Jag tror att väldigt många, liksom även jag själv, inte hade speciellt stora förhoppningar på det här spelet. Till en början verkade det nästan som att Nintendo riktigt skämtat till det för att förlöjliga spelvärlden. Det var min egentliga tanke, som faktiskt förändrades väldigt snabbt till ett väldigt stort leende. Wario Ware Touched är ett helt fantastiskt spel. Aldrig tidigare har jag skrattat så mycket åt alla löjliga filmsekvenser och minispel som man upplever i Warios Ds-revenge. Underbart helt enkelt.

Grafikmässigt sätt så skulle jag ge detta det lägsta möjliga betyg, OM det nu hade varit ett vanligt spel. Men, med tanke på att det är Wario som har huvudrollen, och att spelat är så otroligt löjligt, så får det enkelt högsta betyg för den förfärligt fula grafiken. Tro det eller ej, men det passar faktiskt in i spelet.

Spelets storlek är faktiskt inte riktigt vad jag hade hoppats på. Spelet är faktiskt på tok för stort för att man ska orka sitta med alla upptåg som man ska utföra. Jag tror det finns upp mot 150 minispel, för VARJE karaktär. Jag har kommit till nivå 96 som högst, och redan där är det otroligt snabbt.

Detta är ett givet köp. Äger du ett Nintendo-Ds, ja, då ska du också äga Wario Ware Touched :)

Galet, skruvat och otroligt roligt. Wario Ware: Touched är ett spel som många inte har speciellt höga förhoppningar på men som lika många blir positivt överasskade av.

Spelet är någonstans runt 140 minispel indelade på personer. Man börjar genom att välja Wario. Man får sig en liten snygg drivethrough genom staden spelet utspelar sig i. Kameran stannar vid "Warios House". På detta får man en rolig och snyggt tecknad mellansekvens som ger oss en inblick i vad vi kan förvänta oss av Warios minispel. Efter det drar dom igång. Warios del av de 140 minispelen. Du har runt 3 sekunder på dig att klara ett minispel med hjälp av din Stylus innan nästa dyker upp. På bara nån minut har man klarat 10-20 st.
Efter du klarat Warios del kommer 2 nya personer med taxi. Du väljer en av dem och får en ny drive genom staden och får sedan en ny hysteriskt rolig mellansekvens. Sen får du spela denna persons minispel. Du låser upp fler och fler personer. Varje person har ett speciellt tema på sina minispel. En person kanske bara har spel där du ska vrida på saker medan en annan vill att du ska "slica" saker och ting mitt itu. En annan använder sig bara av micken i sina spel. Alla har även olika stämning och musik men alla är dom lika galna, roliga och vridna. När du "klarat av" en person kan du sedan välja vilket av personens minispel som helst via en annan meny där du kan koncentrera dig på att förbättra dina high scores.

Spelet är så otroligt simpelt som det bara kan bli. Du släpper aldrig stylusen. Alla minispel görs med några enkla rörelser från den. Under tiden njuter du av de galna, hysteriskt snabba spelen och skrattar åt hur galna dom är.Mjölka kon, utforska en näsa, slica av snor, fånga gåsen, fyra av rymdraketen, fyll hinken, vinka farväl, peta på insekter, klia warios rygg, spräng ballonger & såpbubblor, imma igen ett fönster, koppla ett batteri och min favorit. Retroavdelningen. Minispelen där är baserade på gamla Nintendoklassiker. Klassiker som Zelda, Mario och Game & Watch titlar ger oss veteraner en rolig tripp tillbaka i tiden.

Spelglädjen sjunker aldrig i Wario Ware. Spelen går snabbare och snabbare och du petar hysteriskt på skärmen och slutar aldrig småle åt minispelen. När du klarat av allting kan du förbättra dina resultat ytterligare och låsa upp mer spellägen samt små roliga "leksaker" som t.ex Äggklocka, papegoja, lungkapacitetsmätare,ett piano och många många andra små saker som är roliga och underbart onödiga. Dessutom har spelet mer djup än vad man förväntar sig med små handlingar i form av ruskigt trevliga filmsekvenser i staden.

