Silent Hill 4: The Room
Xbox
Bilder
This is a used product.
Not in stock
Bli informerad om när produkten finns i lager.
- This product contains
- Spel
- Box
- Manual
- This game is compatible with
- Xbox
- Xbox 360? Klicka här…
- 100% working
You get 1-year warranty on all products, new and used. Read more.
Henry Townshend finds himself trapped in his apartment that has been cursed by a deeply rooted evil. Only by exploring mysterious portals leading to disturbing alternate worlds will Henry begin to uncover the truth. However, in true Silent Hill fashion, mysterious new characters, horrendous creatures, and the undead will use any means necessary to impede his progress. Silent Hill 4: The Room features a terrifying experience that fans and newcomers will never forget.
* A new Silent Hill adventure, where terror comes to your room
* Horrific new monsters, including spirits that can attack through walls
* Expansive areas to explore, including a forest, prison, and hotel
* A cast of mysterious new characters
* A new Silent Hill adventure, where terror comes to your room
* Horrific new monsters, including spirits that can attack through walls
* Expansive areas to explore, including a forest, prison, and hotel
* A cast of mysterious new characters
Detta kan mycket möjligtvis vara den svagaste delen av i Silent hill serien , men det är defenitivt inte ett dåligt spel.
Det är fortfarande ett väldigt bra spel och helt klart ett av de bästa spelen inom skräck genren.
Du spelar som Henry townsend som bor i room 302 i Southasbury heights och har bott där de senaste 2 åren men plötsligt en dag börjar du få en återkommande mardröm
och plötsligt upptäcker du att du är inlåst i din lägenhet. Du kan endast se på omvärlden genom dina fönster
och titthålet på din dörr och via ett hål i väggen så kan du spionera på din granne Eileen.
Visuellt sett är SH4 kanske inte lika starkt som SH2 och 3 men ändå över de flesta andra spel idag , dock inte lika sjukt och vridet som SH3. Musiken är som alltid i toppklass.
Om du gillat de tidigare delarna så strunta i recensionerna i div. speltidningar och siter som kanske inte ger det så högt betyg som du trodde att det skulle få
och följ ditt hjärta , du vet att du vill ha detta spel och du kommer inte att bli besviken.
Det är fortfarande ett väldigt bra spel och helt klart ett av de bästa spelen inom skräck genren.
Du spelar som Henry townsend som bor i room 302 i Southasbury heights och har bott där de senaste 2 åren men plötsligt en dag börjar du få en återkommande mardröm
och plötsligt upptäcker du att du är inlåst i din lägenhet. Du kan endast se på omvärlden genom dina fönster
och titthålet på din dörr och via ett hål i väggen så kan du spionera på din granne Eileen.
Visuellt sett är SH4 kanske inte lika starkt som SH2 och 3 men ändå över de flesta andra spel idag , dock inte lika sjukt och vridet som SH3. Musiken är som alltid i toppklass.
Om du gillat de tidigare delarna så strunta i recensionerna i div. speltidningar och siter som kanske inte ger det så högt betyg som du trodde att det skulle få
och följ ditt hjärta , du vet att du vill ha detta spel och du kommer inte att bli besviken.
Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.
Inledning:
THE ROOM. Silent Hill 4. Silent Hill är berättelsen om en kult som inom staden Silent Hill besatt sig, kulten består av väldigt groteska och sendvridna vyer/idologier. Vissa personer inom kulten har bemärkt sig, och det är just dessa de flesta Silent Hill spelen utspelas om. I THE ROOM får vi träffa huvudkaraktären som är motsattsen till karaktären du spelar. Detta är smart och intressant system, då det är "elakingen" som är huvudkaraktären och som berättelsen kretsar omkring, medan spelaren kontrollerar en karaktär som var på fel plats vid fel tidpunkt. Huvudkaraktären har som ung blivit indragen i kultens bisara idologier, nu har pjken vuxit upp till man, och har ett antal mord bakom sig där offren har blivit inristade med siffror. Mannen själv begick självmord i fängelse, men ändå flera år senare så forsätter morden och siffrorna på de dödas kroppar ökar i intal. vad har då Henry, mannen du kontrollerar genom spelet med detta att göra? Som du antaligen läst så blir Henry instängd i sin lägenhet, och upptäcker ett hål i badrummet som tar honom till bisara platser. THE ROOM är ett lite så som pousselspel, där bitarna faller på plats desto längre du advancerar i spelet.
Grafik:
Grafisk vis liknar detta spelet Silent Hill 3 till Playstation 2. Henry är märkbart bra i animation med 2d kontroll systemet. Monsterna i detta spel är nya och har inte setts i de äldre spelen.
Ljud:
Ljudet var OK. Detta spel består av väldigt lite musik men av mycket ljud effekter i bakgrunden och för det mesta är det tyst i bakgrunden.
Musik:
Flera vokala musikspår (med samma sågnare från Silent Hill 3), och den vanliga igenkännande stilen av musik i "film"sekvenserna.
Kontroll:
Kontrollen har blivit mycket bättre i detta spel, inte längre någon 3d kontroll så som ses i Resident Evil spel och de äldre Silent Hill spelen, nu är det 2d och det fungerar utmärkt.
Hemlisar:
Väldigt få, och av mycket ointresse, detta spel är mycket möjligt att du endast spelar en gång.
Speltid:
Spelade igenom spelet på cirka 9 timmar. Det är dock möjligt att spela igenom det under 2 timmar, så det här spelet är väldigt kort, men första gången du spelar så är det antaligen cirka 10 timmar långt.
+ och -:
+ Välskriven berättelse
+ Mycket bra utmformning av den "elaka" karaktären (väldigt bra)
+ Rösterna är välspelade, speciellt av "elakingen".
+ De vokala musikspåren är bra.
+ etc...
- Långtråkigt
- Mera action än skräck
- Ingen direkt orsak att vilja spela om spelet.
- etc...
Spelet får en 4 av 5 möjliga. Hade detta spelet utkommit 6 månader senare och mera välarbete med mera "hemlisar" och möjligen mera bakgrundfakta och utformning av de övriga karaktärerna än "elakingen" hade detta spelet mycket möjligen fått 5 av 5 istället för 4 av 5.
THE ROOM. Silent Hill 4. Silent Hill är berättelsen om en kult som inom staden Silent Hill besatt sig, kulten består av väldigt groteska och sendvridna vyer/idologier. Vissa personer inom kulten har bemärkt sig, och det är just dessa de flesta Silent Hill spelen utspelas om. I THE ROOM får vi träffa huvudkaraktären som är motsattsen till karaktären du spelar. Detta är smart och intressant system, då det är "elakingen" som är huvudkaraktären och som berättelsen kretsar omkring, medan spelaren kontrollerar en karaktär som var på fel plats vid fel tidpunkt. Huvudkaraktären har som ung blivit indragen i kultens bisara idologier, nu har pjken vuxit upp till man, och har ett antal mord bakom sig där offren har blivit inristade med siffror. Mannen själv begick självmord i fängelse, men ändå flera år senare så forsätter morden och siffrorna på de dödas kroppar ökar i intal. vad har då Henry, mannen du kontrollerar genom spelet med detta att göra? Som du antaligen läst så blir Henry instängd i sin lägenhet, och upptäcker ett hål i badrummet som tar honom till bisara platser. THE ROOM är ett lite så som pousselspel, där bitarna faller på plats desto längre du advancerar i spelet.
Grafik:
Grafisk vis liknar detta spelet Silent Hill 3 till Playstation 2. Henry är märkbart bra i animation med 2d kontroll systemet. Monsterna i detta spel är nya och har inte setts i de äldre spelen.
Ljud:
Ljudet var OK. Detta spel består av väldigt lite musik men av mycket ljud effekter i bakgrunden och för det mesta är det tyst i bakgrunden.
Musik:
Flera vokala musikspår (med samma sågnare från Silent Hill 3), och den vanliga igenkännande stilen av musik i "film"sekvenserna.
Kontroll:
Kontrollen har blivit mycket bättre i detta spel, inte längre någon 3d kontroll så som ses i Resident Evil spel och de äldre Silent Hill spelen, nu är det 2d och det fungerar utmärkt.
Hemlisar:
Väldigt få, och av mycket ointresse, detta spel är mycket möjligt att du endast spelar en gång.
Speltid:
Spelade igenom spelet på cirka 9 timmar. Det är dock möjligt att spela igenom det under 2 timmar, så det här spelet är väldigt kort, men första gången du spelar så är det antaligen cirka 10 timmar långt.
+ och -:
+ Välskriven berättelse
+ Mycket bra utmformning av den "elaka" karaktären (väldigt bra)
+ Rösterna är välspelade, speciellt av "elakingen".
+ De vokala musikspåren är bra.
+ etc...
- Långtråkigt
- Mera action än skräck
- Ingen direkt orsak att vilja spela om spelet.
- etc...
Spelet får en 4 av 5 möjliga. Hade detta spelet utkommit 6 månader senare och mera välarbete med mera "hemlisar" och möjligen mera bakgrundfakta och utformning av de övriga karaktärerna än "elakingen" hade detta spelet mycket möjligen fått 5 av 5 istället för 4 av 5.
Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.
Silent Hill 4: The Room är den senaste delen i Silent Hill serien, och har man spelat de tidigare spelen känner man igen sig..lite grann ialla fall. Det har nämligen hänt en hel del sen SH 3.
Här spelar man en hel del i förstapersonvy, vilket är nytt.
Man spelar som Henry Townshend, som bor i en lägenhet. (varav namnet The room). En dag när Henry vaknar ser han att det är kedjor för dörren.
Ingen reagerar när han ropar på hjälp, han är fast...
Har ni märkt att alla Silent Hill spel har haft olika producenter ? I SH 4, är det samma person som har skrivit musiken till SH spelen. Som tur påverkas inte spelet så mycket, en del saker har blivit bättre andra lite sämre...
I Henrys badrum finns nu ett hål i väggen, det är så man färdas i spelet.
Från sin lägenhet till "den andra sidan", i början i spelet blir man också helad när man återvänder till lägenheten. Här har man också en kista där man kan lägga i grejer, det går nämligen inte att bära hur mycket som helst längre. Målet i spelet är ju (givetvis) att komma ut...
Men vägen kantas áv många hinder...
