Ifall man gillar utmaningar, bra grafik och humor så är Portal 2 det perfekta spelet att införskaffa. Jag har spelat igenom spelet tre gånger. En gång på PC, en annan gång Playstation 3 och slutligen en gång på Xbox 360. Det är ett spel som jag kan spela igenom hur många gånger som helst och jag rekommenderar verkligen att man spelar igenom spelet tillsammans med någon annan online eller med någon bredvid en på delad skärm. Äventyret är så mycket roligare att uppleva tillsammans med någon annan.
Det som är bra med Portal 2 är att det är inget krav att man måste ha spelat igenom spelet innan för att kunna spela igenom det här. Men jag rekommenderar dock att man gör det för de båda är helt fantastiska och väldigt underhållande.
Spelet går ut på så sätt att du gör olika portaler som du kan färdas emellan och du måste tänka mycket för att kunna ta dig förbi alla de olika pusselmomenten.
Av mig får spelet 5/5. Det har varit underhållande varenda gång jag spelat igenom det och det är ett perfekt spel att spela tillsammans med andra. På Playstation 3 versionen kan man samla olika troféer och på Xbox 360 versionen finns det achievements att samla. Spelet bjuder på många härliga speltimmar och det är ett av de roligaste spelet jag någonsin har spelat igenom. Jag kan verkligen rekommendera Portal 2 till precis vem som helst!

Jag spelade igenom det allra första Portal spelet på PC och sedan bestämde jag mig för att spela uppföljaren på Playstation 3. Det var helt klart annorlunda att spela det på en konsol men det gick hur bra som helst. Om du är en person som älskar utmaningar, snygg grafik och att spela spel tillsammans med någon så är Portal 2 det perfekta spelet för dig.
Aldrig hade jag trott att spelet skulle vara så härligt att spela på ett Playstation 3. Men det var väldigt roligt att spela igenom handlingen själv, tillsammans med någon annan om man har två handkontroller eller spela igenom olika banor online med folk från hela världen. Det var dessutom kul att man kunde samla på sig troféer under spelets gång. Det gav mig ännu fler speltimmar eftersom att jag bestämde mig för att samla dem alla!
Portal 2 påminner väldigt mycket om det allra första spelet. Man får, som i det tidigare spelet, använda sig av en Portal Gun. Det är ett vapen som gör så att man kan skapa två portaler som i sin tur är länkade med varandra. Den som går in i den ena kommer helt enkelt ut ur den andra. Och det är där det kan bli riktigt klurigt för spelaren då den måste tänka igenom sina drag och samtidigt lösa pussel i teskammaren Aperture Science Enrichment Center.
Av mig får Portal 2 5/5. Det är ett helt fantastiskt spel. Grafiken är helt underbar och miljöerna är väldigt coola. Spelet är mycket större än det tidigare och bjuder på ännu fler banor att ta sig igenom. Man kan spela igenom spelet själv eller tillsammans med någon annan och det är ett väldigt roligt spel som man kan spela igenom mer än en gång.
Om du letar efter efter ett oförglömligt, underhållande och snyggt spel till Playstation 3 så har du kommit rätt. Portal 2 är ett spel som inte gör någon besviken! Det är ett perfekt tillägg till din spelkollektion!

Portal var ett jättehärligt spel som jag lirade igenom på min PC första gången. Ibland behövde man verkligen tänka till och det är perfekt för dem som gillar utmaningar. Några år senare kom uppföljaren till spelet: Portal 2. Det är nu snyggare, bättre och större än någonsin. Jag spelade det till Playstation 3 på min HD TV och kan inte säga annat än att det såg helt fantastiskt ut! Kontrollerna känns dessutom simplare med en Playstation handkontroll än vad det gör när man sitter vid datorn, i alla fall i mitt tycke.
I Portal 2 så gör man i princip samma sak som i det första. Spelaren får ännu en gång hantera en "Portal Gun", ett vapen som gör det möjligt att göra två portaler som är länkade med varandra; den som kommer in genom den ena kommer ut genom den andra helt enkelt. Spelaren får därför lösa pussel i testkammaren "Aperture Science Enrichment Center".

