Det har gått ett antal år sedan allas vår favorit rymdingenjör Isaac Clarke sparkade Necromorph-stjärt på rymdskeppet Ishimura. I början av spelet får vi en glimt av Isaacs psykologiska tillstånd. Hans psyke terroriseras av de hemska händelser som hände på Ishimura under det första spelet. Isaac blir intervjuad på något som verkar vara en medicinsk avdelning, men han har bara svaga minnen av sin tid där. Innan vi vet ordet av det blir intervjuaren brutalt söndersliten av en Necromorph, som av oklara anledningar dykt upp på rymdstationen Sprawl. Med händerna bakbundna får jag för första gången styra Isaac. Necromorpherna omringar mig, det kommer bara fler och fler. Det blir kaos och jag får panik. Jag lyckas springa ifrån dem och hittar en ficklampa och ett vapen att utrusta mig med. Trots min puffra, som senare kommer att uppgraderas till en fet vapenarsenal, så känner jag aldrig mig säker. Jag smyger runt varje hörn och kikar ständigt bakom mig. Och så höll det på under hela spelets gång. Dead Space 2 är läskigt, äckligt, skrämmande och nervpirrande.

För de som spelat originalet, så kommer du snabbt att känna igen dig i Dead Space 2, då det inte är särskilt mycket som ändrats. Det är samma kontrollschema, samma vapen och uppgraderingssystem. Men det finns inte mycket som går upp emot att få skjuta av benen från en Necromorph för att sedan skoningslöst stampa sönder huvudet av det krypande monstret. Det finns även en hel del nya och intressanta Necromorpher. En favorit är Stalkern, vars strategi är att gömma sig och sedan blixtsnabbt rusa emot mig när jag minst anar det.

Ljudet i Dead Space 2 är något av det bästa jag någonsin hört, och är en bidragande faktor till varför spelet är så läskigt som det är. Hela tiden kallar en viskande röst på mig och jag sitter alltid på helspänn, hela tiden beredd på vad som gömmer sig runt nästa hörn. När ljudet är som bäst måste nog vara ljudeffekterna som hörs när jag är ute och röjer i öppna rymden. Grafiskt sätt så ser det ungefär ut som originalet, men är fortfarande ett av det snyggaste spelen jag spelat. Men till skillnad från ettan så får vi nu en mer varierad miljö och det känns aldrig repetitivt. Man har även kryddat på med lite pussel, som i min mening är alldeles för enkla men samtidigt roliga, speciellt när man är i ”Zero-G”, som är betydligt mer lättkontrollerat än originalet.

Alla vapen som fanns i första spelet är tillbaka i Dead Space 2, tillsammans med ett par nya. Detonator Mines och Javelin gun, och båda är riktigt roliga att använda. Detonator Mines är mycket användbara om du känner att du är i ett öppet rum och chansen är att du kanske kan bli omringad. Men mest kul har jag haft med Javelin gun, som tillåter mig att skjuta iväg ett spjut och spetsa Necromorphs på väggen.

Under spelets gång så kan du uppgradera dina vapen med noder som du samlar på dig, vilket gör vapnen betydligt mer effektiva på att slita lemmarna av monsterna, som resulterar i en tillfredsställande känsla. Även Kinesis tekniken verkar ha gjort anmärkningsvärda framsteg under de tre åren som gått sedan Ishimura, och fungerar nu som ett ganska effektivt och offensivt verktyg. Men förmågan att plocka upp Necromorphlemmar eller en vass stav är inget substitut för min pålitliga Plasma Cutter, men fungerar bra om man är i knipa eller har begränsat med ammunition.

Man kan nu även använda sin omgivning för att ta kål på Necromorpherna. I vissa utvalda rum finns det fönster som du enkelt kan krossa och allting som finns i rummet – Necromorphs, möbler och även du själv kommer att börja sugas ut i rymden. För att rädda dig själv behöver du skjuta på en sensor som sitter ovanför fönstret och du räddas då snabbt av den metalldörr som snabbt ersätter tomrummet där fönstret satt.

Singleplayerkampanjen varade bara i ca 10 timmar, men har ett relativt högt omspelningsvärde då du kan föra över alla dina vapen, rustningar och uppgraderingar till en ny spelomgång, även om du vill spela på en svårare svårighetsgrad. Så har man inte uppgraderat alla sina vapen till max så kan man forsätta spela om tills man är nöjd. Man låser även upp nya eliteversioner på de dräkter som man kan köpa i den första spelomgången, och det är både tillfredställande samt att dom skithäftiga ut. När du klarat spelet första gången så låser du även upp ett ”hard-core” läge, som endast låter dig spara tre gånger under hela kampanjen. En rejäl utmaning då du kan få spela om otaliga timmar när du dör.

Det som helst får en att vilja spela Dead Space 2 efter singleplayerkampanjen är multiplayerdelen och dess fantastiska lagbaserade matcher. Här delas man in som människor och necromorpher med upp till fyra personer i varje lag. De mänskliga uppdragen är att interagera med olika föremål, flytta objekt, förstöra föremål osv medans Necromorphernas enda mål är att stoppa människorna. Människorna styrs exakt som Isaac i singleplayerdelen men spelar du som en Necromorph har du upp till fyra olika typer att välja mellan. Det är inget nytt eller speciellt onlineläge, men fortfarande rejält underhållande.

Dead Space 2 sätter inga nya milstolpar i skräckgenren som sin föregångare gjorde, men det är utan tvekan ett fantastiskt spel, med en singleplayerkampanj som lämnar en nöjd och ivrig efter mer, och en intensiv och underhållande multiplayerdel. Sålänge du inte är äckelmagad eller inte tål brutalt lemlästande så är detta sci-fi skräckspel definitivt ett spel du måste spela.