Gillar du world of warcraft, diablo eller action och rpg spel överlag så blir du inte besviken på detta spel.

Elder scrolls V eller mer kännt som skyrim har fått väldigt mycket uppmärksamhet på senare tid men faktum är att det här spelet håller lika hög klass.

Oblivion är ett spel som har så många otroliga speltimmar att erbjuda att det nästan är löjligt mycket.
Grafiken är mycket bra, ljudet passar in bra och kontrollerna känns även dom mycket bra.

Jag föredrar denna typen av spel. Det finns givetvis uppdrag att följa men det är valfritt att istället utforska världen och göra sidouppdrag. Karaktären får man även forma som man vill.

Spelet har så otroligt många speltimmar att erbjuda och till ett bra pris gör detta till ett kap, du kommer inte bli besviken.
Solklar femma trots att uppföljaren skyrim har släppts och får all uppmärksamhet idag.

Spelet har blivit en riktig klassiker på väldigt kort tid. När det släpptes var det revolutionerande rent grafikmässigt och med storleken på världen som man är i. Det är massivt!

Enligt mig är detta det bästa spelet i kategorin på marknaden idag, till och med bättre än uppföljaren Skyrim. Extrem livslängd, olika karaktärer med olika egenskaper, massor med föremål att samla och kombinera, vapen, rustningar, ja, allt man kan tänkas behöva och inte behöva i ett spel!

Det finns hundratals AI-styrda individer i spelet, alla med en egen personlighet och stil, ganska häftigt!

Spelet i sig går ut på att man ska försöka stoppa en invasion genom att stänga portar till "Oblivion" genom att gå in i dem och döda "bossar". Dessa är olika svåra i olika portar, och det krävs verkligen att man har huvudet på skaft för att kunna klara av det. Det rullar lite tyst medeltida musik i bakgrunden som man inte ens tänker på efter ett tag eftersom att den passar in så pass bra i spelet.

Jag ger spelet självklart fullt betyg, för som sagt, det är redan en klassiker som kommer att hålla i många år framöver.

Grafik 5/5
Känsla 5/5
Livslängd 5/5 (Nästan 6/5)
Musik 5/5

Totalt 20/20

Innan jag börjar vill jag bara meddela att det här är min enda femma just nu.


DIABLO / HEROES OF MIGHT... / WORLD OF WARCRAFT...
Men det här är bättre.

Bättre grafik än Diablo, faktisk så bra Grafik att min nya dator inte klarade av det.
Extremt välgjort ur grafiksynpunkt, ett nöje som skall njutas med en väldigt, väldigt bra dator för bästa resultat.

Mycket mer möjligheter än i Heroes of Might and Magic, när du nu kan vara nästaintil vilken rollperson du vill och använda tusentals magiska förmågor.

För rolspellarna är det här en drömm, som man skall njuta av så länge man kan.
För änn så länge är det här det absolut bästa i sin genre.
SKall du köpa Rollspel: Köp det här.

DET FINNS OTROLIGT MYCKET ATT SÄGA OM VÄRLDENS BÄSTA ROLLSPEL.

Efter att ha krupit runt i kloakerna under Imperial City i en utmärkt tutorial så kommer jag ut i ljuset och skådar oblivions underbara värld.
Det blir väldigt svårt att bestämma mig vad jag skall göra härnäst när jag står och står och tittar ut över denna nästan oändliga värld.
Jag bestämmer mig för att gå till huvud uppdragets första anhalt.
Kompassen som jag utrustats med visar att jag skall gå åt Väst och min Journal som hela tiden visar mina olika quests säger att jag skall söka upp en man vid namn Jauffre.
Men efter att ha gått igenom en skog och träffat på vargar och rövare så ser jag en snöklädd bergstopp långt borta som jag bestämmer mig för att bestiga.
Det är just denna frihet som gör oblivion till ett bottenlöst spel.

Man befinner sig i Cyrodiil som är ca 40kvadratkm stor. det finns åtta stora städer med olika arkitektur och historia. det finns fyra olika gillen man kan bli medlem i och göra uppdrag för och på så sätt tjäna pengar.
ett annat sätt att tjäna pengar kan vara att prata med olika personer som ger dig uppdrag. Man utför dem precis hur och när man vill, det är upp till dig som spelare.

MAIN QUEST
Det börjar redan i tutorial då man får en amulett av Kejsaren som senare dör. Man skall hitta tronens enda arvinge och ge honom amuletten för att hindra demonerna från Oblivion att invadera riket.
Men amuletten blir stulen av en ond sekt och det blir din uppgift att ta tillbaka amuletten och stänga portarna till Oblivion. Det tar ca 20-25 timmar att klara om man gör allt i ett sträck, men det kan jag garantera att man inte kommer att göra.

UTRUSTNING OCH LEVELS
Det finns massor av olika utrustningar, vapen, kläder och smycken som du kan använda. allt är inställt till din level så att du inte kan få ett super bra svärd när du är i level 1 och kan döda hela städer.
Dina fiender är också anpassade till din level. Så du kan egentligen klara hela spelet på level 1. För att gå upp i level måste du öka dina "Major skills" som du väljer i början, så om du t.ex. "Blade" som en skill så måste du slåss med svärd för att gå upp i level. Fighterna styr du över helt själv, du siktar med pilbågen och dina magier. Det ända din "skill" påverkar är hur mycket skada du gör med dina vapen. Så om du t.ex. använder yxa mycket så gör du mer skada ju mer du använder den.

KARAKTÄRERNA
Det finns inte två personer i spelet som ser likadana ut men det finns inte så många röstskådespelare så man känner tillslut igen rösterna.
Dem är fint modellerade och munrörelserna är näst intill perfekta.
När man ser dem på gatan eller i ett hus så går dem och pratar med varandra och för konversationer. Man kan få höra flera nyheter på att lyssna på dem. om man vill så kan man övertala en person för att få den att säga mer med hjälp av ett speciellt redskap och man får titta på personens ansikts uttryck för att se om han/hon gillar dig eller inte.

KONTROLL
Handkontrollen fungerar jätte bra och fyller alla funktioner.
Alla menyer tar lite tid att lära sig men fungerar jätte bra.
Man sumpar inga fighter pågrund av kontrollen och din gubbe rör sig väldigt följsamt.

TOTALT
Detta spelet handlar om känsla och stämning.
Med underbar musik, fantastisk grafik och oändlig frihet blir detta världens bästa rollspel.

Detta superba spel bygger på att karaktären själv väljer sin väg. Under spelets gång stöter du på en massa bra och spännande äventyr. Spelet utspelar sig i landet Cyrodiil som ligger i världsdelen Tamriel.


Spelet börjar med att du är en fånge i huvudstadens fängelse. Efter ett tag stöter du på självaste kejasare Uriel Septim. Han berättar att alla hans tronarvingar har blivit lönnmördade och att han står på tur. Han berättar också att Den hemliga vägen ut ur staden går igenom just din cell. Han säger att han såg dig i en dröm och att gudarna hade placerat dig här för att hjälpa honom. Han och hans livvakter "The Blades" låter dig följa med ut. Efter ett tag lämnar dom dig mitt i kloakerna och du får ta dig ut själv. Det finns sedan olika vägar att ta dig ut. Hitta nyckeln eller försök kanske att bli bättre på att dyrka lås genom att dyrka upp dörren. Senare kan du lita på dina magiska krafter,ditt svärd eller din pilbåge för att hitta en annan väg till kejsaren och hans livvakter. Efter ett tag attackeras ni av lönnmördare och du får vakta kejsaren. Kejsaren säger åt dig att hitta hans enda son som fortfarande lever. Han hade gömt honom undan alla utom en endaste livvakt. Han säger åt dig att hitta honom och stänga portarna till Oblivion. Dem blir hans sista ord innan en lönnmördare knivhugger honom.


Resten av historien kan du uppleva som kanske en ödleman, en kattmänniska, en sorts alv eller någon av människorasen. Annars kan du bli en erfaren jägare, en tjuv, en lönnmördare, en ståtlig riddare, en rik handelsman, en vampyr eller något mittimellan som passar dig bäst. AI:n är helt perfekt. Du kan skugga en person och få reda på en massa saker om dom. Hur man får uppdrag är snäppet ännu bättre. Om du frågar folk om skvaller får du reda på en massa sidouppdrag men kom ihåg att dom måste gilla dig tillräkligt.


Oblivion är ett spel som har allt. Det har vacker musik, underbar grafik, superbra AI, kraftfulla karaktärer, lätta kontroller och framför allt ett MAGISKT landskap. Köp det om du inte redan har det!

Oblivion Elder Scrolls 4, har nog de flesta hört talas om vid detta laget. Och det med all rätt, för det här spelet är både episkt och storslaget, inget annat rollspel kommer i närheten. Förutom till PC då... (World of Warcraft)

Det är svårt att skriva en recension om detta spel. Det finns så mycket att berätta. Så jag ska försöka hålla mig till det väsentliga. Det finns ju såklart en Main Quest, som kan klaras på sisådär 20-25 timmar. Men det som utmärker Oblivion är allt det andra man kan göra. Utforska kartan t.ex. kan man lägga flera timmar på. Man kan gå med i olika gillen. Du kan bli vampyr.

