Resident Evil är ett bra exempel på hur en remake ska göras. Spelet är nämligen trogen sin förlaga - samtidigt som förlagans brister har rättas till. Grafikmässigt är det här spelet något av snyggaste som släpptes till Gamecube, och grafiken står sig förvånansvärt väl än idag.

Den största behållningen är att Capcom lyckats skapa en stämningsfull grafik som förhöjer upplevelsen, det finns en atmosfär i den här remaken som inte fanns i originalet. Ljudet har också fått sig ett rejält lyft. Ljudmässigt är originalet framförallt känt för sitt komiskt dåliga röstskådespeleri. Den bristen är nu åtgärdad i och med nyinspelade röster, det förhöjer också spelupplevelsen eftersom man tar spelet på ett större allvar.

Capcom har även infört några nya moment i spelet. Ett nytt moment är förmågan att bränna upp dödade zombies. Varje zombie som dödas bör brännas, om inte så vaknar de efter en tid upp igen, snabbare och starkare än tidigare. Problemet är bara att tillgången på tändvätska är begränsad, så det gäller att använda den strategiskt. Det är ett exempel på en liten men lyckad detalj som kryddar ett redan fantastiskt spel.

När jag spelar remaken av Resident Evil slås jag ofta av känslan att det måste ha varit så här spelet var tänkt att se ut redan från början, om bara de tekniska förutsättningarna hade funnits. Och det om något är ett gott betyg för en remake.

Jag var lite skeptisk till denna remake av klassikern från 96. Jag var övertygad om att det var lite uppgraderad grafik och kanske lite omgjord dialog. Jag hade inte förväntat mig att grafiken skulle vara så pass mycket bättre, dialogerna känns mer naturliga (även om man som jag älskar de klassiska dialogerna, kommer man uppskatta denna uppdatering) och nya cutscenes som är helt gjorda i cgi, vilket får spelet att se väldigt bra ut. Det är fortfarande fasta vinklar, vilket gör att bakgrunden är förrenderad, något som gjort det möjligt att skapa en otroligt detaljrik miljö.

Ljudet är också uppdaterat, även om inte lika mycket (zombierna har haft samma ljudspår sedan 96). Musiken håller spelaren på spänn och fotstegen integrerar verkligen med miljön, det är en tydlig skillnad om du går från stengolv till en matta.

Spelkontrollen är ganska så den samma som det alltid varit. Ett tilläg är möjligheten att göra 180 graders vändning, vilket kommer till användning i tajta situationer.

Storyn är utökad, vilket inkluderar mer rum att utforska, fler pussel att lösa och nya fiender att möta. Dessutom har man bundit ihop hela serien med refernser till övriga spel i serien.

En nyhet är de s.k. Crimsonheads, vilket är snabba zombies, som återuppstår ett tag efter man dödat dom. För att stoppa dessa måste man antingen skjuta sönder huvudet på zombien eller bränna kroppen efter att man skjutit ner den. En annan nyhet är användandet av \"defence items\" (försvars vapen), som används automatiskt om man blir påhoppad av en fiende. Dessa är dock förbrukningsvaror och det är sällan som dom dödar.

Ett väldigt underhållande spel, som definitivt får en att sitta som på nålar första gången man spelar igenom det. Och mycket spelglädje blir det, 10 år senare sitter jag fortfarande och spelar igenom det. Man spelar fortfarande som antingen Chris eller Jill, där storyn ändras lite mellan de två, och tre svårighetsgrader. Och oroa inte, skulle Hard Mode kännas för lätt så finns alltid "Invisible enemy mode", där alla fiender är osynliga.

För att det är en remake som känns som att den är gjord från grunden och inte bara lite uppdaterad, får denna högsta betyg och rekommenderas till alla, oavsett om man spelat något Resident Evil innan.

Eftersom många hyllar detta spelet och jag bara älskar gamla retrospel så bestämde jag mig för att testa vad som är så bra med resident evil.

Spelet börjar med en hel instatsstyrka som ska undersöka några mord. Men efter att dom blivit attackerade av hundar så tar dom skydd i en hemsökt herrgård. Nu är dom bara 4 kvar vid livet och bestämmer sig för att dela upp sig, vilket är det sämsta man kan göra i skräckfilmer...
Iallafall så får man då välja mellan de två huvudpersonerna i spelet och beroende på vem mam väljer så blir spelet lättare eller svårare.
Rekommenderat är då att välja det lättare spåret först och sedan spela om spelet med den svårare personen. Ett väldigt smart upplägg för spelet känns då helt annorlunda och håller ett par timmar till fast man klarat spelet en gång redan.

Kort och gott, ett härligt spel med skräck blandat med en del pussel och jag förstår varför spelet blev så uppskattat då, det släpptes år 1996.
En femma för att vara så gammalt, idag kan man väl önska en remake med bättre grafik bla.

