När detta spelet släpptes så kände jag att äntligen så släpps det ett nytt Zelda spel igen som utspelar sig i Hyrule. Det som kändes synd var att de hade gjort kartan över platserna man kunde besöka väldigt små men det som var unikt var att de hade tryckt ihop så det blev en hel del på varje plats som man kunde utforska samt att man på flera platser kunde göra sig liten, ja väldigt liten så att ingen annan i hyrule kunde se vart man var förutom Minish befolkningen. Och den världen gjorde spelet ändå ganska stort.
För mig så är detta ett av de bästa Zelda spelen som har gjorts, det är något nytt med spelet men också har det allt det som ett Zelda spel ska ha.

Här är ännu ett fräscht spel i zeldaserien. Denna gången har Capcom varit med i utvecklingen tillsammans med Nintendo.

Handlingen
För länge sedan när kungariket Hyrule höll på att täckas av vit dimma av några andar fick deras invånare hjälp av minishfolket som steg ner från himmelen och skänkte ett svärd till hjälten. Även idag hedrar man minnet av minishfolket genom att hålla en årlig festival i en by som ligger intill slottet. I början av spelet har Zelda valt att bege sig till denna festival och hon tar med sig Link.

Det sägs att minishfolket ska återvända till Hyrule en gång vart hundrade år och nu tror man att det var exakt hundra år sedan det skedde sist, därför är årets festival extra storslagen. Under fäktningstävlingen dyker det upp en mystisk man vid namn Vaati och tar mästartiteln. Men vem är egentligen denna mystiska person med sina magiska krafter, har Link några anledningar att känna sig besvärad av honom på grund av någonting annat en det faktum att han just bräddat honom i den ädla svärdskonsten som är hans främsta expertområde…
Ett tydligt svar på detta får vi när han under prisutdelningen blir upprörd och förvandlar prinsessan Zelda till sten. Samtidigt lyckas han bryta det magiska minishsvärdet i bitar och släppa ut en massa monster i Hyrule. Nu blir det åter igen Links uppgift att ge sig ut med svärd och sköld för att försvara Hyrule med sina hjältedåd.

Äventyret
Redan under dom första stegen i det nydesignade Hyrule stöter Link på ett flertal pusselmoment i utomhusmiljöerna vilka den erfarna zeldaspelaren inte kan relatera till. Det rör sig oftast om små öppningar i berg och husväggar samt ihåliga stockar som är för trånga för att Link ska kunna ta sig i normal storlek, men under äventyret hittar Link en förminskningsmössa som är fast mellan två fiender. När Link räddar honom så blir han jätteglad och vänlig. Han kan även använda ett antal förmågor som kan förvandla Link till en ”minihjälte” om han är vid en stubbe. Link blir då nästan mikroskopisk och kan lätt ta sig genom ihåliga trädstockar. Det går även att diskutera med denna levande huvudbonad samt flyga mellan strömvirvlar i luften på samma sätt som med lövet i The legend of Zelda the Wind Waker. Men det bästa av allt är kanske att han får möjlighet kunna träffa och kommunicera med minishfolket när han är ”minihjälte”.

Spelets världskarta är inte så överdrivet stor när Link är sitt vanliga jag. Men tänk dig då att varenda liten vrå ska utforskas ur minishfolkets perspektiv. Som jag nämnt tidigare så blir man liten när man för minskar sig men det som är kul är att när man kommer till vissa ställen som t.ex. minishstaden så förstoras allt och man ser det ur samma storlek som när Link är normalstor men man är ändå väldigt liten.

Föremål
Bland de prylar som Link får tillgång vid sidan av förminskningsmössan finns det kraftband som gör honom starkare, vassa grävklor och en kruka vid namn Gust jar som används för att suga in och blåsa ut luft kan han även få tag på Ocarina of Wind som han använder för att kalla på en fågel som tar honom till olika utvalda platser på kartan presis som i The legend of Zelda a Link to the Past. Man ska även samla kinstones, tigerscrolls och samlarfigurer.

Kinstones är delade i två bitar och det är Link som måste hitta en hel hög med delar för att komma vidare i äventyret. Link sätter ihop delarna med andra passande delar som finns hos folket i hans värld. När man sätter ihop två delar så blir den en hel bit och det händer något som påverkar äventyret. Det kan vara saker som t.ex. att det kommer fram en varelse av guld som ger ifrån sig en massa pengar när man dödar den, det kan komma fram en skattkista med en skatt i eller så kan det öppnas en ingång på vissa ställen med mera.

