Jag har många fina minnen från när jag och min kompis spelade Simon’s Quest. På den tiden kändes spelet smått fantastiskt och nyskapande.
Man kan säga att Simon’s Quest är en blandning av klassisk Castlevania action och det fria utforskandet i spel som The Legend of Zelda och Metroid.
Istället för att vara uppbyggt av nivåer, rör man sig i en enda stor värld. Detta ger spelet en otrolig frihetskänsla.
Spelet handlar om Simon Belmont, som återigen ger sig ut för att sätta stopp för Dracula. Simon ska den här gången leta upp Draculas kvarlevor som är sprida på olika ställen i Transsylvanien, för att sedan bränna dem i Draculas slott.

Grafiken är ganska snygg, för att vara ett Nintendo 8bitars spel. En häftig detalj är att spelet simulerar dag och natt. Det blir inte bara ljust på dagen och mörkt på natten, utan även andra saker förändras, som t.ex. vilka fienderna som kommer fram på natten respektive dagen.
Musiken är definitivt spelets starkaste kort. Otroligt bra musikslingor, som man sitter och nynnar till. Ljudeffekterna är inget över det vanliga, utan helt okey.
Simon är tyvärr ganska svårstyrd och stel. Särskilt frustrerande kan det bli när man vill att Simon ”den klumpige” ska hoppa över ett bottenlöst hål eller när man ”studsar” bort från en fiende som Simon kommit för nära eller blivit skadad av.

Förutom dessa irritationsmoment är spelet ganska klurigt och svårt, med hårt motstånd från fienderna.
Simon’s Quest är ett bra Castlevania spel, trots en del irritationsmoment och en ganska hög svårighetsgrad.
Vill du ha ett klurigt och svårt Castlevania spel med äventyrs inslag till NES, så rekommenderar jag Castlevania – Simon’s Quest.

Det är du som är Simon Belmont, djärvast bland de djärva, främst bland de modiga, en gotisk krigare med konungars respekt.
Ditt ryckte har du inte vunnit genom att krossa invaderande vikingar eller hunner, utan genom ett envig på liv och död mot Greve Dracula i Castlevania.
Men din seger den gången visade sig dyrköpt eftersom minnena fortfarande gnager i själen.
Men dag uppenbara sig en underskön jungfru.
Med mjuk röst förklarar hon att du är besatt av Grevens förbannelse.
Hon förklara vidare att enda chansen att bli kvitt förbanelsen och glömma är att hitta Greve Draculas 5 kroppsdelar, bränna dem i hans slott och därmed för alltid göra slut på Mörkrets Fruste.
Plötsligt börjar flickan lösas upp i böljande slöjor och när du sträcker fram en hand för att hejda henne hör du hennes avskedsord: "Fear not, brave Simon..."
Du är modig nog att riskera livet och därför har du också styrkan att vinna igen.

Ja, Så börjar spelet Simons Quest, genom Greve Draculas slott: Castlevania
Castlevania II: Simons Quest släpptes år 1990 och utgivaren var såklart Konami. Castlevania II: Simons Quest är dock sämre än sin föregångare "Castlevania". Vad som faktisk är bättre än Ettan är att man har ett gäng piskor att använda t.ex Läder och Törnpiska som faktiskt är rätt kul...

-Så har du runt 3-400 kr så köp ettan istället och "Spöa upp några Vampyrer och ha Kul!"

NinTenDo FrEaK

Jag satte mig ner och spelade igenom Castlevania när jag insåg att vi hade det.
Spelet må vara fult, men det känns väldigt maffigt att man kan faktiskt slå ihjäl fiender med en piska på enbart 2-4 slag.
Det enda problemet jag har är att jag inte hittar någonstans, och dom fiender som är målsökande är ganska irriterande i längden.
Ställena man går på är väldigt lika, det skiljer sig inte alls mycket med massa stenar, lite stegar och några städer att gå i.

Ett stort minus är hjälten som bara drunknar hela tiden!
Han kunde väl åtminstone hoppa 3-5 millimeter längre!

Inget spel för mig, men det ger en väldigt maffig känsla.

Själva handlingen utspelar sig direkt efter ettan. Simon Belmont ger sig ut i Transelvanien för att hitta Draculas kvarlever, sedan bränna dem i Draculas slott.
Istället för att klara nivå för nivå så går man runt i Transelvanien, påminner lite av Metroid spelen.
Spelet kan bli en riktig utmanig eftersom det finns hemliga gångar och svåra bossar. Den dåliga spel kontrollen som fanns till ettan har förbättras en anning, men den är fortfarande lite svår styrd.
En slutsats om spelet, det är mycket bättre än ettan.
Men kommer aldrig komma i samma klass som Castlevania Symphony of the Night.