Resident Evil är en nostalgisk juvel som fortfarande blänker lika starkt som den gjorde första gången den satte en ny form av skräck i våra hem.

Märkliga mord har skett i utkanten av staden Raccon City och S.T.A.R.S (Special Tactics And Rescue Service) Bravo Team skickas ut för att undersöka. Tiden går och man får inget svar från Bravo, Alpha Team beger sig genast ut mot skogen för att ta reda på vad som hänt. När de tillslut finner deras helikopter saknas majoritetn av medlemmarna, ett fåtal är kvar, döda. Alpha Team sprider ut sig för att hitta ledtrådar, men istället finner de början på en mardröm. Vildsinta hundar dyker upp och sliter halsen av en av medlemmarna, deras pilot får panik och flyger därifrån, resten jagas genom skogen och springer med snabba andetag mot en stor herrgård för skydd. Det är bara 4 S.T.A.R.S medlemmar kvar, Jill Valentine, Chris Redfield, Barry Burton och Albert Wesker, tillsammans måste de försöka hitta en väg ut och överleva natten... Men någonting är konstigt med herrgården...Teamet delar upp sig och börjar genast utforska alla de rum och trånga korridorer som slingrar sig runt ett mysterium som ingen av dem kunnat ana.

I början av spelet kommer du få välja en av de två huvudpersonerna som du ska vägleda genom detta bisarra scenario: Jill Valentine eller Chris Redfield.

Jill är valet för den som vill ha en lite enklare färd i survival horror världen som är Resident Evil men oroa ej, Replay värdet är högt och det kommer kännas som en helt ny upplevelse när du väl väljer Chris.

Så njut av en förevigad klassiker, bli rädd, bli frustrerad av alla knepiga pussel du sätts inför och bli förundrad över hur komisk dialogen är i detta skräck äventyr du sent kommer glömma!

"Jill Sandwich" 5/5

Ett spel som blandar överlevnad, skräck och pussel på ett väldigt intressant sätt. Du slängs in i en skräckmiljö och för att överleva måste du vara smart och lösa de pussel som ligger i din väg - och absolut inte slösa med din ammunition!

Spelet börjar med en videofilmad sekvens där man får se hur medlemmarna i en S.T.A.R.S.-trupp(Special Tactics And Rescue Service) blir attackerade och injagade i en stor herrgård. Gruppen är där för att undersöka rykten om mord och kannibalism i den närliggande staden Raccoon City, och dessutom leta reda på medlemmarna i den andra truppen som skickats till staden men som helt försvunnit från radarn. De beslutar sig för att börja med att söka igenom sin näromivning, eftersom en av deras egna gruppmedlemmar blev separerad från gruppen i flykten in i huset. Detta är lättare sagt än gjort då både trädgården och huset är fylld av varelser som inte kan beskrivas på något annat sätt än zombier.

I början av spelet får man göra ett val: Vill man spela som Jill Valentine eller som Chris Redfield? Man skulle kanske kunna tro att skillnaderna bara är kosmetiska, men lite mer skillnad än så är det. Som Jill så startar man till exempel med en pistol redan från början (vilket kan vara bra att tänka på om man är nybörjare), dessutom är det olika personer som försvinner ur gruppen beroende på om man väljer Jill eller Chris.
Det spelar inte jättestor roll vilken karaktär man väljer, men det är roligt att man får möjligheten.

Jag övervägde att dra ned betyget på grund av spelets styrning, men jag kände att det vore orättvist. Styrningen är visserligen svårhanterlig och icke-intuitiv, men det var ett av de första i sitt slag så de hade inte mycket att utgå ifrån. Många gånger har man i panik råkat springa in i ett hörn och svurit åt kontrollerna, men man måste ta spelet för var det är. Hade ett av de nyare spelen i serien haft lika omständig styrning så hade det definitivt dragit ned betyget, men i och med att det var först ut så förstörde det inte helheltsintrycket på samma sätt. Det faktum att det spelats in videoklipp och att spelet har röstskådespelare rakt igenom gör att man verkligen känner vilket välarbetat spel det är!

Det här spelet har den bästa handlingen i hela serien!!
Men det finns vissa nackdelar med det också.
Te,x alla zombier ser nästan lika dana ut!?Men det är ju rätt gammalt också.Det finns ju givet vis fördelar också, Te,x det har bara skräck och inget över drivet action äventyr!

