När Paper Mario kom ut till Nintendo 64 så undrade jag direkt vad det var för något konstigt spel. Det såg väldigt annorlunda jämfört med de andra titlarna ur serien och det kändes som att de var desperata och ville testa något nytt. Trots det så köpte jag spelet och spelade igenom det från början till slut. Jag blev väldigt förvånad och jag älskade det visuella och spelet var väldigt underhållande. Nu idag har jag spelat igenom spelet säkert fem gånger och jag kan tänka mig att göra det igen.
Av mig får spelet 5/5. Det kan vara svårt till en början att vänja sig vid att alla Mario och alla andra kända karaktärer ur serien är små papperstunna figurer i en 3D värld, men efter ett tag så kommer man att älska det även om det är lite udda. Spelet bjuder dessutom på musik som påminner om de gamla Mario spelen till SNES och spelet har även en väldigt intressant handling fylld med konversationer och filmsekvenser. Det här är ett väldigt annorlunda Mario spel som ingen får missa! Man kanske inte ska börja med det här spelet om man tänkt spela igenom spel ur serien för allra första gången då det är så pass annorlunda jämfört med de andra titlarna.

Paper Mario kan för många, om man aldrig har spelat det, se ut som ett spel som saknar djup och ser lite löjligt ut. Men det är inte alls löjligt, det är otroligt roande och ett av de härligaste spelen någonsin.

Det är ungefär så som titeln låter; Mario, liksom alla andra karaktärer i spelet, är papperstunna tillsammans i en 3D värld. Det kanske låter lite udda för att vara Mario men det är helt klart genialiskt!

Varför jag älskar det här Mario spelet kan dels bero på historien gör otroligt bra ifrån sig tillsammans med de snygga sekvenserna fulla med konversationer samt den fantastiska musiken med 16-bit stuk med spår från gamla Mario spel från NES och SNES.

Det här är ett av de härligaste Mario titlarna någonsin, så dem som inte tar sig en titt på det här gör ett misstag!

Tetris & Dr Mario är två spel i ett. Jag tycker dock att dom är lite för lik varandra för att passa som två i ett spel. Jag hade nog hellre sett två andra spel i en sånt här två i ett kombo som inte vara så lik varandra för mer variation. Jag tycker det blir lätt att man fastnat för det ena spelet och inte orkar spela det andra så mycket eftersom dom känns så lika. Jag tycker ju att Tetris i det här faller är roligare än Dr Mario. Men alla har vi ju olika smak. Så spelen är okej men skulle inte köpt båda spelen separat, det finns även att köpa separat och då hade jag bara köpt ett av dem. Jag tycker Tetris är ett bra tidsfördriv och jag kan spela det länge utan att tröttna på det. Tetris går till så att det ramlar ner bitar som man ska styra så att dom hamnar så bra som möjligt. Lägger man dom rätt försvinner en rad. Lägger man dom fel växer ens bygge och man blir tillslut game over

Dr. Mario är ett spel som påminner väldigt mycket om Tetris. Tetris är en av mina favoritspel och Mario en av mina favorit figurer så detta borde ju vara ett drömspel för mig, vilket jag trodde när jag spelade det första gången. Men sanningen är att jag gillar nog vanliga Super Mario och vanliga Tetris mer. I detta spel är det Mario som är doktor och ska bekämpa baciller. Spelet går ut på att man styra piller som faller ner så att dom passar bra in, som Tetris.

Spelet är okej men ingen hit. Jag skulle inte köpa det efter att jag har provat det.

Efter två framgångsrika rollspel i Paper Mario-serien så försöker sig Inteligent Systems något nytt. Eller ja, halvnytt i alla fall. De två första spelen i serien var renodlade rollspel där striderna var turbaserade, man gick runt i städer och pratade med invånarna och gick upp i level. Precis som vilket rollspel som helst. Så är det dock inte i Super Paper Mario, delvis i alla fall. Istället för att striderna är turbaserade utspelas de istället i realtid precis som i de klassiska Mariospelen. Det finns dock fortfarande ett par rollspelselement inplanterade i spelet. Mario går fortfarande upp i level och hans attack och hp ökar.

Den största funktionen är dock utan tvekan förmågan att kunna växla till 3D. Till en början spelar man i en platt tvådimensionell värld, de är ju ändå gjorda av papper, men man får snabbt tillgång till förmågan att växla till 3D. Detta gör att det finns en del otroligt smarta pussel, till en början i alla fall. Tidigt i spelet kommer du att bemötas av rullande stenar som du inte kan ta dig förbi genom att hoppa över. Om du istället växlar över till 3D kan du dock lugnt och säkert gå förbi dem. Jag lärde mig snabbt att varje gång jag inte kan ta mig rakt fram är det bara att växla till 3D. Det finns dock ett par smarta pussel med 3D-mekaniken, synd bara att inte alla är så bra.

En bit in i spelet kommer man även att kunna spela som fler karaktärer än Mario, vilket är en bra idé i teorin men funkar inte i praktiken i Super Paper Mario. Det känns som att utvecklarna inte var säkra på vilken väg de ville gå. Att införa hela 3D-mekaniken i ett spel med fler karaktärer är inte en bra idé, eftersom att det bara är Mario som kan växla mellan 2D och 3D. Hela spelet är uppbyggt runt hela 3D-mekaniken samtidigt som man måste utnyttja de olika karaktärernas förmågor. Det gör att man måste byta karaktärer frenetiskt och att hela 3D/2D-mekaniken ibland glöms bort. Samtidigt som man har olika karaktärer att växla mellan har Mario också så kallade Pixls till sin hjälp. De fungerar i princip som Marios partners gjorde i de tidigare spelen.

