Zelda: Phantom Hourglass
Nintendo DS
Bilder
Dette er et brukt produkt.
Ikke på lager
Bli informerad om när produkten finns i lager.
- Produktet inneholder
- Spel
- Box
- Manual
- Dette spillet er kompatibelt med
- Nintendo DS
- Nintendo 3DS
- Fungerer 100%
Du får 1 års garanti på alle produkter, nye og brukte. Les mer her.
The epic story of The Legend of Zelda: The Wind Waker continues as Link finds himself lost and alone in unknown seas in a new adventure.
Featuring intuitive touch-screen controls and innovative puzzles, The Legend of Zelda: Phantom Hourglass offers new challenges for fans of the series and an easy-to-grasp introduction for gamers new to The Legend of Zelda. But time grows short, and only the Phantom Hourglass can buy Link the minutes he?ll need to survive.
, Many months have passed since the events of The Legend of Zelda: The Wind Waker, and Link, Tetra and Tetra?s band of pirates have set sail in search of new lands. They come across a patch of ocean covered in a dense fog, in which they discover an abandoned ship. Tetra falls into danger when she explores the ship alone, and Link falls into the ocean when he attempts to rescue her. When he washes up unconscious on the shores of a mysterious island, he is awakened by the sound of a fairy?s voice. With the aid of this fairy, he sets off to find Tetra ? and his way back to the seas he once knew.
The Legend of Zelda: Phantom Hourglass is controlled almost entirely by the stylus. Using the touch screen, players direct Link?s movements and attacks: A sweeping motion triggers Link?s spin attack and tapping characters makes Link speak with them. The stylus controls offer a more intuitive means of playing the game and open up new possibilities for puzzle solving.
The game action takes place primarily on the touch screen, with a map on the top screen. However, the player can inspect the map on the touch screen and make notes using the stylus. The notes on these maps are saved for review on the top screen during game play. Players use the map to chart courses for their ships, too. Using the stylus to draw a path through the islands, players set their ships? courses. Then, as the ships automatically follow the paths drawn, players can control their ships? cannons to target oncoming enemies.
In dungeons, players can use the touch screen to draw paths for boomerangs, sending them flying around corners or into otherwise unreachable areas.
The stylus-driven game play is the most compelling new feature of The Legend of Zelda: Phantom Hourglass. Players use the stylus to control Link, chart courses for their ships, mark notes on maps and solve puzzles in both the overworld and dungeons. A two-player wireless battle mode pits one player, as Link, against another player who controls the enemies pursuing him. Link must collect enough Force Gems before the enemies close in.
Featuring intuitive touch-screen controls and innovative puzzles, The Legend of Zelda: Phantom Hourglass offers new challenges for fans of the series and an easy-to-grasp introduction for gamers new to The Legend of Zelda. But time grows short, and only the Phantom Hourglass can buy Link the minutes he?ll need to survive.
, Many months have passed since the events of The Legend of Zelda: The Wind Waker, and Link, Tetra and Tetra?s band of pirates have set sail in search of new lands. They come across a patch of ocean covered in a dense fog, in which they discover an abandoned ship. Tetra falls into danger when she explores the ship alone, and Link falls into the ocean when he attempts to rescue her. When he washes up unconscious on the shores of a mysterious island, he is awakened by the sound of a fairy?s voice. With the aid of this fairy, he sets off to find Tetra ? and his way back to the seas he once knew.
The Legend of Zelda: Phantom Hourglass is controlled almost entirely by the stylus. Using the touch screen, players direct Link?s movements and attacks: A sweeping motion triggers Link?s spin attack and tapping characters makes Link speak with them. The stylus controls offer a more intuitive means of playing the game and open up new possibilities for puzzle solving.
The game action takes place primarily on the touch screen, with a map on the top screen. However, the player can inspect the map on the touch screen and make notes using the stylus. The notes on these maps are saved for review on the top screen during game play. Players use the map to chart courses for their ships, too. Using the stylus to draw a path through the islands, players set their ships? courses. Then, as the ships automatically follow the paths drawn, players can control their ships? cannons to target oncoming enemies.