Tigerscrolls är en pappersrulle som man får när man har tränat hos en kampsportmästare. Man kan få tekniker som gör att man kan krossa stenar och använda dashattack med Pegasusskorna med mera.

Karaktärerna i spelet är väldigt välgjorda och det går att få tag på info och bilder från drygt 130 varelser genom att pröva lyckan hos en gammal gubbe. Du betalar med snäckskal som instats för att se om du lyckas få en figur. Du kan när som helst titta på dina figurer som du har samlat.

Det är konstigt. Nintendo skulle kunna släppa hur många Legend of Zelda-spel som helst men jag skulle älska alla ändå, för de håller alltid hög klass.

Den här gången är intrigen lite mer lättsmält än vanligt. En ond trollkarl, (Vaati), förvandlar folk till sten och rövar bort prinsessan, (låter bekant kanske?). Äventyret utspelar sig i grunden som vanligt men med flera stora skillnader. Man kan lösa många problem genom att förminska sig själv, det nya "Kinstonesystemet" öppnar upp för många fler möjligheter ätt hitta rupees, hjärtdelar m.m och dessutom finns ett flertal nya smarta "items" med i spelet.

Grafiken: Imponerar inte men är mycket fin. Mycket fina animationer.
Musiken: Är bättre än på länge! Konstigt nog är det de nya styckena som imponerar mest. Det bästa nya stycket är det i Santuary Temple. Mycket stämningsfullt.

Men det är inte bara musiken som imponerar. Allting är på topp och det leder till det bästa Zeldaspelet vi sett sedan Ocarina of time. En 5:a!

Som ni kanske har märkt har det börjat komma en hel del Zelda den senaste tiden. Och detta är igentligen det första nya Zelda spelet sen Zelda wind Waker. I början av detta spel stöter Link på en mössa som har blivet förbannad av den onde Vaati, denna mössa kan tala och kommer följa med dig hela spelet. Sorry ingen Ganon denna gång.

Intro
Spelet börjar med att Zelda besöker Links hus utanför Hyrule town, hon ska nämligen fråga Link om han vill följa med på den årliga karnevalen som hålls i Hyrule town. Du får även i uppdrag av smeden som bor i ditt hus att lämna ett trasigt svärd till kungen som sedan där ska återställas. Som sakt följer du med Zelda på karnevalen efter ni gått runt en stund och tittat går ni vidare mot Hyrule Castle. När ni väl kommer dit kommer kungen ut ur slottet. Men då kommer en ond man kallad Vaati. Han förstenar Zelda och släpper lös alla onda andar ur en kista utanför slottet. Det är nu upp till Link att besegra alla onda varelser och rädda Hyrule och Zelda.

I spelet kommer du att stöta på gamla klassiska föremål. Exempel boomerang, Pilbågen m.m. Men det finns även ett nytt föremål kallat Gust Jar. Med detta föremål kan du b.la suga åt dig krukor men även använda till andra saker. En yttrligare ny sak är inte direkt ett föremål. I detta spel kan du hitta några stenar som kallas kinstone. De finns i olika former och färger. Du kan byta dessa stenar med folk överallt i spelet. När du byter en Kinstone piece så händer någonting bra, bland annat att en kista uppenbarar sig på ett ställe eller att en ny gång öppnas o.s.v. Detta gör att spelets livslängd ökas och det finns mycket nytt att utforskas. Enligt min mening är det ett stort plus. Men spelets livsläng i säg är inte särskilt stor, det är ungefär 4 borgar och sen slutfighten, det är ett minus eftersom i Zelda 3 till Snes är det ungefär 12 borgar. Så det är inte lika välarbetat som Zelda 3 men det är fortfarande ett bra spel. Miljöerna i spelet är både bergit, skogigt m.m. Miljöerna är ungefär som dom ska vara i ett Zelda spel.

Minish folket
För att återgå till den igentligen största nyheten i spelet så är det ju självklart Minish. Med hjälp av trästammar krukor o.s.v. kan du krympa dig liten och möta ett pyttelitet folk som kallar sig Minish. Det är med hjälp av din mössa du kan krympa dig liten. Minish folket lever lite överallt. Deras huvudställe är i skogen där de har sin by. Annars lever de i små hål inne i hus och i hål i jorden o.s.v.