Man kan köpa hus, du kan göra drycker och gifter. Det finns
nämligen en stor, utbredd flora i spelet. Det finns en uppsjö av uppdrag, vapen och rustningar samt tillbehör.

Såhär kan jag fortsätta skriva flera A4 sidor, men jag sammanfattar:
Har du en Xbox360 ? Tycker du om rollspel ? Då är Oblivion, spelet för dig. Köp det nu ! Hundratals speltimmar garanteras !
Tack för mig !

Jag har tidigare varit fast i Bethesdas Softworks förtrollade värld, men är Oblivion så bra som det verkar? Min spontana kommentar blir, JA! Länge har jag väntat på det, när jag såg den där första skärmdumparna på spelet så trodde jag inte det var sant utan att bilden hade redigerats i något program. Spelet är av samma typ som föregångaren, Morrowind. Alltså kan man säga att det är ett FPRPG (First Person Role-Playing Game). Vissa ser det som en nackdel, det gör inte jag. Det får mig att känna mig som en riktig person i en fantasivärld och är enligt mig mycket bättre än att spela ett spel där man kan spegla sig i flinten på en gubbe hela vägen igenom spelet. Det första spelet som jag spelade var av den här typen och hette faktiskt die by the sword fast då slogs du genom att dra musen åt olika vinklar, så är det inte i oblivion och tur är väl det.


En grej som jag älskar med det här spelet är att du verkligen kan undvika slag, här gör du genom att enklast gå åt sidan som ett exempel. Det här gör att striderna blir mer intensiva och att det blir roligare att spela på något sätt, du kommer helt enkelt in mer i striden efter som du får jobba mer själv för att klara dig ur den än att bara vara snabb på slag knappen. I spelet har du ett huvuduppdrag men det behöver du inte följa, du kan gå och göra små uppdrag i de olika städerna eller bara rida ut och leta upp grottor, ruiner eller liknande och rensa dem på onda varelser. Det är det här som är bra med Oblivion du är helt fri, och nu menar jag verkligen fri! De första timmarna som jag spelade det här spelet gick åt att strosa omkring i Imperial City och titta på alla snygga statyer, prata med folk och göra små uppdrag. Jag red även ut i skogen och rensa grottor och gamla ruiner från goblins och rövare och annat som går att döda med en stor fet yxa. Efter några timmars spelande kom jag på att det där huvuduppdraget kanske man ska börja med. Efter någon timmes spelande med huvuduppdraget så började jag så smått hitta nya grottor och ruiner att rensa och snart var faktumet klart igen, jag hade glömt av huvuduppdraget ännu en gång. Men det här är ingen nackdel, det bara påvisar hur fri i spelet du verkligen är, så vill du bara göra huvuduppdraget ja men gör det då och vill du rida omkring och göra som jag rensa grottor jaga rövare göra småuppdrag då är det fritt fram att göra det, i det här spelet är du en fri man/kvinna/orc/annat levande.

Jag ska inte avslöja storyn för mycket, en kompis gjorde nämligen det för mig och då blev början på spelet mest en väntan på något jag inte visste. I stora drag kan jag säga så här. Spelet börjar med att du är en fånge i Imperial City fängelset. Fast något som du inte vet är att just din cell är en hemlig flyktväg för kungen som just nu har kommit ner för att använda den. Han är nämligen jagad av en massa lönnmördare. Han ger dig sin välsignelse och du följer med genom flyktvägens svindlande tunnlar. Efter ett par strider så blir kungen dödad och han ger dig kungajuvelen och säger att du ska gå och ge den till en man vid namn Jauffre. Eftersom kungatiteln bara kan ärvas så kan bara barn till kungen bli krönta. Men eftersom den nu döende kungen inte officiellt har något barn så tror alla att kungadömet är utdömt. Det är här din fria väg börjar att antingen strosa iväg och slänga över kungajuvelen till Jauffre och så småningom kanske hitta den gömda ungen. Eller låta rikets säkerhet ta ett steg åt sidan och göra det som faller dig in.


En grej som bör nämnas med det här spelet är landningstiderna, jag har inte skådat så snabba landningstider på länge, det här är uppskattat 5 sekunder så är nästa rum eller nästa värld laddad. Det är helt ljuvligt istället för att sitta och vänta i 10 minuter och tappa stämningen och allt så märker man knappt när den laddar. BRA GJORT!

Ska jag lägga något minus på något så lägger jag den på AI:n som ibland visar vissa brister som att vaktsoldater ramlar ner för stup när de går på vägen eller att de missar en bro och ramlar ner i en ravin istället. Men det är inget allvarligt än så, dock blev jag lite förbluffad när jag ser en vaktsoldat som missar bron ramlar ner och dör i en ravin full med sten…

En ljuvlig sommardag

Grafiken i det här spelet är enorm, jag älskar den nya teknologin med HDR tekniken ljuset är perfekt över allt. Man kan faktiskt gå omkring och titta på saker utan att störa sig på grafikbuggar. Utanför städerna är vidderna enorma och snygga. Om man rider in i en skog på dagen så känner man verkligen hur lummigt det är. Och om man rider in i en på natten så är det lite kusligare, träderna slänger mystiska skuggor på marken eller är det en rövare som lurar bakom trädet? Vem vet. Kort sagt grafiken är grymt bra så här ska det se ut, allt är noggrant gjort och det finns inte ens en tendens till hast eller slarv i det här arbetet. Spelet är även bra på det sättet att de flesta kommer nog att kunna spela det. Vi kan ta min bror som ett exempel, han har ingen värstingdator utan han har en 2,6 med 1Gig RAM och ett ATI Radeon 9800 pro, dock kan han spela det utan lagg och med en snygg grafik utan några som helst problem. Medan jag som har en betydligt fetare dator kan brassa på rätt rejält och njuta av den grymt snygga grafiken. Det finns inget att anmärka på, installera och njut säger jag bara!

Vind, lövprassel och vargar

Ljudet till det här spelet är mycket bra men kan dock bli något enformigt när man suttit och spelat ett tag. Annars är ljudet mycket färgstarkt och ljuvligt att lyssna till. Ett stort plus är dock musiken som jag tycker passar in mycket bra och skapar en grym stämning över spelet. Det här ljudet är ett föredöme för andra spel dock tycker jag inte att det klättrar ända upp eftersom det kan bli något enformigt emellanåt dock är den uppe och fingrar på en 10 poängare.

Sammanfattning

The Elder Scrolls IV Oblivion är ett spel som har en grafik utan dess like, ett ljud som slår det mesta som kan hoppa ut ur två fronthögtalare. Spelkänslan i det här spelet är grymt bra. Friheten, vidderna allt är även de, grymt bra. Du kan göra vad du vill och det finns inget som säger att du måste följa huvuduppdraget, men det är ju inte en nackdel. Det här spelet är ett spel som utan problem får högsta poäng, de defekter som jag har nämnt är så små att i en helhetsbild på spelet är de knappt nämnvärda. Mitt tips är, köp installera och njut av Bethesdas Softworks förtrollade värld. Nej, nu hinner jag inte sitta här och skriva mer, jag har en hel grotta att infiltrera.

Jag rider sakta över Cyrodills slätter och når snart Imperial City, huvudstaden och hjärtat av Tamriel. Landskapet och naturen förstummar mig och jag måste stundtals sakta in för att ta mig en titt in i den täta skogen, för att se den så underbart detaljerade gläntan. Jag har vandrat från de kalla bergen och är glad att få se de gröna skogarna igen. Länge har min väg kantats av snöstormar och vargar men snart ska jag få se den stora staden igen, där jag äger ett litet hus. Kanske inte märkvärdigt, men nog för att kallas hem. I staden jag vandrar mot är jag känd som en hjälte, en hjälte bland folket tack vare mina strider i Arenan.

I över 30 timmar har jag vandrat detta landskap. Trotts detta, så känns det som jag bara fått smutta ur bägaren. Det känns som att Oblivion är ofantligt stort. Det finns så mycket att göra och så många vägar att ta så ibland kryper det av rastlöshet i kroppen. Inte nog med att världen är helt otroligt vacker, med de djupa dalarna och de välgjorda grottorna. För de som inte visste det så är Oblivion det 4:e spel i en serie av Bethesda och världen Tamriel är sedan långt tillbaka en mycket välutvecklat rike, rent socialt och med en lysande infrastruktur. Världen består av flera nationer, med tillhörande historia och traditioner. Det finns lika många folkslag som riken, alla med olika sätt att bemöta folk, dialekter och kulturer. Inte bara länder skiljer sig åt, utan även städerna visar stor variation och autencitet. Alla olika städer har sin egen arkitektur, sina problem, rykten och skvaller. Städerna är mycket välgjorda och du kan spendera timmar med att utforska, lära känna och klara uppdrag i varje stad. Det finns till och med ett hus till salu i varje stad, som du kan köpa och dekorera.