Detta är det roligaste spel jag provat till DS hittils och ingen som har en Nintendo DS kommer bli besviken. Jag undrar om man kan använda en liten penna på fler sätt än i WW: Touched. Min kommande flygresa till Afrika kommer att gå mycket snabbt. Länge leve Wario!

När jag första gången fick höra om Wario Ware som skulle komma till Game Boy Advance kunde jag inte ana vilken genomslagskraft spelet skulle få, men efter att ha spelat det stod det även klart varför. Wario Ware: Touched är en lite mer raffinerad variant eftersom man har Nintendo DS alla funktioner att tillgå. Men hur jämför den sig med sin föregångare?


The DS-Difference
Om det är något spel som känns givet att överföra från Game Boy Advance till Nintendo DS så är det Wario Ware. I originalet fick man nästan till fullo förlita sig på två stycken knappar och ett styrkors för att klara den enorma mängd av 5-sekunders minispel som Wario Ware erbjöd, men det spelsättet är praktiskt taget helt slopat i denna uppdatering. Istället använder man sig bara av pennan, de två skärmarna och mikrofonen. Fortfarande finns det ett antal karaktärer med olika typer av minispel att erbjuda, men skillnaden denna gång är att det inte finns någon stege att klättra på för att ta dig till dem. Redan från början är alla karaktärer tillgängliga med tjugo minispel var. I en slumpmässig ordning tar man sig an dem och ska försöka klara igenom så många som möjligt i takt med att hastigheten och svårighetsgraden ökar. Så fort man spelat ett speciellt spel blir detta även tillgängligt att komma tillbaka och spela precis när man vill och man ska då spela det så många gånger som möjligt med hastigheten och svårighetsgraden ökande även här.

Sammanlagt är det nio karaktärer vilket ger dig inte mindre än 181 (21 för Wario) minispel och nio boss-spel. Dessa är till stor del kategoriserade för varje karaktär. Wario har till exempel minispel som bara går ut på små enkla tryck på skärmen, medan andra har spel där man ska flytta saker, gnugga saker, rotera saker eller blåsa i mikrofonen. Plus att du givetvis även har samma Nintendo-fan från förra spelet vars alla minispel tar dig tillbaka till 8-bitarstiden och dess klassiker.

Utöver dessa nio karaktärer finns även fem stycken ytterligare karaktärer som med olika svårighetsgrad blandar alla de andras minispel till en utmanande mix, men dessa är man tvungen att låsa upp.


Bonusar!
Jag måste säga att detta spel är skapat för att man ska fortsätta spela så länge som möjligt. Inte bara har man 190 olika spel att spela, nej man kan även låsa upp en hel hög mer eller mindre meningslösa tidsfördriv för din pekpenna och mikrofon. Detta kan vara allt från att blåsa bubblor, se på film och mäta tid till att spela piano, studsa studsboll och tävla mot en kompis i pingis. Hur många sådana som finns tillgängliga är jag inte säker på, men själv har jag lyckats låsa upp trettio stycken och alla är tillräckligt roliga för att plockas fram och lekas lite grann med när man har ett par minuter över.


Grafiken då?
Visst är det så att Nintendo DS inte kan prestera lika häftig grafik som PSP, men i detta spel är det ju inte alls meningen. Grafiken är aldrig mycket mer avancerad än den till Game Boy Advance, som inte ens den var så mycket att hurra för, men den uppnår sitt syfte. Faktum är att jag tror det grafiska är exakt som det borde vara. Hundratals gånger visar spelet prov på att ha en otroligt konstig humor och det grafiska hjälper sannerligen till för att uppnå detta. Man skakar ner fiskar, flygande tefat och skattkistor ur träd, man räddar kändisar från skrikande beundrare, man tänder en lampa och hittar tomten som delar ut julklappar, man flyttar en kissande pojke som hänger i en tråd så att han träffar, och släcker, en brinnande eld och så vidare. Och allt är precis så fult som det ska vara. Det är därför grafiken får godkänt, trots att det inte är snyggt.


