Jag älskade Gamecube versionen av det här spelet och det var av den anledningen som jag införskaffade Gameboy Advance versionen och för att jag ville ha med mig spelet på långa turer.
Spelet var mycket svårare och mer avancerat till Gameboy Advance än till Gamecube, vilket jag aldrig hade trott. Det är dock ingenting negativt då jag gillade utmaningen och jag tror att andra kommer göra det också.
Tyvärr så finns det ingen sparfunktion utan man använder sig utav olika lösenord för att låsa upp saker som man tidigare har lyckats åstadkomma.
Av mig får spelet 4/5. Det är helt perfekt och väldigt underhållande. Det är ett spel som passar både de yngre och de äldre. Det enda som drar ner mitt betyg var att man inte kunde spara spelet. Jag kan rekommendera det här spelet för dem som gillar racingspel eller för tidigare Simpsons fanatiker, det här spelet kommer inte att göra er besviken.

Innan jag köpte Fist of the North Star Kens Rage så såg jag igenom hela serien för att förstå vad det handlade om. Efter det så blev jag riktigt taggad på att skaffa spelet så jag gjorde det utan att tänka.
Av mig får spelet i slutändan 3/5. Om du har sett animen eller läst mangan så kommer du verkligen att uppskatta det här spelet. Fist of the North Star Kens Rage följer handlingen väldigt bra och har med många karaktärer ur serien. När du utför en signatur attack med en specifik karaktär så blir det en kort paus som beskriver attacken, ungefär som i anime serien.
Vad som drar ner mitt betyg är att det blir för mycket upprepning efter ett tag. Efter kapitel 6 i spelet så känns banorna likadana fyllda av exakt samma fiender och exakt samma labyrinter att ta sig igenom. Bossarna ger en samma känsla, det känns som att man slåss mot samma boss om och om igen.
Utöver det så är det ett helt okej spel. Om man är en fanatiker av animen eller mangan så är det här helt klart ett spel som ska läggas till i spelkollektion. Om man däremot aldrig har hört talas om serien men är lite sugen på att spela spelet så rekommenderar jag att se åtminstone halva serien innan man testar spelet.

Under sju års utveckling har Id Software, enligt dem själva, skapat en hetlevrat actionspel med inslag av RPG. Även ett grafiskt monster. Jag har kämpat mig igenom spelet och tagit reda på om Rage är just vad Id Software påstår att det är.

Jag kan säga att när jag såg de allra första bilderna på Rage för en si sådär fem år sedan så har jag följt Id Software genom hela utvecklingen. Det var tyst ibland, såklart, då spelet utvecklats under en riktigt lång tid. Ibland släpptes det lite nya bilder, men det var inte för än på senare år som man först visade Rage i rörelse för första gången. Jag satt som fastklistrad framför skärmen och salivet rann ned för mungiporna. Så sugen har jag varit på Rage. Så, håller Id Software vad de lovat? Det tycker jag verkligen.

I Rage spelar du som en ”människa från förr”. Mannen, som inte verkar ha ett namn, vaknar upp ur ett ark efter 106 år, bara för att se att världen blivit totalt demolerad av en komet. Som den enda överlevaren letar jag mig ut ur arket och det tar inte alls lång tid förrens jag blir attackerad av en mutant, men som lyckligtvis får kraniet penetrerat av ett välplacerat sniper-skott. Jag blir räddad och får förklarat för mig vad jag är, och hur högt priset på mitt huvud är. En mindre förmögenhet utlovas till den som fångar mig och lämnar mig till myndigheterna (The Authority). Som tur var blev jag först hittad av Dan, som har andra planer för mig.

Jag körs till ett litet småstadsidyll där de första uppdragen bland annat går ut på att bekanta sig med vapnen samt leta reda på lite bildelar så jag kan få mig en alldeles egen buggy. Bilkörningen blir sedan en stor del av Rage, då den alltid kommer till användning när du ska ta dig till ditt uppdrag. Ofta möter du banditer när du är ute och kör i ödemarken. Du kan strunta i dem och köra vidare såklart, men har du ihjäl dem så belönas du för det. Det kanske kan låta tjatigt, men bilkörningen är faktiskt riktigt kul. Att slunga iväg ett par missiler mot en banditbil är lika kul som snyggt, för när bilarna sprängs ser helt fantastiskt ut.