Grafiken spelar ut sin roll till fullo med den nya HDR tekniken som gör allt underbart vackert.
Vattnet är sjukt snyggt och landskapens detaljer med gräset som svajar i vinden och trädens alla löv gör att skogsmiljöerna blir underbara. Du kan titta ut över oändliga landskap och i fjärran se städer som du i framtiden kommer att besöka. Världen är otroligt stor och välgjord.

Alla faktioner, gillen och stadsöverhuvuden som behöver din hjälp bidrar till att spelets livslängd är långt över vad som ett singelplayerspel brukar bjuda på idag. Du kan se fram emot ett spel som verkligen ger utmaning och variation.

Då jag sakta strövar fram över Tamriels marker, med den ljuva musiken dovt i mitt öra, fågelkvitter och bäckar som porlar. Det är då jag känner mig som hemma. Stundtals får jag syn på en liten taverna i skogsgläntan, en alvruin att utforska eller en stråtrövare att konversera med. Ja som ni märker är detta ett spel som bara måste upplevas. Det går inte med ord att förklara hur underbart det är att utforska denna vackra värld. För det är verkligen världen i sig och dess detaljrikedom som gör spelet till vad det är.

Bethesda levererar till oss en av årets tyngsta titlar. En värld full av magi, kungariken och hjältar gläntar runt hörnet. En värld som bara måste upplevas.

Innan jag börjar vill jag bara meddela att det här är min enda femma just nu.


DIABLO / HEROES OF MIGHT... / WORLD OF WARCRAFT...
Men det här är bättre.

Bättre grafik än Diablo, faktisk så bra Grafik att min nya dator inte klarade av det.
Extremt välgjort ur grafiksynpunkt, ett nöje som skall njutas med en väldigt, väldigt bra dator för bästa resultat.

Mycket mer möjligheter än i Heroes of Might and Magic, när du nu kan vara nästaintil vilken rollperson du vill och använda tusentals magiska förmågor.

För rolspellarna är det här en drömm, som man skall njuta av så länge man kan.
För änn så länge är det här det absolut bästa i sin genre.
SKall du köpa Rollspel: Köp det här.

DET FINNS OTROLIGT MYCKET ATT SÄGA OM VÄRLDENS BÄSTA ROLLSPEL.

Efter att ha krupit runt i kloakerna under Imperial City i en utmärkt tutorial så kommer jag ut i ljuset och skådar oblivions underbara värld.
Det blir väldigt svårt att bestämma mig vad jag skall göra härnäst när jag står och står och tittar ut över denna nästan oändliga värld.
Jag bestämmer mig för att gå till huvud uppdragets första anhalt.
Kompassen som jag utrustats med visar att jag skall gå åt Väst och min Journal som hela tiden visar mina olika quests säger att jag skall söka upp en man vid namn Jauffre.
Men efter att ha gått igenom en skog och träffat på vargar och rövare så ser jag en snöklädd bergstopp långt borta som jag bestämmer mig för att bestiga.
Det är just denna frihet som gör oblivion till ett bottenlöst spel.

Man befinner sig i Cyrodiil som är ca 40kvadratkm stor. det finns åtta stora städer med olika arkitektur och historia. det finns fyra olika gillen man kan bli medlem i och göra uppdrag för och på så sätt tjäna pengar.
ett annat sätt att tjäna pengar kan vara att prata med olika personer som ger dig uppdrag. Man utför dem precis hur och när man vill, det är upp till dig som spelare.

MAIN QUEST
Det börjar redan i tutorial då man får en amulett av Kejsaren som senare dör. Man skall hitta tronens enda arvinge och ge honom amuletten för att hindra demonerna från Oblivion att invadera riket.
Men amuletten blir stulen av en ond sekt och det blir din uppgift att ta tillbaka amuletten och stänga portarna till Oblivion. Det tar ca 20-25 timmar att klara om man gör allt i ett sträck, men det kan jag garantera att man inte kommer att göra.

UTRUSTNING OCH LEVELS
Det finns massor av olika utrustningar, vapen, kläder och smycken som du kan använda. allt är inställt till din level så att du inte kan få ett super bra svärd när du är i level 1 och kan döda hela städer.
Dina fiender är också anpassade till din level. Så du kan egentligen klara hela spelet på level 1. För att gå upp i level måste du öka dina "Major skills" som du väljer i början, så om du t.ex. "Blade" som en skill så måste du slåss med svärd för att gå upp i level. Fighterna styr du över helt själv, du siktar med pilbågen och dina magier. Det ända din "skill" påverkar är hur mycket skada du gör med dina vapen. Så om du t.ex. använder yxa mycket så gör du mer skada ju mer du använder den.

KARAKTÄRERNA
Det finns inte två personer i spelet som ser likadana ut men det finns inte så många röstskådespelare så man känner tillslut igen rösterna.
Dem är fint modellerade och munrörelserna är näst intill perfekta.
När man ser dem på gatan eller i ett hus så går dem och pratar med varandra och för konversationer. Man kan få höra flera nyheter på att lyssna på dem. om man vill så kan man övertala en person för att få den att säga mer med hjälp av ett speciellt redskap och man får titta på personens ansikts uttryck för att se om han/hon gillar dig eller inte.

KONTROLL
Handkontrollen fungerar jätte bra och fyller alla funktioner.
Alla menyer tar lite tid att lära sig men fungerar jätte bra.
Man sumpar inga fighter pågrund av kontrollen och din gubbe rör sig väldigt följsamt.

TOTALT
Detta spelet handlar om känsla och stämning.
Med underbar musik, fantastisk grafik och oändlig frihet blir detta världens bästa rollspel.

Detta superba spel bygger på att karaktären själv väljer sin väg. Under spelets gång stöter du på en massa bra och spännande äventyr. Spelet utspelar sig i landet Cyrodiil som ligger i världsdelen Tamriel.


Spelet börjar med att du är en fånge i huvudstadens fängelse. Efter ett tag stöter du på självaste kejasare Uriel Septim. Han berättar att alla hans tronarvingar har blivit lönnmördade och att han står på tur. Han berättar också att Den hemliga vägen ut ur staden går igenom just din cell. Han säger att han såg dig i en dröm och att gudarna hade placerat dig här för att hjälpa honom. Han och hans livvakter "The Blades" låter dig följa med ut. Efter ett tag lämnar dom dig mitt i kloakerna och du får ta dig ut själv. Det finns sedan olika vägar att ta dig ut. Hitta nyckeln eller försök kanske att bli bättre på att dyrka lås genom att dyrka upp dörren. Senare kan du lita på dina magiska krafter,ditt svärd eller din pilbåge för att hitta en annan väg till kejsaren och hans livvakter. Efter ett tag attackeras ni av lönnmördare och du får vakta kejsaren. Kejsaren säger åt dig att hitta hans enda son som fortfarande lever. Han hade gömt honom undan alla utom en endaste livvakt. Han säger åt dig att hitta honom och stänga portarna till Oblivion. Dem blir hans sista ord innan en lönnmördare knivhugger honom.


Resten av historien kan du uppleva som kanske en ödleman, en kattmänniska, en sorts alv eller någon av människorasen. Annars kan du bli en erfaren jägare, en tjuv, en lönnmördare, en ståtlig riddare, en rik handelsman, en vampyr eller något mittimellan som passar dig bäst. AI:n är helt perfekt. Du kan skugga en person och få reda på en massa saker om dom. Hur man får uppdrag är snäppet ännu bättre. Om du frågar folk om skvaller får du reda på en massa sidouppdrag men kom ihåg att dom måste gilla dig tillräkligt.


Oblivion är ett spel som har allt. Det har vacker musik, underbar grafik, superbra AI, kraftfulla karaktärer, lätta kontroller och framför allt ett MAGISKT landskap. Köp det om du inte redan har det!

Oblivion Elder Scrolls 4, har nog de flesta hört talas om vid detta laget. Och det med all rätt, för det här spelet är både episkt och storslaget, inget annat rollspel kommer i närheten. Förutom till PC då... (World of Warcraft)

Det är svårt att skriva en recension om detta spel. Det finns så mycket att berätta. Så jag ska försöka hålla mig till det väsentliga. Det finns ju såklart en Main Quest, som kan klaras på sisådär 20-25 timmar. Men det som utmärker Oblivion är allt det andra man kan göra. Utforska kartan t.ex. kan man lägga flera timmar på. Man kan gå med i olika gillen. Du kan bli vampyr.

Man kan köpa hus, du kan göra drycker och gifter. Det finns
nämligen en stor, utbredd flora i spelet. Det finns en uppsjö av uppdrag, vapen och rustningar samt tillbehör.