Slutligen
Grafiken i spelet är bra, Link ser ut lite som han gjorde i Wind Waker ljuden är oftast riktigt bra och passar in i miljöerna, Vissa musikstycken är nya och vissa är klassiska. Ljudeffekterna är också väldigt bra. Spelet är även till stor del tillverkat av Capcom. De har lyckas bra med att göra ett Zelda spel. kort och gott är the Minish cap ett mycket bra spel men betyget dras ner lite på grund av livslängen. Annars är det ett givet köp, speciellt för alla Zelda fan.

4/5 spelet kunde varit längre!

Den lilla filuren i grön utstyrsel är ännu en gång tillbaka. Nu pratar jag alltså inte om Hulken utan huvudpersonen i Nintendos The Legend of Zelda-serie – Link. Trollkarlen Vaati har nu ställt till det så ordentligt att Link inte bara tvingas resa landet runt utan också leta skatter i miniatyrform.

Ganska tidigt i spelet träffar Link på en grön liten mössa, som genast slår följe med våran lilla karaktär. Detta visar sig vara ett riktigt genidrag då denne herr mössa kan förvandla Link till storleken av en tumme. Här öppnar sig ett annat slags tänkarsystem. Varför inte först flytta en bokhylla i vanlig storlek för att sedan klättra upp på den och putta ner en bok när du är i knattesize?
Capcom, som tidigare gjorde Oracle of Ages/Seasons till GBA ligger bakom även det här. Visst, de gör ett jäkligt bra jobb, för The Minish Cap är ett av årets roligare spel, men man tycker ändå att de borde kunna hitta på lite eget. För vi får bara några stycken nya items och nästan alla pussel och figurer känns igen. Spelet är inte heller speciellt långt och det finns inte heller många hemligheter, men detta kompletteras istället av att spelet är en bit svårare än de flesta andra Zelda.

I väntan på att ett nytt riktigt nyskapande Zelda så spelar jag gärna det här. För även om detta kanske inte är ett av världens bästa spel så är det fortfarande jävligt bra. Ett bra spel, men ett inte fullt så bra Zelda skulle man helt enkelt kunna säga.
Hade jag varit tvungen att välja ett litet spel till min lilla maskin att behålla det här året hade det nog blivit The Minish Cap, faktiskt.

Till att börja med är Minish Cap ett riktigt bra spel.Frågan är om inte spelet är vinterns, eller kanske till och med 2004 års bästa spel till gba.
Grafiken är strålande, bland det bästa gba;s grafikmotor hittils presterat, spelupplägget känns väl genomtänkt och musiken är i en klass för sig.
Nya trallvänliga låtar blandas med gamla klassiker som de flesta av oss hört förut.
Tryck in ett par hörlurar i din gba och njut!!!
Link låter i detta äventyr precis som i The Wind Waker vilket ibland kan vara charmigt men blir efter ett tag ganska störande.

Jag fastnade aldrig riktigt för A Link To The Past, jag vet inte riktigt varför men man drogs inte riktigt in i spelet och motiveringen att fortsätta spela är inte på långa vägar lika starkt som när jag nu har gett Zelda-serien till gba ytterliggare en chans med The Minish Cap.

Capcom har blandat in sin egen stil tillsammans med Nintendos och detta leder till en ypperligt bra blandning enligt mig. Äntligen börjar Nintendo tillsammans med andra producera nya, bra titlar till gba istället för att konvertera massa snes spel.
Vilka i och för sig oftast håller väldigt hög klass.
Kontrollen är som i de flesta andra Zelda spel, vilket anses bra men en nyhet i detta äventyr är att Link kan rulla sig i marken, precis som i Ocarina Of Time och Wind Waker med R-knappen vilket känns mycket välkommet när man vill ta sig fram snabbt.

