Aah, ett riktigt mästerverk av squaresoft som inte heter final fantasy.
Jag har endast spelat detta via psx för jag tror aldrig det släpptes till pal.

Man kan sammanfatta spelet såhär.
Grafiken är så färgglad och vacker, bland det finaste till playstation 1.
Musiken är fruktansvärt bra.
Stridssystemet är annorlunda till en början men också grymt när man lärt sig det, ja det är egentligen inte så krångligt.

Negativt? hmm kanske att en yta är ganska liten så det är ofta så att det blir svart och så kommer man in i en ny yta. Fattar ni vad jag menar?
Det är inget jag hänger upp mig på iallafall.

Jag har iförsig inte spelat chrono trigger än men jag ser detta som ett riktigt mästerverk.
En solklar femma!

Jag måste börja med erkännandet att det var ett tag sedan jag spelade Chrono Cross. Ändå är det ett av de spel som lever sig kvar allra starkast i minnet.

Spelet är en uppföljare till storslagna Chrono Trigger (vilket finns till både SNES och PSX), vilket fick åtminstone mig att höja på ögonbrynen i både förväntan och fasa. Men så stoppade jag i första skivan av Chrono Cross i mitt PSX och sveptes genast iväg av den makalösa storyn, den otroliga grafiken (för att vara PSX i alla fall) de magnifika musikstyckena och den genomgående underbara spelkänslan.

Uppföljare i allmänhet tenderar att antingen vara en blek kopia av originalet, eller att vara en helt annan typ av spel som bara går under samma namn för att locka fler köpare (jämför Alundra/Alundra 2 t.ex.). Efter ett par timmars spelande började det dyka upp små hänvisningar till första spelet, och så småningom hängde det hela ihop på ett relativt bra vis.

Storyn i Chrono Cross är så komplex att jag faktiskt hade svårt att hänga med ibland, men helhetsintrycket var ändå klart och tydligt.
Huvudpersonen Serge hoppar tillsammans med sina kamrater mellan två snarlika dimensioner, där inte mycket skiljer åt vid första anblicken. Anledningen till varför man kan hoppa mellan dimensioner låter jag vara osagd, då det är bättre att ni spelar spelet för att få reda på detta. Målet med spelet är (givetvis) att rädda världen från den stora ondskan, och för att göra detta ska man samla på sig så många vänner som möjligt. Sammanlagt finns det över 40 följeslagare som kan hänga på Serge i hans uppdrag att rädda världen, och alla har de sina egna orsaker och mål...

Stridssystemet är kort och gott mycket bra (i stil med FF7), magisystemet som baseras på olika magiska färger tar en liten stund att sätta sig in i, men är överlag ett av de bästa system jag hittills sett.

Så, kort sammanfattning på en inte fullt så kort recension:

Grafik: 4/5
Ljud: 5/5
Story: 4/5
Känsla: 5/5

Överlag: 5/5

Tyvärr släpptes inte spelet i Europa, men har ni ett modifierat PSX så är mitt råd att ni skaffar denna guldklimp!

Jag har spelat Chrono Cross två gånger.
Den har bra musik, bra grafik, bra karaktärer...förutom en.

En tonåring som heter Kid förstör hela stämningen med spelet.
Spelet har designat henne med en personlighet som utgår på att hon är en undernärd, stackars flicka som inte har någon familj, hon måste spela tuff och ensamvarg för att klara sig i livet.
Hon överlever allt och allting med hjälp av att hon är så speciell.
… det jag ser på skärmen är en patetisk unge vars existens går ut på att få andnöd och svimma när hon är tyst för länge... (jo, hon svimmar troligen 3-5 gånger efter det att hon pratat eller ska till att säga något)
Käften glappar upp och ner hela tiden, och hon skäller ut hjältens vänner utan att han bryr sig.
Det som stör mig med det är inte det att hon skäller ut dom, det är det att personer som mobbar andra är fega idioter, men spelet får henne att framstå som en hjältemodig gudinna som man inte kan göra annat än att älska...fast jag hatar henne såklart. (jag blir så arg på henne att jag ibland stänger av spelet, karaktärers personlighet är väldigt viktigt för att jag ska kunna spela)
Så varje gång jag sätter på Chrono Cross har jag bara ett uppdrag: Slå ihjäl Kid!
Jag har försökt på alla vis i världen att bli av henne, ignorerar henne...jo, jag till och med lät bossen slå ihjäl henne, men när dom andra var utslagna ställde hon sig upp och hade ihjäl honom i alla fall...
Jag har i alla fall hittat ett ställe jag blir av med henne för resten av spelet! *hurra!*

Nog om henne.