Såhär kan jag fortsätta skriva flera A4 sidor, men jag sammanfattar:
Har du en Xbox360 ? Tycker du om rollspel ? Då är Oblivion, spelet för dig. Köp det nu ! Hundratals speltimmar garanteras !
Tack för mig !

Jag har tidigare varit fast i Bethesdas Softworks förtrollade värld, men är Oblivion så bra som det verkar? Min spontana kommentar blir, JA! Länge har jag väntat på det, när jag såg den där första skärmdumparna på spelet så trodde jag inte det var sant utan att bilden hade redigerats i något program. Spelet är av samma typ som föregångaren, Morrowind. Alltså kan man säga att det är ett FPRPG (First Person Role-Playing Game). Vissa ser det som en nackdel, det gör inte jag. Det får mig att känna mig som en riktig person i en fantasivärld och är enligt mig mycket bättre än att spela ett spel där man kan spegla sig i flinten på en gubbe hela vägen igenom spelet. Det första spelet som jag spelade var av den här typen och hette faktiskt die by the sword fast då slogs du genom att dra musen åt olika vinklar, så är det inte i oblivion och tur är väl det.


En grej som jag älskar med det här spelet är att du verkligen kan undvika slag, här gör du genom att enklast gå åt sidan som ett exempel. Det här gör att striderna blir mer intensiva och att det blir roligare att spela på något sätt, du kommer helt enkelt in mer i striden efter som du får jobba mer själv för att klara dig ur den än att bara vara snabb på slag knappen. I spelet har du ett huvuduppdrag men det behöver du inte följa, du kan gå och göra små uppdrag i de olika städerna eller bara rida ut och leta upp grottor, ruiner eller liknande och rensa dem på onda varelser. Det är det här som är bra med Oblivion du är helt fri, och nu menar jag verkligen fri! De första timmarna som jag spelade det här spelet gick åt att strosa omkring i Imperial City och titta på alla snygga statyer, prata med folk och göra små uppdrag. Jag red även ut i skogen och rensa grottor och gamla ruiner från goblins och rövare och annat som går att döda med en stor fet yxa. Efter några timmars spelande kom jag på att det där huvuduppdraget kanske man ska börja med. Efter någon timmes spelande med huvuduppdraget så började jag så smått hitta nya grottor och ruiner att rensa och snart var faktumet klart igen, jag hade glömt av huvuduppdraget ännu en gång. Men det här är ingen nackdel, det bara påvisar hur fri i spelet du verkligen är, så vill du bara göra huvuduppdraget ja men gör det då och vill du rida omkring och göra som jag rensa grottor jaga rövare göra småuppdrag då är det fritt fram att göra det, i det här spelet är du en fri man/kvinna/orc/annat levande.

Jag ska inte avslöja storyn för mycket, en kompis gjorde nämligen det för mig och då blev början på spelet mest en väntan på något jag inte visste. I stora drag kan jag säga så här. Spelet börjar med att du är en fånge i Imperial City fängelset. Fast något som du inte vet är att just din cell är en hemlig flyktväg för kungen som just nu har kommit ner för att använda den. Han är nämligen jagad av en massa lönnmördare. Han ger dig sin välsignelse och du följer med genom flyktvägens svindlande tunnlar. Efter ett par strider så blir kungen dödad och han ger dig kungajuvelen och säger att du ska gå och ge den till en man vid namn Jauffre. Eftersom kungatiteln bara kan ärvas så kan bara barn till kungen bli krönta. Men eftersom den nu döende kungen inte officiellt har något barn så tror alla att kungadömet är utdömt. Det är här din fria väg börjar att antingen strosa iväg och slänga över kungajuvelen till Jauffre och så småningom kanske hitta den gömda ungen. Eller låta rikets säkerhet ta ett steg åt sidan och göra det som faller dig in.


En grej som bör nämnas med det här spelet är landningstiderna, jag har inte skådat så snabba landningstider på länge, det här är uppskattat 5 sekunder så är nästa rum eller nästa värld laddad. Det är helt ljuvligt istället för att sitta och vänta i 10 minuter och tappa stämningen och allt så märker man knappt när den laddar. BRA GJORT!

Ska jag lägga något minus på något så lägger jag den på AI:n som ibland visar vissa brister som att vaktsoldater ramlar ner för stup när de går på vägen eller att de missar en bro och ramlar ner i en ravin istället. Men det är inget allvarligt än så, dock blev jag lite förbluffad när jag ser en vaktsoldat som missar bron ramlar ner och dör i en ravin full med sten…

En ljuvlig sommardag

Grafiken i det här spelet är enorm, jag älskar den nya teknologin med HDR tekniken ljuset är perfekt över allt. Man kan faktiskt gå omkring och titta på saker utan att störa sig på grafikbuggar. Utanför städerna är vidderna enorma och snygga. Om man rider in i en skog på dagen så känner man verkligen hur lummigt det är. Och om man rider in i en på natten så är det lite kusligare, träderna slänger mystiska skuggor på marken eller är det en rövare som lurar bakom trädet? Vem vet. Kort sagt grafiken är grymt bra så här ska det se ut, allt är noggrant gjort och det finns inte ens en tendens till hast eller slarv i det här arbetet. Spelet är även bra på det sättet att de flesta kommer nog att kunna spela det. Vi kan ta min bror som ett exempel, han har ingen värstingdator utan han har en 2,6 med 1Gig RAM och ett ATI Radeon 9800 pro, dock kan han spela det utan lagg och med en snygg grafik utan några som helst problem. Medan jag som har en betydligt fetare dator kan brassa på rätt rejält och njuta av den grymt snygga grafiken. Det finns inget att anmärka på, installera och njut säger jag bara!

Vind, lövprassel och vargar

Ljudet till det här spelet är mycket bra men kan dock bli något enformigt när man suttit och spelat ett tag. Annars är ljudet mycket färgstarkt och ljuvligt att lyssna till. Ett stort plus är dock musiken som jag tycker passar in mycket bra och skapar en grym stämning över spelet. Det här ljudet är ett föredöme för andra spel dock tycker jag inte att det klättrar ända upp eftersom det kan bli något enformigt emellanåt dock är den uppe och fingrar på en 10 poängare.

Sammanfattning

The Elder Scrolls IV Oblivion är ett spel som har en grafik utan dess like, ett ljud som slår det mesta som kan hoppa ut ur två fronthögtalare. Spelkänslan i det här spelet är grymt bra. Friheten, vidderna allt är även de, grymt bra. Du kan göra vad du vill och det finns inget som säger att du måste följa huvuduppdraget, men det är ju inte en nackdel. Det här spelet är ett spel som utan problem får högsta poäng, de defekter som jag har nämnt är så små att i en helhetsbild på spelet är de knappt nämnvärda. Mitt tips är, köp installera och njut av Bethesdas Softworks förtrollade värld. Nej, nu hinner jag inte sitta här och skriva mer, jag har en hel grotta att infiltrera.

Jag rider sakta över Cyrodills slätter och når snart Imperial City, huvudstaden och hjärtat av Tamriel. Landskapet och naturen förstummar mig och jag måste stundtals sakta in för att ta mig en titt in i den täta skogen, för att se den så underbart detaljerade gläntan. Jag har vandrat från de kalla bergen och är glad att få se de gröna skogarna igen. Länge har min väg kantats av snöstormar och vargar men snart ska jag få se den stora staden igen, där jag äger ett litet hus. Kanske inte märkvärdigt, men nog för att kallas hem. I staden jag vandrar mot är jag känd som en hjälte, en hjälte bland folket tack vare mina strider i Arenan.

I över 30 timmar har jag vandrat detta landskap. Trotts detta, så känns det som jag bara fått smutta ur bägaren. Det känns som att Oblivion är ofantligt stort. Det finns så mycket att göra och så många vägar att ta så ibland kryper det av rastlöshet i kroppen. Inte nog med att världen är helt otroligt vacker, med de djupa dalarna och de välgjorda grottorna. För de som inte visste det så är Oblivion det 4:e spel i en serie av Bethesda och världen Tamriel är sedan långt tillbaka en mycket välutvecklat rike, rent socialt och med en lysande infrastruktur. Världen består av flera nationer, med tillhörande historia och traditioner. Det finns lika många folkslag som riken, alla med olika sätt att bemöta folk, dialekter och kulturer. Inte bara länder skiljer sig åt, utan även städerna visar stor variation och autencitet. Alla olika städer har sin egen arkitektur, sina problem, rykten och skvaller. Städerna är mycket välgjorda och du kan spendera timmar med att utforska, lära känna och klara uppdrag i varje stad. Det finns till och med ett hus till salu i varje stad, som du kan köpa och dekorera.

Grafiken spelar ut sin roll till fullo med den nya HDR tekniken som gör allt underbart vackert.
Vattnet är sjukt snyggt och landskapens detaljer med gräset som svajar i vinden och trädens alla löv gör att skogsmiljöerna blir underbara. Du kan titta ut över oändliga landskap och i fjärran se städer som du i framtiden kommer att besöka. Världen är otroligt stor och välgjord.