Men detta spel är inte perfekt, hållbarheten är faktiskt inget vidare, trots att man kan spela om två,tre gånger utan att tröttna. Men enligt mig spelar detta spel absolut i samma liga som A Link To The Past, själv tycker jag till och med att Minish Cap bjuder på en bättre spelupplevelse

Spelet är väldigt kort, trots att man kan krympa till minish folkets storlek för att utforska ihåligheter mm men tiden man har tillsammans med Link är väldigt underhållande och bjuder på ett nytt storslaget äventyr med Link i huvudrollen, ett självklart köp för The Legend Of Zelda fantaster, och alla andra för den delen.

Grafik; 9/10
Ljud; 9/10
Speldesign; 8/10
Hållbarhet; 7/10
Kontroll; 9/10

Totalt; 4,5/5

Spelet är framtaget av Seguro miyaoto och släpptes den 12 november 2004.
Spelet tillhör äventyrskategorishyllan med all rätt. Ständig skiftning i klimatet gör att spelet känns verkligt. Som t ex i minish woods när solen skiner genom hål i molnen.
Links äventyr den här gången handlar om att förgöra den ondhjärtade Vaati som har förvandlat Zelda till sten och spridit skräck i staden Hyrule. Link träffar ganska snart en ganska besynnerlig hatt Ezlo som ger Link tillgång till Minish folkets värld.
Jag kände på en gång att detta äventyr skulle bli det bästa jag spelat.
Grafiken är i en klass för sig och får en känna sig med i spelet.
Genom att ljudet är så bra genomtänkt ökar spänningen dramatiskt
:Johannes Mattsson

Historien börjar med att Zelda kommer hem till Link och hans farbror mästersmeden I Hyrule. Hon vill att Link skall följa med henne till festivalen som hålls tillsammans med den stora svärdturneringen som hålls varje år som tack till småfolket picori för att dom gjorde picori svärdet och den gyllene kraften till människans hjälte under kriget mot ondskan.

Vinnaren i svärdturneringen får som pris röra vid picori svärdet som sitter fast i en kista. Vinnaren i tävlingen är den onda magikern Vaati, Vaati är ute efter den gyllene kraften som han tror finns i kistan vilken picori svärdet sitter i, När han märker att bryter av svärdet och ser att den gyllene kraften inte finns i kistan så blir han förbannad och förvandlar prinsessan Zelda till sten, Link blir utslagen av Vaatis kraft i sitt försök att skydda Zelda, När han vaknar upp så ber Hyrules kung honom att söka upp picori folket som bara kan ses av barn för att försöka smida ihop picori svärdet igen så att han kan stoppa Vaati och bryta förtrollningen på Zelda. På vägen räddar han en talande mössa som säger att Vaati har förtrollat honom också, Mössan som kallar sig Elzo slår följe med Link och hjälper honom att krympa till picori folkets storlek.

The Minish Cap är ännu en del i Zelda spelens historia, Det följer typen som alla andra Zeldaspel till Gameboy har men de blir aldrig långtråkigt. Det är en bra story till spelet men de känns som att Nintendo börjar få slut på idéer eftersom spelet är väldigt kort, möjligtvis de kortaste hittills och eftersom Zeldaspelen inte följer en speciell story så blir det lätt ett i mängden men som den Zelda älskare jag är så måste jag spela spelet. Zeldaspelen passar alla åldrar och har helt olika story från spel till spel men Minish Cap är lätt att börja med eftersom det är så kort. Men det blir antagligen många timmars spelande eftersom att det alltid finns småuppdrag och lite småroliga tillägg till den vanliga storyn.

Tillexempel Kingstones, Kingstones är små delar av små stenplattor som man hittar lite överallt i världen, stenplattan är delad i två delar å oftast så har en annan person den andra delen som man då sätter ihop med mönstret för att nya vägar eller överraskningar runt om i världen. Sedan så finns det ju dom små blåa snäckorna som man använder för att spela om små troféer.

Så man kommer att ta god tid på sig att ta en paus från den stora storyn för att lära känna karaktärerna i världen och hjälpa dom med sina små problem.

The Legend of Zelda: The Minish Cap är ett spel som tar mycket av det bästa från tidigare succéer och lägger till nya innovationer. Tidigare har Link i sina äventyr förflyttat sig mellan dimensioner, i tiden och ner till under havet. Men i detta äventyr förflyttar han sig ner till marknivån och upptäcker aldrig tidigare skådade saker.

