Gillar du FPS spel? Gillar du att bli skrämd? Ja, då är Fear 3 ett perfekt spel för dig.
Spelaren får ta sig an rollen som Point Man som även har varit huvudrollen i de två tidigare spelen. Point Man och hans bror Paxton Fattel är fast i en cell och det man får göra i den första banan är att ta sig ut därifrån och gå igenom en kloak. För min del tog det några banor innan jag blev riktigt fäst vid spelet. Så om du inte blir fäst direkt spela igenom fler banor för spelet blir bättre och bättre.
Av mig får spelet 4/5. Jag tycker fortfarande att det första Fear spelet är det bästa i serien men Fear 3 är helt klart bra. På grund av att handlingen inte var lika bra så drog jag ner mitt betyg men annars har spelet väldigt många härliga banor, många läskiga moment och väldigt snygg grafik. Det är väldigt underhållande spel och det är fortfarande ett bra spel även om man inte blir skrämd.
Alla borde ge Fear 3 en chans då det är ett väldigt läskigt, intressant spel fyllt av olika vapen, intressanta karaktärer och härliga strider.

Många uppföljare till spel kan vara halvdana, eller likadana som de tidigare. Men Fear 3 är allt annat än dåligt.

I historieläget, spelar du som \"Point Man\", de tidigare spelens huvudroll. Du och din bror Paxton Fattel, befinner er i en cell. Den första banan går ut på att ni ska ta er ut ur den samtidigt som ni tar er an trupper av soldater och tar igenom kloakerna.
Jag blev däremot inte riktigt fäst vid spelet förrän jag kommit till bana tre.

Det enda som jag inte tyckte om med Fear 3 och som jag saknade från de tidigare spelen, var att det inte var lika läskigt eller överraskande som tidigare. Många repliker kändes repetitiva och det kändes som att de använde samma saker om och om igen för att försöka skrämma spelaren.

Men för dem som inte bryr sig om att bli skrämd eller inte, så är det här ett perfekt spel. Jag rekommenderar dock att man spelar igen Fear och Fear 2 innan det här.

Många uppföljare till spel kan vara halvdana, eller likadana som de tidigare. Men Fear 3 är allt annat än dåligt.

I historieläget, spelar du som "Point Man", de tidigare spelens huvudroll. Du och din bror Paxton Fattel, befinner er i en cell. Den första banan går ut på att ni ska ta er ut ur den samtidigt som ni tar er an trupper av soldater och tar igenom kloakerna.
Jag blev däremot inte riktigt fäst vid spelet förrän jag kommit till bana tre.

Det enda som jag inte tyckte om med Fear 3 och som jag saknade från de tidigare spelen, var att det inte var lika läskigt eller överraskande som tidigare. Många repliker kändes repetitiva och det kändes som att de använde samma saker om och om igen för att försöka skrämma spelaren.

Men för dem som inte bryr sig om att bli skrämd eller inte, så är det här ett perfekt spel. Jag rekommenderar dock att man spelar igen Fear och Fear 2 innan det här.

Day 1 Studios tar över utvecklingen efter Monolith, som har utvecklat de två fösta spelen i den hyllade skräckserien. Jag har spelat igenom F.E.A.R. 3, och avgör om Day 1 Studios var rätt studio att fortsätta utvecklingen.

Det var väldigt, väldigt längesedan jag spelade F.E.A.R. Jag var en liten pojkspoling vid den tiden och vågade inte ens spela klart spelet. The Ring och The Grudge var det läskigaste jag visste, och självklart var det ett gäng spelutvecklare som skulle föra liten-äcklig-flicka konceptet till spelbranchen. F.E.A.R. 2 Project Origin kände jag aldrig riktigt suget efter. Men efter en liten speltorka för ett par veckor sedan tankade jag hem det via Games on Demand, och jag blev imponerad. Skräcken fanns där, dock inte lika läskigt som ettan, och överlag var F.E.A.R. 2 ett riktigt bra shooter-spel. Detta höjde såklart mina förväntningar inför F.E.A.R 3 och Day 1 Studios, som lyckas imponera på mig rejält.

I F.E.A.R 3 får du spela som Almas ena son, Point Man. Vid sidan om dig har du din bror Paxton Fettel, som Point Man själv har dödat under tidigare omständigheter. Men är man Almas son kan man såklart aldrig riktigt dö. Point Man och Fettel ger sig ut för att ta reda på sanningen, och vad som egentligen hände med dem när de var små. Storyn knyter en del lösa trådar från föregående spel, och lyckas hålla mig vid intresse hela spelet igenom.