Musiken är lite svagare i SH4, än i de tidigare spelen, grafiken håller samma höga klass, kontrollen är skönt ofärändrad. Allt händer i real tid, vill du använda t ex first aid kit, måste du använda i spelet, och inte i en separat meny..detta ökar spänningen dramatiskt...
Även om Silent Hill 4: The Romm är den svagaste delen i serien, vill jag ändå rekommendera spelet...spelet binder även ihop delar från de tidigare spelen, för att spelaren ska få en mer komplett bild av vad som har hänt i Silent Hill...
Här spelar man en hel del i förstapersonvy, vilket är nytt.
Man spelar som Henry Townshend, som bor i en lägenhet. (varav namnet The room). En dag när Henry vaknar ser han att det är kedjor för dörren.
Ingen reagerar när han ropar på hjälp, han är fast...
Har ni märkt att alla Silent Hill spel har haft olika producenter ? I SH 4, är det samma person som har skrivit musiken till SH spelen. Som tur påverkas inte spelet så mycket, en del saker har blivit bättre andra lite sämre...
I Henrys badrum finns nu ett hål i väggen, det är så man färdas i spelet.
Från sin lägenhet till "den andra sidan", i början i spelet blir man också helad när man återvänder till lägenheten. Här har man också en kista där man kan lägga i grejer, det går nämligen inte att bära hur mycket som helst längre. Målet i spelet är ju (givetvis) att komma ut...
Men vägen kantas áv många hinder...
Musiken är lite svagare i SH4, än i de tidigare spelen, grafiken håller samma höga klass, kontrollen är skönt ofärändrad. Allt händer i real tid, vill du använda t ex first aid kit, måste du använda i spelet, och inte i en separat meny..detta ökar spänningen dramatiskt...
Även om Silent Hill 4: The Romm är den svagaste delen i serien, vill jag ändå rekommendera spelet...spelet binder även ihop delar från de tidigare spelen, för att spelaren ska få en mer komplett bild av vad som har hänt i Silent Hill...
Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.
Silent Hill 4 The Room.
Kommer det vara lika läskigt som 2:an, lika vidrigt som 3:an och kanske kommer samma underbara gåtfulla historia som i 1:an att lägga grunden för den nyskapande uppföljaren. Förväntningarna är höga.
Kommer spelet falla pladask eller kommer spelarna falla för det nya Silent Hill.
Nu äger jag det äntligen
Klockan går mot 11 snåret och familjen börjar krypa ner under sina täcken.
Själv så stoppar jag försiktigt in skivan i mitt trogna PS2, jag skakar av upphetsning.
Spelet tar start som de flesta i serien, texten Konami visas med stora röda bokstäver.
Efter detta följer ett bisarrt och skakande intro, min hjärna säger att vi inte vill spela något mer, mitt hjärta säger fortsätt, och jag trycker vidare.
Du spelar en man vid namn Henry Townshend som bor i lägenheten 302, ett nummer som till en början inte verkar ha någon betydelse, men ack så fel du kommer att ha.
Plötsligt en dag så börjar saker hända. Henry börjar få bisarra mardrömmar och som följd av det så kommer han inte ut ur sin lägenhet, eller rättare sagt lägenheten tillåter inte Henry att komma ut. Dörren blockas av kedjor, din TV slutar fungera, telefonen ringer trotts att den är utdragen och ett stort hål börjar bildas i duschrummet.
Genom hålet så upptäcker du en bisarr och vidrig värld som trotsar allt som existerar.
Du tar dig an spöken och vidriga skapelser i en värld som leder dig närmare och närmare en serie av mord som bara blir mer tvistad och som i sin tur speglas i din verklighet
Silent Hill 4 har mycket nytt att komma med, precis som Konami och Team Silent lovade så har konceptet ändrats en hel del.
Interfacen har ändrats, nya mätare lagts till och att du kan nu vandra runt i ögonen på Henry
Kontrollen har förbättrats avsevärt, det är nu en baggis att ta sig an monster som förr verkade omöjliga att möta.
De nya monster som designats är i all ära mycket bättre än föregångarnas.
Från att vara slemklumpar med en arm i låret och ett ben i pannan så har man utvecklat mer mänskliga och på så vis lite mer otäckare varelser.
Min favorit bland de nya skapelserna är spöken, gengångare av mördade människor som spöklikt glider fram över marken och som trotsar alla naturlagar genom sin fart. Samtidigt så har de lagt på ett flimmer så när du möter dessa nya monster så flimrar det likt en 60tals film och skärpan sänks så allt ser ut som det är inspelat på en dålig VHS kassett.
Trotts alla nya funktioner och att den otroligt snygga grafiken hjälper till att krydda de vidriga miljöerna så saknar Silent Hill själ.
Jag skulle utan att tveka säga att Silent Hill, det mest förnäma av skräckspel har förvandlats till ett skräckspel i medelmåtta, av en enda anledning. Ljus!
Silent Hill 4 har gjort allt rätt, förutom en sak. Ljus!
Spelet har allt, grafik, den otroligt förbättrade kontrollen, horribla monster, miserabla karaktärer, vidriga miljöer och att man lagt den psykiska skräcken före action skräcken.
Men, trotts allt detta så beror saknandet av rädsla och själ på en sak, Ljus!
Jag har försökt allt, jag har spelat alla timmar från 23 till 03, jag har spelat nära TV:n, jag har spelat långt ifrån, jag har använt hörlurar och jag har försökt spela då jag är ensam i huset.
Det går inte, jag blir inte rädd.
Vart man än går i världen så verkar det som om en strålkastare följer mig.
Det som förr var ett mörkt spel där du blev rädd för att du inte viste vad som fanns 1m framför dig, har förvandlats till ett spel då du ser monstren för de ser dig.
Alla skräckspel har 2 saker gemensamt, du blir skrämd stundtals och eftersträvan av vidriga miljöer.
Men Silent Hill hade en sak som gjorde Silent Hill till ett spel över de andra,
Man var rädd, HELA TIDEN!
Du satt som en stel pinne i din fåtölj, från det att fläkten i din PS2:a började snurra till att du stängde av den och tänkte ÄNTLIGEN FÅR JAG SOVA
Du var rädd från början till slut, och när det blev riktigt läskigt då ville du bara vakna upp.
Silent Hill 4 är ett skräckspel som står över de flesta trotts dess brister.
Storyn är lika gåtfull som den bör vara och miljöerna lika vidriga.
Grafiken har förbättrats otroligt mycket och är bland de bättre på PS2:an
Silent Hill 4 har vad de flesta spel saknar, men saknar vad de flesta Silent Hill hade
Trotts detta är det ett bra köp!
Kommer det vara lika läskigt som 2:an, lika vidrigt som 3:an och kanske kommer samma underbara gåtfulla historia som i 1:an att lägga grunden för den nyskapande uppföljaren. Förväntningarna är höga.
Kommer spelet falla pladask eller kommer spelarna falla för det nya Silent Hill.
Nu äger jag det äntligen
Klockan går mot 11 snåret och familjen börjar krypa ner under sina täcken.
Själv så stoppar jag försiktigt in skivan i mitt trogna PS2, jag skakar av upphetsning.
Spelet tar start som de flesta i serien, texten Konami visas med stora röda bokstäver.
Efter detta följer ett bisarrt och skakande intro, min hjärna säger att vi inte vill spela något mer, mitt hjärta säger fortsätt, och jag trycker vidare.
Du spelar en man vid namn Henry Townshend som bor i lägenheten 302, ett nummer som till en början inte verkar ha någon betydelse, men ack så fel du kommer att ha.
Plötsligt en dag så börjar saker hända. Henry börjar få bisarra mardrömmar och som följd av det så kommer han inte ut ur sin lägenhet, eller rättare sagt lägenheten tillåter inte Henry att komma ut. Dörren blockas av kedjor, din TV slutar fungera, telefonen ringer trotts att den är utdragen och ett stort hål börjar bildas i duschrummet.
Genom hålet så upptäcker du en bisarr och vidrig värld som trotsar allt som existerar.
Du tar dig an spöken och vidriga skapelser i en värld som leder dig närmare och närmare en serie av mord som bara blir mer tvistad och som i sin tur speglas i din verklighet
Silent Hill 4 har mycket nytt att komma med, precis som Konami och Team Silent lovade så har konceptet ändrats en hel del.
Interfacen har ändrats, nya mätare lagts till och att du kan nu vandra runt i ögonen på Henry
Kontrollen har förbättrats avsevärt, det är nu en baggis att ta sig an monster som förr verkade omöjliga att möta.
De nya monster som designats är i all ära mycket bättre än föregångarnas.
Från att vara slemklumpar med en arm i låret och ett ben i pannan så har man utvecklat mer mänskliga och på så vis lite mer otäckare varelser.
Min favorit bland de nya skapelserna är spöken, gengångare av mördade människor som spöklikt glider fram över marken och som trotsar alla naturlagar genom sin fart. Samtidigt så har de lagt på ett flimmer så när du möter dessa nya monster så flimrar det likt en 60tals film och skärpan sänks så allt ser ut som det är inspelat på en dålig VHS kassett.
Trotts alla nya funktioner och att den otroligt snygga grafiken hjälper till att krydda de vidriga miljöerna så saknar Silent Hill själ.
Jag skulle utan att tveka säga att Silent Hill, det mest förnäma av skräckspel har förvandlats till ett skräckspel i medelmåtta, av en enda anledning. Ljus!
Silent Hill 4 har gjort allt rätt, förutom en sak. Ljus!
Spelet har allt, grafik, den otroligt förbättrade kontrollen, horribla monster, miserabla karaktärer, vidriga miljöer och att man lagt den psykiska skräcken före action skräcken.
Men, trotts allt detta så beror saknandet av rädsla och själ på en sak, Ljus!
Jag har försökt allt, jag har spelat alla timmar från 23 till 03, jag har spelat nära TV:n, jag har spelat långt ifrån, jag har använt hörlurar och jag har försökt spela då jag är ensam i huset.
Det går inte, jag blir inte rädd.
Vart man än går i världen så verkar det som om en strålkastare följer mig.
Det som förr var ett mörkt spel där du blev rädd för att du inte viste vad som fanns 1m framför dig, har förvandlats till ett spel då du ser monstren för de ser dig.
Alla skräckspel har 2 saker gemensamt, du blir skrämd stundtals och eftersträvan av vidriga miljöer.