Alla faktioner, gillen och stadsöverhuvuden som behöver din hjälp bidrar till att spelets livslängd är långt över vad som ett singelplayerspel brukar bjuda på idag. Du kan se fram emot ett spel som verkligen ger utmaning och variation.

Då jag sakta strövar fram över Tamriels marker, med den ljuva musiken dovt i mitt öra, fågelkvitter och bäckar som porlar. Det är då jag känner mig som hemma. Stundtals får jag syn på en liten taverna i skogsgläntan, en alvruin att utforska eller en stråtrövare att konversera med. Ja som ni märker är detta ett spel som bara måste upplevas. Det går inte med ord att förklara hur underbart det är att utforska denna vackra värld. För det är verkligen världen i sig och dess detaljrikedom som gör spelet till vad det är.

Bethesda levererar till oss en av årets tyngsta titlar. En värld full av magi, kungariken och hjältar gläntar runt hörnet. En värld som bara måste upplevas.

Innan jag börjar vill jag bara meddela att det här är min enda femma just nu.


DIABLO / HEROES OF MIGHT... / WORLD OF WARCRAFT...
Men det här är bättre.

Bättre grafik än Diablo, faktisk så bra Grafik att min nya dator inte klarade av det.
Extremt välgjort ur grafiksynpunkt, ett nöje som skall njutas med en väldigt, väldigt bra dator för bästa resultat.

Mycket mer möjligheter än i Heroes of Might and Magic, när du nu kan vara nästaintil vilken rollperson du vill och använda tusentals magiska förmågor.

För rolspellarna är det här en drömm, som man skall njuta av så länge man kan.
För änn så länge är det här det absolut bästa i sin genre.
SKall du köpa Rollspel: Köp det här.

DET FINNS OTROLIGT MYCKET ATT SÄGA OM VÄRLDENS BÄSTA ROLLSPEL.

Efter att ha krupit runt i kloakerna under Imperial City i en utmärkt tutorial så kommer jag ut i ljuset och skådar oblivions underbara värld.
Det blir väldigt svårt att bestämma mig vad jag skall göra härnäst när jag står och står och tittar ut över denna nästan oändliga värld.
Jag bestämmer mig för att gå till huvud uppdragets första anhalt.
Kompassen som jag utrustats med visar att jag skall gå åt Väst och min Journal som hela tiden visar mina olika quests säger att jag skall söka upp en man vid namn Jauffre.
Men efter att ha gått igenom en skog och träffat på vargar och rövare så ser jag en snöklädd bergstopp långt borta som jag bestämmer mig för att bestiga.
Det är just denna frihet som gör oblivion till ett bottenlöst spel.

Man befinner sig i Cyrodiil som är ca 40kvadratkm stor. det finns åtta stora städer med olika arkitektur och historia. det finns fyra olika gillen man kan bli medlem i och göra uppdrag för och på så sätt tjäna pengar.
ett annat sätt att tjäna pengar kan vara att prata med olika personer som ger dig uppdrag. Man utför dem precis hur och när man vill, det är upp till dig som spelare.

MAIN QUEST
Det börjar redan i tutorial då man får en amulett av Kejsaren som senare dör. Man skall hitta tronens enda arvinge och ge honom amuletten för att hindra demonerna från Oblivion att invadera riket.
Men amuletten blir stulen av en ond sekt och det blir din uppgift att ta tillbaka amuletten och stänga portarna till Oblivion. Det tar ca 20-25 timmar att klara om man gör allt i ett sträck, men det kan jag garantera att man inte kommer att göra.

UTRUSTNING OCH LEVELS
Det finns massor av olika utrustningar, vapen, kläder och smycken som du kan använda. allt är inställt till din level så att du inte kan få ett super bra svärd när du är i level 1 och kan döda hela städer.
Dina fiender är också anpassade till din level. Så du kan egentligen klara hela spelet på level 1. För att gå upp i level måste du öka dina "Major skills" som du väljer i början, så om du t.ex. "Blade" som en skill så måste du slåss med svärd för att gå upp i level. Fighterna styr du över helt själv, du siktar med pilbågen och dina magier. Det ända din "skill" påverkar är hur mycket skada du gör med dina vapen. Så om du t.ex. använder yxa mycket så gör du mer skada ju mer du använder den.

KARAKTÄRERNA
Det finns inte två personer i spelet som ser likadana ut men det finns inte så många röstskådespelare så man känner tillslut igen rösterna.
Dem är fint modellerade och munrörelserna är näst intill perfekta.
När man ser dem på gatan eller i ett hus så går dem och pratar med varandra och för konversationer. Man kan få höra flera nyheter på att lyssna på dem. om man vill så kan man övertala en person för att få den att säga mer med hjälp av ett speciellt redskap och man får titta på personens ansikts uttryck för att se om han/hon gillar dig eller inte.

KONTROLL
Handkontrollen fungerar jätte bra och fyller alla funktioner.
Alla menyer tar lite tid att lära sig men fungerar jätte bra.
Man sumpar inga fighter pågrund av kontrollen och din gubbe rör sig väldigt följsamt.

TOTALT
Detta spelet handlar om känsla och stämning.
Med underbar musik, fantastisk grafik och oändlig frihet blir detta världens bästa rollspel.

Detta superba spel bygger på att karaktären själv väljer sin väg. Under spelets gång stöter du på en massa bra och spännande äventyr. Spelet utspelar sig i landet Cyrodiil som ligger i världsdelen Tamriel.


Spelet börjar med att du är en fånge i huvudstadens fängelse. Efter ett tag stöter du på självaste kejasare Uriel Septim. Han berättar att alla hans tronarvingar har blivit lönnmördade och att han står på tur. Han berättar också att Den hemliga vägen ut ur staden går igenom just din cell. Han säger att han såg dig i en dröm och att gudarna hade placerat dig här för att hjälpa honom. Han och hans livvakter "The Blades" låter dig följa med ut. Efter ett tag lämnar dom dig mitt i kloakerna och du får ta dig ut själv. Det finns sedan olika vägar att ta dig ut. Hitta nyckeln eller försök kanske att bli bättre på att dyrka lås genom att dyrka upp dörren. Senare kan du lita på dina magiska krafter,ditt svärd eller din pilbåge för att hitta en annan väg till kejsaren och hans livvakter. Efter ett tag attackeras ni av lönnmördare och du får vakta kejsaren. Kejsaren säger åt dig att hitta hans enda son som fortfarande lever. Han hade gömt honom undan alla utom en endaste livvakt. Han säger åt dig att hitta honom och stänga portarna till Oblivion. Dem blir hans sista ord innan en lönnmördare knivhugger honom.


Resten av historien kan du uppleva som kanske en ödleman, en kattmänniska, en sorts alv eller någon av människorasen. Annars kan du bli en erfaren jägare, en tjuv, en lönnmördare, en ståtlig riddare, en rik handelsman, en vampyr eller något mittimellan som passar dig bäst. AI:n är helt perfekt. Du kan skugga en person och få reda på en massa saker om dom. Hur man får uppdrag är snäppet ännu bättre. Om du frågar folk om skvaller får du reda på en massa sidouppdrag men kom ihåg att dom måste gilla dig tillräkligt.


Oblivion är ett spel som har allt. Det har vacker musik, underbar grafik, superbra AI, kraftfulla karaktärer, lätta kontroller och framför allt ett MAGISKT landskap. Köp det om du inte redan har det!

Oblivion Elder Scrolls 4, har nog de flesta hört talas om vid detta laget. Och det med all rätt, för det här spelet är både episkt och storslaget, inget annat rollspel kommer i närheten. Förutom till PC då... (World of Warcraft)

Det är svårt att skriva en recension om detta spel. Det finns så mycket att berätta. Så jag ska försöka hålla mig till det väsentliga. Det finns ju såklart en Main Quest, som kan klaras på sisådär 20-25 timmar. Men det som utmärker Oblivion är allt det andra man kan göra. Utforska kartan t.ex. kan man lägga flera timmar på. Man kan gå med i olika gillen. Du kan bli vampyr.

Man kan köpa hus, du kan göra drycker och gifter. Det finns
nämligen en stor, utbredd flora i spelet. Det finns en uppsjö av uppdrag, vapen och rustningar samt tillbehör.

Såhär kan jag fortsätta skriva flera A4 sidor, men jag sammanfattar:
Har du en Xbox360 ? Tycker du om rollspel ? Då är Oblivion, spelet för dig. Köp det nu ! Hundratals speltimmar garanteras !
Tack för mig !

