Arkadracing har aldrig någonsin varit skönare, sexigare, smidigare, brutalare och coolare än så här. Burnout 4 är spelet som efter många spel bakom sig är den mogna frukten som är redo att avnjutas. Detta är Burnoutkonceptet såsom det var meningen att det skulle vara från början och som har alla framgångar och felaktigheter i de andra spelen att bygga vidare på / ta bort. Detta har man gjort helt perfekt och har på så sätt fått fram en arkadracer som antagligen kommer behålla platsen på tronen till X360 versionen av spelet kommer. Man har fått fram en racer så rolig att spela och så häftig att se och lyssna på att man bara kan bocka och buga och konstatera att det här helt enkelt är bäst.

För er som inte vet vad grundkonceptet Burnout går ut på så är det mer ös än du kan föreställa dig som gäller. Kör som en idiot i 300 Km/h. Spräng dina motståndare på oändligt antal sätt och träng dig fram genom rusningstrafiken utan någon respekt för den. Delta i speciella krashevents där du enbart ska orsaka förödelse och sedan räkna ihop hur mycket förödelse du åstadkommit. Detta är grunden. I Revenge har man som sagt förfinat detta koncept så mycket det går.

Skillnaderna från trean är faktikt fler än vad man kan tro. Spelet i sig har blivit lite tuffare. Det är nu lite svårare att få en takeout och motståndarna kör lite hårdare och betydligt oftare än i föregångaren blir man intacklad i något och skrotad. Även krashläget är nu en aning mer utmanande än förut då powerups tydligt markerade vart man skulle slå till. Nu är dessa borttagna och nya saker som att man måste styra bilen undan kastvindar i luften och det faktum att man nu har många olika ställen att slå till på gör läget lite matigare än förut. Man introducerar även ett nytt golfspelsliknande sätt att starta på. En mätare skall stannas på 2 punkter. en högt och en lågt på mätaren för att få en perfekt start. Stannar du får lång upp och ner på mätaren sprängs bilen. Stannar du för nära mitten får du en riktig slöstart. I denna version av Burnout är även fartkänslan neddragen en aning. Det känns inte som det går lika sjukt snabbt som det gjorde i trean. Nu ligger farten högt men inte så högt att du inte hinner reagera på nåt framför dig. Andra nya saker är Crashbreakerrace och Traffic Attack. I det första läget kör du ett vanligt race men när någon slår ut dig kan du snabbt trycka på B för att spränga dig själv och på så sätt ta med dig alla bilar i närheten i smällen. Har du tur är det många moståndare runt dig. Du offrar dock all din boost när du gör detta och därför måste du tänka efter om du vill komma igång snabbt efter krashen eller chansa på att få en takedown. Mer boost ger dock större smäll.

Traffic Attack går ut på att köra ett race mot tiden där du får mer tid när du kör på billister. Tänk omvänt från hur du gjorde i trean. Kör på alla bilar du ser på vägen föruom tunga långtradare och mötande trafik för att höja betyget och få mer tid på klockan. Detta läge ligger faktiskt i bakgrunden i alla typer av race i denna utgåva. Du kan nu oavsett racetyp köra på all trafik åt samma håll utom tunga fordon för att kanske tackla in fordonet i en motståndare för en "Vehicle Takedown".

Ändringarna och förbättringarna i Revenge slutar dock inte där. Låt oss gå vidare till bandesign, grafik och ljud. Banorna körs inte alls på samma sätt som i Takedown. Här är banorna mycket djupare med betydligt mycket mer små hopp, omvägar, avgränsningar och obstakel här och var. Banorna har även tydligt blåmarkerade "genvägar" som låter dig ta en väg in på en bakgata, över ett hopp, genom en öde lagorlokal eller något annat speciellt för att sedan förhoppningsvis komma ut framför eller ibland över dina mostståndare. Lyckas du landa På en annan bil belönas du med en "Vertical Takedown" pokal. Pokalbelöningarna är för övrigt grymt coolt gjorda. En animation med genomskinliga och en guldfärgad glasbil spelas upp mot svart bakgrund där dina prestation visas upp. Sen fryser man tiden och gör det hela till en glaspokal. Grafiken må se ut som trean på bilder men detta stämmer inte när man testar spelet för första gången. Grafiken är grymt mycket snyggare än i Burnout 3. Grafiken i Revenge maxar verkligen konsollen till sitt absoluta yttersta och det märks ibland när spelet slöar ner lite grand vid vissa krävande delar. Grafiken är nu lite mer nedtonad och "skitigare" än det ofta väldigt färgglada BO 3:Takedown. Grafiken känns mer stilistisk och följer ofta ett nedtonat skitigt färgtema för en viss typ av banor. Varje del är även direkt inspirered av en verklig stad.
Ljudet är även det nedtonat något. Boosten låter inte längre "woooosh" utan lite mer försiktigare. Inte mseigt, bara lite mer lagom. Swoshljuden som uppstår när du bränner förbi saker i högfart låter ännu verkligare och intensivare än någonsin förut och ska upplevas på 5.1 anläggning. Motorljuden låter som vanligt något "arkadiga" men det bryr man sig ändå inte om i allt tumult som uppstår i ett race.