Men Silent Hill hade en sak som gjorde Silent Hill till ett spel över de andra,
Man var rädd, HELA TIDEN!
Du satt som en stel pinne i din fåtölj, från det att fläkten i din PS2:a började snurra till att du stängde av den och tänkte ÄNTLIGEN FÅR JAG SOVA
Du var rädd från början till slut, och när det blev riktigt läskigt då ville du bara vakna upp.
Silent Hill 4 är ett skräckspel som står över de flesta trotts dess brister.
Storyn är lika gåtfull som den bör vara och miljöerna lika vidriga.
Grafiken har förbättrats otroligt mycket och är bland de bättre på PS2:an
Silent Hill 4 har vad de flesta spel saknar, men saknar vad de flesta Silent Hill hade
Trotts detta är det ett bra köp!
Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.
Detta kan mycket möjligtvis vara den svagaste delen av i Silent hill serien , men det är defenitivt inte ett dåligt spel.
Det är fortfarande ett väldigt bra spel och helt klart ett av de bästa spelen inom skräck genren.
Du spelar som Henry townsend som bor i room 302 i Southasbury heights och har bott där de senaste 2 åren men plötsligt en dag börjar du få en återkommande mardröm
och plötsligt upptäcker du att du är inlåst i din lägenhet. Du kan endast se på omvärlden genom dina fönster
och titthålet på din dörr och via ett hål i väggen så kan du spionera på din granne Eileen.
Visuellt sett är SH4 kanske inte lika starkt som SH2 och 3 men ändå över de flesta andra spel idag , dock inte lika sjukt och vridet som SH3. Musiken är som alltid i toppklass.
Om du gillat de tidigare delarna så strunta i recensionerna i div. speltidningar och siter som kanske inte ger det så högt betyg som du trodde att det skulle få
och följ ditt hjärta , du vet att du vill ha detta spel och du kommer inte att bli besviken.
Det är fortfarande ett väldigt bra spel och helt klart ett av de bästa spelen inom skräck genren.
Du spelar som Henry townsend som bor i room 302 i Southasbury heights och har bott där de senaste 2 åren men plötsligt en dag börjar du få en återkommande mardröm
och plötsligt upptäcker du att du är inlåst i din lägenhet. Du kan endast se på omvärlden genom dina fönster
och titthålet på din dörr och via ett hål i väggen så kan du spionera på din granne Eileen.
Visuellt sett är SH4 kanske inte lika starkt som SH2 och 3 men ändå över de flesta andra spel idag , dock inte lika sjukt och vridet som SH3. Musiken är som alltid i toppklass.
Om du gillat de tidigare delarna så strunta i recensionerna i div. speltidningar och siter som kanske inte ger det så högt betyg som du trodde att det skulle få
och följ ditt hjärta , du vet att du vill ha detta spel och du kommer inte att bli besviken.
Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.
Inledning:
THE ROOM. Silent Hill 4. Silent Hill är berättelsen om en kult som inom staden Silent Hill besatt sig, kulten består av väldigt groteska och sendvridna vyer/idologier. Vissa personer inom kulten har bemärkt sig, och det är just dessa de flesta Silent Hill spelen utspelas om. I THE ROOM får vi träffa huvudkaraktären som är motsattsen till karaktären du spelar. Detta är smart och intressant system, då det är "elakingen" som är huvudkaraktären och som berättelsen kretsar omkring, medan spelaren kontrollerar en karaktär som var på fel plats vid fel tidpunkt. Huvudkaraktären har som ung blivit indragen i kultens bisara idologier, nu har pjken vuxit upp till man, och har ett antal mord bakom sig där offren har blivit inristade med siffror. Mannen själv begick självmord i fängelse, men ändå flera år senare så forsätter morden och siffrorna på de dödas kroppar ökar i intal. vad har då Henry, mannen du kontrollerar genom spelet med detta att göra? Som du antaligen läst så blir Henry instängd i sin lägenhet, och upptäcker ett hål i badrummet som tar honom till bisara platser. THE ROOM är ett lite så som pousselspel, där bitarna faller på plats desto längre du advancerar i spelet.
Grafik:
Grafisk vis liknar detta spelet Silent Hill 3 till Playstation 2. Henry är märkbart bra i animation med 2d kontroll systemet. Monsterna i detta spel är nya och har inte setts i de äldre spelen.
Ljud:
Ljudet var OK. Detta spel består av väldigt lite musik men av mycket ljud effekter i bakgrunden och för det mesta är det tyst i bakgrunden.
Musik:
Flera vokala musikspår (med samma sågnare från Silent Hill 3), och den vanliga igenkännande stilen av musik i "film"sekvenserna.
Kontroll:
Kontrollen har blivit mycket bättre i detta spel, inte längre någon 3d kontroll så som ses i Resident Evil spel och de äldre Silent Hill spelen, nu är det 2d och det fungerar utmärkt.
Hemlisar:
Väldigt få, och av mycket ointresse, detta spel är mycket möjligt att du endast spelar en gång.
Speltid:
Spelade igenom spelet på cirka 9 timmar. Det är dock möjligt att spela igenom det under 2 timmar, så det här spelet är väldigt kort, men första gången du spelar så är det antaligen cirka 10 timmar långt.
+ och -:
+ Välskriven berättelse
+ Mycket bra utmformning av den "elaka" karaktären (väldigt bra)
+ Rösterna är välspelade, speciellt av "elakingen".
+ De vokala musikspåren är bra.
+ etc...
- Långtråkigt
- Mera action än skräck
- Ingen direkt orsak att vilja spela om spelet.
- etc...
Spelet får en 4 av 5 möjliga. Hade detta spelet utkommit 6 månader senare och mera välarbete med mera "hemlisar" och möjligen mera bakgrundfakta och utformning av de övriga karaktärerna än "elakingen" hade detta spelet mycket möjligen fått 5 av 5 istället för 4 av 5.
THE ROOM. Silent Hill 4. Silent Hill är berättelsen om en kult som inom staden Silent Hill besatt sig, kulten består av väldigt groteska och sendvridna vyer/idologier. Vissa personer inom kulten har bemärkt sig, och det är just dessa de flesta Silent Hill spelen utspelas om. I THE ROOM får vi träffa huvudkaraktären som är motsattsen till karaktären du spelar. Detta är smart och intressant system, då det är "elakingen" som är huvudkaraktären och som berättelsen kretsar omkring, medan spelaren kontrollerar en karaktär som var på fel plats vid fel tidpunkt. Huvudkaraktären har som ung blivit indragen i kultens bisara idologier, nu har pjken vuxit upp till man, och har ett antal mord bakom sig där offren har blivit inristade med siffror. Mannen själv begick självmord i fängelse, men ändå flera år senare så forsätter morden och siffrorna på de dödas kroppar ökar i intal. vad har då Henry, mannen du kontrollerar genom spelet med detta att göra? Som du antaligen läst så blir Henry instängd i sin lägenhet, och upptäcker ett hål i badrummet som tar honom till bisara platser. THE ROOM är ett lite så som pousselspel, där bitarna faller på plats desto längre du advancerar i spelet.
Grafik:
Grafisk vis liknar detta spelet Silent Hill 3 till Playstation 2. Henry är märkbart bra i animation med 2d kontroll systemet. Monsterna i detta spel är nya och har inte setts i de äldre spelen.
Ljud:
Ljudet var OK. Detta spel består av väldigt lite musik men av mycket ljud effekter i bakgrunden och för det mesta är det tyst i bakgrunden.
Musik:
Flera vokala musikspår (med samma sågnare från Silent Hill 3), och den vanliga igenkännande stilen av musik i "film"sekvenserna.
Kontroll:
Kontrollen har blivit mycket bättre i detta spel, inte längre någon 3d kontroll så som ses i Resident Evil spel och de äldre Silent Hill spelen, nu är det 2d och det fungerar utmärkt.
Hemlisar:
Väldigt få, och av mycket ointresse, detta spel är mycket möjligt att du endast spelar en gång.
Speltid:
Spelade igenom spelet på cirka 9 timmar. Det är dock möjligt att spela igenom det under 2 timmar, så det här spelet är väldigt kort, men första gången du spelar så är det antaligen cirka 10 timmar långt.
+ och -:
+ Välskriven berättelse
+ Mycket bra utmformning av den "elaka" karaktären (väldigt bra)
+ Rösterna är välspelade, speciellt av "elakingen".
+ De vokala musikspåren är bra.
+ etc...
- Långtråkigt
- Mera action än skräck
- Ingen direkt orsak att vilja spela om spelet.
- etc...
Spelet får en 4 av 5 möjliga. Hade detta spelet utkommit 6 månader senare och mera välarbete med mera "hemlisar" och möjligen mera bakgrundfakta och utformning av de övriga karaktärerna än "elakingen" hade detta spelet mycket möjligen fått 5 av 5 istället för 4 av 5.
Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.
Silent Hill 4: The Room är den senaste delen i Silent Hill serien, och har man spelat de tidigare spelen känner man igen sig..lite grann ialla fall. Det har nämligen hänt en hel del sen SH 3.
Här spelar man en hel del i förstapersonvy, vilket är nytt.
Man spelar som Henry Townshend, som bor i en lägenhet. (varav namnet The room). En dag när Henry vaknar ser han att det är kedjor för dörren.
Ingen reagerar när han ropar på hjälp, han är fast...
Har ni märkt att alla Silent Hill spel har haft olika producenter ? I SH 4, är det samma person som har skrivit musiken till SH spelen. Som tur påverkas inte spelet så mycket, en del saker har blivit bättre andra lite sämre...
I Henrys badrum finns nu ett hål i väggen, det är så man färdas i spelet.
Från sin lägenhet till "den andra sidan", i början i spelet blir man också helad när man återvänder till lägenheten. Här har man också en kista där man kan lägga i grejer, det går nämligen inte att bära hur mycket som helst längre. Målet i spelet är ju (givetvis) att komma ut...
Men vägen kantas áv många hinder...
Musiken är lite svagare i SH4, än i de tidigare spelen, grafiken håller samma höga klass, kontrollen är skönt ofärändrad. Allt händer i real tid, vill du använda t ex first aid kit, måste du använda i spelet, och inte i en separat meny..detta ökar spänningen dramatiskt...