Extra plus:
Som jag nämnde tidigare så är grafiken helt fantastisk.
Det är större än någonsin och det finns så mycket att göra.
Det är ett spel som man kan spela igenom mer än en gång.

Enligt mig så är Portal 2 ett av de allra bästa spelen till Playstation 3. Handlingen är fängslande och underhållande och spelet är så otroligt stort. Om du gillar spel där du måste tänka lite extra så är Portal 2 helt klart ett spel för dig! Av mig får spelet därför 5/5!

I uppföljaren till det briljanta Portal får vi återigen ta fram portalpuffran och tänka så det knakar. Som den stumma hjältinnan Chell utsätts vi återigen för massvis med tester och testkammare av GLADoS.

I Portal 2 får vi, förutom det nu ikoniska portalgeväret, också en hel del nya saker att leka med. I testkamrarna krävs det att du som spelare tänker till ordentligt och utnyttjar hela din arsenal. Den enskilt största nyheten är geléer du kan leka med. Den blå gelén fungerar som en studsmatta, så att du kan nå vissa mål. Den orangea gör att du accelererar när du springer på den. Dessa, kombinerat med portalgeväret gör spelet till ett briljant sådant, och känslan av att ha klarat en svår testkammare är otrolig.

Spelet är inte en gravallvarlig historia – tvärtom. Spelet är menat för att man ska ha roligt, vilket det lyckas ypperligt med. Förutom svåra pussel och kluriga tankenötter bjuder även spelet på en humoristisk dialog som kommer att få dig att skratta.

Behöver du koppla av och sätta hjärnan i arbete är det här spelet för dig.