Spelet är underbart grafiskt. Inte det mest realistiska, men med grafiken som hör ett Zelda-spel i 32 bitar till. Ljudet är i stereo nästan värt att spela spelet bara för det. Det är klassisk Zelda-musik och nya melodier i en underbar blandning.

Min slutsats är alltså: Om du gillar The Legend of Zelda: A Link to the Past och Four Swords, så borde du verkligen köpa det här spelet. Det är stort, och det är underbart. Tack för ordet.

Här är ännu ett fräscht spel i zeldaserien. Denna gången har Capcom varit med i utvecklingen tillsammans med Nintendo.

Handlingen
För länge sedan när kungariket Hyrule höll på att täckas av vit dimma av några andar fick deras invånare hjälp av minishfolket som steg ner från himmelen och skänkte ett svärd till hjälten. Även idag hedrar man minnet av minishfolket genom att hålla en årlig festival i en by som ligger intill slottet. I början av spelet har Zelda valt att bege sig till denna festival och hon tar med sig Link.

Det sägs att minishfolket ska återvända till Hyrule en gång vart hundrade år och nu tror man att det var exakt hundra år sedan det skedde sist, därför är årets festival extra storslagen. Under fäktningstävlingen dyker det upp en mystisk man vid namn Vaati och tar mästartiteln. Men vem är egentligen denna mystiska person med sina magiska krafter, har Link några anledningar att känna sig besvärad av honom på grund av någonting annat en det faktum att han just bräddat honom i den ädla svärdskonsten som är hans främsta expertområde…
Ett tydligt svar på detta får vi när han under prisutdelningen blir upprörd och förvandlar prinsessan Zelda till sten. Samtidigt lyckas han bryta det magiska minishsvärdet i bitar och släppa ut en massa monster i Hyrule. Nu blir det åter igen Links uppgift att ge sig ut med svärd och sköld för att försvara Hyrule med sina hjältedåd.

Äventyret
Redan under dom första stegen i det nydesignade Hyrule stöter Link på ett flertal pusselmoment i utomhusmiljöerna vilka den erfarna zeldaspelaren inte kan relatera till. Det rör sig oftast om små öppningar i berg och husväggar samt ihåliga stockar som är för trånga för att Link ska kunna ta sig i normal storlek, men under äventyret hittar Link en förminskningsmössa som är fast mellan två fiender. När Link räddar honom så blir han jätteglad och vänlig. Han kan även använda ett antal förmågor som kan förvandla Link till en ”minihjälte” om han är vid en stubbe. Link blir då nästan mikroskopisk och kan lätt ta sig genom ihåliga trädstockar. Det går även att diskutera med denna levande huvudbonad samt flyga mellan strömvirvlar i luften på samma sätt som med lövet i The legend of Zelda the Wind Waker. Men det bästa av allt är kanske att han får möjlighet kunna träffa och kommunicera med minishfolket när han är ”minihjälte”.

Spelets världskarta är inte så överdrivet stor när Link är sitt vanliga jag. Men tänk dig då att varenda liten vrå ska utforskas ur minishfolkets perspektiv. Som jag nämnt tidigare så blir man liten när man för minskar sig men det som är kul är att när man kommer till vissa ställen som t.ex. minishstaden så förstoras allt och man ser det ur samma storlek som när Link är normalstor men man är ändå väldigt liten.

Föremål
Bland de prylar som Link får tillgång vid sidan av förminskningsmössan finns det kraftband som gör honom starkare, vassa grävklor och en kruka vid namn Gust jar som används för att suga in och blåsa ut luft kan han även få tag på Ocarina of Wind som han använder för att kalla på en fågel som tar honom till olika utvalda platser på kartan presis som i The legend of Zelda a Link to the Past. Man ska även samla kinstones, tigerscrolls och samlarfigurer.

Kinstones är delade i två bitar och det är Link som måste hitta en hel hög med delar för att komma vidare i äventyret. Link sätter ihop delarna med andra passande delar som finns hos folket i hans värld. När man sätter ihop två delar så blir den en hel bit och det händer något som påverkar äventyret. Det kan vara saker som t.ex. att det kommer fram en varelse av guld som ger ifrån sig en massa pengar när man dödar den, det kan komma fram en skattkista med en skatt i eller så kan det öppnas en ingång på vissa ställen med mera.

Tigerscrolls är en pappersrulle som man får när man har tränat hos en kampsportmästare. Man kan få tekniker som gör att man kan krossa stenar och använda dashattack med Pegasusskorna med mera.