Jag har tidigare varit fast i Bethesdas Softworks förtrollade värld, men är Oblivion så bra som det verkar? Min spontana kommentar blir, JA! Länge har jag väntat på det, när jag såg den där första skärmdumparna på spelet så trodde jag inte det var sant utan att bilden hade redigerats i något program. Spelet är av samma typ som föregångaren, Morrowind. Alltså kan man säga att det är ett FPRPG (First Person Role-Playing Game). Vissa ser det som en nackdel, det gör inte jag. Det får mig att känna mig som en riktig person i en fantasivärld och är enligt mig mycket bättre än att spela ett spel där man kan spegla sig i flinten på en gubbe hela vägen igenom spelet. Det första spelet som jag spelade var av den här typen och hette faktiskt die by the sword fast då slogs du genom att dra musen åt olika vinklar, så är det inte i oblivion och tur är väl det.


En grej som jag älskar med det här spelet är att du verkligen kan undvika slag, här gör du genom att enklast gå åt sidan som ett exempel. Det här gör att striderna blir mer intensiva och att det blir roligare att spela på något sätt, du kommer helt enkelt in mer i striden efter som du får jobba mer själv för att klara dig ur den än att bara vara snabb på slag knappen. I spelet har du ett huvuduppdrag men det behöver du inte följa, du kan gå och göra små uppdrag i de olika städerna eller bara rida ut och leta upp grottor, ruiner eller liknande och rensa dem på onda varelser. Det är det här som är bra med Oblivion du är helt fri, och nu menar jag verkligen fri! De första timmarna som jag spelade det här spelet gick åt att strosa omkring i Imperial City och titta på alla snygga statyer, prata med folk och göra små uppdrag. Jag red även ut i skogen och rensa grottor och gamla ruiner från goblins och rövare och annat som går att döda med en stor fet yxa. Efter några timmars spelande kom jag på att det där huvuduppdraget kanske man ska börja med. Efter någon timmes spelande med huvuduppdraget så började jag så smått hitta nya grottor och ruiner att rensa och snart var faktumet klart igen, jag hade glömt av huvuduppdraget ännu en gång. Men det här är ingen nackdel, det bara påvisar hur fri i spelet du verkligen är, så vill du bara göra huvuduppdraget ja men gör det då och vill du rida omkring och göra som jag rensa grottor jaga rövare göra småuppdrag då är det fritt fram att göra det, i det här spelet är du en fri man/kvinna/orc/annat levande.

Jag ska inte avslöja storyn för mycket, en kompis gjorde nämligen det för mig och då blev början på spelet mest en väntan på något jag inte visste. I stora drag kan jag säga så här. Spelet börjar med att du är en fånge i Imperial City fängelset. Fast något som du inte vet är att just din cell är en hemlig flyktväg för kungen som just nu har kommit ner för att använda den. Han är nämligen jagad av en massa lönnmördare. Han ger dig sin välsignelse och du följer med genom flyktvägens svindlande tunnlar. Efter ett par strider så blir kungen dödad och han ger dig kungajuvelen och säger att du ska gå och ge den till en man vid namn Jauffre. Eftersom kungatiteln bara kan ärvas så kan bara barn till kungen bli krönta. Men eftersom den nu döende kungen inte officiellt har något barn så tror alla att kungadömet är utdömt. Det är här din fria väg börjar att antingen strosa iväg och slänga över kungajuvelen till Jauffre och så småningom kanske hitta den gömda ungen. Eller låta rikets säkerhet ta ett steg åt sidan och göra det som faller dig in.


En grej som bör nämnas med det här spelet är landningstiderna, jag har inte skådat så snabba landningstider på länge, det här är uppskattat 5 sekunder så är nästa rum eller nästa värld laddad. Det är helt ljuvligt istället för att sitta och vänta i 10 minuter och tappa stämningen och allt så märker man knappt när den laddar. BRA GJORT!

Ska jag lägga något minus på något så lägger jag den på AI:n som ibland visar vissa brister som att vaktsoldater ramlar ner för stup när de går på vägen eller att de missar en bro och ramlar ner i en ravin istället. Men det är inget allvarligt än så, dock blev jag lite förbluffad när jag ser en vaktsoldat som missar bron ramlar ner och dör i en ravin full med sten…

En ljuvlig sommardag

Grafiken i det här spelet är enorm, jag älskar den nya teknologin med HDR tekniken ljuset är perfekt över allt. Man kan faktiskt gå omkring och titta på saker utan att störa sig på grafikbuggar. Utanför städerna är vidderna enorma och snygga. Om man rider in i en skog på dagen så känner man verkligen hur lummigt det är. Och om man rider in i en på natten så är det lite kusligare, träderna slänger mystiska skuggor på marken eller är det en rövare som lurar bakom trädet? Vem vet. Kort sagt grafiken är grymt bra så här ska det se ut, allt är noggrant gjort och det finns inte ens en tendens till hast eller slarv i det här arbetet. Spelet är även bra på det sättet att de flesta kommer nog att kunna spela det. Vi kan ta min bror som ett exempel, han har ingen värstingdator utan han har en 2,6 med 1Gig RAM och ett ATI Radeon 9800 pro, dock kan han spela det utan lagg och med en snygg grafik utan några som helst problem. Medan jag som har en betydligt fetare dator kan brassa på rätt rejält och njuta av den grymt snygga grafiken. Det finns inget att anmärka på, installera och njut säger jag bara!

Vind, lövprassel och vargar

Ljudet till det här spelet är mycket bra men kan dock bli något enformigt när man suttit och spelat ett tag. Annars är ljudet mycket färgstarkt och ljuvligt att lyssna till. Ett stort plus är dock musiken som jag tycker passar in mycket bra och skapar en grym stämning över spelet. Det här ljudet är ett föredöme för andra spel dock tycker jag inte att det klättrar ända upp eftersom det kan bli något enformigt emellanåt dock är den uppe och fingrar på en 10 poängare.

Sammanfattning

The Elder Scrolls IV Oblivion är ett spel som har en grafik utan dess like, ett ljud som slår det mesta som kan hoppa ut ur två fronthögtalare. Spelkänslan i det här spelet är grymt bra. Friheten, vidderna allt är även de, grymt bra. Du kan göra vad du vill och det finns inget som säger att du måste följa huvuduppdraget, men det är ju inte en nackdel. Det här spelet är ett spel som utan problem får högsta poäng, de defekter som jag har nämnt är så små att i en helhetsbild på spelet är de knappt nämnvärda. Mitt tips är, köp installera och njut av Bethesdas Softworks förtrollade värld. Nej, nu hinner jag inte sitta här och skriva mer, jag har en hel grotta att infiltrera.

Jag rider sakta över Cyrodills slätter och når snart Imperial City, huvudstaden och hjärtat av Tamriel. Landskapet och naturen förstummar mig och jag måste stundtals sakta in för att ta mig en titt in i den täta skogen, för att se den så underbart detaljerade gläntan. Jag har vandrat från de kalla bergen och är glad att få se de gröna skogarna igen. Länge har min väg kantats av snöstormar och vargar men snart ska jag få se den stora staden igen, där jag äger ett litet hus. Kanske inte märkvärdigt, men nog för att kallas hem. I staden jag vandrar mot är jag känd som en hjälte, en hjälte bland folket tack vare mina strider i Arenan.

I över 30 timmar har jag vandrat detta landskap. Trotts detta, så känns det som jag bara fått smutta ur bägaren. Det känns som att Oblivion är ofantligt stort. Det finns så mycket att göra och så många vägar att ta så ibland kryper det av rastlöshet i kroppen. Inte nog med att världen är helt otroligt vacker, med de djupa dalarna och de välgjorda grottorna. För de som inte visste det så är Oblivion det 4:e spel i en serie av Bethesda och världen Tamriel är sedan långt tillbaka en mycket välutvecklat rike, rent socialt och med en lysande infrastruktur. Världen består av flera nationer, med tillhörande historia och traditioner. Det finns lika många folkslag som riken, alla med olika sätt att bemöta folk, dialekter och kulturer. Inte bara länder skiljer sig åt, utan även städerna visar stor variation och autencitet. Alla olika städer har sin egen arkitektur, sina problem, rykten och skvaller. Städerna är mycket välgjorda och du kan spendera timmar med att utforska, lära känna och klara uppdrag i varje stad. Det finns till och med ett hus till salu i varje stad, som du kan köpa och dekorera.

Grafiken spelar ut sin roll till fullo med den nya HDR tekniken som gör allt underbart vackert.
Vattnet är sjukt snyggt och landskapens detaljer med gräset som svajar i vinden och trädens alla löv gör att skogsmiljöerna blir underbara. Du kan titta ut över oändliga landskap och i fjärran se städer som du i framtiden kommer att besöka. Världen är otroligt stor och välgjord.

Alla faktioner, gillen och stadsöverhuvuden som behöver din hjälp bidrar till att spelets livslängd är långt över vad som ett singelplayerspel brukar bjuda på idag. Du kan se fram emot ett spel som verkligen ger utmaning och variation.