Även om Silent Hill 4: The Romm är den svagaste delen i serien, vill jag ändå rekommendera spelet...spelet binder även ihop delar från de tidigare spelen, för att spelaren ska få en mer komplett bild av vad som har hänt i Silent Hill...
Här spelar man en hel del i förstapersonvy, vilket är nytt.
Man spelar som Henry Townshend, som bor i en lägenhet. (varav namnet The room). En dag när Henry vaknar ser han att det är kedjor för dörren.
Ingen reagerar när han ropar på hjälp, han är fast...
Har ni märkt att alla Silent Hill spel har haft olika producenter ? I SH 4, är det samma person som har skrivit musiken till SH spelen. Som tur påverkas inte spelet så mycket, en del saker har blivit bättre andra lite sämre...
I Henrys badrum finns nu ett hål i väggen, det är så man färdas i spelet.
Från sin lägenhet till "den andra sidan", i början i spelet blir man också helad när man återvänder till lägenheten. Här har man också en kista där man kan lägga i grejer, det går nämligen inte att bära hur mycket som helst längre. Målet i spelet är ju (givetvis) att komma ut...
Men vägen kantas áv många hinder...
Musiken är lite svagare i SH4, än i de tidigare spelen, grafiken håller samma höga klass, kontrollen är skönt ofärändrad. Allt händer i real tid, vill du använda t ex first aid kit, måste du använda i spelet, och inte i en separat meny..detta ökar spänningen dramatiskt...
Även om Silent Hill 4: The Romm är den svagaste delen i serien, vill jag ändå rekommendera spelet...spelet binder även ihop delar från de tidigare spelen, för att spelaren ska få en mer komplett bild av vad som har hänt i Silent Hill...
Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.
Silent Hill 4 The Room.
Kommer det vara lika läskigt som 2:an, lika vidrigt som 3:an och kanske kommer samma underbara gåtfulla historia som i 1:an att lägga grunden för den nyskapande uppföljaren. Förväntningarna är höga.
Kommer spelet falla pladask eller kommer spelarna falla för det nya Silent Hill.
Nu äger jag det äntligen
Klockan går mot 11 snåret och familjen börjar krypa ner under sina täcken.
Själv så stoppar jag försiktigt in skivan i mitt trogna PS2, jag skakar av upphetsning.
Spelet tar start som de flesta i serien, texten Konami visas med stora röda bokstäver.
Efter detta följer ett bisarrt och skakande intro, min hjärna säger att vi inte vill spela något mer, mitt hjärta säger fortsätt, och jag trycker vidare.
Du spelar en man vid namn Henry Townshend som bor i lägenheten 302, ett nummer som till en början inte verkar ha någon betydelse, men ack så fel du kommer att ha.
Plötsligt en dag så börjar saker hända. Henry börjar få bisarra mardrömmar och som följd av det så kommer han inte ut ur sin lägenhet, eller rättare sagt lägenheten tillåter inte Henry att komma ut. Dörren blockas av kedjor, din TV slutar fungera, telefonen ringer trotts att den är utdragen och ett stort hål börjar bildas i duschrummet.
Genom hålet så upptäcker du en bisarr och vidrig värld som trotsar allt som existerar.
Du tar dig an spöken och vidriga skapelser i en värld som leder dig närmare och närmare en serie av mord som bara blir mer tvistad och som i sin tur speglas i din verklighet
Silent Hill 4 har mycket nytt att komma med, precis som Konami och Team Silent lovade så har konceptet ändrats en hel del.
Interfacen har ändrats, nya mätare lagts till och att du kan nu vandra runt i ögonen på Henry
Kontrollen har förbättrats avsevärt, det är nu en baggis att ta sig an monster som förr verkade omöjliga att möta.
De nya monster som designats är i all ära mycket bättre än föregångarnas.
Från att vara slemklumpar med en arm i låret och ett ben i pannan så har man utvecklat mer mänskliga och på så vis lite mer otäckare varelser.
Min favorit bland de nya skapelserna är spöken, gengångare av mördade människor som spöklikt glider fram över marken och som trotsar alla naturlagar genom sin fart. Samtidigt så har de lagt på ett flimmer så när du möter dessa nya monster så flimrar det likt en 60tals film och skärpan sänks så allt ser ut som det är inspelat på en dålig VHS kassett.
Trotts alla nya funktioner och att den otroligt snygga grafiken hjälper till att krydda de vidriga miljöerna så saknar Silent Hill själ.
Jag skulle utan att tveka säga att Silent Hill, det mest förnäma av skräckspel har förvandlats till ett skräckspel i medelmåtta, av en enda anledning. Ljus!
Silent Hill 4 har gjort allt rätt, förutom en sak. Ljus!
Spelet har allt, grafik, den otroligt förbättrade kontrollen, horribla monster, miserabla karaktärer, vidriga miljöer och att man lagt den psykiska skräcken före action skräcken.
Men, trotts allt detta så beror saknandet av rädsla och själ på en sak, Ljus!
Jag har försökt allt, jag har spelat alla timmar från 23 till 03, jag har spelat nära TV:n, jag har spelat långt ifrån, jag har använt hörlurar och jag har försökt spela då jag är ensam i huset.
Det går inte, jag blir inte rädd.
Vart man än går i världen så verkar det som om en strålkastare följer mig.
Det som förr var ett mörkt spel där du blev rädd för att du inte viste vad som fanns 1m framför dig, har förvandlats till ett spel då du ser monstren för de ser dig.
Alla skräckspel har 2 saker gemensamt, du blir skrämd stundtals och eftersträvan av vidriga miljöer.
Men Silent Hill hade en sak som gjorde Silent Hill till ett spel över de andra,
Man var rädd, HELA TIDEN!
Du satt som en stel pinne i din fåtölj, från det att fläkten i din PS2:a började snurra till att du stängde av den och tänkte ÄNTLIGEN FÅR JAG SOVA
Du var rädd från början till slut, och när det blev riktigt läskigt då ville du bara vakna upp.
Silent Hill 4 är ett skräckspel som står över de flesta trotts dess brister.
Storyn är lika gåtfull som den bör vara och miljöerna lika vidriga.
Grafiken har förbättrats otroligt mycket och är bland de bättre på PS2:an
Silent Hill 4 har vad de flesta spel saknar, men saknar vad de flesta Silent Hill hade
Trotts detta är det ett bra köp!
Kommer det vara lika läskigt som 2:an, lika vidrigt som 3:an och kanske kommer samma underbara gåtfulla historia som i 1:an att lägga grunden för den nyskapande uppföljaren. Förväntningarna är höga.
Kommer spelet falla pladask eller kommer spelarna falla för det nya Silent Hill.
Nu äger jag det äntligen
Klockan går mot 11 snåret och familjen börjar krypa ner under sina täcken.
Själv så stoppar jag försiktigt in skivan i mitt trogna PS2, jag skakar av upphetsning.
Spelet tar start som de flesta i serien, texten Konami visas med stora röda bokstäver.
Efter detta följer ett bisarrt och skakande intro, min hjärna säger att vi inte vill spela något mer, mitt hjärta säger fortsätt, och jag trycker vidare.
Du spelar en man vid namn Henry Townshend som bor i lägenheten 302, ett nummer som till en början inte verkar ha någon betydelse, men ack så fel du kommer att ha.
Plötsligt en dag så börjar saker hända. Henry börjar få bisarra mardrömmar och som följd av det så kommer han inte ut ur sin lägenhet, eller rättare sagt lägenheten tillåter inte Henry att komma ut. Dörren blockas av kedjor, din TV slutar fungera, telefonen ringer trotts att den är utdragen och ett stort hål börjar bildas i duschrummet.
Genom hålet så upptäcker du en bisarr och vidrig värld som trotsar allt som existerar.
Du tar dig an spöken och vidriga skapelser i en värld som leder dig närmare och närmare en serie av mord som bara blir mer tvistad och som i sin tur speglas i din verklighet
Silent Hill 4 har mycket nytt att komma med, precis som Konami och Team Silent lovade så har konceptet ändrats en hel del.
Interfacen har ändrats, nya mätare lagts till och att du kan nu vandra runt i ögonen på Henry
Kontrollen har förbättrats avsevärt, det är nu en baggis att ta sig an monster som förr verkade omöjliga att möta.
De nya monster som designats är i all ära mycket bättre än föregångarnas.
Från att vara slemklumpar med en arm i låret och ett ben i pannan så har man utvecklat mer mänskliga och på så vis lite mer otäckare varelser.
Min favorit bland de nya skapelserna är spöken, gengångare av mördade människor som spöklikt glider fram över marken och som trotsar alla naturlagar genom sin fart. Samtidigt så har de lagt på ett flimmer så när du möter dessa nya monster så flimrar det likt en 60tals film och skärpan sänks så allt ser ut som det är inspelat på en dålig VHS kassett.
Trotts alla nya funktioner och att den otroligt snygga grafiken hjälper till att krydda de vidriga miljöerna så saknar Silent Hill själ.
Jag skulle utan att tveka säga att Silent Hill, det mest förnäma av skräckspel har förvandlats till ett skräckspel i medelmåtta, av en enda anledning. Ljus!
Silent Hill 4 har gjort allt rätt, förutom en sak. Ljus!
Spelet har allt, grafik, den otroligt förbättrade kontrollen, horribla monster, miserabla karaktärer, vidriga miljöer och att man lagt den psykiska skräcken före action skräcken.
Men, trotts allt detta så beror saknandet av rädsla och själ på en sak, Ljus!
Jag har försökt allt, jag har spelat alla timmar från 23 till 03, jag har spelat nära TV:n, jag har spelat långt ifrån, jag har använt hörlurar och jag har försökt spela då jag är ensam i huset.
Det går inte, jag blir inte rädd.
Vart man än går i världen så verkar det som om en strålkastare följer mig.
Det som förr var ett mörkt spel där du blev rädd för att du inte viste vad som fanns 1m framför dig, har förvandlats till ett spel då du ser monstren för de ser dig.
Alla skräckspel har 2 saker gemensamt, du blir skrämd stundtals och eftersträvan av vidriga miljöer.
Men Silent Hill hade en sak som gjorde Silent Hill till ett spel över de andra,
Man var rädd, HELA TIDEN!