In dungeons, players can use the touch screen to draw paths for boomerangs, sending them flying around corners or into otherwise unreachable areas.
The stylus-driven game play is the most compelling new feature of The Legend of Zelda: Phantom Hourglass. Players use the stylus to control Link, chart courses for their ships, mark notes on maps and solve puzzles in both the overworld and dungeons. A two-player wireless battle mode pits one player, as Link, against another player who controls the enemies pursuing him. Link must collect enough Force Gems before the enemies close in.
För flera år sedan kom spelet Zelda Windwaker ut till Gamecube. Flera år efter det kom en uppföljare som hette Zelda Phantom Hourglass och denna gång till Nintendo DS.
Av mig får spelet 4/5. Spelaren får fara runt som Link i en fantastisk värld för att upptäcka nya öar ute på havet och med hjälp av touchscreen skärmen kan man använda sig av sin stylus penna för att styra Link och för att svinga hans svärd. Det är något som kommer att kännas väldigt konstigt till en början men det är något man lär sig rätt snabbt! Dessutom så har de behållit den unika designen som Windwaker hade och fortsätter att ha den i Phantom Hourglass. Grafiken är inte lika snygg som det tidigare spelet och det finns inte heller lika mycket att utforska men det är fortfarande ett väldigt stort spel och ett av de största jag någonsin har speat igenom till Nintendo DS. Det är ett spel som är perfekt att ha med sig på långa turer då konsolen har väldigt lång batteritid och det finns alltid saker att göra. Om du har gillat tidigare Zelda spel så kommer du att älska det här spelet då man fortfarande får besök olika tempel, ta ner bossar, utforska stora ytor, lösa kluriga pussel och ta del av en fantastisk handling.
Det här är ett spel som tidigare Zelda fanatiker inte får missa och för dem som är nya i serien är det här ett perfekt spel att börja med! Det är något som alla borde ha i sin spelkollektion!
Av mig får spelet 4/5. Spelaren får fara runt som Link i en fantastisk värld för att upptäcka nya öar ute på havet och med hjälp av touchscreen skärmen kan man använda sig av sin stylus penna för att styra Link och för att svinga hans svärd. Det är något som kommer att kännas väldigt konstigt till en början men det är något man lär sig rätt snabbt! Dessutom så har de behållit den unika designen som Windwaker hade och fortsätter att ha den i Phantom Hourglass. Grafiken är inte lika snygg som det tidigare spelet och det finns inte heller lika mycket att utforska men det är fortfarande ett väldigt stort spel och ett av de största jag någonsin har speat igenom till Nintendo DS. Det är ett spel som är perfekt att ha med sig på långa turer då konsolen har väldigt lång batteritid och det finns alltid saker att göra. Om du har gillat tidigare Zelda spel så kommer du att älska det här spelet då man fortfarande får besök olika tempel, ta ner bossar, utforska stora ytor, lösa kluriga pussel och ta del av en fantastisk handling.
Det här är ett spel som tidigare Zelda fanatiker inte får missa och för dem som är nya i serien är det här ett perfekt spel att börja med! Det är något som alla borde ha i sin spelkollektion!
En recension av: Hanako
Phantom Hourglass är en direkt uppföljare till Windwaker. Det märker man inte bara genom storyn utan även på grafikstilen som ser ut exakt som i Windwaker. Det använder sig även av samma koncept; åk runt med en båt och utforska havet. I övrigt finns det dock många nyheter, som tillexempel att man styr Link genom att endast använda touchscreenen. Det kan kännas ovant till en början men man vänjer sig snabbt.
Det liknar på många sätt ett traditionellt Zeldaspel, eftersom att man går till olika tempel, slåss mot bossar och hittar nya föremål, precis det som man kan förvänta sig av ett Zeldaspel. Men nu när man har tillgång till en touchscreen så introduceras man till helt nya typer av pussel. Man kan när som helst anteckna på den nedre skärmen, vilket används för att skapa en hel del smarta pussel. Föremålen används också på helt nya sätt. Boomergangen används till exempel genom att rita vilken väg den ska åka. Den inbyggda mikrofonen används också på en del ställen.
