Carcassonne är ett spel som förmodligen lockat många att börja spela brädspel. Det är lätt att lära sig, har slumpmässig variation som gör att spelomgångarna inte blir för lika men är ändå inte ett spel som handlar särskilt mycket om tur och otur, och alla spelare får vara med och spela tills poängen räknas i slutet. Tempot tenderar att vara ganska högt men det är inte fråga om stress utan om korta turer vilket innebär att man inte behöver vänta så länge på sin tur.

Under spelets gång växer spelplanen fram genom att varje spelare i sin tur slumpmässigt drar en bricka, tittar på den och placerar ut den i anslutning till någon av brickorna som redan ligger på bordet. En karta med landsbygd, vägar och städer växer fram. Efter att spelaren placerat ut brickan kan han eller hon välja att placera ut en spelpjäs (följeslagare) i sin färg på brickan, antingen på ett fält (en bonde), en väg (en rövare), i en stad (en riddare) eller ett kloster (en munk). Dessa följeslagare ger poäng. Rövarens poäng baseras på hur lång vägen den placeras på är, bonden ger fler poäng ju större fält den är på och så vidare.

Det är enkelt att anpassa svårighetsnivån om man spelar med barn eller ovana spelare (genom att exkludera bönderna) och spelet fungerar bra med mellan två och fem spelare. En omgång går relativt fort, mellan en halvtimma och 45 minuter.

Jag skulle rekommendera Carcassonne till den som inte tidigare spelat så mycket brädspel eftersom det är ett överskådligt och spel som är lätt att lära, har väldigt lite konflikt och låter alla vara med hela vägen. Dock tycker jag att spelet är ett måste i samlingen även för den mer vana spelaren, eftersom det trots att det är lätt att lära ändå är ganska utmanande samt även är ett utmärkt sätt att introducera folk till brädspelandet och visa att det kan vara så mycket mer än Monopol.