Du satt som en stel pinne i din fåtölj, från det att fläkten i din PS2:a började snurra till att du stängde av den och tänkte ÄNTLIGEN FÅR JAG SOVA
Du var rädd från början till slut, och när det blev riktigt läskigt då ville du bara vakna upp.
Silent Hill 4 är ett skräckspel som står över de flesta trotts dess brister.
Storyn är lika gåtfull som den bör vara och miljöerna lika vidriga.
Grafiken har förbättrats otroligt mycket och är bland de bättre på PS2:an
Silent Hill 4 har vad de flesta spel saknar, men saknar vad de flesta Silent Hill hade
Trotts detta är det ett bra köp!
Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.
Detta kan mycket möjligtvis vara den svagaste delen av i Silent hill serien , men det är defenitivt inte ett dåligt spel.
Det är fortfarande ett väldigt bra spel och helt klart ett av de bästa spelen inom skräck genren.
Du spelar som Henry townsend som bor i room 302 i Southasbury heights och har bott där de senaste 2 åren men plötsligt en dag börjar du få en återkommande mardröm
och plötsligt upptäcker du att du är inlåst i din lägenhet. Du kan endast se på omvärlden genom dina fönster
och titthålet på din dörr och via ett hål i väggen så kan du spionera på din granne Eileen.
Visuellt sett är SH4 kanske inte lika starkt som SH2 och 3 men ändå över de flesta andra spel idag , dock inte lika sjukt och vridet som SH3. Musiken är som alltid i toppklass.
Om du gillat de tidigare delarna så strunta i recensionerna i div. speltidningar och siter som kanske inte ger det så högt betyg som du trodde att det skulle få
och följ ditt hjärta , du vet att du vill ha detta spel och du kommer inte att bli besviken.
Det är fortfarande ett väldigt bra spel och helt klart ett av de bästa spelen inom skräck genren.
Du spelar som Henry townsend som bor i room 302 i Southasbury heights och har bott där de senaste 2 åren men plötsligt en dag börjar du få en återkommande mardröm
och plötsligt upptäcker du att du är inlåst i din lägenhet. Du kan endast se på omvärlden genom dina fönster
och titthålet på din dörr och via ett hål i väggen så kan du spionera på din granne Eileen.
Visuellt sett är SH4 kanske inte lika starkt som SH2 och 3 men ändå över de flesta andra spel idag , dock inte lika sjukt och vridet som SH3. Musiken är som alltid i toppklass.
Om du gillat de tidigare delarna så strunta i recensionerna i div. speltidningar och siter som kanske inte ger det så högt betyg som du trodde att det skulle få
och följ ditt hjärta , du vet att du vill ha detta spel och du kommer inte att bli besviken.
Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.
Inledning:
THE ROOM. Silent Hill 4. Silent Hill är berättelsen om en kult som inom staden Silent Hill besatt sig, kulten består av väldigt groteska och sendvridna vyer/idologier. Vissa personer inom kulten har bemärkt sig, och det är just dessa de flesta Silent Hill spelen utspelas om. I THE ROOM får vi träffa huvudkaraktären som är motsattsen till karaktären du spelar. Detta är smart och intressant system, då det är "elakingen" som är huvudkaraktären och som berättelsen kretsar omkring, medan spelaren kontrollerar en karaktär som var på fel plats vid fel tidpunkt. Huvudkaraktären har som ung blivit indragen i kultens bisara idologier, nu har pjken vuxit upp till man, och har ett antal mord bakom sig där offren har blivit inristade med siffror. Mannen själv begick självmord i fängelse, men ändå flera år senare så forsätter morden och siffrorna på de dödas kroppar ökar i intal. vad har då Henry, mannen du kontrollerar genom spelet med detta att göra? Som du antaligen läst så blir Henry instängd i sin lägenhet, och upptäcker ett hål i badrummet som tar honom till bisara platser. THE ROOM är ett lite så som pousselspel, där bitarna faller på plats desto längre du advancerar i spelet.
Grafik:
Grafisk vis liknar detta spelet Silent Hill 3 till Playstation 2. Henry är märkbart bra i animation med 2d kontroll systemet. Monsterna i detta spel är nya och har inte setts i de äldre spelen.
Ljud:
Ljudet var OK. Detta spel består av väldigt lite musik men av mycket ljud effekter i bakgrunden och för det mesta är det tyst i bakgrunden.
Musik:
Flera vokala musikspår (med samma sågnare från Silent Hill 3), och den vanliga igenkännande stilen av musik i "film"sekvenserna.
Kontroll:
Kontrollen har blivit mycket bättre i detta spel, inte längre någon 3d kontroll så som ses i Resident Evil spel och de äldre Silent Hill spelen, nu är det 2d och det fungerar utmärkt.
Hemlisar:
Väldigt få, och av mycket ointresse, detta spel är mycket möjligt att du endast spelar en gång.
Speltid:
Spelade igenom spelet på cirka 9 timmar. Det är dock möjligt att spela igenom det under 2 timmar, så det här spelet är väldigt kort, men första gången du spelar så är det antaligen cirka 10 timmar långt.
+ och -:
+ Välskriven berättelse
+ Mycket bra utmformning av den "elaka" karaktären (väldigt bra)
+ Rösterna är välspelade, speciellt av "elakingen".
+ De vokala musikspåren är bra.
+ etc...
- Långtråkigt
- Mera action än skräck
- Ingen direkt orsak att vilja spela om spelet.
- etc...
Spelet får en 4 av 5 möjliga. Hade detta spelet utkommit 6 månader senare och mera välarbete med mera "hemlisar" och möjligen mera bakgrundfakta och utformning av de övriga karaktärerna än "elakingen" hade detta spelet mycket möjligen fått 5 av 5 istället för 4 av 5.
THE ROOM. Silent Hill 4. Silent Hill är berättelsen om en kult som inom staden Silent Hill besatt sig, kulten består av väldigt groteska och sendvridna vyer/idologier. Vissa personer inom kulten har bemärkt sig, och det är just dessa de flesta Silent Hill spelen utspelas om. I THE ROOM får vi träffa huvudkaraktären som är motsattsen till karaktären du spelar. Detta är smart och intressant system, då det är "elakingen" som är huvudkaraktären och som berättelsen kretsar omkring, medan spelaren kontrollerar en karaktär som var på fel plats vid fel tidpunkt. Huvudkaraktären har som ung blivit indragen i kultens bisara idologier, nu har pjken vuxit upp till man, och har ett antal mord bakom sig där offren har blivit inristade med siffror. Mannen själv begick självmord i fängelse, men ändå flera år senare så forsätter morden och siffrorna på de dödas kroppar ökar i intal. vad har då Henry, mannen du kontrollerar genom spelet med detta att göra? Som du antaligen läst så blir Henry instängd i sin lägenhet, och upptäcker ett hål i badrummet som tar honom till bisara platser. THE ROOM är ett lite så som pousselspel, där bitarna faller på plats desto längre du advancerar i spelet.
Grafik:
Grafisk vis liknar detta spelet Silent Hill 3 till Playstation 2. Henry är märkbart bra i animation med 2d kontroll systemet. Monsterna i detta spel är nya och har inte setts i de äldre spelen.
Ljud:
Ljudet var OK. Detta spel består av väldigt lite musik men av mycket ljud effekter i bakgrunden och för det mesta är det tyst i bakgrunden.
Musik:
Flera vokala musikspår (med samma sågnare från Silent Hill 3), och den vanliga igenkännande stilen av musik i "film"sekvenserna.
Kontroll:
Kontrollen har blivit mycket bättre i detta spel, inte längre någon 3d kontroll så som ses i Resident Evil spel och de äldre Silent Hill spelen, nu är det 2d och det fungerar utmärkt.
Hemlisar:
Väldigt få, och av mycket ointresse, detta spel är mycket möjligt att du endast spelar en gång.
Speltid:
Spelade igenom spelet på cirka 9 timmar. Det är dock möjligt att spela igenom det under 2 timmar, så det här spelet är väldigt kort, men första gången du spelar så är det antaligen cirka 10 timmar långt.
+ och -:
+ Välskriven berättelse
+ Mycket bra utmformning av den "elaka" karaktären (väldigt bra)
+ Rösterna är välspelade, speciellt av "elakingen".
+ De vokala musikspåren är bra.
+ etc...
- Långtråkigt
- Mera action än skräck
- Ingen direkt orsak att vilja spela om spelet.
- etc...
Spelet får en 4 av 5 möjliga. Hade detta spelet utkommit 6 månader senare och mera välarbete med mera "hemlisar" och möjligen mera bakgrundfakta och utformning av de övriga karaktärerna än "elakingen" hade detta spelet mycket möjligen fått 5 av 5 istället för 4 av 5.
Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.
Silent Hill 4: The Room är den senaste delen i Silent Hill serien, och har man spelat de tidigare spelen känner man igen sig..lite grann ialla fall. Det har nämligen hänt en hel del sen SH 3.
Här spelar man en hel del i förstapersonvy, vilket är nytt.
Man spelar som Henry Townshend, som bor i en lägenhet. (varav namnet The room). En dag när Henry vaknar ser han att det är kedjor för dörren.
Ingen reagerar när han ropar på hjälp, han är fast...
Har ni märkt att alla Silent Hill spel har haft olika producenter ? I SH 4, är det samma person som har skrivit musiken till SH spelen. Som tur påverkas inte spelet så mycket, en del saker har blivit bättre andra lite sämre...
I Henrys badrum finns nu ett hål i väggen, det är så man färdas i spelet.
Från sin lägenhet till "den andra sidan", i början i spelet blir man också helad när man återvänder till lägenheten. Här har man också en kista där man kan lägga i grejer, det går nämligen inte att bära hur mycket som helst längre. Målet i spelet är ju (givetvis) att komma ut...
Men vägen kantas áv många hinder...
Musiken är lite svagare i SH4, än i de tidigare spelen, grafiken håller samma höga klass, kontrollen är skönt ofärändrad. Allt händer i real tid, vill du använda t ex first aid kit, måste du använda i spelet, och inte i en separat meny..detta ökar spänningen dramatiskt...
Även om Silent Hill 4: The Romm är den svagaste delen i serien, vill jag ändå rekommendera spelet...spelet binder även ihop delar från de tidigare spelen, för att spelaren ska få en mer komplett bild av vad som har hänt i Silent Hill...
Här spelar man en hel del i förstapersonvy, vilket är nytt.
