man på i början när man anländer till Spira)
Wakka anfaller fienderna med sin blitzball, Lulu kör med svart magi, Kihmari har en lans och kan dessutom lära sig vissa fiendeattacker.
Rikku kan sno grejer från fiender, Yuna har ju Aeons, och Auron
kör med ett svärd. Tidus också, men de skiljer sig åt ändå.

Det är en lång resa man har framför sig, 60-70 timmar...har man inte tid med det är det nog ingen större mening att köpa detta spelet, Det kräver tid. Men det är ett härligt spel, sär man träffar på många
olika figurer, besöker olika städer, slåss mot bossar m.m

Tycker man om rollspel, och då speciellt de tidigare delarna av Final Fantasy, tycker man om det här ! (Cid och Chocobos är med:)

Final Fantasy 10, mitt första Final Fantasy-spel. Fantaskiskt grafik, väl gjorda karaktärer och mycket bra story. Detta spel är bra. Man är som borta när man spelar detta spel. Man vill lära sig mer och mer om den fantastiska världen Spira.

Man har många karaktärer att välja mellan som man ska spela med i striderna. Det finns många vapen att välja mellan. Att man dessutom sen kan göra egna vapen med egenskaper som man väljer själv är mycket bra. Dom kraftfulla och häftiga monster som kallas aeons som Yuna kan frammana bevisar att hon inte bara är bra för att hela sina kamrater i striderna.

Man kan lära aeons nya attacker, vilket gör dom ännu bättre. Huvudfiguren Tidus besegrar dom snabbaste monstrena med sin hastighet. Auron slår dom kraftfullaste. Lulu är mästare på svart magi. Yuna helar och framkallar aeons. Wakka skjuter ner flygande fiender med sin boll. Kihmari kan lära sig fienders attacker. Slutligen kan Rikku stjäla pengar eller föremål. En bra kombination så att man kan besegra alla sorters fiender. Det kan vara svårt att få alla att gå upp i ny nivå samtidigt men det löser sig. På tal om det så är sphere grid ett bra och fifigt sått att bli bra. Sphere grid är ett stort bräde med hål i. Varje gång man går upp en nivå kan man flytta sin karaktär till nästa hål. i varje hål lägger man i stenar som gör att man blir bättre.

Man kan lära sig hur och var en karaktär ska bli bättre. Man kan även lära sig attacker som andra har. Man kan till exempel göra så att Yuna blir bra i styrka vilket hon annars inte är bra i. Den enda nackdelen är portar som man inte kan komma förbi utan en key sphere. Såna är svåra att hitta. Det finns även andra dåliga saker med detta spel. Man kanske ska besegra en boss men så är det en väldigt lång dialog eller scen innan. Man förlorar och så ska man sen försöka igen men så måste man lyssna på den långa dialogen eller scenen ännu en gång vilket man inte kan hoppa över.
Square borde ha gjort så att man kan hoppa över dialoger och scener. Det blir ett minus.

Final Fantasy X är ett av de bästa spel jag spelat.
Striderna är oförglömliga och storyn är det bästa jag hört.
Grafiken och filmsekvenserna är oerhört bra och vackert.
Jag ger spelet 5 men om man kunde ge mer skulle jag ge den det högsta.

Handlingen är svår att fårstå i början men blir lättare för varje gång.
Det bästa Playstation 2 spelet någonsin.
Karaktärerna ser nästan levande och verkliga ut och även aeonerna.
Ett tips är att köpa detta spel, för ni kommer inte ångra er.

Det handlar om ett monster som kallas Sin som hotar den magiska världen spira och Blitzball superstjärnan Tidus slungas 1000 år in i framtiden av Sin och där hittar han nya vänner och ger sig ut på en magisk resa för att förgöra Spiras mest farligaste fiende.

Detta äventyr slår alla spel och storyn är så bra och dyster att man aldrig vill att den ska ta slut.

Final Fantasy X är 100% bra och slår alla rekord i spelhistorien.

Helt klart bäst.

Final Fantasy X, jag minns fortfarande den första dagen jag spelade och blev så evigt frustrerad på att simma. Ingen action, tråkig bakgrund, ingen musik och bara simma..

Blir det mer action när man möter resten av gänget? Inte speciellt mycket tyvärr. Spelet består av eviga och tråkiga diskussioner. Rösterna på karaktärerna är okej, men Yuna blir bara irriterande i längden eftersom hennes röstskådespelare ”gör sig till” för att låta oskyldig. Det låter bara fejkat, dessutom är Yunas röskskådespelare dålig på att agera i just det röstläget.