Du kan välja mellan Jill och Chris i början av spelet.
Du börjar inte lika dant heller för den delen te,x börjar du som Jill så försvinner Chris och om du börjar med Chris så har du inget vapen utan bara en kniv!Att börja med Chris är alltså lite svårare...
Hade detta spelet gjorts nu med denna handlingen och bättre grafik så hade det varit det bästa skräck spelet någonsin!(Värt pengarna)

Året var 1996. Det var då man för första gången beträdde delarna runt Raccoon City. Det var då man för första gången träffade på de levande döda. Det var då man för första gången man stod öga mot öga med det mutinationella företaget Umbrella Inc.
Man stod i en gigantisk sal, man hade just blivit jagad av galna hundar in till den till synes tomma herrgården. Man började leta runt efter nycklar, ammunition, vapen och andra prylar som skulle komma till användning under resans gång. Intrigerna byggdes upp, dels gentemot Umbrella, som verkade vara ansvariga för allt detta, men intriger dök även upp mellan en själv och sina kamrater. Man svettades och kunde inte riktigt andas förrän allt var avklarat. Nu, 2005, nio år senare, måste vi återigen besöka Raccoon Forest med dess horribla invånare. Vi måste återigen uppleva skräcken vi älskade. För nu är Resident Evil: The Remake äntligen här.

Man kan till en början se lite skeptiskt på allt som har med remakes att göra. I mina ögon känns det ofta som om utgivarna, i detta fallet Capcom, vill ge allting en finare touch, en finare grafik. Tjäna lite extra kosing på ett redan avklarat kapitel så att säga.
Men med remaken av Resident Evil, känns det inte så. Grafiken är i och för sig förfinad (och varför skulle man egentligen klaga på det), men allt annat runtomkring är till allra högsta grad slipat och perfektionerat.
Handlingen är även den tillrättad. Med alla upföljare och avstickare så blir handlingen i ettan (playstation-varianten) lite kantig. Den stämmer inte riktigt överens med fortsättningen, någonting fattas. Men i remaken så gör det inte det. Allt finns där, alla svar, eller åtminstone de viktiga, blir avslöjade.
En annan kul grej är de nya fienderna, de så kallade "Crimson head". Dessa är redan dödade zombies som än en gång vaknar till liv, men denna gånge lite snabbare och med lite vassare klor. För att vara på den säkra sidan, så att man inte stöter ihop med en "crimson head" så måste man antingen spränga skallen av en zombie, eller efter det att man "dödat" den, så måste elda upp kroppen. Dessutom finns roliga bonusar efter det att man varvar spelet.

För att övergå till de lite mer faktiska delarna, så kan jag börja med grafiken. Den är underbar. Capcom, med sina förrenderade miljöer, har gjort spelet skitsnyggt. Nästan allt i spelet är en fröjd för ögat. Musiken är strålande och den ger den lilla extra kalla kåren på ryggen eller den obehagliga känslan att någonting är oerhört fel. Kontrollerna är väldigt bra, med Gamecubens kontroll känns det riktigt skönt att sitta och styra sin karaktär.

Som avslutning kan man nog säga att Resident Evil - the remake kom med ansiktslyftet som den gamla ettan behövde. Nu faller bitarna på plats och vi kan med gott samvete verkligen lämna detta kapitel bakom oss i väntan på nyare storys.

Och glöm inte att låsa dörren efter dig.

Spelet som innehåller på skräck,gåtor och action. Det bästa av dom tre Resident Evil spelen. Du börjar som antingen Jill eller Chris dom är båda medlemmar i en plisstyrka som kallas STARS. Dom har skickats ut dit för att hitta Bravoteam som försvunnit. Och ute på gatorna så har människor blivit överfallna av "saker" som äter dom till döds.
Spelet är väldigt svårt men det är värt att spela det.
Vill man ha ett skräck spel som innehåller både action och gåtor så är det här bland det bästa du kan hitta.

Grafiken 4
Handling 5
Ljud 4

Spelet är väldigt snyggt för att vara så gammalt (1996).

JAg har inte spelat det första Resident evil till ps men då jag såg spelet och hur billigt det var berättade min kompis hur han och hans brosor hade spelat tvåan och trean då han var typ 7 år. Jag snabbade på att beställa det. 2 dagar senare sitter jag vid min game cube och sätter försiktigt i skivan... till min förskräckelse är kontrollerna MYCKET annorlunda mot de flesta spel och är VÄLDIGT svåra att lära sig.

Efter ett tag lär jag mig kontrollerna och går in i en sal där man hade hört skottlossning. Barry hittar lite blod och jag går vidare in i en hall. Jag går runt ett hör och då!!! där sitter en zombie och glufsar i sig min gamla vän! jag springer tillbaka till barry som fort skjuter ihjäl zobien.Det var inte så läskigt om man jämför med andra händelser... nu ska jag inte säga mer på grund av att jag inte vill förstöra spänningen för andra kloka köpare.


Resident evil var ett väldigt bra spel men lite väl svårt så svårighetsgraden blir 4/5.

Kontrollerna var INGA häjdare men går och lära sig och får då 3/5.

Grafiken är nästan verklig och man kan verkligen se zombien gå mot en så grafiken får 5/5 solklart!

Resident evil var GRYMT läskigt så 5/5 på läskighet.