Då jag sakta strövar fram över Tamriels marker, med den ljuva musiken dovt i mitt öra, fågelkvitter och bäckar som porlar. Det är då jag känner mig som hemma. Stundtals får jag syn på en liten taverna i skogsgläntan, en alvruin att utforska eller en stråtrövare att konversera med. Ja som ni märker är detta ett spel som bara måste upplevas. Det går inte med ord att förklara hur underbart det är att utforska denna vackra värld. För det är verkligen världen i sig och dess detaljrikedom som gör spelet till vad det är.

Bethesda levererar till oss en av årets tyngsta titlar. En värld full av magi, kungariken och hjältar gläntar runt hörnet. En värld som bara måste upplevas.

Innan jag börjar vill jag bara meddela att det här är min enda femma just nu.


DIABLO / HEROES OF MIGHT... / WORLD OF WARCRAFT...
Men det här är bättre.

Bättre grafik än Diablo, faktisk så bra Grafik att min nya dator inte klarade av det.
Extremt välgjort ur grafiksynpunkt, ett nöje som skall njutas med en väldigt, väldigt bra dator för bästa resultat.

Mycket mer möjligheter än i Heroes of Might and Magic, när du nu kan vara nästaintil vilken rollperson du vill och använda tusentals magiska förmågor.

För rolspellarna är det här en drömm, som man skall njuta av så länge man kan.
För änn så länge är det här det absolut bästa i sin genre.
SKall du köpa Rollspel: Köp det här.

DET FINNS OTROLIGT MYCKET ATT SÄGA OM VÄRLDENS BÄSTA ROLLSPEL.

Efter att ha krupit runt i kloakerna under Imperial City i en utmärkt tutorial så kommer jag ut i ljuset och skådar oblivions underbara värld.
Det blir väldigt svårt att bestämma mig vad jag skall göra härnäst när jag står och står och tittar ut över denna nästan oändliga värld.
Jag bestämmer mig för att gå till huvud uppdragets första anhalt.
Kompassen som jag utrustats med visar att jag skall gå åt Väst och min Journal som hela tiden visar mina olika quests säger att jag skall söka upp en man vid namn Jauffre.
Men efter att ha gått igenom en skog och träffat på vargar och rövare så ser jag en snöklädd bergstopp långt borta som jag bestämmer mig för att bestiga.
Det är just denna frihet som gör oblivion till ett bottenlöst spel.

Man befinner sig i Cyrodiil som är ca 40kvadratkm stor. det finns åtta stora städer med olika arkitektur och historia. det finns fyra olika gillen man kan bli medlem i och göra uppdrag för och på så sätt tjäna pengar.
ett annat sätt att tjäna pengar kan vara att prata med olika personer som ger dig uppdrag. Man utför dem precis hur och när man vill, det är upp till dig som spelare.

MAIN QUEST
Det börjar redan i tutorial då man får en amulett av Kejsaren som senare dör. Man skall hitta tronens enda arvinge och ge honom amuletten för att hindra demonerna från Oblivion att invadera riket.
Men amuletten blir stulen av en ond sekt och det blir din uppgift att ta tillbaka amuletten och stänga portarna till Oblivion. Det tar ca 20-25 timmar att klara om man gör allt i ett sträck, men det kan jag garantera att man inte kommer att göra.

UTRUSTNING OCH LEVELS
Det finns massor av olika utrustningar, vapen, kläder och smycken som du kan använda. allt är inställt till din level så att du inte kan få ett super bra svärd när du är i level 1 och kan döda hela städer.
Dina fiender är också anpassade till din level. Så du kan egentligen klara hela spelet på level 1. För att gå upp i level måste du öka dina "Major skills" som du väljer i början, så om du t.ex. "Blade" som en skill så måste du slåss med svärd för att gå upp i level. Fighterna styr du över helt själv, du siktar med pilbågen och dina magier. Det ända din "skill" påverkar är hur mycket skada du gör med dina vapen. Så om du t.ex. använder yxa mycket så gör du mer skada ju mer du använder den.

KARAKTÄRERNA
Det finns inte två personer i spelet som ser likadana ut men det finns inte så många röstskådespelare så man känner tillslut igen rösterna.
Dem är fint modellerade och munrörelserna är näst intill perfekta.
När man ser dem på gatan eller i ett hus så går dem och pratar med varandra och för konversationer. Man kan få höra flera nyheter på att lyssna på dem. om man vill så kan man övertala en person för att få den att säga mer med hjälp av ett speciellt redskap och man får titta på personens ansikts uttryck för att se om han/hon gillar dig eller inte.

KONTROLL
Handkontrollen fungerar jätte bra och fyller alla funktioner.
Alla menyer tar lite tid att lära sig men fungerar jätte bra.
Man sumpar inga fighter pågrund av kontrollen och din gubbe rör sig väldigt följsamt.

TOTALT
Detta spelet handlar om känsla och stämning.
Med underbar musik, fantastisk grafik och oändlig frihet blir detta världens bästa rollspel.

Detta superba spel bygger på att karaktären själv väljer sin väg. Under spelets gång stöter du på en massa bra och spännande äventyr. Spelet utspelar sig i landet Cyrodiil som ligger i världsdelen Tamriel.


Spelet börjar med att du är en fånge i huvudstadens fängelse. Efter ett tag stöter du på självaste kejasare Uriel Septim. Han berättar att alla hans tronarvingar har blivit lönnmördade och att han står på tur. Han berättar också att Den hemliga vägen ut ur staden går igenom just din cell. Han säger att han såg dig i en dröm och att gudarna hade placerat dig här för att hjälpa honom. Han och hans livvakter "The Blades" låter dig följa med ut. Efter ett tag lämnar dom dig mitt i kloakerna och du får ta dig ut själv. Det finns sedan olika vägar att ta dig ut. Hitta nyckeln eller försök kanske att bli bättre på att dyrka lås genom att dyrka upp dörren. Senare kan du lita på dina magiska krafter,ditt svärd eller din pilbåge för att hitta en annan väg till kejsaren och hans livvakter. Efter ett tag attackeras ni av lönnmördare och du får vakta kejsaren. Kejsaren säger åt dig att hitta hans enda son som fortfarande lever. Han hade gömt honom undan alla utom en endaste livvakt. Han säger åt dig att hitta honom och stänga portarna till Oblivion. Dem blir hans sista ord innan en lönnmördare knivhugger honom.


Resten av historien kan du uppleva som kanske en ödleman, en kattmänniska, en sorts alv eller någon av människorasen. Annars kan du bli en erfaren jägare, en tjuv, en lönnmördare, en ståtlig riddare, en rik handelsman, en vampyr eller något mittimellan som passar dig bäst. AI:n är helt perfekt. Du kan skugga en person och få reda på en massa saker om dom. Hur man får uppdrag är snäppet ännu bättre. Om du frågar folk om skvaller får du reda på en massa sidouppdrag men kom ihåg att dom måste gilla dig tillräkligt.


Oblivion är ett spel som har allt. Det har vacker musik, underbar grafik, superbra AI, kraftfulla karaktärer, lätta kontroller och framför allt ett MAGISKT landskap. Köp det om du inte redan har det!

Oblivion Elder Scrolls 4, har nog de flesta hört talas om vid detta laget. Och det med all rätt, för det här spelet är både episkt och storslaget, inget annat rollspel kommer i närheten. Förutom till PC då... (World of Warcraft)

Det är svårt att skriva en recension om detta spel. Det finns så mycket att berätta. Så jag ska försöka hålla mig till det väsentliga. Det finns ju såklart en Main Quest, som kan klaras på sisådär 20-25 timmar. Men det som utmärker Oblivion är allt det andra man kan göra. Utforska kartan t.ex. kan man lägga flera timmar på. Man kan gå med i olika gillen. Du kan bli vampyr.

Man kan köpa hus, du kan göra drycker och gifter. Det finns
nämligen en stor, utbredd flora i spelet. Det finns en uppsjö av uppdrag, vapen och rustningar samt tillbehör.

Såhär kan jag fortsätta skriva flera A4 sidor, men jag sammanfattar:
Har du en Xbox360 ? Tycker du om rollspel ? Då är Oblivion, spelet för dig. Köp det nu ! Hundratals speltimmar garanteras !
Tack för mig !

Jag har tidigare varit fast i Bethesdas Softworks förtrollade värld, men är Oblivion så bra som det verkar? Min spontana kommentar blir, JA! Länge har jag väntat på det, när jag såg den där första skärmdumparna på spelet så trodde jag inte det var sant utan att bilden hade redigerats i något program. Spelet är av samma typ som föregångaren, Morrowind. Alltså kan man säga att det är ett FPRPG (First Person Role-Playing Game). Vissa ser det som en nackdel, det gör inte jag. Det får mig att känna mig som en riktig person i en fantasivärld och är enligt mig mycket bättre än att spela ett spel där man kan spegla sig i flinten på en gubbe hela vägen igenom spelet. Det första spelet som jag spelade var av den här typen och hette faktiskt die by the sword fast då slogs du genom att dra musen åt olika vinklar, så är det inte i oblivion och tur är väl det.