Själva handlingen utspelar sig direkt efter ettan. Simon Belmont ger sig ut i Transelvanien för att hitta Draculas kvarlever, sedan bränna dem i Draculas slott.
Istället för att klara nivå för nivå så går man runt i Transelvanien, påminner lite av Metroid spelen.
Spelet kan bli en riktig utmanig eftersom det finns hemliga gångar och svåra bossar. Den dåliga spel kontrollen som fanns till ettan har förbättras en anning, men den är fortfarande lite svår styrd.
En slutsats om spelet, det är mycket bättre än ettan.
Men kommer aldrig komma i samma klass som Castlevania Symphony of the Night.

Själva handlingen utspelar sig direkt efter ettan. Simon Belmont ger sig ut i Transelvanien för att hitta Draculas kvarlever, sedan bränna dem i Draculas slott.
Istället för att klara nivå för nivå så går man runt i Transelvanien, påminner lite av Metroid spelen.
Spelet kan bli en riktig utmanig eftersom det finns hemliga gångar och svåra bossar. Den dåliga spel kontrollen som fanns till ettan har förbättras en anning, men den är fortfarande lite svår styrd.
En slutsats om spelet, det är mycket bättre än ettan.
Men kommer aldrig komma i samma klass som Castlevania Symphony of the Night.

Jag har många fina minnen från när jag och min kompis spelade Simon’s Quest. På den tiden kändes spelet smått fantastiskt och nyskapande.
Man kan säga att Simon’s Quest är en blandning av klassisk Castlevania action och det fria utforskandet i spel som The Legend of Zelda och Metroid.
Istället för att vara uppbyggt av nivåer, rör man sig i en enda stor värld. Detta ger spelet en otrolig frihetskänsla.
Spelet handlar om Simon Belmont, som återigen ger sig ut för att sätta stopp för Dracula. Simon ska den här gången leta upp Draculas kvarlevor som är sprida på olika ställen i Transsylvanien, för att sedan bränna dem i Draculas slott.

Grafiken är ganska snygg, för att vara ett Nintendo 8bitars spel. En häftig detalj är att spelet simulerar dag och natt. Det blir inte bara ljust på dagen och mörkt på natten, utan även andra saker förändras, som t.ex. vilka fienderna som kommer fram på natten respektive dagen.
Musiken är definitivt spelets starkaste kort. Otroligt bra musikslingor, som man sitter och nynnar till. Ljudeffekterna är inget över det vanliga, utan helt okey.
Simon är tyvärr ganska svårstyrd och stel. Särskilt frustrerande kan det bli när man vill att Simon ”den klumpige” ska hoppa över ett bottenlöst hål eller när man ”studsar” bort från en fiende som Simon kommit för nära eller blivit skadad av.

Förutom dessa irritationsmoment är spelet ganska klurigt och svårt, med hårt motstånd från fienderna.
Simon’s Quest är ett bra Castlevania spel, trots en del irritationsmoment och en ganska hög svårighetsgrad.
Vill du ha ett klurigt och svårt Castlevania spel med äventyrs inslag till NES, så rekommenderar jag Castlevania – Simon’s Quest.

Det är du som är Simon Belmont, djärvast bland de djärva, främst bland de modiga, en gotisk krigare med konungars respekt.
Ditt ryckte har du inte vunnit genom att krossa invaderande vikingar eller hunner, utan genom ett envig på liv och död mot Greve Dracula i Castlevania.
Men din seger den gången visade sig dyrköpt eftersom minnena fortfarande gnager i själen.
Men dag uppenbara sig en underskön jungfru.
Med mjuk röst förklarar hon att du är besatt av Grevens förbannelse.
Hon förklara vidare att enda chansen att bli kvitt förbanelsen och glömma är att hitta Greve Draculas 5 kroppsdelar, bränna dem i hans slott och därmed för alltid göra slut på Mörkrets Fruste.
Plötsligt börjar flickan lösas upp i böljande slöjor och när du sträcker fram en hand för att hejda henne hör du hennes avskedsord: "Fear not, brave Simon..."
Du är modig nog att riskera livet och därför har du också styrkan att vinna igen.