Att åka runt på havet är väldigt roligt, även om det inte är lika stort som det i Windwaker. Det finns dock fortfarande nya öar att upptäcka. För att styra sin båt ritar man upp sträckan som den ska åka på touchscreenen. Man kan också utrusta sin båt med olika delar som man kan hitta runtom i världen, vilket gör att man får något att göra vid sidan av huvudstoryn.
Mitt största bekymmer med spelet är dock det så kallade Ocean King Temple. Efter varje tempel som du klarar så måste du återvända till Ocean King Temple. Du måste springa igenom samma våningar om och om igen. Dessutom har du tid på dig, så du måste vara snabb. När du samlar på dig fler föremål kommer du dock att ta dig igenom de tidigare våningarna på kortare tid, och det är faktiskt ganska kul att använda olika föremål för att hitta genvägar och klara det på en snabbare tid.
Grafiken är precis lika charmig som i Windwaker, även om den såklart är mycket mer lågupplöst och kantigare. Musiken är inget speciellt och jag kan inte påstå att det finns särskilt många låtar som jag kommer ihåg.
Phantom Hourglass är helt klart ett värdigt Zeldaspel. Det använder sig av den nya kontrollmetoden på smarta sätt, som man inte alltid är van vid. Tyvärr är svårighetsgraden lite väl låg för det mesta och spelet blir aningen repetitivt ibland. I övrigt är det dock ett fantastiskt spel som inget Zeldafan borde missa.
Det liknar på många sätt ett traditionellt Zeldaspel, eftersom att man går till olika tempel, slåss mot bossar och hittar nya föremål, precis det som man kan förvänta sig av ett Zeldaspel. Men nu när man har tillgång till en touchscreen så introduceras man till helt nya typer av pussel. Man kan när som helst anteckna på den nedre skärmen, vilket används för att skapa en hel del smarta pussel. Föremålen används också på helt nya sätt. Boomergangen används till exempel genom att rita vilken väg den ska åka. Den inbyggda mikrofonen används också på en del ställen.
Att åka runt på havet är väldigt roligt, även om det inte är lika stort som det i Windwaker. Det finns dock fortfarande nya öar att upptäcka. För att styra sin båt ritar man upp sträckan som den ska åka på touchscreenen. Man kan också utrusta sin båt med olika delar som man kan hitta runtom i världen, vilket gör att man får något att göra vid sidan av huvudstoryn.
Mitt största bekymmer med spelet är dock det så kallade Ocean King Temple. Efter varje tempel som du klarar så måste du återvända till Ocean King Temple. Du måste springa igenom samma våningar om och om igen. Dessutom har du tid på dig, så du måste vara snabb. När du samlar på dig fler föremål kommer du dock att ta dig igenom de tidigare våningarna på kortare tid, och det är faktiskt ganska kul att använda olika föremål för att hitta genvägar och klara det på en snabbare tid.
Grafiken är precis lika charmig som i Windwaker, även om den såklart är mycket mer lågupplöst och kantigare. Musiken är inget speciellt och jag kan inte påstå att det finns särskilt många låtar som jag kommer ihåg.
Phantom Hourglass är helt klart ett värdigt Zeldaspel. Det använder sig av den nya kontrollmetoden på smarta sätt, som man inte alltid är van vid. Tyvärr är svårighetsgraden lite väl låg för det mesta och spelet blir aningen repetitivt ibland. I övrigt är det dock ett fantastiskt spel som inget Zeldafan borde missa.
En recension av: Hanbaga
När jag första gången hörde om The Legend of Zelda: Phantom Hourglass blev jag lite skeptisk. Jag tänkte att ett spel baserat endast på touch screenen inte hade en chans att bli ett perfekt spel. Dessutom hade man skropat det gamla battle läget ifrån Four Swords Adventures och sattit dit någonting som bara gick att spela 2 pers. "Phantom Hourglass kommer antingen vara skit, eller vara ett av de bästa spelet till konsolen," sa jag.
Men när jag första gången satte mig ner med Phantom Hourglass så fylldes jag med bävan. Kontrollen var perfekt. Storyn var fängslande, men ändå inte för inbindande. Grafiken har en viss charm, vilken jag giller starkt.
