Det första spelet i serien som jag spelade var Arc the Lad II, och det översteg vida mina förväntningar. Det första intrycket jag fick var att det måste vara en remake av ett gammalt Super Nintendo-spel, och inte ett spel gjort exklusivt för PlayStation. Spelets karaktärer är retroaktiga sprites som ses snett ovanifrån, och de påminner i stor grad om gamla SNES-karaktärer. När jag tagit mig en närmare titt på spelet insåg jag dock att det här hade aldrig gått att skapa till SNES. Inget ont om konsollen - Det är bara det att Arc the Lad II har en helt enorm spelvärld.

Till en början följer man Elc, en ung man vars liv plötsligt slagits i spillror, i ett relativt linjärt gameplay. Senare i spelet öppnas dock möjligheter till oändligt tidsödslande där man kan springa runt i stort sett var man vill på kartan, och ju längre in i spelet man kommer desto större blir den.
Elc är en typisk huvudperson i ett RPG - Han har inget kvar att förlora, han slåss med svärd och är alltid redo att riskera livet för en dam i nöd. Det är ett väl beprövat koncept, och det fungerar utmärkt även i detta spel. På grund av det senast nämnda draget kommer han i kontakt med den mystiska Lieza, som har förmågan att tala med bestar. Hon har även en fallenhet för att hamna i trubbel, och ganska snart tvingar Elcs ridderlighet honom att rädda Liezas liv. Genom att rädda hennes liv har han blivit en brottsling, och de är nu på flykt undan lagen.
Vad är det som gör att så många är ute efter Lieza, och vad är det som pågår i landet egentligen?

Spelet har ett logiskt och uppfinningsrikt sätt att väva in karaktärerna från det första spelet i handlingen, och ganska snart har man samlat på sig ett bibliotek av intressanta karaktärer. Till skillnad mot många andra spel där man har många karaktärer att välja bland i fighterna så får man en bakgrundshistoria för var och en av dem. Det gör att de får mer substans och därmed blir roligare att spela med.
Fighterna, bör nämnas, är ganska annorlunda jämfört med andra RPG jag spelat. De är turbaserade "drag", och slagfältet kan liknas vid ett shackbräde. När det är en karaktärs tur att göra sitt drag så lyser de platser den kan välja att gå till upp, och väljer man en magi så fungerar det på liknande vis. De ställen där man kan kasta magin lyser upp, och varje magi har en specifik rades som även den är synlig när man skall kasta den.

Det här är ett spel som jag spenderat många timmar tillsammans med, och fler kommer det bli!

Detta är en av det roligaste serier jag har spelat. Det är en blandning mellan final fantasy och vandal hearts. Arc the lad 1 är rätt segt efter som att du bara kontrulerar gubbarna i fighterna. Men du måste klara det innan du spelar 2 efter som att det finns en funktion i Arc the Lad som går utt på att du kan ladda över din spar fil från 1an till 2an så att så att storyin i 2an blir längre + att gubbarna från ettan har samma lvl.