Stridsssystemet är tråkigt. Väldigt tråkigt. Man väljer hur dom ska attackera turbaserat, men alla figurer kan inte slå alla fiender. Tidus slår vargar, blommor och andra landmonster som är kvicka. Lulu kastar magier på Flan och en del andra magisvaga monster. Wakka drämmer till allt som flyger med sin Blitzball (en sorts badboll). ...det är ungefär så det fortsätter, hela tiden. Yuna är bara mesig och kan bara fylla på, på det första stället man går gnäller bara Lulu på Yuna att inte slå om Yuna försöker. Ett HP är mycket Lulu... som tur är slutar hon gnälla senare i spelet.

Yuna tar hand om alla dom häftiga Aeons, monster man framkallar, så man får en fin bild på henne som egentligen inte skulle behövas. Fina animationer när dom kommer fram, som tur är kan man sätta animation på kortare tid.

Att prata med karaktärerna kan vara ganska frustrerande när det gäller ögonkontakt. Ungefär vid varje diskussion filmas tjejerna antingen vid brösten, rumporna, mellan benen eller på låren. Lulu ser man nästan aldrig i ansiktet, så fort hon börjar prata filmas hennes bröst.

Datorskapade filmerna i spelet är också en besvikelse. Det finns en hel del häftiga med snygg grafik (Anima), men andra blir helt förstörda på grund av figurerna. Dom ser nämligen ut som amerikaner när dom går runt, men när dom är i datorgjorda filmer så ser dom ut som en mix MELLAN amerikaner och japaner. Stackars Rikku ser ut som en apa. Karaktärerna skulle se bättre ut som riktigt japanska eller riktigt amerikanska, inte någon fånig mix mellan dom båda.

Karakterdesignen... väldigt fin, men den förstör också spelet. I en scen ska Lulu, Kimahri och Tidus hoppa på en båt som lämnar en hamn. Lulu KAN INTE på något vis i världen hoppa med sin klänning. Hur löser man det? Jo, man klipper bort Lulu, men på båten står hon senare! Så fullkomligt dåligt! Karaktärerna fryser heller inte i iskalla, vinterklädda berg, dom bara står där som om det är 23 grader varmt på sommaren. Dom ”fult designade” Final Fantasy 7 figurerna kunde minsann frysa, är Final Fantasy 10 figurerna ”för fina” för att frysa???

Varför, varför, varför bestämde sig Square att animera Lulus hår???? Det måste vara det mest fula och grafikförstörande i hela spelet!

Storyn suger rejält. Den är bara en usel ursäkt för att tycka synd om Yuna.
Hade t ex en kille haft hennes roll, säg Tidus, då skulle inte spelet göra den karaktären så speciell.

Figurerna är extremt gnälliga. Troligen 40% av alla diskussioner består av gnäll. ”Man jag bara...”, ”Man varför...?”, ”Men vadå?”, ”Men jag vill inte!”, ”Men jag tycker såhär!” ... En av diskussionerna innan en bossfight är 10 MINUTER LÅNG. Så förlorar man bossen, får man vänta 10 minuter innan man får försöka igen. Och där ska dom stå och gnälla för att sedan peppa varandra till att våga slåss…

Level-Up systemet som består av att lägga stenar är kasst! Det händer inte mycket, dom går sällan upp i level, och sen måste man också samla på stenar!

Att komma vidare i tempel består också av att lägga stenar. Man ska ta en ”Sphere” från ett ställe, sedan sätta den i ett annat ställe. Det är hur tråkigt som helst.

Efter ungefär 20-40 timmar så kanske spelet blir någorlunda kul, för då är det inte så strikt med vad man ska göra. Men har man klarat av spelet har man absolut ingen lust att spela om dom 20-40 timmarna av evigt babbel, tråkiga fighter...

Att försöka få dom häftigaste vapnen handlar inte om styrka, utan det handlar om att vara duktig på minigames, eller att t.ex. fånga in 10 av alla monster i världen. Vissa av dessa minigames man ska göra kan vara evigt frustrerande, inte alla personer kan heller klara av dom.

Slutbossen måste vara ett av dom största skämt i hela Final Fantasy historien, 2a kommer den dubbade scenen då Yuna och Tidus ska skratta... fy vad dåligt.

Jag tycker ett stort minus är att man sällan får se Seymour. Seymour är fruktansvärt snyggt designad, men han syns inte så ofta i bild.