Karaktärerna i spelet är väldigt välgjorda och det går att få tag på info och bilder från drygt 130 varelser genom att pröva lyckan hos en gammal gubbe. Du betalar med snäckskal som instats för att se om du lyckas få en figur. Du kan när som helst titta på dina figurer som du har samlat.

Det är konstigt. Nintendo skulle kunna släppa hur många Legend of Zelda-spel som helst men jag skulle älska alla ändå, för de håller alltid hög klass.

Den här gången är intrigen lite mer lättsmält än vanligt. En ond trollkarl, (Vaati), förvandlar folk till sten och rövar bort prinsessan, (låter bekant kanske?). Äventyret utspelar sig i grunden som vanligt men med flera stora skillnader. Man kan lösa många problem genom att förminska sig själv, det nya "Kinstonesystemet" öppnar upp för många fler möjligheter ätt hitta rupees, hjärtdelar m.m och dessutom finns ett flertal nya smarta "items" med i spelet.

Grafiken: Imponerar inte men är mycket fin. Mycket fina animationer.
Musiken: Är bättre än på länge! Konstigt nog är det de nya styckena som imponerar mest. Det bästa nya stycket är det i Santuary Temple. Mycket stämningsfullt.

Men det är inte bara musiken som imponerar. Allting är på topp och det leder till det bästa Zeldaspelet vi sett sedan Ocarina of time. En 5:a!

Som ni kanske har märkt har det börjat komma en hel del Zelda den senaste tiden. Och detta är igentligen det första nya Zelda spelet sen Zelda wind Waker. I början av detta spel stöter Link på en mössa som har blivet förbannad av den onde Vaati, denna mössa kan tala och kommer följa med dig hela spelet. Sorry ingen Ganon denna gång.

Intro
Spelet börjar med att Zelda besöker Links hus utanför Hyrule town, hon ska nämligen fråga Link om han vill följa med på den årliga karnevalen som hålls i Hyrule town. Du får även i uppdrag av smeden som bor i ditt hus att lämna ett trasigt svärd till kungen som sedan där ska återställas. Som sakt följer du med Zelda på karnevalen efter ni gått runt en stund och tittat går ni vidare mot Hyrule Castle. När ni väl kommer dit kommer kungen ut ur slottet. Men då kommer en ond man kallad Vaati. Han förstenar Zelda och släpper lös alla onda andar ur en kista utanför slottet. Det är nu upp till Link att besegra alla onda varelser och rädda Hyrule och Zelda.

I spelet kommer du att stöta på gamla klassiska föremål. Exempel boomerang, Pilbågen m.m. Men det finns även ett nytt föremål kallat Gust Jar. Med detta föremål kan du b.la suga åt dig krukor men även använda till andra saker. En yttrligare ny sak är inte direkt ett föremål. I detta spel kan du hitta några stenar som kallas kinstone. De finns i olika former och färger. Du kan byta dessa stenar med folk överallt i spelet. När du byter en Kinstone piece så händer någonting bra, bland annat att en kista uppenbarar sig på ett ställe eller att en ny gång öppnas o.s.v. Detta gör att spelets livslängd ökas och det finns mycket nytt att utforskas. Enligt min mening är det ett stort plus. Men spelets livsläng i säg är inte särskilt stor, det är ungefär 4 borgar och sen slutfighten, det är ett minus eftersom i Zelda 3 till Snes är det ungefär 12 borgar. Så det är inte lika välarbetat som Zelda 3 men det är fortfarande ett bra spel. Miljöerna i spelet är både bergit, skogigt m.m. Miljöerna är ungefär som dom ska vara i ett Zelda spel.

Minish folket
För att återgå till den igentligen största nyheten i spelet så är det ju självklart Minish. Med hjälp av trästammar krukor o.s.v. kan du krympa dig liten och möta ett pyttelitet folk som kallar sig Minish. Det är med hjälp av din mössa du kan krympa dig liten. Minish folket lever lite överallt. Deras huvudställe är i skogen där de har sin by. Annars lever de i små hål inne i hus och i hål i jorden o.s.v.