Är det ett bra spel?
Det finns en anledning till att detta släpptes till releasen. Det visar upp Nintendo DS i all sin prakt. Inte tekniskt sett, men innovationsmässigt sett. Har man spelat originalet bör man veta att detta är mycket bättre. Tyvärr finns det bara ett ändligt antal lustigheter, och det är sannerligen inget spel man spenderar timme efter timme i sträck med. Istället är det precis ett sådant spel som man kan plocka upp när som helst och spela bara för en liten stund. Dessutom låser man upp nya fåniga småspel under en lång tid framöver, så det dröjer länge innan man blir less. Detta är ett spel man vill ha i sin samling och som fortfarande håller när alla andra spel är färdigspelade.

Det är två ord som passar till det här spelet. Spelen är korta, intensiva och när man klarat av ett minispel så kommer ett annat som är näst intill identiskt. Efter ett par timmar har man låst upp allt och även fått tag på alla extraprylar, som i sin tur är väldigt tråkiga.

Det är inget som man ska betala fullpris för. Om ni hittar det för 150 kr så kan ni fundera på det, annars är det inget att rekommendera.

Den nya DS: en var just inhandlad från game i Borås, men ett spel skulle ha suttit bra också. Jag hade visserligen demon på Metroid Prime Hunters, men ett helt spel skulle jag ha också. Saken var bara den att alla spel kostade 450 kronor, och det fanns bara 300 i min plånbok. Då fick jag syn på det. Nedsatt pris på ungefär tre spel på övre hyllan. Där fanns Asphalt Urban GT, Spider-man 2 och Wario Ware: Touched!. Valet var självklart: Wario Ware. Dels hade det fått bäst betyg, (9/10 av CN, 8/10 av Player 1 och 8/10 av Super Play) och dels för att jag var trött på Spider-man efter att ha spelat konsolversionen. Med min nya konsol och spelkasset begav jag mig alltså hemåt.

När jag startar upp spelet ser jag Wario Ware: Touched! skrivet på övre skärmen och Touch here på den undre. När börjar spela kan bara välja Wario, men lugn bara. Efter bara första banan (eller minispelen) får man tre nya karaktärer, och sen rullar det bara på. Några av dem är (naturligtvis) Wario, Wario Man, Dr Cryggor, Mona, Ashley, Kat och Ana, Jimmy T, M.fl. Wario Ware: Touched! är nog det sjukaste spelet jag någonsin spelat. Detta faktum betyder dock inte att det är dåligt. De första dagarna jag hade det satt jag som klistrad och kunde inte ens om jag ville det slita mig förrän jag bara hade klarat det där minispelet också. Och det också.
Och ett till. Mininspelen är helt genialiska, som att till exempel rulla toapappret av en toarulle genom att gnugga på skärmen, peta någon i näsan så att han/hon nyser, måla naglarna på folk, skära frukt, bygga snögubbar och en massa andra sjuka saker. Varje karaktär har olika sorters minispel; på Warios ska man peta på skärmen, på Monas ska man skära sönder saker, på Jimmy T: s ska gnugga på skärmen, på Kat och Anas ska man dra linjer, På Ashleys ska man dra runt saker, på Dr Cryggors ska man snurra runt saker, på Mikes ska man blåsa i micken, på 9 och 18-volts gäller det att klara gamla Nintendo-spel med pekpennan och på Wario Mans ska man bara vara beredd på det omöjliga. Grafik ska vi inte prata om i pusselspel men här är den otroligt charmig och passar perfekt in i spelet.

Musiken är också bra med stressiga låtar som bara går fortare och fortare ju längre man kommer. Kontrollen är perfekt. Jag vet att man brukar säga att ingen kontroll är perfekt, men här är den faktiskt det. Klantar du dig och skyller på spelet så är du dum. Punkt. Så finns det ingenting att klaga på? Naturligtvis finns de det. Men det är inte mycket. Det enda jag skulle kunna klaga på är Mikes minispel, som bara går ut på att blåsa i micken, och detta blir snart långtråkigt.
Men detta är ändå det enda som hindrar spelet från att få full pott.
Om ni gillar minispel, ska ni helt enkelt spring och köpa Wario Ware: Touched!, som trots allt har några av de vassaste minispelen någonsin. Tack Nintendo. //Fandango//

Det här spelet hade jag inga stora förväntningar på, eftersom man skulle använda en penna. Jag trodde inte på att de skulle fungera som ett bra spel, ända tills jag fick testa demon av min kusin. Ett spel som inte liknar något annat spel, jag har spelat massa mini spel i ett. Det här spelet var så knasigt att även min pappa och mamma börja spela det och då måste det vara något specielt med det.