Revenge är förbättrat och förfinat in i minsta detalj och det hela blir en riktig racingfest. En fest där musiken för övrigt är mer blandad än i Takedown och håller en riktigt hög klass, precis som resten av spelet.

Arkadracing har aldrig någonsin varit skönare, sexigare, smidigare, brutalare och coolare än så här. Burnout 4 är spelet som efter många spel bakom sig är den mogna frukten som är redo att avnjutas. Detta är Burnoutkonceptet såsom det var meningen att det skulle vara från början och som har alla framgångar och felaktigheter i de andra spelen att bygga vidare på / ta bort. Detta har man gjort helt perfekt och har på så sätt fått fram en arkadracer som antagligen kommer behålla platsen på tronen till X360 versionen av spelet kommer. Man har fått fram en racer så rolig att spela och så häftig att se och lyssna på att man bara kan bocka och buga och konstatera att det här helt enkelt är bäst.

För er som inte vet vad grundkonceptet Burnout går ut på så är det mer ös än du kan föreställa dig som gäller. Kör som en idiot i 300 Km/h. Spräng dina motståndare på oändligt antal sätt och träng dig fram genom rusningstrafiken utan någon respekt för den. Delta i speciella krashevents där du enbart ska orsaka förödelse och sedan räkna ihop hur mycket förödelse du åstadkommit. Detta är grunden. I Revenge har man som sagt förfinat detta koncept så mycket det går.

Skillnaderna från trean är faktikt fler än vad man kan tro. Spelet i sig har blivit lite tuffare. Det är nu lite svårare att få en takeout och motståndarna kör lite hårdare och betydligt oftare än i föregångaren blir man intacklad i något och skrotad. Även krashläget är nu en aning mer utmanande än förut då powerups tydligt markerade vart man skulle slå till. Nu är dessa borttagna och nya saker som att man måste styra bilen undan kastvindar i luften och det faktum att man nu har många olika ställen att slå till på gör läget lite matigare än förut. Man introducerar även ett nytt golfspelsliknande sätt att starta på. En mätare skall stannas på 2 punkter. en högt och en lågt på mätaren för att få en perfekt start. Stannar du får lång upp och ner på mätaren sprängs bilen. Stannar du för nära mitten får du en riktig slöstart. I denna version av Burnout är även fartkänslan neddragen en aning. Det känns inte som det går lika sjukt snabbt som det gjorde i trean. Nu ligger farten högt men inte så högt att du inte hinner reagera på nåt framför dig. Andra nya saker är Crashbreakerrace och Traffic Attack. I det första läget kör du ett vanligt race men när någon slår ut dig kan du snabbt trycka på B för att spränga dig själv och på så sätt ta med dig alla bilar i närheten i smällen. Har du tur är det många moståndare runt dig. Du offrar dock all din boost när du gör detta och därför måste du tänka efter om du vill komma igång snabbt efter krashen eller chansa på att få en takedown. Mer boost ger dock större smäll.

Traffic Attack går ut på att köra ett race mot tiden där du får mer tid när du kör på billister. Tänk omvänt från hur du gjorde i trean. Kör på alla bilar du ser på vägen föruom tunga långtradare och mötande trafik för att höja betyget och få mer tid på klockan. Detta läge ligger faktiskt i bakgrunden i alla typer av race i denna utgåva. Du kan nu oavsett racetyp köra på all trafik åt samma håll utom tunga fordon för att kanske tackla in fordonet i en motståndare för en "Vehicle Takedown".