Ja, Så börjar spelet Simons Quest, genom Greve Draculas slott: Castlevania
Castlevania II: Simons Quest släpptes år 1990 och utgivaren var såklart Konami. Castlevania II: Simons Quest är dock sämre än sin föregångare "Castlevania". Vad som faktisk är bättre än Ettan är att man har ett gäng piskor att använda t.ex Läder och Törnpiska som faktiskt är rätt kul...

-Så har du runt 3-400 kr så köp ettan istället och "Spöa upp några Vampyrer och ha Kul!"

NinTenDo FrEaK

Jag satte mig ner och spelade igenom Castlevania när jag insåg att vi hade det.
Spelet må vara fult, men det känns väldigt maffigt att man kan faktiskt slå ihjäl fiender med en piska på enbart 2-4 slag.
Det enda problemet jag har är att jag inte hittar någonstans, och dom fiender som är målsökande är ganska irriterande i längden.
Ställena man går på är väldigt lika, det skiljer sig inte alls mycket med massa stenar, lite stegar och några städer att gå i.

Ett stort minus är hjälten som bara drunknar hela tiden!
Han kunde väl åtminstone hoppa 3-5 millimeter längre!

Inget spel för mig, men det ger en väldigt maffig känsla.

Själva handlingen utspelar sig direkt efter ettan. Simon Belmont ger sig ut i Transelvanien för att hitta Draculas kvarlever, sedan bränna dem i Draculas slott.
Istället för att klara nivå för nivå så går man runt i Transelvanien, påminner lite av Metroid spelen.
Spelet kan bli en riktig utmanig eftersom det finns hemliga gångar och svåra bossar. Den dåliga spel kontrollen som fanns till ettan har förbättras en anning, men den är fortfarande lite svår styrd.
En slutsats om spelet, det är mycket bättre än ettan.
Men kommer aldrig komma i samma klass som Castlevania Symphony of the Night.

Själva handlingen utspelar sig direkt efter ettan. Simon Belmont ger sig ut i Transelvanien för att hitta Draculas kvarlever, sedan bränna dem i Draculas slott.
Istället för att klara nivå för nivå så går man runt i Transelvanien, påminner lite av Metroid spelen.
Spelet kan bli en riktig utmanig eftersom det finns hemliga gångar och svåra bossar. Den dåliga spel kontrollen som fanns till ettan har förbättras en anning, men den är fortfarande lite svår styrd.
En slutsats om spelet, det är mycket bättre än ettan.
Men kommer aldrig komma i samma klass som Castlevania Symphony of the Night.

Själva handlingen utspelar sig direkt efter ettan. Simon Belmont ger sig ut i Transelvanien för att hitta Draculas kvarlever, sedan bränna dem i Draculas slott.
Istället för att klara nivå för nivå så går man runt i Transelvanien, påminner lite av Metroid spelen.
Spelet kan bli en riktig utmanig eftersom det finns hemliga gångar och svåra bossar. Den dåliga spel kontrollen som fanns till ettan har förbättras en anning, men den är fortfarande lite svår styrd.
En slutsats om spelet, det är mycket bättre än ettan.
Men kommer aldrig komma i samma klass som Castlevania Symphony of the Night.

Jag har många fina minnen från när jag och min kompis spelade Simon’s Quest. På den tiden kändes spelet smått fantastiskt och nyskapande.
Man kan säga att Simon’s Quest är en blandning av klassisk Castlevania action och det fria utforskandet i spel som The Legend of Zelda och Metroid.
Istället för att vara uppbyggt av nivåer, rör man sig i en enda stor värld. Detta ger spelet en otrolig frihetskänsla.
Spelet handlar om Simon Belmont, som återigen ger sig ut för att sätta stopp för Dracula. Simon ska den här gången leta upp Draculas kvarlevor som är sprida på olika ställen i Transsylvanien, för att sedan bränna dem i Draculas slott.

Grafiken är ganska snygg, för att vara ett Nintendo 8bitars spel. En häftig detalj är att spelet simulerar dag och natt. Det blir inte bara ljust på dagen och mörkt på natten, utan även andra saker förändras, som t.ex. vilka fienderna som kommer fram på natten respektive dagen.
Musiken är definitivt spelets starkaste kort. Otroligt bra musikslingor, som man sitter och nynnar till. Ljudeffekterna är inget över det vanliga, utan helt okey.
Simon är tyvärr ganska svårstyrd och stel. Särskilt frustrerande kan det bli när man vill att Simon ”den klumpige” ska hoppa över ett bottenlöst hål eller när man ”studsar” bort från en fiende som Simon kommit för nära eller blivit skadad av.