Att ha ihjäl banditerna när du är ute och kör är ett smart val, eftersom du får betalt för det. Pengarna spelar stor roll i Rage. Det används från allt till att köpa nya delar att utrusta din bil med, till att köpa ingredienser så du kan bygga nödvändiga tillbehör. Men framförallt är det viktigt att alltid fylla på ordentligt med ammunition innan man ger sig ut på nästa uppdrag.

Efter du gjort klart de första uppdragen i den lilla byn, blir du sedan hänvisad till en lite större stad. Städerna är både snyggt och smart designade, men kan till en början vara lite svår att hitta i då man inte har någon karta. Annars är det här du alltid får dina uppdrag och allt annat nödvändigt. Det finns även en del minispel att slösa lite tid på, kolla om det finns något extrajobb på anslagstavlorna, eller varför inte ta del i racingaktiviterna? Detta är också något man får belöning för. Kommer du på en hyffsat bra plats i tävlingarna får du krediter som du kan spendera på att uppgradera din bil, vilket är viktigt när du sedan ska ut i ödemarken.

Uppdragen är placerade lite överallt ute i ödemarken, och så fort du går in i dessa smalnar världen genast till. Sikten är fortfarande öppen och lång, men uppdragen är ganska linjärt designade och spelet omvandlas snabbt till en korridorsskjutare.

När det kommer till grafiken så har Id Software alltid varit lite före sin tid. Och i min bok är fallet så fortfarande. Rage är helt makalöst snyggt. Nya Id Tech 5 klarar av att köra spelets högupplösta texturer i 60 bildrutor i sekunden utan problem, även när jag i full fart ränner runt med min bil. Inte en enda gång under spelets gång märkte jag av något som helst lagg. Jag har faktiskt aldrig upplevt en lenare spelgenomgång innan. Rage är utan tvekan det absolut snyggaste jag har spelat till konsol, och är en värdig konkurrent till Battlefield 3.

En annan sak jag är mäkta imponerad över är animationerna. Banditerna och mutanterna som kommer springades, hoppandes eller rullandes mot mig är också riktigt lena i animationerna. Men det jag gillar allra mest är hur fienderna reagerar på mina pistolkulor. Skjuter jag en fiende som springer mot mig i benet så snubblar han framåt på ett sätt som ser otroligt realistiskt ut. Skjuter jag honom någonstans på överkroppen håller han ofta sig för där kulan träffar med ena handen. Även här visar Id Tech 5 upp sig, och det är något jag vill se mer av. Mycket mer.

Överlag är spelkänslan och spelmekaniken riktigt bra. Puffrorna känns mäktiga och varje vapen har en helt unik känsla och är bra på sitt eget sätt. En annan stor del i Rage är ingenjörsdelen. Om du äger rätt recept och rätt delar, som du får genom att gå och loota döda banditer, kan du bygga en hel del olika saker. Bland annat speciell ammunition till dina vapen. Roligast att bygga är dock kulsprutetorn. Både stationära och en liten spindelliknande krabat. Detta gör att jag alltid förbereder mig på olika sätt inför en strid, och varje fight är olik den andra. Även om uppdragen i sig är ganska lika så är det just detta som bidrar med en variation som heter duga.

Rage har även en multiplayerdel, men inget som hör till det vanliga. Alla tävlingsinriktade flerspelarlägen är endast i form av bilkörning. Racing i alla dess former som känns som en hybrid mellan Mario Kart och Death Rally. Säkert kul för många, men tyvärr inget som intresserar mig speciellt mycket. Jag tycker bara det är synd att man valt att strunta i spellägen som Team Deathmatch och annat skoj, för de är det jag gillar mest.

Vad jag dock får upp ögonen för är spelets co-op-läge. En helt egen liten story som är kopplad till singleplayer-kampanjen, där du får en liten bakgrundsstory. Allting är ju roligare när man är två sägs det. Och ja, jag kan hålla med till viss del. Även om jag oftast föredrar att spela själv så är det helt klart kul med co-op också. Detta är något jag vet kommer uppskattas av många.

När klockan tickade in på strax över femton timmar, med nästan alla sidouppdrag inkluderade, slutade spelet ganska abrupt. Storyn är inte spelets starkaste sida, men det har det aldrig varit i ett Id Software-spel. Men jag är nöjd. Otroligt nöjd. Grafiken, spelkänslan och spelmekaniken är i toppklass. Rage blandar rollspel i små doser tillsammans med actionspäckat råröj och vid sidan av detta mycket inslag av racing. Rage är otroligt innehållsrikt med massvis att göra. Rage är inte bara det bästa FPS-spelet jag spelat i år, utan kanske även det bästa spelet. Du får inte missa detta.