Ändringarna och förbättringarna i Revenge slutar dock inte där. Låt oss gå vidare till bandesign, grafik och ljud. Banorna körs inte alls på samma sätt som i Takedown. Här är banorna mycket djupare med betydligt mycket mer små hopp, omvägar, avgränsningar och obstakel här och var. Banorna har även tydligt blåmarkerade "genvägar" som låter dig ta en väg in på en bakgata, över ett hopp, genom en öde lagorlokal eller något annat speciellt för att sedan förhoppningsvis komma ut framför eller ibland över dina mostståndare. Lyckas du landa På en annan bil belönas du med en "Vertical Takedown" pokal. Pokalbelöningarna är för övrigt grymt coolt gjorda. En animation med genomskinliga och en guldfärgad glasbil spelas upp mot svart bakgrund där dina prestation visas upp. Sen fryser man tiden och gör det hela till en glaspokal. Grafiken må se ut som trean på bilder men detta stämmer inte när man testar spelet för första gången. Grafiken är grymt mycket snyggare än i Burnout 3. Grafiken i Revenge maxar verkligen konsollen till sitt absoluta yttersta och det märks ibland när spelet slöar ner lite grand vid vissa krävande delar. Grafiken är nu lite mer nedtonad och "skitigare" än det ofta väldigt färgglada BO 3:Takedown. Grafiken känns mer stilistisk och följer ofta ett nedtonat skitigt färgtema för en viss typ av banor. Varje del är även direkt inspirered av en verklig stad.
Ljudet är även det nedtonat något. Boosten låter inte längre "woooosh" utan lite mer försiktigare. Inte mseigt, bara lite mer lagom. Swoshljuden som uppstår när du bränner förbi saker i högfart låter ännu verkligare och intensivare än någonsin förut och ska upplevas på 5.1 anläggning. Motorljuden låter som vanligt något "arkadiga" men det bryr man sig ändå inte om i allt tumult som uppstår i ett race.

Revenge är förbättrat och förfinat in i minsta detalj och det hela blir en riktig racingfest. En fest där musiken för övrigt är mer blandad än i Takedown och håller en riktigt hög klass, precis som resten av spelet.

Arkadracing har aldrig någonsin varit skönare, sexigare, smidigare, brutalare och coolare än så här. Burnout 4 är spelet som efter många spel bakom sig är den mogna frukten som är redo att avnjutas. Detta är Burnoutkonceptet såsom det var meningen att det skulle vara från början och som har alla framgångar och felaktigheter i de andra spelen att bygga vidare på / ta bort. Detta har man gjort helt perfekt och har på så sätt fått fram en arkadracer som antagligen kommer behålla platsen på tronen till X360 versionen av spelet kommer. Man har fått fram en racer så rolig att spela och så häftig att se och lyssna på att man bara kan bocka och buga och konstatera att det här helt enkelt är bäst.

För er som inte vet vad grundkonceptet Burnout går ut på så är det mer ös än du kan föreställa dig som gäller. Kör som en idiot i 300 Km/h. Spräng dina motståndare på oändligt antal sätt och träng dig fram genom rusningstrafiken utan någon respekt för den. Delta i speciella krashevents där du enbart ska orsaka förödelse och sedan räkna ihop hur mycket förödelse du åstadkommit. Detta är grunden. I Revenge har man som sagt förfinat detta koncept så mycket det går.

Skillnaderna från trean är faktikt fler än vad man kan tro. Spelet i sig har blivit lite tuffare. Det är nu lite svårare att få en takeout och motståndarna kör lite hårdare och betydligt oftare än i föregångaren blir man intacklad i något och skrotad. Även krashläget är nu en aning mer utmanande än förut då powerups tydligt markerade vart man skulle slå till. Nu är dessa borttagna och nya saker som att man måste styra bilen undan kastvindar i luften och det faktum att man nu har många olika ställen att slå till på gör läget lite matigare än förut. Man introducerar även ett nytt golfspelsliknande sätt att starta på. En mätare skall stannas på 2 punkter. en högt och en lågt på mätaren för att få en perfekt start. Stannar du får lång upp och ner på mätaren sprängs bilen. Stannar du för nära mitten får du en riktig slöstart. I denna version av Burnout är även fartkänslan neddragen en aning. Det känns inte som det går lika sjukt snabbt som det gjorde i trean. Nu ligger farten högt men inte så högt att du inte hinner reagera på nåt framför dig. Andra nya saker är Crashbreakerrace och Traffic Attack. I det första läget kör du ett vanligt race men när någon slår ut dig kan du snabbt trycka på B för att spränga dig själv och på så sätt ta med dig alla bilar i närheten i smällen. Har du tur är det många moståndare runt dig. Du offrar dock all din boost när du gör detta och därför måste du tänka efter om du vill komma igång snabbt efter krashen eller chansa på att få en takedown. Mer boost ger dock större smäll.