Man spelar som Henry Townshend, som bor i en lägenhet. (varav namnet The room). En dag när Henry vaknar ser han att det är kedjor för dörren.
Ingen reagerar när han ropar på hjälp, han är fast...
Har ni märkt att alla Silent Hill spel har haft olika producenter ? I SH 4, är det samma person som har skrivit musiken till SH spelen. Som tur påverkas inte spelet så mycket, en del saker har blivit bättre andra lite sämre...
I Henrys badrum finns nu ett hål i väggen, det är så man färdas i spelet.
Från sin lägenhet till "den andra sidan", i början i spelet blir man också helad när man återvänder till lägenheten. Här har man också en kista där man kan lägga i grejer, det går nämligen inte att bära hur mycket som helst längre. Målet i spelet är ju (givetvis) att komma ut...
Men vägen kantas áv många hinder...
Musiken är lite svagare i SH4, än i de tidigare spelen, grafiken håller samma höga klass, kontrollen är skönt ofärändrad. Allt händer i real tid, vill du använda t ex first aid kit, måste du använda i spelet, och inte i en separat meny..detta ökar spänningen dramatiskt...
Även om Silent Hill 4: The Romm är den svagaste delen i serien, vill jag ändå rekommendera spelet...spelet binder även ihop delar från de tidigare spelen, för att spelaren ska få en mer komplett bild av vad som har hänt i Silent Hill...
Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.
Silent Hill 4 The Room.
Kommer det vara lika läskigt som 2:an, lika vidrigt som 3:an och kanske kommer samma underbara gåtfulla historia som i 1:an att lägga grunden för den nyskapande uppföljaren. Förväntningarna är höga.
Kommer spelet falla pladask eller kommer spelarna falla för det nya Silent Hill.
Nu äger jag det äntligen
Klockan går mot 11 snåret och familjen börjar krypa ner under sina täcken.
Själv så stoppar jag försiktigt in skivan i mitt trogna PS2, jag skakar av upphetsning.
Spelet tar start som de flesta i serien, texten Konami visas med stora röda bokstäver.
Efter detta följer ett bisarrt och skakande intro, min hjärna säger att vi inte vill spela något mer, mitt hjärta säger fortsätt, och jag trycker vidare.
Du spelar en man vid namn Henry Townshend som bor i lägenheten 302, ett nummer som till en början inte verkar ha någon betydelse, men ack så fel du kommer att ha.
Plötsligt en dag så börjar saker hända. Henry börjar få bisarra mardrömmar och som följd av det så kommer han inte ut ur sin lägenhet, eller rättare sagt lägenheten tillåter inte Henry att komma ut. Dörren blockas av kedjor, din TV slutar fungera, telefonen ringer trotts att den är utdragen och ett stort hål börjar bildas i duschrummet.
Genom hålet så upptäcker du en bisarr och vidrig värld som trotsar allt som existerar.
Du tar dig an spöken och vidriga skapelser i en värld som leder dig närmare och närmare en serie av mord som bara blir mer tvistad och som i sin tur speglas i din verklighet
Silent Hill 4 har mycket nytt att komma med, precis som Konami och Team Silent lovade så har konceptet ändrats en hel del.
Interfacen har ändrats, nya mätare lagts till och att du kan nu vandra runt i ögonen på Henry
Kontrollen har förbättrats avsevärt, det är nu en baggis att ta sig an monster som förr verkade omöjliga att möta.
De nya monster som designats är i all ära mycket bättre än föregångarnas.
Från att vara slemklumpar med en arm i låret och ett ben i pannan så har man utvecklat mer mänskliga och på så vis lite mer otäckare varelser.
Min favorit bland de nya skapelserna är spöken, gengångare av mördade människor som spöklikt glider fram över marken och som trotsar alla naturlagar genom sin fart. Samtidigt så har de lagt på ett flimmer så när du möter dessa nya monster så flimrar det likt en 60tals film och skärpan sänks så allt ser ut som det är inspelat på en dålig VHS kassett.
Trotts alla nya funktioner och att den otroligt snygga grafiken hjälper till att krydda de vidriga miljöerna så saknar Silent Hill själ.
Jag skulle utan att tveka säga att Silent Hill, det mest förnäma av skräckspel har förvandlats till ett skräckspel i medelmåtta, av en enda anledning. Ljus!
Silent Hill 4 har gjort allt rätt, förutom en sak. Ljus!
Spelet har allt, grafik, den otroligt förbättrade kontrollen, horribla monster, miserabla karaktärer, vidriga miljöer och att man lagt den psykiska skräcken före action skräcken.
Men, trotts allt detta så beror saknandet av rädsla och själ på en sak, Ljus!
Jag har försökt allt, jag har spelat alla timmar från 23 till 03, jag har spelat nära TV:n, jag har spelat långt ifrån, jag har använt hörlurar och jag har försökt spela då jag är ensam i huset.
Det går inte, jag blir inte rädd.
Vart man än går i världen så verkar det som om en strålkastare följer mig.
Det som förr var ett mörkt spel där du blev rädd för att du inte viste vad som fanns 1m framför dig, har förvandlats till ett spel då du ser monstren för de ser dig.
Alla skräckspel har 2 saker gemensamt, du blir skrämd stundtals och eftersträvan av vidriga miljöer.
Men Silent Hill hade en sak som gjorde Silent Hill till ett spel över de andra,
Man var rädd, HELA TIDEN!
Du satt som en stel pinne i din fåtölj, från det att fläkten i din PS2:a började snurra till att du stängde av den och tänkte ÄNTLIGEN FÅR JAG SOVA
Du var rädd från början till slut, och när det blev riktigt läskigt då ville du bara vakna upp.
Silent Hill 4 är ett skräckspel som står över de flesta trotts dess brister.
Storyn är lika gåtfull som den bör vara och miljöerna lika vidriga.
Grafiken har förbättrats otroligt mycket och är bland de bättre på PS2:an
Silent Hill 4 har vad de flesta spel saknar, men saknar vad de flesta Silent Hill hade
Trotts detta är det ett bra köp!
Kommer det vara lika läskigt som 2:an, lika vidrigt som 3:an och kanske kommer samma underbara gåtfulla historia som i 1:an att lägga grunden för den nyskapande uppföljaren. Förväntningarna är höga.
Kommer spelet falla pladask eller kommer spelarna falla för det nya Silent Hill.
Nu äger jag det äntligen
Klockan går mot 11 snåret och familjen börjar krypa ner under sina täcken.
Själv så stoppar jag försiktigt in skivan i mitt trogna PS2, jag skakar av upphetsning.
Spelet tar start som de flesta i serien, texten Konami visas med stora röda bokstäver.
Efter detta följer ett bisarrt och skakande intro, min hjärna säger att vi inte vill spela något mer, mitt hjärta säger fortsätt, och jag trycker vidare.
Du spelar en man vid namn Henry Townshend som bor i lägenheten 302, ett nummer som till en början inte verkar ha någon betydelse, men ack så fel du kommer att ha.
Plötsligt en dag så börjar saker hända. Henry börjar få bisarra mardrömmar och som följd av det så kommer han inte ut ur sin lägenhet, eller rättare sagt lägenheten tillåter inte Henry att komma ut. Dörren blockas av kedjor, din TV slutar fungera, telefonen ringer trotts att den är utdragen och ett stort hål börjar bildas i duschrummet.
Genom hålet så upptäcker du en bisarr och vidrig värld som trotsar allt som existerar.
Du tar dig an spöken och vidriga skapelser i en värld som leder dig närmare och närmare en serie av mord som bara blir mer tvistad och som i sin tur speglas i din verklighet
Silent Hill 4 har mycket nytt att komma med, precis som Konami och Team Silent lovade så har konceptet ändrats en hel del.
Interfacen har ändrats, nya mätare lagts till och att du kan nu vandra runt i ögonen på Henry
Kontrollen har förbättrats avsevärt, det är nu en baggis att ta sig an monster som förr verkade omöjliga att möta.
De nya monster som designats är i all ära mycket bättre än föregångarnas.
Från att vara slemklumpar med en arm i låret och ett ben i pannan så har man utvecklat mer mänskliga och på så vis lite mer otäckare varelser.
Min favorit bland de nya skapelserna är spöken, gengångare av mördade människor som spöklikt glider fram över marken och som trotsar alla naturlagar genom sin fart. Samtidigt så har de lagt på ett flimmer så när du möter dessa nya monster så flimrar det likt en 60tals film och skärpan sänks så allt ser ut som det är inspelat på en dålig VHS kassett.
Trotts alla nya funktioner och att den otroligt snygga grafiken hjälper till att krydda de vidriga miljöerna så saknar Silent Hill själ.
Jag skulle utan att tveka säga att Silent Hill, det mest förnäma av skräckspel har förvandlats till ett skräckspel i medelmåtta, av en enda anledning. Ljus!
Silent Hill 4 har gjort allt rätt, förutom en sak. Ljus!
Spelet har allt, grafik, den otroligt förbättrade kontrollen, horribla monster, miserabla karaktärer, vidriga miljöer och att man lagt den psykiska skräcken före action skräcken.
Men, trotts allt detta så beror saknandet av rädsla och själ på en sak, Ljus!
Jag har försökt allt, jag har spelat alla timmar från 23 till 03, jag har spelat nära TV:n, jag har spelat långt ifrån, jag har använt hörlurar och jag har försökt spela då jag är ensam i huset.
Det går inte, jag blir inte rädd.
Vart man än går i världen så verkar det som om en strålkastare följer mig.
Det som förr var ett mörkt spel där du blev rädd för att du inte viste vad som fanns 1m framför dig, har förvandlats till ett spel då du ser monstren för de ser dig.
Alla skräckspel har 2 saker gemensamt, du blir skrämd stundtals och eftersträvan av vidriga miljöer.
Men Silent Hill hade en sak som gjorde Silent Hill till ett spel över de andra,
Man var rädd, HELA TIDEN!
Du satt som en stel pinne i din fåtölj, från det att fläkten i din PS2:a började snurra till att du stängde av den och tänkte ÄNTLIGEN FÅR JAG SOVA
Du var rädd från början till slut, och när det blev riktigt läskigt då ville du bara vakna upp.
Silent Hill 4 är ett skräckspel som står över de flesta trotts dess brister.
Storyn är lika gåtfull som den bör vara och miljöerna lika vidriga.