En grej som jag älskar med det här spelet är att du verkligen kan undvika slag, här gör du genom att enklast gå åt sidan som ett exempel. Det här gör att striderna blir mer intensiva och att det blir roligare att spela på något sätt, du kommer helt enkelt in mer i striden efter som du får jobba mer själv för att klara dig ur den än att bara vara snabb på slag knappen. I spelet har du ett huvuduppdrag men det behöver du inte följa, du kan gå och göra små uppdrag i de olika städerna eller bara rida ut och leta upp grottor, ruiner eller liknande och rensa dem på onda varelser. Det är det här som är bra med Oblivion du är helt fri, och nu menar jag verkligen fri! De första timmarna som jag spelade det här spelet gick åt att strosa omkring i Imperial City och titta på alla snygga statyer, prata med folk och göra små uppdrag. Jag red även ut i skogen och rensa grottor och gamla ruiner från goblins och rövare och annat som går att döda med en stor fet yxa. Efter några timmars spelande kom jag på att det där huvuduppdraget kanske man ska börja med. Efter någon timmes spelande med huvuduppdraget så började jag så smått hitta nya grottor och ruiner att rensa och snart var faktumet klart igen, jag hade glömt av huvuduppdraget ännu en gång. Men det här är ingen nackdel, det bara påvisar hur fri i spelet du verkligen är, så vill du bara göra huvuduppdraget ja men gör det då och vill du rida omkring och göra som jag rensa grottor jaga rövare göra småuppdrag då är det fritt fram att göra det, i det här spelet är du en fri man/kvinna/orc/annat levande.

Jag ska inte avslöja storyn för mycket, en kompis gjorde nämligen det för mig och då blev början på spelet mest en väntan på något jag inte visste. I stora drag kan jag säga så här. Spelet börjar med att du är en fånge i Imperial City fängelset. Fast något som du inte vet är att just din cell är en hemlig flyktväg för kungen som just nu har kommit ner för att använda den. Han är nämligen jagad av en massa lönnmördare. Han ger dig sin välsignelse och du följer med genom flyktvägens svindlande tunnlar. Efter ett par strider så blir kungen dödad och han ger dig kungajuvelen och säger att du ska gå och ge den till en man vid namn Jauffre. Eftersom kungatiteln bara kan ärvas så kan bara barn till kungen bli krönta. Men eftersom den nu döende kungen inte officiellt har något barn så tror alla att kungadömet är utdömt. Det är här din fria väg börjar att antingen strosa iväg och slänga över kungajuvelen till Jauffre och så småningom kanske hitta den gömda ungen. Eller låta rikets säkerhet ta ett steg åt sidan och göra det som faller dig in.


En grej som bör nämnas med det här spelet är landningstiderna, jag har inte skådat så snabba landningstider på länge, det här är uppskattat 5 sekunder så är nästa rum eller nästa värld laddad. Det är helt ljuvligt istället för att sitta och vänta i 10 minuter och tappa stämningen och allt så märker man knappt när den laddar. BRA GJORT!

Ska jag lägga något minus på något så lägger jag den på AI:n som ibland visar vissa brister som att vaktsoldater ramlar ner för stup när de går på vägen eller att de missar en bro och ramlar ner i en ravin istället. Men det är inget allvarligt än så, dock blev jag lite förbluffad när jag ser en vaktsoldat som missar bron ramlar ner och dör i en ravin full med sten…

En ljuvlig sommardag

Grafiken i det här spelet är enorm, jag älskar den nya teknologin med HDR tekniken ljuset är perfekt över allt. Man kan faktiskt gå omkring och titta på saker utan att störa sig på grafikbuggar. Utanför städerna är vidderna enorma och snygga. Om man rider in i en skog på dagen så känner man verkligen hur lummigt det är. Och om man rider in i en på natten så är det lite kusligare, träderna slänger mystiska skuggor på marken eller är det en rövare som lurar bakom trädet? Vem vet. Kort sagt grafiken är grymt bra så här ska det se ut, allt är noggrant gjort och det finns inte ens en tendens till hast eller slarv i det här arbetet. Spelet är även bra på det sättet att de flesta kommer nog att kunna spela det. Vi kan ta min bror som ett exempel, han har ingen värstingdator utan han har en 2,6 med 1Gig RAM och ett ATI Radeon 9800 pro, dock kan han spela det utan lagg och med en snygg grafik utan några som helst problem. Medan jag som har en betydligt fetare dator kan brassa på rätt rejält och njuta av den grymt snygga grafiken. Det finns inget att anmärka på, installera och njut säger jag bara!

Vind, lövprassel och vargar

Ljudet till det här spelet är mycket bra men kan dock bli något enformigt när man suttit och spelat ett tag. Annars är ljudet mycket färgstarkt och ljuvligt att lyssna till. Ett stort plus är dock musiken som jag tycker passar in mycket bra och skapar en grym stämning över spelet. Det här ljudet är ett föredöme för andra spel dock tycker jag inte att det klättrar ända upp eftersom det kan bli något enformigt emellanåt dock är den uppe och fingrar på en 10 poängare.

Sammanfattning

The Elder Scrolls IV Oblivion är ett spel som har en grafik utan dess like, ett ljud som slår det mesta som kan hoppa ut ur två fronthögtalare. Spelkänslan i det här spelet är grymt bra. Friheten, vidderna allt är även de, grymt bra. Du kan göra vad du vill och det finns inget som säger att du måste följa huvuduppdraget, men det är ju inte en nackdel. Det här spelet är ett spel som utan problem får högsta poäng, de defekter som jag har nämnt är så små att i en helhetsbild på spelet är de knappt nämnvärda. Mitt tips är, köp installera och njut av Bethesdas Softworks förtrollade värld. Nej, nu hinner jag inte sitta här och skriva mer, jag har en hel grotta att infiltrera.

Jag rider sakta över Cyrodills slätter och når snart Imperial City, huvudstaden och hjärtat av Tamriel. Landskapet och naturen förstummar mig och jag måste stundtals sakta in för att ta mig en titt in i den täta skogen, för att se den så underbart detaljerade gläntan. Jag har vandrat från de kalla bergen och är glad att få se de gröna skogarna igen. Länge har min väg kantats av snöstormar och vargar men snart ska jag få se den stora staden igen, där jag äger ett litet hus. Kanske inte märkvärdigt, men nog för att kallas hem. I staden jag vandrar mot är jag känd som en hjälte, en hjälte bland folket tack vare mina strider i Arenan.

I över 30 timmar har jag vandrat detta landskap. Trotts detta, så känns det som jag bara fått smutta ur bägaren. Det känns som att Oblivion är ofantligt stort. Det finns så mycket att göra och så många vägar att ta så ibland kryper det av rastlöshet i kroppen. Inte nog med att världen är helt otroligt vacker, med de djupa dalarna och de välgjorda grottorna. För de som inte visste det så är Oblivion det 4:e spel i en serie av Bethesda och världen Tamriel är sedan långt tillbaka en mycket välutvecklat rike, rent socialt och med en lysande infrastruktur. Världen består av flera nationer, med tillhörande historia och traditioner. Det finns lika många folkslag som riken, alla med olika sätt att bemöta folk, dialekter och kulturer. Inte bara länder skiljer sig åt, utan även städerna visar stor variation och autencitet. Alla olika städer har sin egen arkitektur, sina problem, rykten och skvaller. Städerna är mycket välgjorda och du kan spendera timmar med att utforska, lära känna och klara uppdrag i varje stad. Det finns till och med ett hus till salu i varje stad, som du kan köpa och dekorera.

Grafiken spelar ut sin roll till fullo med den nya HDR tekniken som gör allt underbart vackert.
Vattnet är sjukt snyggt och landskapens detaljer med gräset som svajar i vinden och trädens alla löv gör att skogsmiljöerna blir underbara. Du kan titta ut över oändliga landskap och i fjärran se städer som du i framtiden kommer att besöka. Världen är otroligt stor och välgjord.

Alla faktioner, gillen och stadsöverhuvuden som behöver din hjälp bidrar till att spelets livslängd är långt över vad som ett singelplayerspel brukar bjuda på idag. Du kan se fram emot ett spel som verkligen ger utmaning och variation.

Då jag sakta strövar fram över Tamriels marker, med den ljuva musiken dovt i mitt öra, fågelkvitter och bäckar som porlar. Det är då jag känner mig som hemma. Stundtals får jag syn på en liten taverna i skogsgläntan, en alvruin att utforska eller en stråtrövare att konversera med. Ja som ni märker är detta ett spel som bara måste upplevas. Det går inte med ord att förklara hur underbart det är att utforska denna vackra värld. För det är verkligen världen i sig och dess detaljrikedom som gör spelet till vad det är.

Bethesda levererar till oss en av årets tyngsta titlar. En värld full av magi, kungariken och hjältar gläntar runt hörnet. En värld som bara måste upplevas.