Så nu vill jag bara säga: BESTÄLL DETTA NU GENAST OM DU GILLAR ATT SKJUTA SKALLEN AV BLODTÖRSTIGA, HJÄRNDÖDA ZOMBIES!!!

RESIDENT EVIL

Skräck, ljuva, underbara skräck. Åå, jag bara älskar känslan av att höra Zombierna skrika ut sina mördarrop. Jag går sakta i en mörk korridor, då jag plötsligt upptäcker att det är alldeles för tyst. Jag smyger mig sakta framåt, med endast ett steg i taget. Jag smyger och smyger, och plötsligt.......AAAAAAA!!!! Där är monstret. Jag tar snabbt upp mitt bästa vapen och gör slut på det! Haha, gud vad hemsk jag är. Däremot märker jag inte att det kommer ett till monster bakom mig. Han attackerar snabbt, och slår ett hårt slag mot min rygg, och det sista jag ser är hur allt bli svart, och det där fasansfulla flinet på....


Jaha, där var en ganska smörig inledning om jag får uttrycka det så. Haha. Men det är faktiskt så det brukar gå till i Resident Evil. Ett av världens bästa spel, och detta kan jag garantera. Det finns inget bättre än att se på tv-skärmen, hur man med våld lyckas slakta allt som kommer i ens väg. Haha, jag må vara hemsk, men jag kan också ge er en väldigt god inblick i hur det här spelet fungerar. Om vi tar allt från början så fattar ni nog:


Sitter själv i tv-soffan i min lägenhet. Tittar på nått orealistiskt program om hur man skär huvudet av en ko.. Hm, egentligen ganska tråkigt, så jag går och lägger mig istället. På vägen ut mot sovrummet släcker jag givetvis ner alla tända lampor, och fixar iordning mig inne på toaletten. Borstar mina tänder, och byter tröja från en blå jumper till min gul-röda natt tröja, och lämnar sedan även badrummet. Nu är läslampan det ända ljus jag har i hela lägenheten. Jag lägger mig och läser lite nytt skvaller i en gammal tidning som ligger på mitt nattugsbord, sen släcker jag läslampan och bäddar in mig i mitt vita bomullstäcke. Plötsligt hör jag ett väldans bankande på ena väggen. Dörren bryts plötsligt upp, och in kommer en man, men dessvärre kan jag inte se honom, utan bara höra hans skrik efter mig. Jag hör hur han letar i varje rum, och tillslut blir det tyst. Jag borrar ner mig och trycker huvudet mot min kudde i hopp om att han snart ska gå. Men jag har fel. Jag hör hans fotsteg komma allt närmare sovrummet, och plötsligt känner jag knivslaget mot min rygg...


Så där ja! Nu har ni säkert fått er en liten uppigande känsla av vad Resident Evil handlar om. Visserliegn utspelar sig inte handlingen i en lägenhet, utan i ett stort hus, men principen är densamma. I alla fall, om vi ska återgå till spelets handling å är den helt och hållet lyssande, och jag skulle inte kalla mig skälv för Skräckmästare utan vidare. Detta är ett praktexemplar som bör spelas av varje individ som lider av spelbrist. Helt klart fantastiskt.


Grafiken i spelet är fantastiskt. Helt underbara vyer av detaljer, och ja, allt är helt makalöst. När jag först såg bilder på det här spelet trodde jag att det bara var enkla planscher som skulle visa ungefär hur spoelet var uppbyggt, men sedan fick jag en chock. Hela spelet är underbart! Deeta är förmodligen inte bara det snyggaste spelet till Gamcube, utan också i hela spelvärlden. Lätt en solklar fullpoängare här!


Musiken är skrämande och sätter sig i varje liten sena och nerv i hela kroppen. Denna msuiekn äger inte bara spelserien, utan också hela cuben. Här har ni npgot att sätte emot Rpg-spel! Däremot kan jag tycka att vissa delar av musikstyckena kan vara lite knepiga, och ja, handen på hjärtat, lite sega eller rent av dåliga. Man tycker att spel som ligger på en så pass hör kapasitet, borde väl också ha en så pass stark musikikompossition? I alla fall är musiken väl godkänd, och även här kan jag med ett leende på lkäpparna dela ut högsta poäng!


SpElkänslan är underbar. Jag brukar inte ge spel en andra chans, men just det här spelet råkade jag av en slumt ut för efter det att jag tryckt ner dess karaktär i mina yngre dagar. Det hela började då jag satt hemma hos en av mina bästa vänner och spelade lite olika tv-spel, då just detta spelet landade i cuben. Jag tyckte att det verkade ointressant, och kom på dussintals ursäkter bara för att komma därifrån. När jag väl var hemma hade min mamma köpt lite spel åt mig, och just där, i spelhögen, låg Resident Evil. Jag tåänkte först sälja tillbaka det, men med tanke på hur det skulle krossa min ömma moder satte jag i spelet och klaradade det med ett flin. Detta hade jag aldrig tidigare upplevt i ett tv-spel. Allt var som förbytt. Från att hos min kompis tycka att spelet var ointressant, till att spela igenom hela historien dussintals gånger utan att tröttna. Nått skumt låg över det hela, men i alla fall. Dit jag vill komma är att spelet är underbart, och även om man inte spelar för glädjens skull, så spela för min, för min moder, och för min kompis skull, för vi kommer verkligen bli sårade om du inte spelar i land detta mytomsbundna mästerverk!


