Nu när jag sitter och recenserar detta spel så har visserligen både diablo 2 och 3 släppts.
De nyare spelen är både större och har bättre grafik så varför spela ettan som är 16 år gammalt?
Visst är det olika smak men jag tycker om dessa gamla retrospel, speciellt grafiken som är lite charmig.
Och spelet i sig är inte så litet. Det finns 3 klasser att spela som och man lär sig attacker, samlar på sig bra utrustning mm så spelet håller i många timmar.
För er som gillar spelen för den sköna känslan med spelen och inte bara grafiken så rekommenderar jag spelet än idag.

De stora spelen skriker med DirectX, de nyaste grafikorten och det bästa ljudet.
För visst är det skönt med en högteknologisk värld framför sig.
´Men grafiken och ljudet är inte allt.

Det fanns dagar då resurserna inte fanns, istället för datorer la skaparna ner kärlek och passion på spelen.
Det var då det krävdes mycket av en som spelare, nu har vi glömt bort allt det där och som trogna rollspelare vänder vi oss mot WoW och Diablo 2.

Men glömm inte, detta spelet är kult!.
Ett av de första, och absolut bästa rollspelen.

I början av Diablo kan man välja om man vill bli en Warrior, Rouge eller Sorcerer (jag själv tycker bäst om Warrior).

Som den förra personen som recenserade Diablo sa, blir man först hälsad som hjälte av den befolkning i Tristram som har överlevt attacker av deras egen kung som blivit lite halvgalen efter att hans son har försvunnit. Efter att kungen avrättat halva Tristrams befolkning i tro att de gömmer hans son, tvingas hans egna riddare att döda honom. Men innan han dog utropade han en mörk förbannelse över sina riddare att de skulle följa med honom i döden som odöda under hans vilja.

Allt detta för man reda på när man börjar spelet. Man får också reda på att domkyrkan har blivit en plats av stor ondska och att de kommer omänskliga skrik ifrån kyrkan om natten.

När man ska undersöka kyrkan och kommer fram till kyrkan ser man en sårad man ligga vid ingången. När man pratar med han får man reda på att ärkebiskopen Lazarus fick ett gäng stadsbor att gå ner i kyrkan med honom. Detta var dock en fälla och Lazarus övergav stadsborna när dom kom till en demon som han kallade "the Butcher". Efter det dör den sårade stadsbon. Då svär man att man ska hämnas stadsbons död. Först då börjar spelets handling.

Det finns extremt många vapen, sköldar, rustningar och hjälmar i Diablo. Detta gör att man kan få vissa stunder då man inte vet vilket vapen man ska ha t.ex om man ska använda yxan. pilbågen eller svärdet mot en speciell fiende. Detta gör inte att spelet blir tråkigare utan att spelet får en mer realistisk stämning. Även om Diablo är 9 år gammalt är det ändå väldigt kul att spela.

Jag rekomenderar att ni spelar detta lite grann innan ni börjar på tvåan. Jag personligen tycker att ettan är bättre än tvåan men de är min åsikt inte er. Därför tycker jag att ni spelat lite av varje för att jämföra. Hur som helst, detta är ett jättebra spel och jag ger det 5 av 5 möjliga.

Man börjar som en (valfritt) Sorcerer,Warrior eller Rouge
i en stad som heter Tristram.
Det första som händer när man pratar med valfri person (inte fyllot)är att man blir välkommen som en hjälte. sedan får man föklarat vad som har hänt sedan man åkte(vilket man borde lystna till ordentligt)sedan börjar man dra sig uppåt mot "Kyrkan" strax utanför kyrkan ligger en skadad man som lyckas fly från ja vad får ni ta reda på själva. så lovar man att hämnas honom och går in i kyrkan och här börjar spelet.

Detta är ett av dom roligare spelen till Playstation, det är mycket roligare än diablo till dator då multiplayer funktionen är mycket lättare.

Grafiken må inte vara den bästa men jag anser ändå att den är bättre än diablo till dator. Kontrollen skulle t.o.m en barnunge förstå sig på vilket betyder att den är lätt men det kanske hade varit roligare med svårare kontroll som i "ParaSite EvE 1&2" men vem vet?.

