Oavsett om man sen tidigare har spelat igenom Zelda Ocarina of Time på Nintendo 64 eller inte så måste man införskaffa spelet till Nintendo 3DS. Spelet har förbättrad grafik men utöver det är spelet precis lika underbart som tidigare.
Ocarina of Time var det första spelet inom Zelda serien som hade 3D grafik. Det är dels på grund av det men även på grund av den höga spelkvalitén som gör att spelet har så många fanatiker.
Spelet kommer att ge dig oändligt många speltimmar och man kan spela igenom spelet många gånger. Det är en oförglömlig klassiker som ingen får missa.
Det här helt klart ett av de bästa spelen som finns till Nintendo 3DS så för alla som äger konsolen: Köp spelet! Du kommer inte att ångra det!
Av mig får spelet självklart 5/5. Det är underhållande, vackert och har en fantastisk handling!

Dem som inte spelade igenom Zelda Ocarina of Time på Nintendo 64 borde ta chansen och spela igenom spelet på Nintendo 3DS!

Minus:
Kameravinklarna var okej men de kunde ha varit lättare att hantera.
Det hade varit bättre om spelet hade kommit ut till Wii U.

Plus:
Bättre grafik än tidigare.
Bra ljuddesign.
3D-effekterna är riktigt bra.

Av mig får spelet helt klart 5/5. Det var lika roligt som det var på Nintendo 64 och jag kan inte göra annat än att rekommendera det här spelet till alla. Oavsett om man aldrig har spelat igenom ett Zelda spel förr, eller om man har spelat igenom alla ur serien så måste man införskaffa Zelda Ocarina of Time till Nintendo 3DS!

Ocarina of Time kommer tillbaka - denna gång till Nintendo 3DS.

Jag blev överlycklig då jag fick höra att det skulle bli en till release på Ocarina of Time. Det är ju trots allt ett av de mest älskade Zelda spelen någonsin!
Jag hade lirat det tidigare på Nintendo 64 och jag kan säga att det var en rolig överraskning att spela det på ett Nintendo 3DS!
Mina förväntningar var att 3D effekterna skulle vara halvdana och inte alltför roliga, men ack så fel jag kunde ha! De var faktiskt riktigt härliga och tack vare 3D kontrollen som finns på konsolen så var det lätt att anpassa den för sin egna syn.
Storyn är densamma, helt underbar. Grafiken har dock förbättrats en aning och det är bara positivt! Karaktärerna ser mer livfulla ut, men inte alltför annorlunda!

Fåtal minus
Spelet ger kanske inte samma djup som det gjorde på en TV skärm, det känns som att spelet förtjänade att få bli släppt igen till en konsol som t.ex Wii U. Den lilla skärmen ger den inte all rättvisa!
Hade varit roligt med några slags achievements/trophies att samla inom spelet.

Några starka plus
Samma musik som innan!
För de som aldrig hade chansen att spela det på Nintendo 64 kan nu spela det på 3DS och få i princip samma känsla!
Ett av de starkaste titlarna till dess konsol!
Det allra bästa Zelda spelet någonsin, enligt mig själv.
3D effekterna är inte pjåkiga.

För er som inte har spelat det här spelet innan; Köp det.
För er som har spelat det här till Nintendo 64; Köp det.
För er som ALDRIG har testat en Zelda titel; Köp det.

Det är ett spel ingen kommer ångra att de införskaffade!

Hur ska man kunna recensera ett spel som Ocarina of Time? Ett spel som är så älskat av spelvärlden, både av kritikerna och spelarna själva. Gång på gång hamnar det högst upp I "bästa-spellistor" och spelet används frekvent som prima exempel för uttrycket "spelperfektion". Förutom all den fantastiska kritik förknippas även Ocarina of Time med väldigt mycket nostalgi, speciellt I min generation. Även jag har många fina minnen från svunna tider.

Så man har alltså inte bara den legendariska statusen att bråka med, utan även en herrans massa nostalgi som grumlar ens omdöme och gör en blind för negativa aspekter. just pga. dessa två hinder funderade jag på om jag överhuvudtaget kunde ge Ocarina of Time 3D en opartisk och rättvis bedömning, men i slutändan bestämde jag mig för att göra det ändå, om inte mer kritisk än jag nånsin varit tidigare.