Som sagt, jag har inte så mycket mer att tilläga, men jag råder er att köpa spelet. Det är fantastiskt, och man tröttnar aldrig på att höra Zombiernas skrik efter Kill! Helt Underbart!!!


Written by: Freddy Ortscheid / Horror Master Number 1!

Det var ett tag sedan nu Virgin Interactive och Capcom släppte det första spelet 1997, Spelet som har allt en stor övergiven herrgård i mitten av en stor mörk skog, ett virus som förvandlar folk till köttätande zombies, en riktigt bra story och massor av pussel.

Efter en serie av underliga mord i Raccoon City så ger den lokala polisen detta uppdrag till the Special Tactics and Rescue Squad, S.T.A.R.S, S.T.A.R.S skickar genast sitt bravo-team till Raccoon Forest där dom flesta mord har hänt. Bravo-teamet försvinner plötsligt så då skickar S.T.A.R.S sitt alpha-team med helikopter för att ta reda på vad som har hänt med bravo-teamet och för att ta reda på mer om morden. När alpha-teamet som består av, Albert Wesker, Barry Burton, Jill Valentine, Chris Redfield och Brad ”Chickenheart” Vickers. Har landat i skogen så söker dom efter ledtrådar, efter ett tag så hittar dom bravo-teamets helikopter och deras pilot, död och söndersliten av en flock av vildhundar. När hundarna sedan attackerar så försöker alpha-teamet stoppa dom men hundarna verkar inte reagera på pistolskott. Så teamet flyr och tar skydd i den övergivna Spenser-herrgården.

Eftersom spelet är gammalt så är det ingen vidare grafik, röstskådespelet är inget vidare och sen så är det ju dessa små irriterande filmsekvenser som visas varje gång man går upp för en trappa eller öppnar en dörr. Men storyn är mer än tillräckligt för att kompensera för allt det där andra, Speciellt eftersom att Nintendo har släppt en uppdaterad version av spelet med bättre grafik, bättre röstskådespel och en liten sub-story. Spelet släpptes först till Playstation och sedan PC.

När spelet startas så får man välja att spela som antingen Jill eller Chris, båda har olika story. Till exempel så har man en support karaktär som man stöter på lite titt som tätt. I Jills fall så är det Barry Burton från alpha-teamet som hjälper henne medan Chris får hjälp av Rebecca Chambers som var en medlem av bravo-teamet.

Om man spelar detta spelet så får man vara beredd på att spela alla andra spel i serien också för att få ut det mesta av storyn, Vilket jag rekommenderar starkt.

Aaaaaarrrrrhhh... Aaaaarrrrrhhh.
Vad var det? Jag rör mig väldigt sakta framåt, jag vågar knappt ta ett steg till. Jag hör att jag är nära, väldigt nära. Har den upptäckt mig? Är det redan för sent att rymma?
Aaaaarrrh!
Hjälp! Där står den framför mig, och två hundradelar sekunder senare trycker jag på avtryckaren frenetiskt. Jag slutar inte förrän den är död. Två centimeter framför mig.

Jag älskar sådana här scenarion. Jag älskar känslan av att något förföljer mig, att något iaktar mig. Jag älskar skräck. Givetvis snackar jag om skräck i spelform, inte när jag är ute och går på stan på kvällen. Men här, i Raccoon Citys övergivna hus, är det det bästa jag vet. Resident Evil är inte världens läskigaste spel, jag blir inte jätterädd av det, men stämningen när man går runt i korridorerna letandes efter den där attans nyckeln, den är oslagbar. Man är helt ensam i ett hus fullt av zombies, galna hundar och diverse andra övernaturliga varelser. Och man vet aldrig vad som väntar runt nästa hörn.

Grafiken i spelet är fantastiskt, något av det snyggaste jag sett i hela mitt liv. Förrenderat när det är som allra bäst. Och kolla bara på vattnet! Det är faktiskt svårt att slita ögonen från det, så snyggt är det. Fienden är verkligen väl detaljerade, och ser skräckinjagande verkliga ut. Kort sagt: grafiken är dreggelframkallande. Men givetvis är inte grafiken viktigast i ett spel, inte heller i Resident Evil. Det viktigaste i spelet är helheten. Känslan, musiken, fiendens ljud, miljöerna, karaktärerna... och, okej, grafiken. För den är bara så förbaskat snygg!