F.E.A.R. 3 går även att spela co-op, då den ena axlar rollen som Point Man och den andra som Fettel. Detta gör det redan bra spelet ännu bättre. Fettel besitter dock inte samma slow motion-krafter (som kännetecknar serien) som Point Man, utan har några egna unika förmågor. Det som gör Fettel mest intressant är att han kan ta över sina fienders kroppar, till priset av mätaren som i vanliga fall går åt när du använder slow motion med Point Man. Att hela tiden ta över olika sorters fiender erbjuder en riktigt bra variation. Skulle du inte ha någon att spela med så låser du upp Fettel efter varje avklarad bana, så att du kan spela om banan igen, men då som Fettel.

När det kommer till det grafiska har jag läst att F.E.A.R. 3 fått en del negativ kritik emot sig, vilket jag inte alls kan förstå. Visst kan det kanske inte mäta sig med de absoluta jättarna, men F.E.A.R. 3 är långt ifrån fult. Det har även en tilltalande bandesign som varierar bra. Brunt, grådassigt, smutsigt, blodigt och illaluktande. Helt i min smak. Jag älskar det och det tillför en härlig atmosfär.

Låt dock inte den här atmosfären lura dig. Det är ett stämningsfullt spel, men tyvärr är det inte speciellt läskigt. Alma dyker upp ibland, dörrar slår igen framför plytet på mig och lite småryslig musik spelas ibland. Det känns klyschigt och jag hoppade till max två gånger under spelets gång. Värt att nämna är ljudet, som gör precis vad det ska och lite till. Det märks att Day 1 Studios arbetat ambitiöst med det, vilket man även kan se i Day 1s utvecklardagböcker. De gav sig ut på skjutfält och spelade in ljuden från diverse feta vapen, och visst ger det fina resultat i spelet. Med rejält ljud och perfekt spelkänsla känns vapnen riktigt mäktiga. Ja, jag skulle nog kunna gå så långt och säga att vapenkänslan i F.E.A.R. 3 är bland det bästa jag testat.

Något man lagt mycket arbete på och marknadsfört en hel del är multiplayer-läget. Men jag kan för allt i världen inte förstå varför man har slopat lagbaserade spellägen så som Team Deathmatch. Det är faktiskt ganska få spel som är riktigt bra online i sitt utförande, och jag vet att F.E.A.R. 3 hade kunnat bli riktigt, riktigt bra. Med en sådan spelmekanik som spelet sitter på borde det vara svårt att göra lagbaserade matcher dåligt. Jag säger inte att det vi får nu är tråkigt eller dåligt. Tänk dig det vanliga. Du och polare mot horder av fiender. Standard i varje shooter nuförtiden. Det som sticker ut mest är spelläget F*cking Run, där du med dina vänner hela tiden måste göra er av med fiender och avancera framåt. Gör ni inte det blir ni uppätna av den ständigt växande mördarväggen som hela tiden ligger er hack i häl. Adrenalinet pumpar som aldrig förr, och det är hysteriskt kul. I en liten stund. Jag tröttnar efter ett tag. Jag vill skjuta andra spelare. I Team Deathmatch, fyra mot fyra. Jag stänger av och stoppar i ett annat spel istället, vilket jag inte hade behövt om man inte slopat dessa lägen i F.E.A.R. 3.

För den som gillar att plocka achievements eller klara vissa utmaningar så har F.E.A.R. 3 ett högt omspelningsvärde då det finns en hel del utmaningar i spelet att klara av. Eller varför inte spela igenom spelet som Fettel, eller med en polare i co-op?

I slutändan tycker jag ändå att Day 1 Studios har gjort ett mycket bra jobb, och jag hoppas få mer F.E.A.R. från dem i framtiden. Men då att de fokuserar lite mer på skräcken, och kanske slopar Alma helt, då det konceptet inte är speciellt läskigt längre, och det är just detta som gör att F.E.A.R. 3 fallerar på just den skrämmande punkten.
Å andra sidan är F.E.A.R. 3 en riktigt bra shooter och det är allt som behövs för att jag ska bli nöjd, även om jag saknar lite olika online-lägen.