Grafiken har förbättrats otroligt mycket och är bland de bättre på PS2:an
Silent Hill 4 har vad de flesta spel saknar, men saknar vad de flesta Silent Hill hade
Trotts detta är det ett bra köp!
Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.
Detta kan mycket möjligtvis vara den svagaste delen av i Silent hill serien , men det är defenitivt inte ett dåligt spel.
Det är fortfarande ett väldigt bra spel och helt klart ett av de bästa spelen inom skräck genren.
Du spelar som Henry townsend som bor i room 302 i Southasbury heights och har bott där de senaste 2 åren men plötsligt en dag börjar du få en återkommande mardröm
och plötsligt upptäcker du att du är inlåst i din lägenhet. Du kan endast se på omvärlden genom dina fönster
och titthålet på din dörr och via ett hål i väggen så kan du spionera på din granne Eileen.
Visuellt sett är SH4 kanske inte lika starkt som SH2 och 3 men ändå över de flesta andra spel idag , dock inte lika sjukt och vridet som SH3. Musiken är som alltid i toppklass.
Om du gillat de tidigare delarna så strunta i recensionerna i div. speltidningar och siter som kanske inte ger det så högt betyg som du trodde att det skulle få
och följ ditt hjärta , du vet att du vill ha detta spel och du kommer inte att bli besviken.
Det är fortfarande ett väldigt bra spel och helt klart ett av de bästa spelen inom skräck genren.
Du spelar som Henry townsend som bor i room 302 i Southasbury heights och har bott där de senaste 2 åren men plötsligt en dag börjar du få en återkommande mardröm
och plötsligt upptäcker du att du är inlåst i din lägenhet. Du kan endast se på omvärlden genom dina fönster
och titthålet på din dörr och via ett hål i väggen så kan du spionera på din granne Eileen.
Visuellt sett är SH4 kanske inte lika starkt som SH2 och 3 men ändå över de flesta andra spel idag , dock inte lika sjukt och vridet som SH3. Musiken är som alltid i toppklass.
Om du gillat de tidigare delarna så strunta i recensionerna i div. speltidningar och siter som kanske inte ger det så högt betyg som du trodde att det skulle få
och följ ditt hjärta , du vet att du vill ha detta spel och du kommer inte att bli besviken.
Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.
Inledning:
THE ROOM. Silent Hill 4. Silent Hill är berättelsen om en kult som inom staden Silent Hill besatt sig, kulten består av väldigt groteska och sendvridna vyer/idologier. Vissa personer inom kulten har bemärkt sig, och det är just dessa de flesta Silent Hill spelen utspelas om. I THE ROOM får vi träffa huvudkaraktären som är motsattsen till karaktären du spelar. Detta är smart och intressant system, då det är "elakingen" som är huvudkaraktären och som berättelsen kretsar omkring, medan spelaren kontrollerar en karaktär som var på fel plats vid fel tidpunkt. Huvudkaraktären har som ung blivit indragen i kultens bisara idologier, nu har pjken vuxit upp till man, och har ett antal mord bakom sig där offren har blivit inristade med siffror. Mannen själv begick självmord i fängelse, men ändå flera år senare så forsätter morden och siffrorna på de dödas kroppar ökar i intal. vad har då Henry, mannen du kontrollerar genom spelet med detta att göra? Som du antaligen läst så blir Henry instängd i sin lägenhet, och upptäcker ett hål i badrummet som tar honom till bisara platser. THE ROOM är ett lite så som pousselspel, där bitarna faller på plats desto längre du advancerar i spelet.
Grafik:
Grafisk vis liknar detta spelet Silent Hill 3 till Playstation 2. Henry är märkbart bra i animation med 2d kontroll systemet. Monsterna i detta spel är nya och har inte setts i de äldre spelen.
Ljud:
Ljudet var OK. Detta spel består av väldigt lite musik men av mycket ljud effekter i bakgrunden och för det mesta är det tyst i bakgrunden.
Musik:
Flera vokala musikspår (med samma sågnare från Silent Hill 3), och den vanliga igenkännande stilen av musik i "film"sekvenserna.
Kontroll:
Kontrollen har blivit mycket bättre i detta spel, inte längre någon 3d kontroll så som ses i Resident Evil spel och de äldre Silent Hill spelen, nu är det 2d och det fungerar utmärkt.
Hemlisar:
Väldigt få, och av mycket ointresse, detta spel är mycket möjligt att du endast spelar en gång.
Speltid:
Spelade igenom spelet på cirka 9 timmar. Det är dock möjligt att spela igenom det under 2 timmar, så det här spelet är väldigt kort, men första gången du spelar så är det antaligen cirka 10 timmar långt.
+ och -:
+ Välskriven berättelse
+ Mycket bra utmformning av den "elaka" karaktären (väldigt bra)
+ Rösterna är välspelade, speciellt av "elakingen".
+ De vokala musikspåren är bra.
+ etc...
- Långtråkigt
- Mera action än skräck
- Ingen direkt orsak att vilja spela om spelet.
- etc...
Spelet får en 4 av 5 möjliga. Hade detta spelet utkommit 6 månader senare och mera välarbete med mera "hemlisar" och möjligen mera bakgrundfakta och utformning av de övriga karaktärerna än "elakingen" hade detta spelet mycket möjligen fått 5 av 5 istället för 4 av 5.
THE ROOM. Silent Hill 4. Silent Hill är berättelsen om en kult som inom staden Silent Hill besatt sig, kulten består av väldigt groteska och sendvridna vyer/idologier. Vissa personer inom kulten har bemärkt sig, och det är just dessa de flesta Silent Hill spelen utspelas om. I THE ROOM får vi träffa huvudkaraktären som är motsattsen till karaktären du spelar. Detta är smart och intressant system, då det är "elakingen" som är huvudkaraktären och som berättelsen kretsar omkring, medan spelaren kontrollerar en karaktär som var på fel plats vid fel tidpunkt. Huvudkaraktären har som ung blivit indragen i kultens bisara idologier, nu har pjken vuxit upp till man, och har ett antal mord bakom sig där offren har blivit inristade med siffror. Mannen själv begick självmord i fängelse, men ändå flera år senare så forsätter morden och siffrorna på de dödas kroppar ökar i intal. vad har då Henry, mannen du kontrollerar genom spelet med detta att göra? Som du antaligen läst så blir Henry instängd i sin lägenhet, och upptäcker ett hål i badrummet som tar honom till bisara platser. THE ROOM är ett lite så som pousselspel, där bitarna faller på plats desto längre du advancerar i spelet.
Grafik:
Grafisk vis liknar detta spelet Silent Hill 3 till Playstation 2. Henry är märkbart bra i animation med 2d kontroll systemet. Monsterna i detta spel är nya och har inte setts i de äldre spelen.
Ljud:
Ljudet var OK. Detta spel består av väldigt lite musik men av mycket ljud effekter i bakgrunden och för det mesta är det tyst i bakgrunden.
Musik:
Flera vokala musikspår (med samma sågnare från Silent Hill 3), och den vanliga igenkännande stilen av musik i "film"sekvenserna.
Kontroll:
Kontrollen har blivit mycket bättre i detta spel, inte längre någon 3d kontroll så som ses i Resident Evil spel och de äldre Silent Hill spelen, nu är det 2d och det fungerar utmärkt.
Hemlisar:
Väldigt få, och av mycket ointresse, detta spel är mycket möjligt att du endast spelar en gång.
Speltid:
Spelade igenom spelet på cirka 9 timmar. Det är dock möjligt att spela igenom det under 2 timmar, så det här spelet är väldigt kort, men första gången du spelar så är det antaligen cirka 10 timmar långt.
+ och -:
+ Välskriven berättelse
+ Mycket bra utmformning av den "elaka" karaktären (väldigt bra)
+ Rösterna är välspelade, speciellt av "elakingen".
+ De vokala musikspåren är bra.
+ etc...
- Långtråkigt
- Mera action än skräck
- Ingen direkt orsak att vilja spela om spelet.
- etc...
Spelet får en 4 av 5 möjliga. Hade detta spelet utkommit 6 månader senare och mera välarbete med mera "hemlisar" och möjligen mera bakgrundfakta och utformning av de övriga karaktärerna än "elakingen" hade detta spelet mycket möjligen fått 5 av 5 istället för 4 av 5.
Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.
Silent Hill 4: The Room är den senaste delen i Silent Hill serien, och har man spelat de tidigare spelen känner man igen sig..lite grann ialla fall. Det har nämligen hänt en hel del sen SH 3.
Här spelar man en hel del i förstapersonvy, vilket är nytt.
Man spelar som Henry Townshend, som bor i en lägenhet. (varav namnet The room). En dag när Henry vaknar ser han att det är kedjor för dörren.
Ingen reagerar när han ropar på hjälp, han är fast...
Har ni märkt att alla Silent Hill spel har haft olika producenter ? I SH 4, är det samma person som har skrivit musiken till SH spelen. Som tur påverkas inte spelet så mycket, en del saker har blivit bättre andra lite sämre...
I Henrys badrum finns nu ett hål i väggen, det är så man färdas i spelet.
Från sin lägenhet till "den andra sidan", i början i spelet blir man också helad när man återvänder till lägenheten. Här har man också en kista där man kan lägga i grejer, det går nämligen inte att bära hur mycket som helst längre. Målet i spelet är ju (givetvis) att komma ut...
Men vägen kantas áv många hinder...
Musiken är lite svagare i SH4, än i de tidigare spelen, grafiken håller samma höga klass, kontrollen är skönt ofärändrad. Allt händer i real tid, vill du använda t ex first aid kit, måste du använda i spelet, och inte i en separat meny..detta ökar spänningen dramatiskt...
Även om Silent Hill 4: The Romm är den svagaste delen i serien, vill jag ändå rekommendera spelet...spelet binder även ihop delar från de tidigare spelen, för att spelaren ska få en mer komplett bild av vad som har hänt i Silent Hill...
Här spelar man en hel del i förstapersonvy, vilket är nytt.
Man spelar som Henry Townshend, som bor i en lägenhet. (varav namnet The room). En dag när Henry vaknar ser han att det är kedjor för dörren.
Ingen reagerar när han ropar på hjälp, han är fast...