Nej, Final Fantasy 10 är ett dåligt spel som döljer sig bakom fin grafik. Det skulle ha varit perfekt om det var en film istället, för musiken är vacker. Eftersom man ändå inte GÖR något annat än att gå och trycka i spelet, varför gjordes det till ett spel?

Jag hade lånat ett Ps2 och två spel. GTA 3 och Final Fantasy X. Jag valde att spela GTA eftersom det både såg och verkade mycket mer intressant. När jag tagit mig igenom spelet kikade jag på den intetsägande framsidan till det andra spelet. Jag tänkte att jag skulle testa det. Över 200 timmar senare vet jag att detta är det bästa spelet som jag någonsin varit med om. Striderna, karaktärerna, omgivningarna och framförallt den fantastiska storyn var så klockrent bra att jag inte kunde slita mej från min tv.

Att runda final fantasy X tog för mej ca 50-60 timmar första gången. Om du ska göra allt i detta spel får du fortsätta minst 100 timmar till. Kan kanske låta ruskigt långtråkigt men jag har älskat varje sekund i detta spel. Jag har rundat spelet 4 gånger och har inte tröttnat än.

En av de bästa sakerna i detta spel är att det finns något för alla. Du behöver inte koncentrera dej på storyn hela tiden utan istället kan du spela blitzball, leka med chocobos, fånga monster och få nya saker eller bara flyga omkring och besöka byar och städer. Det händer saker överallt och hela tiden.

Jag behöver inte berätta om den fantastiska storyn för då skulle jag kunna hålla på hela dagen och berätta hur bra detta spelet verkligen är. Spela istället spelet och upplev den själv.

Grafik(10/10): Spelet är grymt stort och vackert. Mellansekvenserna är i en klass för sig.
Ljud(10/10): Umetsu skriver som vanligt musiken och han har aldrig gjort det bättre. Rösterna passar perfekt in på karaktärerna stilar.
Kontroll(10/10): Striderna är bra och taktiskt krävande, och kontrollen sviker aldrig.
Hållbarhet(10/10): Har spelat spelet i över 300 timmar och har fortfarande inte tröttnat.

Totalt(10/10): Spelhistoriens allra vackraste ögonblick.

Jag gav Final Fantasy X en femma för att jag tycker att det e ett superbra RPG-spel. Battle-systemet e väldigt bra uppbyggt. Att kunna se hur många turer det e tills fienden och byt allternativer i en fight med karaktärerna. Superbra story om att hjälpa Yuna bli en Summoner.

Jag ger....

GRAFIK: 10 Det är superbra grafik.

LJUD: 10 Bra för att vara ett FF spel med röster och musik e reält passande.

Kontroll: 9 Lite svårt att spela Blitzball i bland.

Hållbarhet: 10 Roligt som alla andra FF spel

Totalt: 10 Étt spel man inte vill sluta spela.

Ok, Final Fantasy X. Det tionde spelet i serien. När jag spelade Final Fantasy 8 (favorit spelet i serien), så tyckte jag att Square började gå lite för långt med ”change-mix-and-experiment”, dvs, man kunde t.ex i final fantasy 8 skapa föremål på olika vis, använda dem för att skapa magi eller påverka en karaktärs status attribut. Jag tyckte dock det var ok, det var trevligt och det var kul.

Men i Final Fantasy X så går Square ännu längre, nu är det inte längre ett simpelt ’Level up’ system, nu är det en urtråkig ’Sphere Grid’. Efter du vunnit ett antal AP(föremågs poäng) från en del strider så kan din Sphere level gå upp, och du får nu flytta din markör på sphere grid en gång. Varje steg på sphere griden kallas för en node. Vissa nodes har förmågor så som, Hp+, Styrka+, Magi+, Defence+, Lära sig en magi, lära sig ett kommando osv. De övriga noderna är tomma. SÅ det är cirka runt total 850 nodes att utforska. Dvs ett gigantisk system, som tar flera dagar att utforska, och det blir svårare och det krävs fler AP för att öka sin sphere level. Så det slutar med att det ändå möjliga bra sättet att öka sin AP är att använda olika former av trick. Så då har man kanske 99 Sphere Levels och är jätteglad, det blir man inte dock då man börjar flytta den lilla markören. Och för att aktivera nods med förmågor måste man ha speciella föremål, dessa dock får man lätt tag på efter en del strider, men man behöver dem regelbundet för att lära sig nya förmågor.