Spelen har inte något vettigt alls det är bara roligt och galet. Man kan köra med olika gubbar som man får eftersom i spelet, varje gubbe har olika mini spel. Det finns en man bara ska blåsa i micken, en annan att man bara ska snurra med pennan. Man kan också spela samma minispel om och om igen och få små rosor på dom mini spelen om man klarar ett viss antal, det är mycket roande. Man vinner leksaker också som man sätter in i Toy Room, som att hjälpa en liten filur upp till månen eller få goda råd av mormor.


Grafik: grafiken i det här spelet passar så bra ihop med spelet så det finns inget att klaga på. 5/5

Musik: Musiken är bra i det här spelet, men vissa av dom kan vara rätt störande och dom andra får man på hjärnan. 4/5

Underhållning: Det kan bara få 5/5

Styrning: Det funkar perfekt med pennan 5/5


Har du en Nintendo Ds men inte Wario Ware Touched! så borde du köpa det nu,det är ett måste.

Wario Ware på GBA var ett sjukt kul spel, men efter att ha spelat detta insåg jag att det enda man gjorde var att trycka på styrkorset och A-knappen. Här är en helt annan sak. Pekskärmen ger en helt annan upplevelse och man har verkligen full kontroll. Alla spel blir helt enkelt roligare att spel även fastän vissa är utveckling av gamla Wario Ware spel.
Nytt är dock att man kan vinna leksaker. De kan vara spel som t.ex Juggle Boy, Orbit ball eller Air Dude där man ska blåsa i micken så mycket som möjligt.

Grafiken: Är i stort sett den samma men snyggare. 3D-effekter förekommer. En 4:a
Musiken: Är klart bätrre den här gången. Riktigt sköna låtar! En 5:a.
Totalt: Blir det en femma p.g.a att det är otroligt kul. Ingenting att klaga på. Detta är Nintendo DS pioniär!

Jag tror att väldigt många, liksom även jag själv, inte hade speciellt stora förhoppningar på det här spelet. Till en början verkade det nästan som att Nintendo riktigt skämtat till det för att förlöjliga spelvärlden. Det var min egentliga tanke, som faktiskt förändrades väldigt snabbt till ett väldigt stort leende. Wario Ware Touched är ett helt fantastiskt spel. Aldrig tidigare har jag skrattat så mycket åt alla löjliga filmsekvenser och minispel som man upplever i Warios Ds-revenge. Underbart helt enkelt.

Grafikmässigt sätt så skulle jag ge detta det lägsta möjliga betyg, OM det nu hade varit ett vanligt spel. Men, med tanke på att det är Wario som har huvudrollen, och att spelat är så otroligt löjligt, så får det enkelt högsta betyg för den förfärligt fula grafiken. Tro det eller ej, men det passar faktiskt in i spelet.

Spelets storlek är faktiskt inte riktigt vad jag hade hoppats på. Spelet är faktiskt på tok för stort för att man ska orka sitta med alla upptåg som man ska utföra. Jag tror det finns upp mot 150 minispel, för VARJE karaktär. Jag har kommit till nivå 96 som högst, och redan där är det otroligt snabbt.

Detta är ett givet köp. Äger du ett Nintendo-Ds, ja, då ska du också äga Wario Ware Touched :)

Galet, skruvat och otroligt roligt. Wario Ware: Touched är ett spel som många inte har speciellt höga förhoppningar på men som lika många blir positivt överasskade av.