Hur gör man en uppföljare till ett universellt omtyckt och hyllat spel som Portal? Ja, det allmänt vedertagna receptet är "mer, större, bättre", och det är något som Valve har anammat även i detta fall.
Där det första spelet var en delikat munsbit - en perfekt liten dessert i femrättersmenyn The Orange Box - så är Portal 2 större och längre på alla sätt, och det måste förstås så vara när det nu skall stå på egna ben. All oro för om det skall klara det kan dock härmed avskrivas - detta är sannolikt en av årets största spelupplevelser.
Det mesta är dock väldigt bekant; när spelet startar får jag återigen ikläda mig rollen som den anonyma hjältinnan Chell, och med hjälp av min portalpistol måste jag pussla mig fram genom ett antal rum i förstapersonsperspektiv på det mystiska Aperture-testcentret.
Det borde vara en ensam resa på många sätt då jag är den enda levande varelsen som rör mig genom de kala miljöerna, men sällskap finns liksom förut ofta av rösten från GLaDOS, datorn som kontrollerar hela anläggningen. Denna gång är hon dock inte ensam, och mer sällskap kommer från en liten förvirrad robotassistent vid namn Wheatley och även rösten från Apertures grundare.
GLaDOS är sig lik med sin iskalla sarkasm och sitt mordiska sinne och hennes elaka prat underhåller spelet igenom. Den verkliga stjärnan är dock Wheatley som fått låna sin röst av Steven Merchant, och inte sällan finner jag mig stående ett par sekunder extra i vissa rum bara för att lyssna på hans förvirrade och fantastiskt underhållande rabblande.
Om Steven Fry mer än gärna skulle få läsa godnattsagor för mig så skulle Steven Merchant kunnat få läsa min deklaration, sidan på mjölkkartongen eller vad som helst högt och jag hade antagligen skrattat och njutit ändå. Tillsammans med ruskigt välskriven dialog spelet igenom är detta förstås en vinnande kombination.
Mer och större skrev jag i inledningen och givetvis är kampanjen betydligt längre än i Portal, då den för mig tog ganska exakt den dubbla tiden att ta mig igenom och klockade in på runt nio timmar. Men det är inte bara speltiden som är större, faktum är att skalan i Portal 2 är en helt annan. Många av de rum eller områden jag befinner mig i är verkligen enorma med bottenlösa avgrunder och byggnader i fjärran, och zoom-knappen på min handkontroll får verkligen komma till användning.
Detta ger välbehövlig variation i pusslandet men leder också till den största kritiken jag har mot spelet. I många av de största områdena i spelets mellansegment rör jag mig i de övergivna ruinerna av delar av Aperture, och utan någon röst som peppar eller pikar mig är ödsligheten total. Pusslen är här inte heller alls lika tighta och tempot i hela spelupplevelsen sjunker betänkligt.
I stort är dock pusslandet en njutning.
Ibland får jag fundera och testa och testa igen för att slutligen få en snilleblixt precis när jag är på väg att ge upp, medan jag andra gånger susar genom rummen utan större problem. Oavsett vilket så är styrkan i Portal 2 precis som i föregångaren att den får mig som spelare att från gång till annan känna mig oerhört smart.
Även om jag rent rationellt vet att lösningen jag precis kom på antagligen är den enda rätta och därmed den som används av alla som tar sig igenom spelet, så är känslan att jag är unik, att jag löste det bättre än någon annan gjort eller kommer att göra och att jag närmast borde få något slags pris för min bedrift. Eller åtminstone lite tårta.
De olika pusslen är ibland mer komplexa än i föregångaren, men framförallt är variationen större. Numera är det inte bara portaler det gäller att hålla koll på, utan det tillkommer ett antal olika objekt som hjälper mig som spelare på vägen.
Dessa består bland annat av ljusbroar och -tunnlar, lasrar och kuber för att rikta om dessa, och inte minst vätskor som finns i tre olika varianter och påverkar den yta de hamnar på. En får allt på ytan att röra sig snabbare, en annan får allt att studsa medan den tredje tillåter mig att öppna portaler där det tidigare inte var möjligt.
Att spela igenom Portal 2 är alltså ett nöje, men det är inte slut när kampanjläget är fullföljt. Då - om inte tidigare - är det dags för samarbetsläget för två spelare, och detta är ett eget spel i sig.
Ni spelar alltså inte banorna från kampanjen utan tar dig igenom en mängd utmaningar som specialdesignats för att spelas av två spelare. Det går inte att fuska och stå och trycka i ett hörn medan din partner löser problemen, då det är nödvändigt att båda är delaktiga för att över huvud taget komma någon stans.
Du kan spela antingen med en kompis bredvid dig i soffan på en delad skärm, eller med någon online. Det går att kommunicera genom att peka och placera ut markörer i rummen vilket fungerar till viss del, men det är en oerhörd fördel om du kan prata med den du spelar med för att samordna era handlingar.
Utmaningarna blir snabbt mer avancerade, men som tur är tänker två hjärnor bättre än en och med lite samarbete springer ni igenom samarbetsläget på mindre än hälften av den tid det tog att klara kampanjen. Då detta är bland det roligaste spelsamarbete jag provat på hade jag gärna sett att det räckt betydligt längre, men Valve skall ha en applåd för genomförandet alldeles oavsett.
Det bjuds nämligen på både en del slapstickhumor när jag och partnern medvetet eller omedvetet förstör för varandra, och GLaDOS är inte heller sen med att kommentera händelserna som utspelar sig. När vi väl lyckas med konststycket att precisions-skjuta fyra olika portaler samtidigt som vi kastas ut ur desamma, riktar lasrar rätt och har hällt ut den blå studsvätskan på rätt plats, då återkommer den där bekanta känslan av att jo, vi är nog antagligen allra bäst i hela världen på det här. Just nu.
Portal 2 känns av naturliga skäl inte nyskapande på det sätt som föregångaren gjorde, men ändå är formeln oerhört fräsch och det kan onekligen vara skönt att få ta sig igenom ett spel utan att behöva döda ett oräkneligt antal fiender.

Portal 2 är en av spelårets höjdpunkter, och förtjänar att spelas av alla.