Förutom dessa irritationsmoment är spelet ganska klurigt och svårt, med hårt motstånd från fienderna.
Simon’s Quest är ett bra Castlevania spel, trots en del irritationsmoment och en ganska hög svårighetsgrad.
Vill du ha ett klurigt och svårt Castlevania spel med äventyrs inslag till NES, så rekommenderar jag Castlevania – Simon’s Quest.

Det är du som är Simon Belmont, djärvast bland de djärva, främst bland de modiga, en gotisk krigare med konungars respekt.
Ditt ryckte har du inte vunnit genom att krossa invaderande vikingar eller hunner, utan genom ett envig på liv och död mot Greve Dracula i Castlevania.
Men din seger den gången visade sig dyrköpt eftersom minnena fortfarande gnager i själen.
Men dag uppenbara sig en underskön jungfru.
Med mjuk röst förklarar hon att du är besatt av Grevens förbannelse.
Hon förklara vidare att enda chansen att bli kvitt förbanelsen och glömma är att hitta Greve Draculas 5 kroppsdelar, bränna dem i hans slott och därmed för alltid göra slut på Mörkrets Fruste.
Plötsligt börjar flickan lösas upp i böljande slöjor och när du sträcker fram en hand för att hejda henne hör du hennes avskedsord: "Fear not, brave Simon..."
Du är modig nog att riskera livet och därför har du också styrkan att vinna igen.

Ja, Så börjar spelet Simons Quest, genom Greve Draculas slott: Castlevania
Castlevania II: Simons Quest släpptes år 1990 och utgivaren var såklart Konami. Castlevania II: Simons Quest är dock sämre än sin föregångare "Castlevania". Vad som faktisk är bättre än Ettan är att man har ett gäng piskor att använda t.ex Läder och Törnpiska som faktiskt är rätt kul...

-Så har du runt 3-400 kr så köp ettan istället och "Spöa upp några Vampyrer och ha Kul!"

NinTenDo FrEaK

Jag satte mig ner och spelade igenom Castlevania när jag insåg att vi hade det.
Spelet må vara fult, men det känns väldigt maffigt att man kan faktiskt slå ihjäl fiender med en piska på enbart 2-4 slag.
Det enda problemet jag har är att jag inte hittar någonstans, och dom fiender som är målsökande är ganska irriterande i längden.
Ställena man går på är väldigt lika, det skiljer sig inte alls mycket med massa stenar, lite stegar och några städer att gå i.

Ett stort minus är hjälten som bara drunknar hela tiden!
Han kunde väl åtminstone hoppa 3-5 millimeter längre!

Inget spel för mig, men det ger en väldigt maffig känsla.

Själva handlingen utspelar sig direkt efter ettan. Simon Belmont ger sig ut i Transelvanien för att hitta Draculas kvarlever, sedan bränna dem i Draculas slott.
Istället för att klara nivå för nivå så går man runt i Transelvanien, påminner lite av Metroid spelen.
Spelet kan bli en riktig utmanig eftersom det finns hemliga gångar och svåra bossar. Den dåliga spel kontrollen som fanns till ettan har förbättras en anning, men den är fortfarande lite svår styrd.
En slutsats om spelet, det är mycket bättre än ettan.
Men kommer aldrig komma i samma klass som Castlevania Symphony of the Night.

Själva handlingen utspelar sig direkt efter ettan. Simon Belmont ger sig ut i Transelvanien för att hitta Draculas kvarlever, sedan bränna dem i Draculas slott.
Istället för att klara nivå för nivå så går man runt i Transelvanien, påminner lite av Metroid spelen.
Spelet kan bli en riktig utmanig eftersom det finns hemliga gångar och svåra bossar. Den dåliga spel kontrollen som fanns till ettan har förbättras en anning, men den är fortfarande lite svår styrd.
En slutsats om spelet, det är mycket bättre än ettan.
Men kommer aldrig komma i samma klass som Castlevania Symphony of the Night.

Själva handlingen utspelar sig direkt efter ettan. Simon Belmont ger sig ut i Transelvanien för att hitta Draculas kvarlever, sedan bränna dem i Draculas slott.
Istället för att klara nivå för nivå så går man runt i Transelvanien, påminner lite av Metroid spelen.
Spelet kan bli en riktig utmanig eftersom det finns hemliga gångar och svåra bossar. Den dåliga spel kontrollen som fanns till ettan har förbättras en anning, men den är fortfarande lite svår styrd.
En slutsats om spelet, det är mycket bättre än ettan.
Men kommer aldrig komma i samma klass som Castlevania Symphony of the Night.