Toy Racer till Sega Dreamcast har inte mycket att erbjuda när det gäller hållbarhet i enspelarläget, vad den ger dig är dock en repetitiv upplevelse som växer till att bli på gränsen till OK.

Spelet släpptes den 22 december år 2000 (endast i Europa) av Sega (utvecklad av No Cliché) som en indirekt efterträdare till Toy Commander (1999). Spelet släpptes med en billig prislapp varav en del av summan gick till välgörenhet. Eftersom spelet saknar handling finns ingen speciell "story mode", istället går spelet ut på att tävla i små leksaksbilar och köra först i mål i de lokala spellägena som finns tillgängliga.

Huvudmenyn
Huvudmenyn har tre olika spellägen. Training mode, har du möjligheten att träna dina färdigheter genom att tävla mot din ”ghost” efter varje lopp, och därmed bli en skickligare förare. Local, här kan du och/eller vänner spela lokalt på en konsol, detta är alltså flerspelarläget. Network, om vi skulle vända tillbaka tiden till början av år 2001 så hade man möjligheten att tävla med spelare runt om i världen genom Internet. Tyvärr så fungerar inte tjänsten längre då servrarna lagts ned. Detta ger oss halva ekvationen att arbeta med, något som redan känns litet.

När du spelar ensam finns ingen möjlighet att tävla mot datorn (CPU). Har du dock tre vänner och tre handkontroller liggandes får du åtkomst till en mer mättande spelupplevelse, då alla fyra kan tävla mot varandra i de häftiga banorna.

Kontroll, grafik och ljud
Kontrollerna är lätta att vänja sig vid och grafiken är färgglad och charmig. Man får ett tillräckligt utbud av leksaksbilar att välja mellan, alla med unika särdrag och prestanda. Från en stridsvagn med låg fart och stark rustning till en supercar med max fart och svår hantering, här finns något för alla. De olika banorna varierar på omgivningarna, men är oftast lika varandra. Detaljerna är lite småtråkiga, exempelvis de platta texturerna som bekläder de smaklösa väggarna, ett fotoklipp av min farmors gardiner skulle se bättre ut. Spridda på de olika banorna finns vapen som spelaren kan använda mot sina motståndare för att sakta ner dem, vilket gör de essentiella för ett taktiskt spelande.

Något som kan kännas som ett tillbakadrag är det faktum att spelet i sin helhet saknar musik. Personligen uppskattar jag ett spel med bra musik eller något som är lätt mot öronen, detta är ett racingspel förstås, så musik borde vara obligatoriskt. Istället för musik bjuds man på återkommande ljudeffekter som växer till att bli absolut krassliga. Ett tips är att inte trycka på fel knapp under menyn, för då tjuter det och man bevittnar ett oförglömligt ljud som får mig personligen att lyfta TV kontrollen och trycka på muteknappen. Det är som ett straff mot dina öron för du tryckte på en oanvänd knapp i menyn. (Som du ser, jag ogillar ljudet). De övriga ljudeffekterna är monotona och tråkiga som exempelvis när man kör förbi en flagga eller när man gasar.

Spelupplevelse
De få alternativen du får när du spelar ensam är minst sagt tråkiga. Man kommer att tröttna på spelet snabbt och skivan kommer att åka in i fodralet en lång tid innan man återfinner det liggandes i sin garderob, förglömd och fylld med damm (talar inte från egen erfarenhet). I sin helhet är det ingen speciell känsla som är oförglömlig direkt, men känns acceptabel, inte jättebra, utan på gränsen till OK. Personligen gillar jag småbilssimulatorer, men detta är ett bra steg bort från mina goda kakor.

Även om man lyckas samla ihop två – fyra personer gör det inte mycket för den allmänna upplevelsen, men i regel blir alla spel roligare ju fler spelare det finns inblandade och Toy Racer är inget undantag.


Jag skulle rekommendera detta spel till multiplayerspelaren, men tyvärr inte till någon som endast kör själv. Har du några vänner och ett par extra kontroller så är det bara att sätta skivan i konsolen och börja köra.

PRESENTATION 2/5 – simpla menyer som är enkla att navigera, dock ganska enformiga och tråkiga, speciellt huvudmenyn

KONTROLL 4/5 – bra kontroll, enkel att justera till och passar väl.

GRAFIK 3/5 – charmiga bilar och allmänt färgglatt, men tråkiga texturer och bristande variation

LJUD 1/5 – snäppet från att vara totalt bristande på musik, dåliga ”tjut” som ljudeffekter

HÅLLBARHET 1/5 - om du inte har åtkomst till andra spelare än dig själv (och även om du har åtkomst till andra spelare) finns det inget att komma tillbaka till.
2/5