Traffic Attack går ut på att köra ett race mot tiden där du får mer tid när du kör på billister. Tänk omvänt från hur du gjorde i trean. Kör på alla bilar du ser på vägen föruom tunga långtradare och mötande trafik för att höja betyget och få mer tid på klockan. Detta läge ligger faktiskt i bakgrunden i alla typer av race i denna utgåva. Du kan nu oavsett racetyp köra på all trafik åt samma håll utom tunga fordon för att kanske tackla in fordonet i en motståndare för en "Vehicle Takedown".

Ändringarna och förbättringarna i Revenge slutar dock inte där. Låt oss gå vidare till bandesign, grafik och ljud. Banorna körs inte alls på samma sätt som i Takedown. Här är banorna mycket djupare med betydligt mycket mer små hopp, omvägar, avgränsningar och obstakel här och var. Banorna har även tydligt blåmarkerade "genvägar" som låter dig ta en väg in på en bakgata, över ett hopp, genom en öde lagorlokal eller något annat speciellt för att sedan förhoppningsvis komma ut framför eller ibland över dina mostståndare. Lyckas du landa På en annan bil belönas du med en "Vertical Takedown" pokal. Pokalbelöningarna är för övrigt grymt coolt gjorda. En animation med genomskinliga och en guldfärgad glasbil spelas upp mot svart bakgrund där dina prestation visas upp. Sen fryser man tiden och gör det hela till en glaspokal. Grafiken må se ut som trean på bilder men detta stämmer inte när man testar spelet för första gången. Grafiken är grymt mycket snyggare än i Burnout 3. Grafiken i Revenge maxar verkligen konsollen till sitt absoluta yttersta och det märks ibland när spelet slöar ner lite grand vid vissa krävande delar. Grafiken är nu lite mer nedtonad och "skitigare" än det ofta väldigt färgglada BO 3:Takedown. Grafiken känns mer stilistisk och följer ofta ett nedtonat skitigt färgtema för en viss typ av banor. Varje del är även direkt inspirered av en verklig stad.
Ljudet är även det nedtonat något. Boosten låter inte längre "woooosh" utan lite mer försiktigare. Inte mseigt, bara lite mer lagom. Swoshljuden som uppstår när du bränner förbi saker i högfart låter ännu verkligare och intensivare än någonsin förut och ska upplevas på 5.1 anläggning. Motorljuden låter som vanligt något "arkadiga" men det bryr man sig ändå inte om i allt tumult som uppstår i ett race.

Revenge är förbättrat och förfinat in i minsta detalj och det hela blir en riktig racingfest. En fest där musiken för övrigt är mer blandad än i Takedown och håller en riktigt hög klass, precis som resten av spelet.

Arkadracing har aldrig någonsin varit skönare, sexigare, smidigare, brutalare och coolare än så här. Burnout 4 är spelet som efter många spel bakom sig är den mogna frukten som är redo att avnjutas. Detta är Burnoutkonceptet såsom det var meningen att det skulle vara från början och som har alla framgångar och felaktigheter i de andra spelen att bygga vidare på / ta bort. Detta har man gjort helt perfekt och har på så sätt fått fram en arkadracer som antagligen kommer behålla platsen på tronen till X360 versionen av spelet kommer. Man har fått fram en racer så rolig att spela och så häftig att se och lyssna på att man bara kan bocka och buga och konstatera att det här helt enkelt är bäst.

För er som inte vet vad grundkonceptet Burnout går ut på så är det mer ös än du kan föreställa dig som gäller. Kör som en idiot i 300 Km/h. Spräng dina motståndare på oändligt antal sätt och träng dig fram genom rusningstrafiken utan någon respekt för den. Delta i speciella krashevents där du enbart ska orsaka förödelse och sedan räkna ihop hur mycket förödelse du åstadkommit. Detta är grunden. I Revenge har man som sagt förfinat detta koncept så mycket det går.