Så Final Fantasy (de nya i vilket fall) är väll kända för sina Side Quests och hemliga vapens och summons etc.I Final Fantasy X är dessa sidequest för det mesta att gå i strid. Den antagligen viktigaste sidequesten (som krävs för att få vissas bästa vapen, summon osv) är att fånga monster. Att fånga monster är att köpa speciella vapen och sedan gå i en vanlig strid, så fångas de. Vad behöver man då? Jo, 10 stycken av varje monster (förutom bossas och 3-4 vanliga fiender) i hela spelet! Detta kan ta dagar! Det är så enormt tråkigt, och det är ännu tråkigare att göra sina karaktärer kraftfullare.

I Final Fantasy X kommer man också kunna lära sig att med föremål ge vapen olika attribut (så som ”Is attack” osv), detta är trevligt, men det är extremt svårt och tråkigt att hitta de mest betydelsefulla föremålen för att kunna besegra de hemliga bossarna, speciellt när det kan krävas 30 av dessa föremål för att ge en karaktär förmågan. Final Fantasy X blir jätte tråkigt om du skulle försöka att göra någon form av sidequests, försöka få alla hemligheter osv. Den Amerikanska version har färre hemliga bossar, och lite färre av annat.

Jag skulle välja den amerikanska version framför PAL version. Final Fantasy X är vacker må hända, det är trevlig musik, och en bra berättelse under spelet gång,.. men det kan bli extremt urtjatigt och tråkigt. Jag förstår itne varför någon skulle vilja ha ett uppföljaren? Förut såg jag fram emot Square, då släppte de bra spel, nu dock, verkar de tillverka skräp istället för spel. Grafik och Musik m.m. verkar komma före spelglädjen.

…glömde jag säga. Att det röstbaserat (dvs de talar)

Såhär ser då slutresultat ut:

Grafik: 10/10
Musik: 10/10
Ljud: 10/10
Spelkänsla: 2/10
Hållbarhet: 3/10

I-hopräkning: 10+10+10+2+3 = 35
Totalt: 35 / 50

Min glädje med detta spel började samma dag som min ps2 flyttade hem till mig jag satt och lus-läste instruktionsboken. När jag komm hem fick mat och sömn vänta här skulle spelas. Jag har aldrig köpt ett spel som jag spelat så mycket. Det som är positivt är att sphere grid systemet är lätt att lära sig, karaktärerna är inte själlösa, spelet är stort och vackert faktiskt dom finaste miljöer jag sett i ett rollspel, musiken hade kunnat vara bättre. Låt oss ta upp det negativa spelet är alldeles för linjärt för att vara Final Fantasy och tempot dras ner av dom många mellansekvenser vissa helt onödiga. (onödiga men ack så vackra)

Har du följt Final Fantasy serien sluta inte detta spelet kanske inte är bäst i serien men vad då, detta är Final Fantasy för dom som tykte det var svårt att hitta i FF VII eller VI.

Jag älskar final fantasy och klassar de som de bästa spelen någonsin. Innan tian kom var jag redan säker på att jag skulle köpa det och att jag skulle få en lång och trevlig period med det.
När jag fick det var jag väldigt imponerad av grafiken och introt öppnade för en spännande story. Efter det att jag tillbringat en dag med spelet var jag absolut nöjd. Det var bättre än mina förväntningar och det var något med det som gjorde att jag bara inte kunde sluta spela.
Grafiken är härlig och detaljrik med de vackraste filmsekvenserna jag sett.

Storyn skulle jag vilja säga är det besta med spelet. Den gör att man aldrig vill sluta.
Musiken är härlig. Nobuo Uematsu är en förstklassig kompositör och gör perfekta final fantasy låtar.
Spelet håller väldigt länge. Att komma till sista bossen tar 30-40 timmar men spelet innehåller så mycket mer, ultimate weapons, dark aeons o.s.v. Det är väldigt roligt att försöka skaffa sig super karaktärer och döda alla dark aeons som kan verka helt omöjliga. Själv har jag spelat ca 150 timmar och har tre ultimata super duper gubbar och har klarat alla dark aeons + super bossen efter.

Det ända som finns att klaga på är att det är för lätt att komma till och döda sista bossen. Man behöver inte uppgradera sina gubbar så värst mycket för att ta ut honom på två slag. Uppe i hörnet finns en liten karta med en röd pil på som gör att det blir helt omöjligt att gå fel. Jag skulle inte vilja säga att detta är det absolut bästa final fantasy spelet. VII och IV tycker jag är lite bättre men detta är ett fulländat spel som levererar total spelglädje.