Det dröjer inte speciellt många timmar innan jag kapitulerar och börjar vifta med den vita flaggan, trots mitt försök till att vara extra kritisk. Ocarina of Time är nämligen fortfarande lika fantastiskt. Det är en åsikt jag nog aldrig kommer överge, även om jag nu går in som recensent och verkligen försöker hitta eventuella nackdelar. Det är inte svårt att se anledningarna till varför Ocarna of Time har fått den så uppsatta statusen det har. De festa som någon gång spelat Ocarina of Time vet exakt vad jag pratar om här, men eftersom det finns de som var för unga för att uppleva Nintendos mästerverk på det sena 90-talet, eller på något annat sätt lyckats missa Ocarina of Time, så får jag väl börja från ruta ett.

The Legend of Zelda: Ocarina of Time släpptes för första gången 1998 till Nintendo 64 som det första Zelda-spelet i en tredimensionell värld. Det blev en enorm framgång för Nintendo och spelet är, som jag sa förut, fortfarande löjligt omtyckt. Sedan första släppet 1998 har Ocarina of Time släppts igen flera gånger pga. dess popularitet, bl.a. till Gamecube och tillsammans med Zelda: The Wind Waker. Detta är dock första gången som Nintendo faktiskt tar sig tid och gör en hederlig remake på spelet, därav tillsatsen 3D. Hur remaken skiljer sig från originalet återkommer jag till senare.

Ocarina of Time 3D startar i Kokiri-skogen hos folket med samma namn, där man spelar som Link, (eller vad man nu väljer att döpa honom till) en kokiri-grabb som är stum, gillar att sova och simmar aningen knasigt. En dag i den annars så stillsamma skogen så blir Link kallad till det stora Dekuträdet, som vakar över sagda skog. Där får han reda på att han är den utvalda hjälten och måste rädda världen från den onde Ganondorf, som med treenighetens kraft (notera att det inte handlar om kristendomens treenighet här) ska uppfylla sina onda drömmar och bli härskare över sitt onda imperium. Under spelets gång kommer, går och återkommer olika story-karaktörer, bl.a. prinsessan i titeln själv, Zelda. Storyn bjuder på några härliga och oväntade twists under spelets gång, bl.a. en stor en halvvägs in i spelet, som förändrar spelet aningen radikalt.

Ocarina of Time är ju ett gammalt spel, och har därmed ett gammaldags narrativ. Det är inte som i de flesta av dagens spel där man spelar som en del av storyn, som i t.ex. en bok eller i en film. Istället spelar man i flera timmar i sträck utan att storyn rör sig framåt , för att sedan kanske få en liten kort filmsnutt som skickar en till nästa spelsegment som också vara i flera timmar, Många spelare som gillar dagens spe lär bli aningen avskräckta att man nästan helt saknar direktiv om vart man ska eller vad man ska göra. Personligen gillar jag gammaldags (och med \"gammaldags\" menar jag berättartekniken som användes i spelens begynnelse på 80-talet) spelnarrativ eftersom fokuset då läggs primärt på själva spelandet i sig. Dagens spel med den moderna synen på hur en historia ska berättas (där narrativet påminner om en film, som jag nämnde innan) lyckas oftast berätta en bättre historia än vad Ocarina of Time mäktar med, men i gengäld överskuggas oftast spelandet av berättelsen. Detta gör att jag är mindre benägen att spela om ett spel med modern berättarsyn, eftersom det jag kommer tillbaka till är den story jag redan upplevt en gång. I Ocarina of Times fall kommer jag tillbaka för att det var såpass kul att spela. (Igen, fokuset här ligger inte i att berätta en så bra story som möjlig, utan att själva spelupplevelsen ska vara så angenäm som möjligt.)

Så efter den här onödigt och säkerligen aningen kryptiskt långa utläggningen om varför jag i princip gillar nästan alla spel gjorda av Nintendo (eftersom de nästan alltid använder sig av denna gamla berättarteknik) så kan jag återgå till den recension jag egentligen försöker skriva.

Ocarina of Time 3D spelas likt de flesta andra spel i Zelda-serien. Man har en relativt stor och öppen värld man utforskar, fler områden blir tillgängliga ju längre in i spelet man kommer och ju fler föremål och färdigheter man skaffar sig, Mesta av den effektiva tiden speltiden spenderar man dock i spelets alla grottor och tempel, där man löser kluriga pussel, slåss mot nesliga fiender, hittar skatter och besegrar bossar. Upplägget är gammalt och beprövat, men fortfarande superkul. Jag tror lyckan kommer främst från den perfekta blandningen av olika spelmoment. Äventyr, action, plattform och pussel blandas till en härlig kaka, men inte bara en vanlig kaka, utan en med glasyr på. Förutom det huvudsakliga äventyret finns även ett flertal frivilliga sidouppdrag att sätta tänderna i. Det finns också saker satt samla; hjärtdelar som utökar ens hälsa och spindlar som bjuder på lite allt mögligt, bl.a. en större plånbok.