Spelet är någonstans runt 140 minispel indelade på personer. Man börjar genom att välja Wario. Man får sig en liten snygg drivethrough genom staden spelet utspelar sig i. Kameran stannar vid "Warios House". På detta får man en rolig och snyggt tecknad mellansekvens som ger oss en inblick i vad vi kan förvänta oss av Warios minispel. Efter det drar dom igång. Warios del av de 140 minispelen. Du har runt 3 sekunder på dig att klara ett minispel med hjälp av din Stylus innan nästa dyker upp. På bara nån minut har man klarat 10-20 st.
Efter du klarat Warios del kommer 2 nya personer med taxi. Du väljer en av dem och får en ny drive genom staden och får sedan en ny hysteriskt rolig mellansekvens. Sen får du spela denna persons minispel. Du låser upp fler och fler personer. Varje person har ett speciellt tema på sina minispel. En person kanske bara har spel där du ska vrida på saker medan en annan vill att du ska "slica" saker och ting mitt itu. En annan använder sig bara av micken i sina spel. Alla har även olika stämning och musik men alla är dom lika galna, roliga och vridna. När du "klarat av" en person kan du sedan välja vilket av personens minispel som helst via en annan meny där du kan koncentrera dig på att förbättra dina high scores.

Spelet är så otroligt simpelt som det bara kan bli. Du släpper aldrig stylusen. Alla minispel görs med några enkla rörelser från den. Under tiden njuter du av de galna, hysteriskt snabba spelen och skrattar åt hur galna dom är.Mjölka kon, utforska en näsa, slica av snor, fånga gåsen, fyra av rymdraketen, fyll hinken, vinka farväl, peta på insekter, klia warios rygg, spräng ballonger & såpbubblor, imma igen ett fönster, koppla ett batteri och min favorit. Retroavdelningen. Minispelen där är baserade på gamla Nintendoklassiker. Klassiker som Zelda, Mario och Game & Watch titlar ger oss veteraner en rolig tripp tillbaka i tiden.

Spelglädjen sjunker aldrig i Wario Ware. Spelen går snabbare och snabbare och du petar hysteriskt på skärmen och slutar aldrig småle åt minispelen. När du klarat av allting kan du förbättra dina resultat ytterligare och låsa upp mer spellägen samt små roliga "leksaker" som t.ex Äggklocka, papegoja, lungkapacitetsmätare,ett piano och många många andra små saker som är roliga och underbart onödiga. Dessutom har spelet mer djup än vad man förväntar sig med små handlingar i form av ruskigt trevliga filmsekvenser i staden.

Detta är det roligaste spel jag provat till DS hittils och ingen som har en Nintendo DS kommer bli besviken. Jag undrar om man kan använda en liten penna på fler sätt än i WW: Touched. Min kommande flygresa till Afrika kommer att gå mycket snabbt. Länge leve Wario!

När jag första gången fick höra om Wario Ware som skulle komma till Game Boy Advance kunde jag inte ana vilken genomslagskraft spelet skulle få, men efter att ha spelat det stod det även klart varför. Wario Ware: Touched är en lite mer raffinerad variant eftersom man har Nintendo DS alla funktioner att tillgå. Men hur jämför den sig med sin föregångare?


The DS-Difference
Om det är något spel som känns givet att överföra från Game Boy Advance till Nintendo DS så är det Wario Ware. I originalet fick man nästan till fullo förlita sig på två stycken knappar och ett styrkors för att klara den enorma mängd av 5-sekunders minispel som Wario Ware erbjöd, men det spelsättet är praktiskt taget helt slopat i denna uppdatering. Istället använder man sig bara av pennan, de två skärmarna och mikrofonen. Fortfarande finns det ett antal karaktärer med olika typer av minispel att erbjuda, men skillnaden denna gång är att det inte finns någon stege att klättra på för att ta dig till dem. Redan från början är alla karaktärer tillgängliga med tjugo minispel var. I en slumpmässig ordning tar man sig an dem och ska försöka klara igenom så många som möjligt i takt med att hastigheten och svårighetsgraden ökar. Så fort man spelat ett speciellt spel blir detta även tillgängligt att komma tillbaka och spela precis när man vill och man ska då spela det så många gånger som möjligt med hastigheten och svårighetsgraden ökande även här.

Sammanlagt är det nio karaktärer vilket ger dig inte mindre än 181 (21 för Wario) minispel och nio boss-spel. Dessa är till stor del kategoriserade för varje karaktär. Wario har till exempel minispel som bara går ut på små enkla tryck på skärmen, medan andra har spel där man ska flytta saker, gnugga saker, rotera saker eller blåsa i mikrofonen. Plus att du givetvis även har samma Nintendo-fan från förra spelet vars alla minispel tar dig tillbaka till 8-bitarstiden och dess klassiker.