Skillnaderna från trean är faktikt fler än vad man kan tro. Spelet i sig har blivit lite tuffare. Det är nu lite svårare att få en takeout och motståndarna kör lite hårdare och betydligt oftare än i föregångaren blir man intacklad i något och skrotad. Även krashläget är nu en aning mer utmanande än förut då powerups tydligt markerade vart man skulle slå till. Nu är dessa borttagna och nya saker som att man måste styra bilen undan kastvindar i luften och det faktum att man nu har många olika ställen att slå till på gör läget lite matigare än förut. Man introducerar även ett nytt golfspelsliknande sätt att starta på. En mätare skall stannas på 2 punkter. en högt och en lågt på mätaren för att få en perfekt start. Stannar du får lång upp och ner på mätaren sprängs bilen. Stannar du för nära mitten får du en riktig slöstart. I denna version av Burnout är även fartkänslan neddragen en aning. Det känns inte som det går lika sjukt snabbt som det gjorde i trean. Nu ligger farten högt men inte så högt att du inte hinner reagera på nåt framför dig. Andra nya saker är Crashbreakerrace och Traffic Attack. I det första läget kör du ett vanligt race men när någon slår ut dig kan du snabbt trycka på B för att spränga dig själv och på så sätt ta med dig alla bilar i närheten i smällen. Har du tur är det många moståndare runt dig. Du offrar dock all din boost när du gör detta och därför måste du tänka efter om du vill komma igång snabbt efter krashen eller chansa på att få en takedown. Mer boost ger dock större smäll.

Traffic Attack går ut på att köra ett race mot tiden där du får mer tid när du kör på billister. Tänk omvänt från hur du gjorde i trean. Kör på alla bilar du ser på vägen föruom tunga långtradare och mötande trafik för att höja betyget och få mer tid på klockan. Detta läge ligger faktiskt i bakgrunden i alla typer av race i denna utgåva. Du kan nu oavsett racetyp köra på all trafik åt samma håll utom tunga fordon för att kanske tackla in fordonet i en motståndare för en "Vehicle Takedown".

Ändringarna och förbättringarna i Revenge slutar dock inte där. Låt oss gå vidare till bandesign, grafik och ljud. Banorna körs inte alls på samma sätt som i Takedown. Här är banorna mycket djupare med betydligt mycket mer små hopp, omvägar, avgränsningar och obstakel här och var. Banorna har även tydligt blåmarkerade "genvägar" som låter dig ta en väg in på en bakgata, över ett hopp, genom en öde lagorlokal eller något annat speciellt för att sedan förhoppningsvis komma ut framför eller ibland över dina mostståndare. Lyckas du landa På en annan bil belönas du med en "Vertical Takedown" pokal. Pokalbelöningarna är för övrigt grymt coolt gjorda. En animation med genomskinliga och en guldfärgad glasbil spelas upp mot svart bakgrund där dina prestation visas upp. Sen fryser man tiden och gör det hela till en glaspokal. Grafiken må se ut som trean på bilder men detta stämmer inte när man testar spelet för första gången. Grafiken är grymt mycket snyggare än i Burnout 3. Grafiken i Revenge maxar verkligen konsollen till sitt absoluta yttersta och det märks ibland när spelet slöar ner lite grand vid vissa krävande delar. Grafiken är nu lite mer nedtonad och "skitigare" än det ofta väldigt färgglada BO 3:Takedown. Grafiken känns mer stilistisk och följer ofta ett nedtonat skitigt färgtema för en viss typ av banor. Varje del är även direkt inspirered av en verklig stad.
Ljudet är även det nedtonat något. Boosten låter inte längre "woooosh" utan lite mer försiktigare. Inte mseigt, bara lite mer lagom. Swoshljuden som uppstår när du bränner förbi saker i högfart låter ännu verkligare och intensivare än någonsin förut och ska upplevas på 5.1 anläggning. Motorljuden låter som vanligt något "arkadiga" men det bryr man sig ändå inte om i allt tumult som uppstår i ett race.

Revenge är förbättrat och förfinat in i minsta detalj och det hela blir en riktig racingfest. En fest där musiken för övrigt är mer blandad än i Takedown och håller en riktigt hög klass, precis som resten av spelet.