En annan del av Ocarina of Time som lyser extra starkt är den audiovisuella designen. Först är den grafiska designen mycket bra, men framför allt kreativ. Designen på karaktärer, områden, tempel och bossar mm. är förvisso någorlunda förankrade i verklighetsbaserad design, men är väldig kreativ, intressant och otroligt fantasifull. Som grädden på moset strålar Ocarina of Time av charm. Visst finns det spel som är charmigare, men här passar charmen in på spelets ton. Spelet kan vara sådär trevligt mysigt som många spel kan vara, men samtidigt ha en seriös ton i det hela.

Musiken är helt makalös. Jag skulle tom. gå så långt och säga att det är det bästa soundtracket jag hört i ett spel, någonsin. Mycket av det beror på en liten sak, nämligen okarinan, det lilla instrumentet som finns i titeln själv. Med okarinan spelar man små sånger på tre till fem toner i spelet. Dessa sånger hjälper en att komma framåt, men lyckades också skapa det mest minnesvärda soundtracket någonsin. Många låtar i spelet är byggda på att man ska kunna spela dem med just okarinan, vilket innebär att dessa tre till fem toner måste spelas flera gånger under låtens gång. Detta har medfört att låtarna i spelet som är baserade på okarina-spelning blir väldigt lätt igenkända och blir genast klassikers. Låtar som Lost Woods och Song of Storms är idag igenkända av i stort sett alla som har spelat spelet, 14 år efter release! Fast det är ju inte bara de okarina-baserade låtarna som höjer soundtracket till skyarna, utan resten av låtarna är magnifika de med.

Som slutkläm ska jag väl ändå gå in på området "remake". Zelda: Ocarina of Time 3D är ju som sagt en remake av originalet, men vad har förändrats? Den direkta, ytliga skillnaden är att spelet ser dramatiskt mycket bättre ut, med uppdaterad grafik och bättre animationer. Styltigheten och kantigheten från 64-originalet är borta, likaså är även den något utdaterade ljudkvalitén. Spelet har anpassats till 3DS:ens dubbla skärmar och gyrosensor, vilket innebär att hela startmenyn förpassats till den nedre skärmen och man har valet att sikta genom att flytta själva konsolen. 3D-effekten är inte speciellt märkbar och tillför i ärlighetens namn inte speciellt mycket alls, så jag spelar utan den.

Förutom huvudspelet har Nintendo varit snälla nog att stoppa in Master Quest-versionen av Ocarina of Time, som är en svårare version av originalet med nya pussel och allmänt högre svårighetsgrad. Det finns även ett s.k. "Boss-Rush"-läge där man får spela igenom alla spelets bossar i följd, och försöka klara dem på så kort tid eller med så lite liv som möjligt. Dessa två extraval blir tillgängliga först efter man klarat äventyret och adderar lite extra speltid när man är klar med spelet (speciellt Master Quest.) Annars är Ocarina of Time fortfarande samma excellenta spel som innan och bör inhandlas av varje spelentusiast värd namnet.

Det va med lite vemod som jag köpte Zelda Ocarina of Time 3D, efter som originalet, som enligt mig är det bästa spelet alla kategorier, så kände jag att hoppas de inte har "förstört" spelet, men min oro var obefogad. Efter att ha spelet bara några minuter är jag redan kär på nytt, Nintendo har verkligen lyckats bevara det klassiska i spelet, musiken, handlingen, ja allt känner man igen och med 3D effekten så blir det magiskt att spela spelet.

Nu över till det jag blev lite missnöjd med, det är inte direkt dåligt, men det är lite störande. Det är att om man har 3D på så går det inte använda 3DS konsolens rörelsekänslighet, utan du måste dra av 3D effekten eller sikta med styrspaken. En sak till som är synd är att spelet får inte samma känsla som när man spelade det på en stor TV skärm, men ändå det är skönt att alltid kunna ha med sig spelet!

En sak som jag tror är bra för nya spelare som inte spelade originalet är att om du fastnar nu så kan du få hjälp hur du kommer vidare, så jag tror att även inbitna Zelda fans såväl som helt nya spelare kommer älska spelet!