För övrigt är spelet väldigt bra!
Det finns många bra karaktärer som Karsh och Riddel.
Det finns många magier, ett intressant fightingsystem och mycket att göra!
Det är dock väldigt tomt på dom andra karaktärernas personligheter, man får veta litegrann och sen blir det inte så mycket mer om dom.
Världen man går runt i är ganska spännande med bra musik, även som storyn är rätt körd är det en väldig mysig stämning på spelet.
New Game+ är också väldigt bra och har en del överraskningar att bjuda på!

Jag ger 4 stjärnor istället för 5 eftersom det så ont om ställen att göra sig av med Kid på + att hon är en extremt överdriven karaktär!

Glöm Final Fantasy, glöm Dragon Quest, glöm Phantasty Star. Rollspelsscenen har i och med Chrono Cross fått en serie som, trots ynka två installationer hittills, utan tvekan bör klassas som tidernas bästa spelserie.

Alla känner nog till Chrono Trigger. I mina och många andras ögon är det fortfarande det bästa rollspel som någonsin tillverkats. Chrono Cross är namnet på det spel som fick den omöjliga uppgiften att följa upp och, i bästa fall överträffa, sin mästerliga föregångare.

Givetvis når Chrono Cross inte riktigt så långt. Men när det är som bäst är Chrono Trigger det enda rollspel som kan rå på det. Med en fruktansvärt bra handling, utomordentligt soundtrack och massvis med saker att göra är det svårt att inte utnämna Chrono Cross till det bästa spelet till Playstation. Nej, 32/64-bitsgenerationens bästa spel känns mer passande. Vare sig Super Mario 64, Ocarina of Time, Metal Gear Solid eller något annat spel som släpptes under denna era kommer ens i närheten av den excellens som packats in i dessa två skivor. Behöver jag fortsätta denna recension, eller bör jag isället sammanfatta den med det simpla imperativet KÖP!!!

SquareSofts underbara mästerverk Chrono Trigger fick en värdig uppföljare. Det är lätt att lära sig allt inom stridssystemet i Chrono Cross, men nackdelen är att spelet är en aning för lätt. Har kommit till den andra skivan, och aldrig dött. Den andra skivan är bara den sista striden, så jag har kommit ganska långt, och sett en stor det utav spelet. hittills tycker jag allt är underbart, musiken, handligen, karaktärerna (kanske lite för många) och stridssystemet. Spelet är verkligen värt pengarna. Detta pris som kan verka högt är egentligen ett kap. Så passa på, en sådan chans kommer du inte att få igen.

Chrono Cross, uppföljaren till Squares mästerverk Chrono Trigger, gjorde mig vansinnigt besviken.
Visst är grafiken bra och musiken också, men spelet i sig var mediokert.
Storyn har så många plotholes att det inte ens är roligt och det finns hur mycket saker som helst i spelet som aldrig förklaras eller nämns överhuvudtaget.
Magisystemet i sig är ett skämt och 90% av figurerna som knatar med dig på ditt äventyr har ingen som helst story eller anledning till att hänga på.
För många figurer, kasst magisystem och en vansinnigt ogenomtänkt story.
Gillade du Chrono Trigger - spela om det istället. För Chrono Cross är inte värt det. Alls.

Chrono Cross är ett av de roligaste spelen jag har spelat, musiken är helt underbar, och storyn knockar alla storys i alla andra spel. Jag tycker att Chrono Cross är roligare än Chrono Trigger, men alla har ju sin åsikt om vad de tycker. Chrono Cross är ju som sagt uppföljaren till Chrono Trigger och det finns vissa scener i Chrono Cross där dom nämner saker som händer i Chrono Trigger.

Ett mycket hållbart spel som håller länge, gillar ni RPG spel så är det ett spel för dig.