Som ni kanske anar är detta ett av mina absoluta favoritspel. Jag älskar det helt enkelt. Det slår både Silent Hill 3 och Eternal Darkness, hur lätt som helst. Ska du köpa ett enda skräckspel, låt det då bli detta. För jag ser inte hur det skulle kunna bli bättre än så här.

Resident Evil till GameCube - het action i en miljö som ger dig rysningar, ett intrigfyllt äventyr utan gränser, häpnadsväckande platser och förskräckliga monster - detta är Resident Evil...

Remaken av det gamla klassiska mästerverket Resident Evil som släpptes till Playstation 1996 är underbart. Man axlar än en gång rollen som antingen vapenexperten och prickskytten Chris Redfield eller den intelligenta, problemlösande Jill Valentine. Vare sig om du väljer Chris eller Jill så får du enn unik spelupplevelse där mystik, zombier, action, problemlösning och mänsklig värme går hand i hand.

Raccoon Citys polisdepartement R.P.D. (Raccoon Police Department) skickar ut ett av sina bästa vapenstyrkor - Bravo Team, som ska undersöka de mystiska försvinnande av människor som ägt rum i Arclay Mountains den senaste tiden. Underligt nog tappar Raccoon City kontakten med Bravo Team och tvingas skicka ut Alpha Team, där Chris, Jill, Barry, Wesker och Joseph utgör grundstommen. De ska undersöka varför Bravo Team förlorat kontakten med basen och gå till botten med vad det än må vara.

Grafiken är underbar, karakärerna likaså. Allt är perfekt i denna magiska remake, till och med storyn är hänförande. Känn värmen från de mänskliga huvudkaraktärerna och kylan från de odöda zombierna som hemsöker herrgården i Arclay Mountains. Gå till botten med plågan som endast är början på en serie som är ämnad för odödlighet!

GaMeRmAn no. 1

Detta spel är en remake av ett av playstations och capcoms absolut bästa spel. Men bli inte avskräckt om du spelat originalet för spelet är till 70% nytt. Mystiska mord har skett vid staden Racoon City och räddningslaget S.T.A.R.S bravo team kom för att undersöka, men efter ett tag förlorade alpha team kontakten med bravo team och de skickades också in. De hittade bravo teams krashade helikopter men endast deras döde pilot fanns där, de började undersöka men blev attackerade av några mycket annorlunda hundar och flyr in i en herrgård i närheten där de tar skydd.

Det första man lägger märke till är den otroligt vackra grafiken som på bakgrunderna ser ut att vara fotografisk. Den är visserligen förrendrerad och har mycket filmiska men fasta kameravinklar som ger spelet en speciell känsla. Allt ljud och den lilla musik som finns(man utnyttjar tystnaden för att skapa en otrevligare stämning) är mycket bra, men rösterna är inte perfekta men dock inte direkt dåliga heller. Kontrollen har det klagats en del på men jag finner den underbar till de fasta kameravinklarna, enda saken jag saknar är möjlighet till att kunna gå och skjuta. I spelet så är det begränsat med allt och det finns fler fiender än vad ammunitionen räcker till. Detta gör att du måste tänka mycket taktiskt och noga planera vilka fiender du ska döda och hur du ska ta dig fram. Detta ger en helt ny dimension till spelet och gör det betydligt smartare. Manuset är mycket bra och spelet har många olika områden med stora och otrevliga bossar. Spelet är även ganska otäckt, inte som Silent Hill men otäckare än det mesta annat. Spelet håller länge också, med två olika valbara personer att spela med.

Storyn blir väldigt annorlunda beroende på vem du väljer och det finns hela 12 olika slut att beskåda. Det finns flera nya svårighetsgrader och två par nya kläder till varje karaktär. Resident evil är ett spel av den typen som gamecube behöver fler av och vi kan inte gör annat än att tacka Capcom för deras hårda arbete. Du behöver en varierad och rolig spel samling så ta och köp detta stycke spelhistoria annars kommer du att ångra dig.

Ojoj!

När jag en kväll 97 träffade min syster, tillsammans med hans dåvarande pojkvän hade de nyss köpt ett nytt spel. Gissa vilket? ;) Jag satte in spelet i deras medhavda PS och jag som var relativt ung då förstog inte riktigt all skräcken i spelet. Flera år senare sätter jag mig med denna nya versionen, som är såå mycket bättre, Ljudet, bilden(Grafiken! Wow!)Känslan, allt..