Tidigt i spelet stöter man på älvan Ciela och kaptenen Linebeck. Tillsamans är de de bästa följeslagare i ett Zelda spel hittils, med humoristiska inslag och seriösa debatter emellan som i vanliga fall inte varit möjligt eftersom man inte kan se vad Link säger.
Musiken i detta mästerverk var väldigt bra. Många nya låtar har tillkommit, men även några omarbetade stycken ifrån the Wind Waker, såsom Beedle låt, vilken spelas inne i hans affär.
Det enda minuset är att alla borgar har en gemensam låt, en på 30 sekunder som loopar om och om igen.
Mr. Myamoto har sagt att han vill göra lättare spel. Han menar att om man sänker svårighetsribban lite, kan man locka fler människor att spela, men samtidigt skapa underhållande spel som upskattas av veteranerna.
Som Zelda- veteran känner jag av det. Även om spelet inte är like lätt som vissa andra spel i gernen så är det väligt lätt att klara. Jag dog inte en enda gång, men det kan bero på att jag spelat igenom alla Zelda- spel ett antal gånger.
Så här i efterhand är jag glad med hur det blev. Även om spelet var märkabelt kort, så var det ett mycket underhållande spel som jag hade problem att slita mig ifrån. När det gäller de flesta spelen till Wii och DS har många utvecklare blivit så uppspelta när det gäller kontrollen att de har försökt packa in alla funktionerna i ett spel. Resultatet äv vanligtvis ett spel som inte äv värt någon uppmärksamhet som helst.
Jag sa en gång "Phantom Hourglass kommer antingen vara skit, eller vara ett av de bästa spelet till konsolen." Nu vet jag. Det är ett av de bästa spelen någonsin. Tycker jag iallafall.
Men när jag första gången satte mig ner med Phantom Hourglass så fylldes jag med bävan. Kontrollen var perfekt. Storyn var fängslande, men ändå inte för inbindande. Grafiken har en viss charm, vilken jag giller starkt.
Tidigt i spelet stöter man på älvan Ciela och kaptenen Linebeck. Tillsamans är de de bästa följeslagare i ett Zelda spel hittils, med humoristiska inslag och seriösa debatter emellan som i vanliga fall inte varit möjligt eftersom man inte kan se vad Link säger.
Musiken i detta mästerverk var väldigt bra. Många nya låtar har tillkommit, men även några omarbetade stycken ifrån the Wind Waker, såsom Beedle låt, vilken spelas inne i hans affär.
Det enda minuset är att alla borgar har en gemensam låt, en på 30 sekunder som loopar om och om igen.
Mr. Myamoto har sagt att han vill göra lättare spel. Han menar att om man sänker svårighetsribban lite, kan man locka fler människor att spela, men samtidigt skapa underhållande spel som upskattas av veteranerna.
Som Zelda- veteran känner jag av det. Även om spelet inte är like lätt som vissa andra spel i gernen så är det väligt lätt att klara. Jag dog inte en enda gång, men det kan bero på att jag spelat igenom alla Zelda- spel ett antal gånger.
Så här i efterhand är jag glad med hur det blev. Även om spelet var märkabelt kort, så var det ett mycket underhållande spel som jag hade problem att slita mig ifrån. När det gäller de flesta spelen till Wii och DS har många utvecklare blivit så uppspelta när det gäller kontrollen att de har försökt packa in alla funktionerna i ett spel. Resultatet äv vanligtvis ett spel som inte äv värt någon uppmärksamhet som helst.
Jag sa en gång "Phantom Hourglass kommer antingen vara skit, eller vara ett av de bästa spelet till konsolen." Nu vet jag. Det är ett av de bästa spelen någonsin. Tycker jag iallafall.
Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.
När jag första gången hörde om The Legend of Zelda: Phantom Hourglass blev jag lite skeptisk. Jag tänkte att ett spel baserat endast på touch screenen inte hade en chans att bli ett perfekt spel. Dessutom hade man skropat det gamla battle läget ifrån Four Swords Adventures och sattit dit någonting som bara gick att spela 2 pers. "Phantom Hourglass kommer antingen vara skit, eller vara ett av de bästa spelet till konsolen," sa jag.