Slutligen
Grafiken i spelet är bra, Link ser ut lite som han gjorde i Wind Waker ljuden är oftast riktigt bra och passar in i miljöerna, Vissa musikstycken är nya och vissa är klassiska. Ljudeffekterna är också väldigt bra. Spelet är även till stor del tillverkat av Capcom. De har lyckas bra med att göra ett Zelda spel. kort och gott är the Minish cap ett mycket bra spel men betyget dras ner lite på grund av livslängen. Annars är det ett givet köp, speciellt för alla Zelda fan.

4/5 spelet kunde varit längre!

Den lilla filuren i grön utstyrsel är ännu en gång tillbaka. Nu pratar jag alltså inte om Hulken utan huvudpersonen i Nintendos The Legend of Zelda-serie – Link. Trollkarlen Vaati har nu ställt till det så ordentligt att Link inte bara tvingas resa landet runt utan också leta skatter i miniatyrform.

Ganska tidigt i spelet träffar Link på en grön liten mössa, som genast slår följe med våran lilla karaktär. Detta visar sig vara ett riktigt genidrag då denne herr mössa kan förvandla Link till storleken av en tumme. Här öppnar sig ett annat slags tänkarsystem. Varför inte först flytta en bokhylla i vanlig storlek för att sedan klättra upp på den och putta ner en bok när du är i knattesize?
Capcom, som tidigare gjorde Oracle of Ages/Seasons till GBA ligger bakom även det här. Visst, de gör ett jäkligt bra jobb, för The Minish Cap är ett av årets roligare spel, men man tycker ändå att de borde kunna hitta på lite eget. För vi får bara några stycken nya items och nästan alla pussel och figurer känns igen. Spelet är inte heller speciellt långt och det finns inte heller många hemligheter, men detta kompletteras istället av att spelet är en bit svårare än de flesta andra Zelda.

I väntan på att ett nytt riktigt nyskapande Zelda så spelar jag gärna det här. För även om detta kanske inte är ett av världens bästa spel så är det fortfarande jävligt bra. Ett bra spel, men ett inte fullt så bra Zelda skulle man helt enkelt kunna säga.
Hade jag varit tvungen att välja ett litet spel till min lilla maskin att behålla det här året hade det nog blivit The Minish Cap, faktiskt.

Till att börja med är Minish Cap ett riktigt bra spel.Frågan är om inte spelet är vinterns, eller kanske till och med 2004 års bästa spel till gba.
Grafiken är strålande, bland det bästa gba;s grafikmotor hittils presterat, spelupplägget känns väl genomtänkt och musiken är i en klass för sig.
Nya trallvänliga låtar blandas med gamla klassiker som de flesta av oss hört förut.
Tryck in ett par hörlurar i din gba och njut!!!
Link låter i detta äventyr precis som i The Wind Waker vilket ibland kan vara charmigt men blir efter ett tag ganska störande.

Jag fastnade aldrig riktigt för A Link To The Past, jag vet inte riktigt varför men man drogs inte riktigt in i spelet och motiveringen att fortsätta spela är inte på långa vägar lika starkt som när jag nu har gett Zelda-serien till gba ytterliggare en chans med The Minish Cap.

Capcom har blandat in sin egen stil tillsammans med Nintendos och detta leder till en ypperligt bra blandning enligt mig. Äntligen börjar Nintendo tillsammans med andra producera nya, bra titlar till gba istället för att konvertera massa snes spel.
Vilka i och för sig oftast håller väldigt hög klass.
Kontrollen är som i de flesta andra Zelda spel, vilket anses bra men en nyhet i detta äventyr är att Link kan rulla sig i marken, precis som i Ocarina Of Time och Wind Waker med R-knappen vilket känns mycket välkommet när man vill ta sig fram snabbt.

Men detta spel är inte perfekt, hållbarheten är faktiskt inget vidare, trots att man kan spela om två,tre gånger utan att tröttna. Men enligt mig spelar detta spel absolut i samma liga som A Link To The Past, själv tycker jag till och med att Minish Cap bjuder på en bättre spelupplevelse

Spelet är väldigt kort, trots att man kan krympa till minish folkets storlek för att utforska ihåligheter mm men tiden man har tillsammans med Link är väldigt underhållande och bjuder på ett nytt storslaget äventyr med Link i huvudrollen, ett självklart köp för The Legend Of Zelda fantaster, och alla andra för den delen.