Nu när jag sätter mig igen, med denna versionen sitter jag o skakar till bara introt. Allt är uppiffat och den där speciella RE känslan känns igen från de förra 3-4 spelen. Man kraschlandar med sin helikopter i en skog utanför en stad, Raccoon City. Man är på jakt efter en kraschad helikopter, där BRAVO team har mystiskt försvunnit.. Efter en stund blir Du blir jagad av några mindre levande hundar, och er grupp, STARS beger sig mot en stor herrgård. Väl inne delar de upp sig och börjar leta efter BRAVO team. Det är nu Du kommer in i historien. Man spelar som antingen Jill, eller Chris, och du skall luska ut vad Umbrella egentligen har gjort bakom dessa lyckta dörrar.. Ska man ge spelet ett betyg, så blir det såhär;

Grafik - Alltså.. Denna grafiken är enligt mig svår att skilja från en t.ex film, det är kristallklart, och snyggare har jag inte sett i skrivande stund, trots att det finns flera nya spel.

Ljud - Stönanden, skrik, ljuden från vapnen, ljudslingan, allt flyter på så fint, och musiken som dundrar i bakgrunden med stora orglar osv. Den hjälper verkligen till med stämningen i spelet.

Utmaning - Capcom har lagt till en del nya saker, och spelet ligger på två GC-Skivor (En GC-Skiva är som en DVDSkiva) Spelet är hur långt som helst och är verkligen svårt. Ett plus till alla nya omgivningar, som är helt sjukt spökliga. :)

Mervärde - Kallar man det så? Spelet har enligt mig inget större omspelningsvärde, främst för att det är så h-e stort! Andra anledningar är att ju mer du spelar, desto fler svårighetsgrader dyker upp, t.ex får du olika "gamemodes" Typ du spelar utan att dina förvaringslådor är "maskhålsbundna" (Där du lägger sakerna ligger de) Men många hemligheter och tillägg gör spelet till en Stark Femma!

(Övergripande 4,9/5)

mVh // GaZ

Playstastionspelets skräckinjagande fader har fått en remake till gamecube
och jag är inte besviken. synd att de gamla skådespelarna inte är kvar (Hon som spelade Jill i första spelet har fått en egen tv-serie som går på tv3) Grafiken är mästerlig och liksom alla skuggor och kameravinklar gör att man smyger sig fram mot hörmet, bara för att sekunden senare dra efter sin kniv och köra in den i huvudet på zombien, och innan han får en chans att resa sig fyller man den med bly och för att vara riktigt säker på att han faktiskt FÖRBLIR död, måste man antingen spränga huvudet av honom eller kremera honom annars får man med en ilsken crimson zombie som har klor och kan springa!
En ny fiende som skickligt vävts in i storyn gör att det blir något nytt även för en vetran som jag. det som saknas är lite fler överaskningsanfall resident evil behöver mer skräck och mindre stora bosser som muterar i all oändlighet så detta spelet var en frisk fläkt i den unkna ruttna lukten av g-viruset.

Grafik: Gamecube versionen är i en klass för sig! 5/5

Ljud: läskig musik = lugna puckar... knäpptyst = Överaskningsanfall eller fälla att vänta inom kort! Snälla!!! Gör inte spelen så förutsägbara! 2/5

Hållbarhet: Flera svårighetsgrader och val som påverkar handlingen men det är inte tillräckligt med pussel och gåtor att lösa. 3/5

Kontroll: knepig om man är van vid ps-spelen men man vänjer sig snabbt. 4/5

Story: Djup och skräckinjagande om man tar sig tid och läsa allt du kommer över. 4/5

totalt: 4/5.
Spelkänslan allra bäst mörka och regniga höstkvällar...

Vintern -96...
Jag och min pappa hade precis varit hos Thorn o köpt mitt alldeles egna Playstation med Resident Evil. (Jag hade provat detta spelet hos min kompis innan) Och när vi väl kom hem så satte vi oss på vardagsrums golvet o började koppla med alla sladdar, efter en stunds fnulande så fick vi liv i maskinen på bilden sprang en skräckslagen karaktär genom en mörk korridor och någonting förföljde honom...den skräckslagne stannade vid en dörr och ser med en sorgsen blick in i kamera linsen och splach så spruttar blodet.
Jag kommer fortfarande ihåg när man mötte sin första zombie man blev helt stel av skräck när man ser filmsekvensen när han sitter o gnager på ett lik. =/

Som sagt detta spelet väcker lika många roliga som skrämmande minnen till liv.

Handkontroll: 5/5 Någon måtta får det väl vara =D man måste väl sikta innan man kan skjuta va?

Grafik: 5/5 Man kan VERKLIGEN se hur blodet flöder!

Ljud: 4/5 Ingen hel 5:a men man får ändå "kalla kårar" av de odödas bölande.

Hållbarhet: 5/5 Om du spelar igenom det några gånger kanske något fint sker? =P

1996 släppte Capcom milstolpen Resident Evil, som förändrade och chockerade hela spelvärlden i dess grundvalar. Handlingen utspelade sig i Raccoon City, där den lokala polismyndigheten fått in mystiska berättelser om zombier som dödat invånare och samtal om andra märkliga och otäcka incidenter som inträffat i utkanten av staden.