Utöver dessa nio karaktärer finns även fem stycken ytterligare karaktärer som med olika svårighetsgrad blandar alla de andras minispel till en utmanande mix, men dessa är man tvungen att låsa upp.


Bonusar!
Jag måste säga att detta spel är skapat för att man ska fortsätta spela så länge som möjligt. Inte bara har man 190 olika spel att spela, nej man kan även låsa upp en hel hög mer eller mindre meningslösa tidsfördriv för din pekpenna och mikrofon. Detta kan vara allt från att blåsa bubblor, se på film och mäta tid till att spela piano, studsa studsboll och tävla mot en kompis i pingis. Hur många sådana som finns tillgängliga är jag inte säker på, men själv har jag lyckats låsa upp trettio stycken och alla är tillräckligt roliga för att plockas fram och lekas lite grann med när man har ett par minuter över.


Grafiken då?
Visst är det så att Nintendo DS inte kan prestera lika häftig grafik som PSP, men i detta spel är det ju inte alls meningen. Grafiken är aldrig mycket mer avancerad än den till Game Boy Advance, som inte ens den var så mycket att hurra för, men den uppnår sitt syfte. Faktum är att jag tror det grafiska är exakt som det borde vara. Hundratals gånger visar spelet prov på att ha en otroligt konstig humor och det grafiska hjälper sannerligen till för att uppnå detta. Man skakar ner fiskar, flygande tefat och skattkistor ur träd, man räddar kändisar från skrikande beundrare, man tänder en lampa och hittar tomten som delar ut julklappar, man flyttar en kissande pojke som hänger i en tråd så att han träffar, och släcker, en brinnande eld och så vidare. Och allt är precis så fult som det ska vara. Det är därför grafiken får godkänt, trots att det inte är snyggt.


Är det ett bra spel?
Det finns en anledning till att detta släpptes till releasen. Det visar upp Nintendo DS i all sin prakt. Inte tekniskt sett, men innovationsmässigt sett. Har man spelat originalet bör man veta att detta är mycket bättre. Tyvärr finns det bara ett ändligt antal lustigheter, och det är sannerligen inget spel man spenderar timme efter timme i sträck med. Istället är det precis ett sådant spel som man kan plocka upp när som helst och spela bara för en liten stund. Dessutom låser man upp nya fåniga småspel under en lång tid framöver, så det dröjer länge innan man blir less. Detta är ett spel man vill ha i sin samling och som fortfarande håller när alla andra spel är färdigspelade.

Det är två ord som passar till det här spelet. Spelen är korta, intensiva och när man klarat av ett minispel så kommer ett annat som är näst intill identiskt. Efter ett par timmar har man låst upp allt och även fått tag på alla extraprylar, som i sin tur är väldigt tråkiga.

Det är inget som man ska betala fullpris för. Om ni hittar det för 150 kr så kan ni fundera på det, annars är det inget att rekommendera.

Den nya DS: en var just inhandlad från game i Borås, men ett spel skulle ha suttit bra också. Jag hade visserligen demon på Metroid Prime Hunters, men ett helt spel skulle jag ha också. Saken var bara den att alla spel kostade 450 kronor, och det fanns bara 300 i min plånbok. Då fick jag syn på det. Nedsatt pris på ungefär tre spel på övre hyllan. Där fanns Asphalt Urban GT, Spider-man 2 och Wario Ware: Touched!. Valet var självklart: Wario Ware. Dels hade det fått bäst betyg, (9/10 av CN, 8/10 av Player 1 och 8/10 av Super Play) och dels för att jag var trött på Spider-man efter att ha spelat konsolversionen. Med min nya konsol och spelkasset begav jag mig alltså hemåt.

