Super Mario 64 tycker jag är ett måste till Nintendo 64.
Detta spel skiljer sig från Super Mario som man spelar med 8 bitars
och är i 3d eller vad man ska säga. Jag gillar ju egentligen de till
8 bitars bättre men tycker ändå att detta spel är roligt och nästan
ett måste till enheten. Jag upplever att detta är ett mer fartfyllt Mario spel.
Man springer runt och går in på olika banor genom olika dörrar
och magiska speglar. Man samlar på stjärnor.
Det finns många banor och man har absolut att göra ett bra tag.
Själv har jag inte klarat hela spelet men tycker att det är kul att spela ändå.
Musiken är bra och jag kan verkligen rekommendera det om du har Nintendo 64

Ett härligt spel för nostalgikern! Jag älskade spelet som liten och jag älskar spelet än idag! Det är den klassiska Super Mario-känslan fast i 3D. Utöver roliga banor och spännande utmaningar får man njuta av en karaktäristisk och mycket stämningsfull musik, som skiljer sig lite från övriga Mario-spel men som ändå håller en hög standard!

Spelet fungerar till de lite yngre men också till de äldre då att varva spelet anses vara väldigt klurigt!

Super Mario 64 får av mig en fyra i betyg, ett minus är kanske att man saknade lite utav känslan med 2D-grafiken och den klassiska Super Mario-melodin.

Bästa spelet genom tiderna enligt mig är detta barnsligt härliga plattformsspel som revolutionerade hela spelvärlden med sin lekfullhet och härliga miljöer.

Historian kan ni nog reda. Mario kommer till slottet där peach väntar, dock är något på tok. Den elaka koopa kungen Bowser har kidnappat princessan och nu väntar ett äventyr som mario inte kommer glömma på många dagar.

Genom magiska tavlor i slottet måste mario samla 120 stycken stjärnor som ger slottet kraft åter och låter mario progressera till bowser.

Med sina tidlösa världar och alla vägar till målet förblir Super mario 64 ett av de mest älskade och ihågkommna äventyren i spelvärldens histoira. Missa för allt i världen inte detta, ni kommer ångra er.

Med Super Mario 64 tog Mario sina första steg i 3D. Super Mario 64 var ett revolutionerande spel och det första stora platformsspelet i 3D. Istället för att bara springa till höger i en tvådimensionell värld får man nu styra Mario i stora och öppna banor. Målet är att samla alla stjärnor och att till slut besegra Bowser och rädda Peach, precis som man kan förvänta sig av ett Mario-spel.

Det viktigaste när man tar en spelserie in i 3D är att kontrollen fungerar, och det gör den absolut i Super Mario 64. Man har hela tiden full kontroll över Mario, och att styra Mario i en tredimensionell värld för första gången är en väldigt häftig känsla. Även om man går tillbaks till Super Mario 64 från nutidens spel känns kontrollen förvånansvärt bra.

Att super Mario 64 är i 3D den här gången tillåter Nintendo att bygga mer fria och öppnare banor. Det märker man redan vid första banan. Om du vill kan du ta stjärnorna i ordning eller så gör du som du själv vill. Bandesignen kan kännas en aning daterad med dagens standard, men de flesta banorna är fortfarande roliga att spela. Man märker dock att det är det första Mario-spelet i 3D.

Grafiken är helt klart godkänd. Det är inte bland de snyggare Nintendo 64-spelen men det är fortfarande snyggt. Musiken låter som typisk Mario-musik för det mesta, vilket absolut inte är något dåligt. Det finns dock ett par låtar som står ut mer än de andra. Musiken som spelas vid de flesta vattenbanor är bland den bästa musiken jag någonsin hört i ett spel.

Super Mario 64 har klarat sig förvånansvärt bra gentemot andra spel från samma tid. Med tanke på att det är ett av de absolut första platformsspelen i 3D blir det ännu mer imponerande. Jag kan dock inte förneka att många av Marios senare äventyr är helt klart bättre. Men vad mer kan man egentligen förvänta sig av Marios första steg in i den tredimensionella världen. Om du gillar platformsspel så har du förmodligen redan spelat Super Mario 64, om inte är det bara att slå till.

Jag minns min första kontakt med spelet så väl. Och jag är övertygad om att det var spelet som fick mig att inse att det fanns ytterligare en spelmarknad, konsolmarknaden. Jag satt hemma hos en kompis som nyligen fått spelet, han spelade några minuter och när det sedan blivit Game Over och Bowsers fula ansikte syntes frågade han: "vill du prova”?

Efter bara några minuter framför tv:n var jag övertygad, det här spelet var det överlägset bästa som jag någonsin spelat. Från att ha varit en närmast konsol-hatare som tidigare bara spelat på datorn, gick jag bara några dagar senare och köpte ett Nintendo 64.

Om man skulle räkna ihop timmarna som jag har suttit med handkontrollen och svettats för jakten på dom 120 stjärnorna så förvånar det mig inte om det är flera tusen. Men begreppet tid existerar inte när man spelar Super Mario 64, så bra är det.

Grafik: När spelet kom var det helt nytt att kunna styra Mario i tre dimensioner och minst lika revolutionerande. Banorna är helt grymt bra uppbyggda, dessutom en fröjd för ögat.

Ljud: Jag ryser vid blotta tanken av Bowsers iskalla hånskratt när man förlorar ett liv. Övriga ljudeffekter är minst lika bra, ett plus för den glada bakgrundsmusiken.

Kontroll: Marios styrning känns lika självklar som genial. Saker som t ex baklängesvolter och att kunna hjula är bara plus, det gör styrningen lite mer intressant.

Hållbarhet: det tar inte direkt ett litet tag att samla 120 stjärnor, med omväxlande miljöer så blir det en otrolig spelupplevelse dessutom.

Total: Att Mario spelet var det första i 3D är en sak som ger spelet mer respekt, men vem bryr sig om respekt när man spelar Super Mario 64? Det är ändå lika fulländat.

Super Mario 64 var häpnadsväckande när det kom ut. Att kunna vrida Mario i 360 grader i knivskarpgrafik var riktigt häftigt. Idag är det väl inte lika häftigt, men Super Mario 64 är en klar 5:a till Nintendo 64 och jag blir lika imponerad varje gång jag spelar det och tänker på att spelet gjordes 1995. Det är imponerande att jag än idag kan känna glädje när jag spelar det. Då som nu anser jag att Super Mario 64 är klar 5 poängare.

Marios rörelser är fullständigt grymma och musiken likaså. Spelet är lagom långt och man får kämpa på ett bra tag innan man tagit alla 120 stjärnor och slagit Bowser i högform.