Grafik; 9/10
Ljud; 9/10
Speldesign; 8/10
Hållbarhet; 7/10
Kontroll; 9/10

Totalt; 4,5/5

Spelet är framtaget av Seguro miyaoto och släpptes den 12 november 2004.
Spelet tillhör äventyrskategorishyllan med all rätt. Ständig skiftning i klimatet gör att spelet känns verkligt. Som t ex i minish woods när solen skiner genom hål i molnen.
Links äventyr den här gången handlar om att förgöra den ondhjärtade Vaati som har förvandlat Zelda till sten och spridit skräck i staden Hyrule. Link träffar ganska snart en ganska besynnerlig hatt Ezlo som ger Link tillgång till Minish folkets värld.
Jag kände på en gång att detta äventyr skulle bli det bästa jag spelat.
Grafiken är i en klass för sig och får en känna sig med i spelet.
Genom att ljudet är så bra genomtänkt ökar spänningen dramatiskt
:Johannes Mattsson

Historien börjar med att Zelda kommer hem till Link och hans farbror mästersmeden I Hyrule. Hon vill att Link skall följa med henne till festivalen som hålls tillsammans med den stora svärdturneringen som hålls varje år som tack till småfolket picori för att dom gjorde picori svärdet och den gyllene kraften till människans hjälte under kriget mot ondskan.

Vinnaren i svärdturneringen får som pris röra vid picori svärdet som sitter fast i en kista. Vinnaren i tävlingen är den onda magikern Vaati, Vaati är ute efter den gyllene kraften som han tror finns i kistan vilken picori svärdet sitter i, När han märker att bryter av svärdet och ser att den gyllene kraften inte finns i kistan så blir han förbannad och förvandlar prinsessan Zelda till sten, Link blir utslagen av Vaatis kraft i sitt försök att skydda Zelda, När han vaknar upp så ber Hyrules kung honom att söka upp picori folket som bara kan ses av barn för att försöka smida ihop picori svärdet igen så att han kan stoppa Vaati och bryta förtrollningen på Zelda. På vägen räddar han en talande mössa som säger att Vaati har förtrollat honom också, Mössan som kallar sig Elzo slår följe med Link och hjälper honom att krympa till picori folkets storlek.

The Minish Cap är ännu en del i Zelda spelens historia, Det följer typen som alla andra Zeldaspel till Gameboy har men de blir aldrig långtråkigt. Det är en bra story till spelet men de känns som att Nintendo börjar få slut på idéer eftersom spelet är väldigt kort, möjligtvis de kortaste hittills och eftersom Zeldaspelen inte följer en speciell story så blir det lätt ett i mängden men som den Zelda älskare jag är så måste jag spela spelet. Zeldaspelen passar alla åldrar och har helt olika story från spel till spel men Minish Cap är lätt att börja med eftersom det är så kort. Men det blir antagligen många timmars spelande eftersom att det alltid finns småuppdrag och lite småroliga tillägg till den vanliga storyn.

Tillexempel Kingstones, Kingstones är små delar av små stenplattor som man hittar lite överallt i världen, stenplattan är delad i två delar å oftast så har en annan person den andra delen som man då sätter ihop med mönstret för att nya vägar eller överraskningar runt om i världen. Sedan så finns det ju dom små blåa snäckorna som man använder för att spela om små troféer.

Så man kommer att ta god tid på sig att ta en paus från den stora storyn för att lära känna karaktärerna i världen och hjälpa dom med sina små problem.

The Legend of Zelda: The Minish Cap är ett spel som tar mycket av det bästa från tidigare succéer och lägger till nya innovationer. Tidigare har Link i sina äventyr förflyttat sig mellan dimensioner, i tiden och ner till under havet. Men i detta äventyr förflyttar han sig ner till marknivån och upptäcker aldrig tidigare skådade saker.

Spelet är underbart grafiskt. Inte det mest realistiska, men med grafiken som hör ett Zelda-spel i 32 bitar till. Ljudet är i stereo nästan värt att spela spelet bara för det. Det är klassisk Zelda-musik och nya melodier i en underbar blandning.

Min slutsats är alltså: Om du gillar The Legend of Zelda: A Link to the Past och Four Swords, så borde du verkligen köpa det här spelet. Det är stort, och det är underbart. Tack för ordet.