Men när jag första gången satte mig ner med Phantom Hourglass så fylldes jag med bävan. Kontrollen var perfekt. Storyn var fängslande, men ändå inte för inbindande. Grafiken har en viss charm, vilken jag giller starkt.
Tidigt i spelet stöter man på älvan Ciela och kaptenen Linebeck. Tillsamans är de de bästa följeslagare i ett Zelda spel hittils, med humoristiska inslag och seriösa debatter emellan som i vanliga fall inte varit möjligt eftersom man inte kan se vad Link säger.
Musiken i detta mästerverk var väldigt bra. Många nya låtar har tillkommit, men även några omarbetade stycken ifrån the Wind Waker, såsom Beedle låt, vilken spelas inne i hans affär.
Det enda minuset är att alla borgar har en gemensam låt, en på 30 sekunder som loopar om och om igen.
Mr. Myamoto har sagt att han vill göra lättare spel. Han menar att om man sänker svårighetsribban lite, kan man locka fler människor att spela, men samtidigt skapa underhållande spel som upskattas av veteranerna.
Som Zelda- veteran känner jag av det. Även om spelet inte är like lätt som vissa andra spel i gernen så är det väligt lätt att klara. Jag dog inte en enda gång, men det kan bero på att jag spelat igenom alla Zelda- spel ett antal gånger.
Så här i efterhand är jag glad med hur det blev. Även om spelet var märkabelt kort, så var det ett mycket underhållande spel som jag hade problem att slita mig ifrån. När det gäller de flesta spelen till Wii och DS har många utvecklare blivit så uppspelta när det gäller kontrollen att de har försökt packa in alla funktionerna i ett spel. Resultatet äv vanligtvis ett spel som inte äv värt någon uppmärksamhet som helst.
Jag sa en gång "Phantom Hourglass kommer antingen vara skit, eller vara ett av de bästa spelet till konsolen." Nu vet jag. Det är ett av de bästa spelen någonsin. Tycker jag iallafall.
Men när jag första gången satte mig ner med Phantom Hourglass så fylldes jag med bävan. Kontrollen var perfekt. Storyn var fängslande, men ändå inte för inbindande. Grafiken har en viss charm, vilken jag giller starkt.
Tidigt i spelet stöter man på älvan Ciela och kaptenen Linebeck. Tillsamans är de de bästa följeslagare i ett Zelda spel hittils, med humoristiska inslag och seriösa debatter emellan som i vanliga fall inte varit möjligt eftersom man inte kan se vad Link säger.
Musiken i detta mästerverk var väldigt bra. Många nya låtar har tillkommit, men även några omarbetade stycken ifrån the Wind Waker, såsom Beedle låt, vilken spelas inne i hans affär.
Det enda minuset är att alla borgar har en gemensam låt, en på 30 sekunder som loopar om och om igen.
Mr. Myamoto har sagt att han vill göra lättare spel. Han menar att om man sänker svårighetsribban lite, kan man locka fler människor att spela, men samtidigt skapa underhållande spel som upskattas av veteranerna.
Som Zelda- veteran känner jag av det. Även om spelet inte är like lätt som vissa andra spel i gernen så är det väligt lätt att klara. Jag dog inte en enda gång, men det kan bero på att jag spelat igenom alla Zelda- spel ett antal gånger.
Så här i efterhand är jag glad med hur det blev. Även om spelet var märkabelt kort, så var det ett mycket underhållande spel som jag hade problem att slita mig ifrån. När det gäller de flesta spelen till Wii och DS har många utvecklare blivit så uppspelta när det gäller kontrollen att de har försökt packa in alla funktionerna i ett spel. Resultatet äv vanligtvis ett spel som inte äv värt någon uppmärksamhet som helst.
Jag sa en gång "Phantom Hourglass kommer antingen vara skit, eller vara ett av de bästa spelet till konsolen." Nu vet jag. Det är ett av de bästa spelen någonsin. Tycker jag iallafall.
Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.
Black Weeks