För att lugna invånarna bestämde sig polisen för att kalla in specialstyckan S.T.A.R.S. - Special Tactics And Rescue Squad - för att försöka få reda på vad som egentligen hade inträffat. Den första enheten som gick under namnet BRAVO-team sändes iväg för att undersöka saken närmare men försvann dock spårlöst efter ett kort tag. ALPHA-team med Albert Wesker, Barry Burton och Chris Redfield i spetsen får uppdraget att försöka spåra och få reda på vad som egentligen hade hänt med deras kollegor - och med några av stadens invånare...

Resident Evil till PlayStation kan idag beskrivas som en riktig klassiker i spelsammanhang. För första gången i konsolhistorien lyckades Capcom att verkligen skrämma spelarna, vilket vållade enorm uppmärksamhet. Men kritiken var aldrig dålig och idag har Capcom lyckats producera ett flertal mer eller mindre lyckade uppföljare till olika stationära format.

Bland annat hade producenten bakom serien, Shinji Mikami, fattar ordentligt med tycke för Nintendos Gamecube, vilket ledde till att samtliga delar i serien nu konverterades till den lilla kuben. Först ut var alltså en remake av originalet.

Resident Evil till Gamecube följer i princip samma handling som i det sju år gamla PlayStation-originalet, och många av karaktärerna är desamma som då. Capcom har dock anstängt sig för att förbättra spelet och göra det mer anpassat för 2000-talet. De visuella biten håller hög klass, även om det stundtals är något ojämnt, medan musiken och ljudeffekterna blivit slipade till nära perfektion.

Resident Evil till Gamecube är kort och gott är väldigt bra spel, och ett måste för alla med en försmak för blod, brutala scener, zombier och andra monster.

Jag fick Resident Evil för en hel massa år sedan till min splitternya Playstation och minns än idag hur vansinnigt roligt jag hade med det och hur skrämd man blev av döingarna som bara ville bita huvudet av en.
Så det är med spänning jag stoppar in REmake i min Cubie och börjar spela - och wow, visst funkar det fortfarande, och det även bättre!

Grafiken är fantastiskt bra, väldrigt detaljerad och stämningsfull.
Ljudeffekterna är i toppklass, allting from stönande zombies till skällande döda hundar och åskan som skallrar fönsterrrutorna.
Kontrollen är superb, din karaktär lyder minsta lilla knäpp.

Och javisst, även om du redan har spelat originalet till PS hur många gånger som helst är det värt att köpa detta, för inte nog med att allting är upp-piffat på alla vis, men även ett par nya områden har lagts till med nya pussel, och även huset har gått igenom en renovering.
Plus superzombiesarna går ju heller inte av för hackor, så glöm inte att bränna liken!

Rysligt bra spel,
innehåller spänning action och klurigheter i en zombie-smäll.

grafik.5/5 man ser detaljer på en flugskit.
ljud.5/5 Oerhört bra skrämmande ljud som får en att hoppa till.
spelbarhet.3/5 kontrollen duger, historien är bra, fast inget evighetsspel.
utmaning.4/5 du kan ändra svårighetsgraderna, fast gåtorna förblir desamma.

totalt.4/5 bra spel med många gåtor och utmaningar!

Resident evil är spel-serien som -96 satte igång det så kallade "surrvival horror" genen med sin gastkramande action och mörka korridorer, -02 återupplivas spelets första del till det alldeles färska formatet NGC med uppgraderad grafik m.m.
Jill och Chris är spelets huvud personer dom är också båda medlemar i S.T.A.R.S. alpha team som är på spaning efter en försvunnen helikopter i Raccoon forest.
Människor har hittats döda i sina hem nära Raccoon forest och det finns ochså spår efter att nått/någon har ätit på dom...
Alpha team har landat och söker igenom skogen då Jill ser ett par hundar som står och nafsar på något, en av hundarna ser Jill och går till anfall dom börjar springa då dom plötsligt ser en stor herrgård dom springer in i herrgården och får snart veta att hela huset kryllar av odöda döingar som är sugna på förskt blod!

BETYG:

Grafik 5: Snygga effekter och makalös grafik.

Ljud 4: kasst röstskådespeleri men dö-läskigt soundtrack!

Kontroll 4: bra som vanligt.

Hållbarhet 4: Vill man ha nya saker så spela på!

Totalt 4: en färsk döing från -96 får nytt liv i kubik!

Jag känner mig kluven till det här spelet. Å ena sidan är det makalöst vackert och bara det borde göra det ännu mera otäckt,nu när ljussättningen och skuggorna är mer realistiska.

Men å andra sidan har serien inte utvecklats alls sedan originalet kom.
Det mest positiva i denna nyutgåva är att man kan elda upp liken om man inte vill att de ska komma tillbaka som supermutanter och att man kan skjuta zombies i huvudet med vilket vapen som helst.

I övrigt måste jag nog bara rekommendera spelet för fans av Resident Evil OM ni inte spelat originalet.