När jag startar upp spelet ser jag Wario Ware: Touched! skrivet på övre skärmen och Touch here på den undre. När börjar spela kan bara välja Wario, men lugn bara. Efter bara första banan (eller minispelen) får man tre nya karaktärer, och sen rullar det bara på. Några av dem är (naturligtvis) Wario, Wario Man, Dr Cryggor, Mona, Ashley, Kat och Ana, Jimmy T, M.fl. Wario Ware: Touched! är nog det sjukaste spelet jag någonsin spelat. Detta faktum betyder dock inte att det är dåligt. De första dagarna jag hade det satt jag som klistrad och kunde inte ens om jag ville det slita mig förrän jag bara hade klarat det där minispelet också. Och det också.
Och ett till. Mininspelen är helt genialiska, som att till exempel rulla toapappret av en toarulle genom att gnugga på skärmen, peta någon i näsan så att han/hon nyser, måla naglarna på folk, skära frukt, bygga snögubbar och en massa andra sjuka saker. Varje karaktär har olika sorters minispel; på Warios ska man peta på skärmen, på Monas ska man skära sönder saker, på Jimmy T: s ska gnugga på skärmen, på Kat och Anas ska man dra linjer, På Ashleys ska man dra runt saker, på Dr Cryggors ska man snurra runt saker, på Mikes ska man blåsa i micken, på 9 och 18-volts gäller det att klara gamla Nintendo-spel med pekpennan och på Wario Mans ska man bara vara beredd på det omöjliga. Grafik ska vi inte prata om i pusselspel men här är den otroligt charmig och passar perfekt in i spelet.

Musiken är också bra med stressiga låtar som bara går fortare och fortare ju längre man kommer. Kontrollen är perfekt. Jag vet att man brukar säga att ingen kontroll är perfekt, men här är den faktiskt det. Klantar du dig och skyller på spelet så är du dum. Punkt. Så finns det ingenting att klaga på? Naturligtvis finns de det. Men det är inte mycket. Det enda jag skulle kunna klaga på är Mikes minispel, som bara går ut på att blåsa i micken, och detta blir snart långtråkigt.
Men detta är ändå det enda som hindrar spelet från att få full pott.
Om ni gillar minispel, ska ni helt enkelt spring och köpa Wario Ware: Touched!, som trots allt har några av de vassaste minispelen någonsin. Tack Nintendo. //Fandango//

Det här spelet hade jag inga stora förväntningar på, eftersom man skulle använda en penna. Jag trodde inte på att de skulle fungera som ett bra spel, ända tills jag fick testa demon av min kusin. Ett spel som inte liknar något annat spel, jag har spelat massa mini spel i ett. Det här spelet var så knasigt att även min pappa och mamma börja spela det och då måste det vara något specielt med det.

Spelen har inte något vettigt alls det är bara roligt och galet. Man kan köra med olika gubbar som man får eftersom i spelet, varje gubbe har olika mini spel. Det finns en man bara ska blåsa i micken, en annan att man bara ska snurra med pennan. Man kan också spela samma minispel om och om igen och få små rosor på dom mini spelen om man klarar ett viss antal, det är mycket roande. Man vinner leksaker också som man sätter in i Toy Room, som att hjälpa en liten filur upp till månen eller få goda råd av mormor.


Grafik: grafiken i det här spelet passar så bra ihop med spelet så det finns inget att klaga på. 5/5

Musik: Musiken är bra i det här spelet, men vissa av dom kan vara rätt störande och dom andra får man på hjärnan. 4/5

Underhållning: Det kan bara få 5/5

Styrning: Det funkar perfekt med pennan 5/5


Har du en Nintendo Ds men inte Wario Ware Touched! så borde du köpa det nu,det är ett måste.

Wario Ware på GBA var ett sjukt kul spel, men efter att ha spelat detta insåg jag att det enda man gjorde var att trycka på styrkorset och A-knappen. Här är en helt annan sak. Pekskärmen ger en helt annan upplevelse och man har verkligen full kontroll. Alla spel blir helt enkelt roligare att spel även fastän vissa är utveckling av gamla Wario Ware spel.
Nytt är dock att man kan vinna leksaker. De kan vara spel som t.ex Juggle Boy, Orbit ball eller Air Dude där man ska blåsa i micken så mycket som möjligt.

Grafiken: Är i stort sett den samma men snyggare. 3D-effekter förekommer. En 4:a
Musiken: Är klart bätrre den här gången. Riktigt sköna låtar! En 5:a.
Totalt: Blir det en femma p.g.a att det är otroligt kul. Ingenting att klaga på. Detta är Nintendo DS pioniär!