Har ni märkt att alla Silent Hill spel har haft olika producenter ? I SH 4, är det samma person som har skrivit musiken till SH spelen. Som tur påverkas inte spelet så mycket, en del saker har blivit bättre andra lite sämre...
I Henrys badrum finns nu ett hål i väggen, det är så man färdas i spelet.
Från sin lägenhet till "den andra sidan", i början i spelet blir man också helad när man återvänder till lägenheten. Här har man också en kista där man kan lägga i grejer, det går nämligen inte att bära hur mycket som helst längre. Målet i spelet är ju (givetvis) att komma ut...
Men vägen kantas áv många hinder...
Musiken är lite svagare i SH4, än i de tidigare spelen, grafiken håller samma höga klass, kontrollen är skönt ofärändrad. Allt händer i real tid, vill du använda t ex first aid kit, måste du använda i spelet, och inte i en separat meny..detta ökar spänningen dramatiskt...
Även om Silent Hill 4: The Romm är den svagaste delen i serien, vill jag ändå rekommendera spelet...spelet binder även ihop delar från de tidigare spelen, för att spelaren ska få en mer komplett bild av vad som har hänt i Silent Hill...
Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.
Silent Hill 4 The Room.
Kommer det vara lika läskigt som 2:an, lika vidrigt som 3:an och kanske kommer samma underbara gåtfulla historia som i 1:an att lägga grunden för den nyskapande uppföljaren. Förväntningarna är höga.
Kommer spelet falla pladask eller kommer spelarna falla för det nya Silent Hill.
Nu äger jag det äntligen
Klockan går mot 11 snåret och familjen börjar krypa ner under sina täcken.
Själv så stoppar jag försiktigt in skivan i mitt trogna PS2, jag skakar av upphetsning.
Spelet tar start som de flesta i serien, texten Konami visas med stora röda bokstäver.
Efter detta följer ett bisarrt och skakande intro, min hjärna säger att vi inte vill spela något mer, mitt hjärta säger fortsätt, och jag trycker vidare.
Du spelar en man vid namn Henry Townshend som bor i lägenheten 302, ett nummer som till en början inte verkar ha någon betydelse, men ack så fel du kommer att ha.
Plötsligt en dag så börjar saker hända. Henry börjar få bisarra mardrömmar och som följd av det så kommer han inte ut ur sin lägenhet, eller rättare sagt lägenheten tillåter inte Henry att komma ut. Dörren blockas av kedjor, din TV slutar fungera, telefonen ringer trotts att den är utdragen och ett stort hål börjar bildas i duschrummet.
Genom hålet så upptäcker du en bisarr och vidrig värld som trotsar allt som existerar.
Du tar dig an spöken och vidriga skapelser i en värld som leder dig närmare och närmare en serie av mord som bara blir mer tvistad och som i sin tur speglas i din verklighet
Silent Hill 4 har mycket nytt att komma med, precis som Konami och Team Silent lovade så har konceptet ändrats en hel del.
Interfacen har ändrats, nya mätare lagts till och att du kan nu vandra runt i ögonen på Henry
Kontrollen har förbättrats avsevärt, det är nu en baggis att ta sig an monster som förr verkade omöjliga att möta.
De nya monster som designats är i all ära mycket bättre än föregångarnas.
Från att vara slemklumpar med en arm i låret och ett ben i pannan så har man utvecklat mer mänskliga och på så vis lite mer otäckare varelser.
Min favorit bland de nya skapelserna är spöken, gengångare av mördade människor som spöklikt glider fram över marken och som trotsar alla naturlagar genom sin fart. Samtidigt så har de lagt på ett flimmer så när du möter dessa nya monster så flimrar det likt en 60tals film och skärpan sänks så allt ser ut som det är inspelat på en dålig VHS kassett.
Trotts alla nya funktioner och att den otroligt snygga grafiken hjälper till att krydda de vidriga miljöerna så saknar Silent Hill själ.
Jag skulle utan att tveka säga att Silent Hill, det mest förnäma av skräckspel har förvandlats till ett skräckspel i medelmåtta, av en enda anledning. Ljus!
Silent Hill 4 har gjort allt rätt, förutom en sak. Ljus!
Spelet har allt, grafik, den otroligt förbättrade kontrollen, horribla monster, miserabla karaktärer, vidriga miljöer och att man lagt den psykiska skräcken före action skräcken.
Men, trotts allt detta så beror saknandet av rädsla och själ på en sak, Ljus!
Jag har försökt allt, jag har spelat alla timmar från 23 till 03, jag har spelat nära TV:n, jag har spelat långt ifrån, jag har använt hörlurar och jag har försökt spela då jag är ensam i huset.
Det går inte, jag blir inte rädd.
Vart man än går i världen så verkar det som om en strålkastare följer mig.
Det som förr var ett mörkt spel där du blev rädd för att du inte viste vad som fanns 1m framför dig, har förvandlats till ett spel då du ser monstren för de ser dig.
Alla skräckspel har 2 saker gemensamt, du blir skrämd stundtals och eftersträvan av vidriga miljöer.
Men Silent Hill hade en sak som gjorde Silent Hill till ett spel över de andra,
Man var rädd, HELA TIDEN!
Du satt som en stel pinne i din fåtölj, från det att fläkten i din PS2:a började snurra till att du stängde av den och tänkte ÄNTLIGEN FÅR JAG SOVA
Du var rädd från början till slut, och när det blev riktigt läskigt då ville du bara vakna upp.
Silent Hill 4 är ett skräckspel som står över de flesta trotts dess brister.
Storyn är lika gåtfull som den bör vara och miljöerna lika vidriga.
Grafiken har förbättrats otroligt mycket och är bland de bättre på PS2:an
Silent Hill 4 har vad de flesta spel saknar, men saknar vad de flesta Silent Hill hade
Trotts detta är det ett bra köp!
Kommer det vara lika läskigt som 2:an, lika vidrigt som 3:an och kanske kommer samma underbara gåtfulla historia som i 1:an att lägga grunden för den nyskapande uppföljaren. Förväntningarna är höga.
Kommer spelet falla pladask eller kommer spelarna falla för det nya Silent Hill.
Nu äger jag det äntligen
Klockan går mot 11 snåret och familjen börjar krypa ner under sina täcken.
Själv så stoppar jag försiktigt in skivan i mitt trogna PS2, jag skakar av upphetsning.
Spelet tar start som de flesta i serien, texten Konami visas med stora röda bokstäver.
Efter detta följer ett bisarrt och skakande intro, min hjärna säger att vi inte vill spela något mer, mitt hjärta säger fortsätt, och jag trycker vidare.
Du spelar en man vid namn Henry Townshend som bor i lägenheten 302, ett nummer som till en början inte verkar ha någon betydelse, men ack så fel du kommer att ha.
Plötsligt en dag så börjar saker hända. Henry börjar få bisarra mardrömmar och som följd av det så kommer han inte ut ur sin lägenhet, eller rättare sagt lägenheten tillåter inte Henry att komma ut. Dörren blockas av kedjor, din TV slutar fungera, telefonen ringer trotts att den är utdragen och ett stort hål börjar bildas i duschrummet.
Genom hålet så upptäcker du en bisarr och vidrig värld som trotsar allt som existerar.
Du tar dig an spöken och vidriga skapelser i en värld som leder dig närmare och närmare en serie av mord som bara blir mer tvistad och som i sin tur speglas i din verklighet
Silent Hill 4 har mycket nytt att komma med, precis som Konami och Team Silent lovade så har konceptet ändrats en hel del.
Interfacen har ändrats, nya mätare lagts till och att du kan nu vandra runt i ögonen på Henry
Kontrollen har förbättrats avsevärt, det är nu en baggis att ta sig an monster som förr verkade omöjliga att möta.
De nya monster som designats är i all ära mycket bättre än föregångarnas.
Från att vara slemklumpar med en arm i låret och ett ben i pannan så har man utvecklat mer mänskliga och på så vis lite mer otäckare varelser.
Min favorit bland de nya skapelserna är spöken, gengångare av mördade människor som spöklikt glider fram över marken och som trotsar alla naturlagar genom sin fart. Samtidigt så har de lagt på ett flimmer så när du möter dessa nya monster så flimrar det likt en 60tals film och skärpan sänks så allt ser ut som det är inspelat på en dålig VHS kassett.
Trotts alla nya funktioner och att den otroligt snygga grafiken hjälper till att krydda de vidriga miljöerna så saknar Silent Hill själ.
Jag skulle utan att tveka säga att Silent Hill, det mest förnäma av skräckspel har förvandlats till ett skräckspel i medelmåtta, av en enda anledning. Ljus!
Silent Hill 4 har gjort allt rätt, förutom en sak. Ljus!
Spelet har allt, grafik, den otroligt förbättrade kontrollen, horribla monster, miserabla karaktärer, vidriga miljöer och att man lagt den psykiska skräcken före action skräcken.
Men, trotts allt detta så beror saknandet av rädsla och själ på en sak, Ljus!
Jag har försökt allt, jag har spelat alla timmar från 23 till 03, jag har spelat nära TV:n, jag har spelat långt ifrån, jag har använt hörlurar och jag har försökt spela då jag är ensam i huset.
Det går inte, jag blir inte rädd.
Vart man än går i världen så verkar det som om en strålkastare följer mig.
Det som förr var ett mörkt spel där du blev rädd för att du inte viste vad som fanns 1m framför dig, har förvandlats till ett spel då du ser monstren för de ser dig.
Alla skräckspel har 2 saker gemensamt, du blir skrämd stundtals och eftersträvan av vidriga miljöer.
Men Silent Hill hade en sak som gjorde Silent Hill till ett spel över de andra,
Man var rädd, HELA TIDEN!
Du satt som en stel pinne i din fåtölj, från det att fläkten i din PS2:a började snurra till att du stängde av den och tänkte ÄNTLIGEN FÅR JAG SOVA
Du var rädd från början till slut, och när det blev riktigt läskigt då ville du bara vakna upp.
Silent Hill 4 är ett skräckspel som står över de flesta trotts dess brister.
Storyn är lika gåtfull som den bör vara och miljöerna lika vidriga.
Grafiken har förbättrats otroligt mycket och är bland de bättre på PS2:an
Silent Hill 4 har vad de flesta spel saknar, men saknar vad de flesta Silent Hill hade
Trotts detta är det ett bra köp!
Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.
Black Weeks