Det här e ett spel du aldrig kommer glömma.
Själv visste jag inte nåt om Final fantasy tills jag frågade min kompis vilket spel jag skulle köpa, han sa ff10 (final fantasy) utan tvekan .
Jag köpte spelet och aldrig ångra mig att jag köpte det,
och nu lirar jag alla andra final fantasy

Men ff10 e den bästa i serien hittils tycker jag

Kolla in andra bra rpg spel: Xenosaga, Xenogears, Suikoden 3-2-1.

Grafik: 10

Ljud: 10

Kontroll: 9

Livslängd: 10

Jag tyckte att början var lite rostig men sen blev det roligt när man fick sin första Aeon Valefor.Men efter man fick Rikkus pappas skepp då blev det ännu roligare,för att man fick åka fritt och hämta alla ultimata vapen.Det är vapen så man kan överskrida 9999 skada till 99999 och då blir sista bossen lätt som en plätt.

När jag köpte mitt playstation 2 så köpte jag så klart det här spelet.. spelets historia är så gripande så man vill bara grina grafiken är bland det vackraste jag har sett i vissa film snuttar så ser man nästan inte att det är på ettt tv spel.... ljudet i ddet hära spelet äe så skön och så gripande och underbar har inte hört bättre!!!!! när man styr tidus så blir man bara glad för kontrollen är så precis som det går att få... det här spelet han man spela hur länge som helst för man tröttnar alldrig!!!! detta är lugnt det bästa spel genom tiderna.....KÖP DET!!!

efter den ganska misslyckade nionde delen i final fantasy sagan så skärpte square sig rejält till ps2 premiären.

Det hela börjag med att man som en världkänd blitzball stjärna slungas in tusen år i framtiden efter att sn varelse som kallas Sin attackerade stadion mitt under en match och en supercool snubbe vid namn Auron räddar skinnet på en.
När man anländer till framtiden verkar allt vara helt öde och förstört och Auron är spårlöst försvunnen men efter änny ett möte med Sin vaknar man upp under lite mer fördelaktiga förhållanden, nämligen att en blitsball-turnering precis ska gå av stapeln.

Stridsystemet är toppen med tanke på att alla som agerar under stiden får ap och att man kan byta ut karaktärer från partyt under striden gång.
Summon har äntligen blivit vad det alltid borde ha varit! Näe man kallar på sina vänliga monster så stannar de och slåss ända tills de svimmar eller tills man ber dem ge sig av. De känns på något sätt mer realistiskt när en Aeon har fler sortes attacker och att Yuna ger order från sidolinjen än att de dyker upp, gör sin attack och försvinner. de har helt enkelt blivit riktiga karaktärer. (och de enda som återkommer i alla ff spel)även om man inte känner igen sig från de förra spelen så känner man sig som om man levt i den här världen sen man föddes när man fått den första av de återkommande summons som finns i ff spelen, IFRIT!

Musiken och storyn är helt fantastisk och dukommer att spela det om och om igen för det finns så många valbara sätt att utveckla sina karaktärer för att inte tala om alla side quests som finns (varav en påminner om pokemon för att den går ut på att fånga alla fiender som finns i vissa områden) och detta är VÄLDIGT lönsamt.

Kort sagt, Den ultimata fantasin har blivit verklighet!

Ett någorlunda bra spel!! tappar dock lite då det bara är att springa rakt på(saknade det dära med att leta sej fram)!!
storyn är det bara bra att säga om, den är grymt väl kordinerad!!

men det får ändå inte full pott även fast det är underbart ljud grym story fantastisk grafik osv, det som drar ner mitt betyg är att spelet bara är ca 28-40 timmar långt innan man fixat det som fixas bör!!och det är lite i det minsta laget så jag blev besviken när det gick upp för mej att spelt då var slut helt plötsligt! jag menar BARA 30 Timmar!!(om man bara speler rakt på(dess bättre fanns det en del hemligheter som man kunde snoka rätt på......)så är det för lite!! jaja det är väll bara att klaga direkt till Hironobu Sakaguchi så kanske det blir ordnat till nästa spel Final Fantay X-2)

Det här spelet tar en verkligen bort från allt som kallas verklighet.
Man blir in kastad i det största och bästa äventyret någonsin och när jag säger största då menar jag riktigt stort för det tar hela 200 timmar att få allt som gömmer sig i detta otroliga spel. Jag har spelat alla delar i serien och kan lungt säga att det här är i klass med FF6. Jag trodde aldrig att ett spel skulle ta över mitt liv som det här gjorde,man fastnar helt enkelt framför sin tv. Lyd mitt råd köp detta spel nu!
Och om du inte har ett PS2 så köp ett det är värt det...