Själv har jag inte kommit längre än till nivå 15 men är ändå säker på att slutet är väldigt bra.
Detta är nog en av dom bättre övergångarna från Pc till Playstation.

De stora spelen skriker med DirectX, de nyaste grafikorten och det bästa ljudet.
För visst är det skönt med en högteknologisk värld framför sig.
´Men grafiken och ljudet är inte allt.

Det fanns dagar då resurserna inte fanns, istället för datorer la skaparna ner kärlek och passion på spelen.
Det var då det krävdes mycket av en som spelare, nu har vi glömt bort allt det där och som trogna rollspelare vänder vi oss mot WoW och Diablo 2.

Men glömm inte, detta spelet är kult!.
Ett av de första, och absolut bästa rollspelen.

I början av Diablo kan man välja om man vill bli en Warrior, Rouge eller Sorcerer (jag själv tycker bäst om Warrior).

Som den förra personen som recenserade Diablo sa, blir man först hälsad som hjälte av den befolkning i Tristram som har överlevt attacker av deras egen kung som blivit lite halvgalen efter att hans son har försvunnit. Efter att kungen avrättat halva Tristrams befolkning i tro att de gömmer hans son, tvingas hans egna riddare att döda honom. Men innan han dog utropade han en mörk förbannelse över sina riddare att de skulle följa med honom i döden som odöda under hans vilja.

Allt detta för man reda på när man börjar spelet. Man får också reda på att domkyrkan har blivit en plats av stor ondska och att de kommer omänskliga skrik ifrån kyrkan om natten.

När man ska undersöka kyrkan och kommer fram till kyrkan ser man en sårad man ligga vid ingången. När man pratar med han får man reda på att ärkebiskopen Lazarus fick ett gäng stadsbor att gå ner i kyrkan med honom. Detta var dock en fälla och Lazarus övergav stadsborna när dom kom till en demon som han kallade "the Butcher". Efter det dör den sårade stadsbon. Då svär man att man ska hämnas stadsbons död. Först då börjar spelets handling.

Det finns extremt många vapen, sköldar, rustningar och hjälmar i Diablo. Detta gör att man kan få vissa stunder då man inte vet vilket vapen man ska ha t.ex om man ska använda yxan. pilbågen eller svärdet mot en speciell fiende. Detta gör inte att spelet blir tråkigare utan att spelet får en mer realistisk stämning. Även om Diablo är 9 år gammalt är det ändå väldigt kul att spela.

Jag rekomenderar att ni spelar detta lite grann innan ni börjar på tvåan. Jag personligen tycker att ettan är bättre än tvåan men de är min åsikt inte er. Därför tycker jag att ni spelat lite av varje för att jämföra. Hur som helst, detta är ett jättebra spel och jag ger det 5 av 5 möjliga.

Man börjar som en (valfritt) Sorcerer,Warrior eller Rouge
i en stad som heter Tristram.
Det första som händer när man pratar med valfri person (inte fyllot)är att man blir välkommen som en hjälte. sedan får man föklarat vad som har hänt sedan man åkte(vilket man borde lystna till ordentligt)sedan börjar man dra sig uppåt mot "Kyrkan" strax utanför kyrkan ligger en skadad man som lyckas fly från ja vad får ni ta reda på själva. så lovar man att hämnas honom och går in i kyrkan och här börjar spelet.

Detta är ett av dom roligare spelen till Playstation, det är mycket roligare än diablo till dator då multiplayer funktionen är mycket lättare.

Grafiken må inte vara den bästa men jag anser ändå att den är bättre än diablo till dator. Kontrollen skulle t.o.m en barnunge förstå sig på vilket betyder att den är lätt men det kanske hade varit roligare med svårare kontroll som i "ParaSite EvE 1&2" men vem vet?.

Själv har jag inte kommit längre än till nivå 15 men är ändå säker på att slutet är väldigt bra.
Detta är nog en av dom bättre övergångarna från Pc till Playstation.