Det är egentligen inget större fel med att inspireras av andra spel eller t o m härma dem. Det fanns en tid när varje nytt äventyr och RPG kändes som sända från ovan, även om de var rena Zelda-kopior.
I synnerhet om man bodde på våra kalla breddgrader där det som bekant inte direkt haglade sjyssta rollspel vid den tiden. Någongång mittemellan A Link to the Past och Secret of Mana släpptes ett sådant spel. Ett spel som man bara inte kunde låta bli att köpa just eftersom det var ett action-RPG till Super Nintendo. Pengar som, så här i efterhand, hade kunnat spenderats på ett betydligt trevligare sätt.

När man sätter sig ner för att spela Lagoon är nyckelordet Tålamod. Vem som än designade hjälten i spelet borde skämmas. På riktigt. T ex bestämde sig någon på Kemco/Seika för att ge hjälten en tandpetare istället för ett svärd. Jag förstår inte vad det annars ska föreställa. Det rör sig helt enkelt om det minsta och avgjort mest värdelösa vapnet som någon RPG-hjälte någonsin svingat i något spel. Ofta tvingas man ställa sig mitt INUTI en fiende för att vapnet överhuvudtaget ska nå fram, vilket resulterar i att man själv tar stryk. Lyckligtvis har hjälten diverse magier att tillgå i sin kamp mot ondskan. Tyvärr kan man av någon outgrundlig anledning inte använda magierna i de till en början vansinnigt svåra bossfighterna. Varför Kemco, varför?

Det andra stora problemet med Lagoon är att labyrinter, grottor och slott är alldeles för stora, och dessutom så enformigt designade att man väldigt lätt går vilse. Utmaningen ligger inte i att använda hjärnan, som i så många andra liknande spel, och inte heller i att kämpa mot horder av tuffa monster, utan att helt enkelt anstränga sig för att inte somna av tristess.

Lagoon är ett linjärt, långtråkigt och mycket irriterande spel som endast bör spelas av de som aldrig någonsin kan få nog av action-RPGs. Personligen blev jag bara grovt förolämpad och väldigt sömnig, och befriade slutligen den stackars tandpetar-hjälten från sitt tragiska öde. Han omkom någonstans på en bergstopp, och såvitt jag vet så ligger han väl där än.