För att besvara frågan i rubriken: inte mycket!
Det här spelet är fruktansvärt snyggt och det märks
att det lagts ner åtskilliga timmar på alla detaljer, men vad man dock har glömt bort är spelkänslan.
För hur snyggt karaktärerna än rör sig, så känns det ändå som det saknas nåt, spelet är dessutom för linjärt och består faktiskt mer av film än av spel... i andra spel kan man längta efter en tuff film som för handlingen vidare, men i final fantasy 10 blir det mest bara obekvämt.

Detta är dock inget dåligt spel, utan helt klart godkänt och duger bra för att hålla humöret uppe i höstmörkret

Ett stort steg för männskligheten, Ett STORT steg för Square. Square tog änntligen det stora steget in i Playstation 2! Och de gjorde det med storm! Spelet som svepte genom jorden som en löpeld har änntligen släppts som platinum! Storyn är den bästa sedan Final Fantasy VII(7). Grafiken är fantastisk! Och musiken lika underbar som alltid! Ett MÅSTE för alla som gillar RPG-spel, Eller nej! Ett måste för alla som äger en PS2a!
Det bästa spelet Square gjort på länge.

Nu finns det 8:onde av jordens underverk, Final Fantasy X (10), om du gillade de 9 föregående spelen i FF serien kommer du älska detta, grafiken är underbar, miljöerna är juvliga för att inte tala om känslan i spelet. Om du en gång börjar spela kommer du aldrig kunna slita dig ifrån det fantastiska äventyret.

Du börjar spelet i staden Zanarkand som Blitzball stjärnan Tidus, du får börja med att skriva atografer till några av Tidus fans sen bär det av till den maffiga blitzball arenan. Där får du njuta av den första fantastiska filmen, du kommer tappa andan när du ser den fantastiska grafiken, när filmen drar sig mot slutet kommer monstret Sin och suger in Tidus i världen Spira där hans äventyr börjar.

Nu vill jag inte avslöja mer vad som händer när han kommer till den vackra världen Spira det får du se om du köper spelet som borde vara en självklarhet att göra. Och om du har svårt att klara av alla uppgifter som krävs kan du ju alltid köpa den officiela guiden till spelet som finns och beställa.

Detta spel är ett bara måste för alla som har ett PS2.

Redan första gången jag började spela det här på en demo-cd tyckte jag att det var otroligt sedan när det släpptes köpte jag det....

Grafik 10/10
Grafiken var perfekt.Man kunde nästa alltid se allt tydligt.Inte undra på att dom fortsatt på den här grafiken nu.

Ljud 9/10
Ibland pratade vissa väldigt tyst men det var inget riktigt problem man bara läste texten.Underbart!

Hällbarhet 9/10
Ibland kan bara sluta spela detta spel..Och sedan börjar man spela igen.

Square har gjort det igen!!

Detta är ett spel som jag har spelat sedan jag köpte det! Det är helt otroligt att Square åter igen har lyckats skapa en så här storslagen saga.
Jag ger detta spel full pott för att jag anser att det är ett fulländat spel som du kommer att ha mycket roligt med. Jag själv har en sparfil på över 250 timmar. Det är min tredje.

Ha det roligt!

MVH Jerry

Detta spel... är best.
Har man en PS2 måste man ha det här spelet. Så är det bara. Och med lägre pris finns det absolut INGEN anledning att inte köpa det! Gees! Det kommer till och med en uppföljare!!! :D

Räkna med minst 50 timmar för att köra igenom storyn, och 100 timmar om du vill ha alla hemligheter i det.
Och denna underbara saga ger en all anledning att spela igenom det flera gånger till (Jag håller på och varvar det för femte gången och visar inga tecken på att sluta. Det är helt underbart!)

Grafiken i det här spelet är otroligt bra.Fattar inte hur dom lyckats med det här.Spelet har en bra story med många roll figurer att hålla reda på.Musiken är jätte bra och får fram den rätta känslan.Spelet är stort med många hemligheter.Bossarna är svåra och det tar ibland lång tid att klara dom men så ska det vara i ett bra spel. En självklar tio poängare.