Storyn i spelet är faktiskt förvånansvärt intressant för att vara ett Mariospel och en av de bästa punkterna i spelet. Vi har även Count Bleck som kan vara en av de coolaste skurkarna någonsin. Super Paper Mario har även kvar samma humor som fanns i de tidigare spelen. Jag skulle nog vilja säga att de här spelet har ännu roligare dialoger, som är otrolig smart skrivna.

Grafiken ser i stort sett likadan ut som i Thousand-Year Door rent tekniskt. Designmässigt är det dock otroligt snyggt. Karaktärerna ser väldigt unika ut och alla olika världar har olika grafikstilar. Musiken är fortfarande helt okej, det finns dock inte allt för många låtar som jag kommer ihåg.

Så, är Super Paper Mario lika bra som sina föregångare? Nej, det är ganska långt ifrån. Hade det haft ett lite mer genomtänkt gameplay hade det dock kunnat bli ett riktigt roligt spel. Nu får det dock nöja sig med att vara ett helt okej spel och sämst i serien. Det som höjer spelet är storyn som är ovanligt mörkt och intressant för ett Mariospel. Är man ett stort Paper Mario-fan lär man dock uppskatta spelet och det är ändå helt okej.

Istället för att vara ett vanligt platformsspel, likt Super Mario 64, är Paper Mario istället ett rollspel där du spelar som Mario. Det är ett ganska annorlunda rollspel och skiljer sig en hel del från andra rollspel som till exempel Final Fantasy. Spelet utspelar sig precis som alla andra Mario-spel i Svampriket. Du kommer att återse många figurer från tidigare Mario-spel vilket gör att man njuter ännu mer av spelet om man redan är bekant med serien.

Det som skiljer Paper Mario från andra rollspel är striderna. Till en början kan det verka som vilket rollspel som helst, det är turbaserat, du kan välja föremål, attacker eller specialattacker och så vidare. Men det finns en hel del skillnader. För att göra attacker så måste du göra en slags \"quick-time event\". För att göra en vanlig hoppattack måste du trycka på A precis när Mario landar på fienden. För att använda hammaren måste du hålla spaken bakåt och släppa vid rätt tillfälle. Alla olika attacker har olika kommandon du måste utföra. De här momenten gör striderna mycket roligare.

Under äventyrets gång kommer du att stöta ihop men en hel del partners. Om du är bekant med Mario-seriens karaktärer kommer det att bli extra roligt att se vem som kommer bli din partner här näst. Dina partners kan du använda för att lösa olika pussel medan du utforskar världen och i strid. Striderna blir dock aldrig särskilt svåra och är man en van spelare kommer man nog inte att ha så mycket problem.

Storyn är inget speciellt, utan följer samma ram som de flesta Mario-spel. Dialogerna man har med invånarna i Svampriket är dock oftast smart och roligt skriven. Samma sak gäller även för Mario partners, även om de inte säger så mycket förutom när man först träffar dem, vilket gör att de inte känns så personliga som jag gärna hade velat.

Grafiken är inget speciellt, utan det är snarare designen som jag gillar. Allt i spelet är gjort i papper, även om det mest känns som en gimmick och används inte i gamplayet som det kunde ha gjort, till exempel i pussel. Musiken är också klart godkänd, med många remixade låtar från gamla Mario-spel, men även helt nya låtar.

Nintendo 64 hade in särskilt många rollspel, vilket gör valet ganska självklart om du letar efter ett rollspel till Nintendo 64. Det betyder dock inte alls att Paper Mario är ett dåligt spel. Tvärtom är det en fantastiskt spel som skiljer sig från andra rollspel. Spelet blir dock aningen simpelt bitvis, men det finns en hel del saker som gör upp för det.

I detta spel, som egentligen utvecklades till Gamecube, fortsätter Nintendo Paper Mario-serien med att även inkludera traditionellt plattformande istället för den mer rollspelsinriktade spelstilen från de förra spelen. De långa, roliga dialogerna finns kvar, såväl som humorn som faktiskt känns mer vuxen jämfört med tidigare spel.

Rent storymässigt är det minst lika bra som föregångarna. Dessutom är det roligt att man får spela som både Mario, Luigi, Peach och Bowser. Problemet är bara att själva plattformandet inte alls är lika roligt som de traditionella Super Mario-spelen. Istället för att göra ett jättebra plattformsspel eller ännu ett jättebra Paper Mario i rollspelsstilen, ville Nintendo göra en halvdan blandning av båda. Plattformandet blir helt enkelt inte så roliga som förr, inte heller slagsmålen som underhöll åtminstone mig genom alla de tidigare spelen.

Super Paper Mario är absolut inget dåligt spel. Den har designen, stämningen, den långa livslängden (räkna med MÅÅNGA timmar) och är minst lika genomarbetat som alla andra Paper Mario-spel. Problemet är bara att det inte känns som ett typiskt Paper Mario-spel, utan en halvdan mix av olika Mario-spel. Något som inte blir så super i slutändan. Nja, ska man spela något Paper Mario så ska man spela det som släpptes till Nintendo 64 och Thousand Year Door som kom till Gamecube (Det första går att ladda ner på Virtual Console).

Jag har varit spelkritiker i drygt två år nu, och ett spel jag alltid grämt mig över att jag aldrig fått chansen att recensera är just Paper Mario. Men som tur är kan jag nu recensera det hos Spelbutiken, om än i en ganska teckenfattig version.

Det finns mycket jag skulle vilja säga om Paper Mario, och jag vet inte riktigt vart jag skall börja. Med ett par korta ord räcker det med att säga att det är ett fantastiskt roligt och bra spel, och det borde egentligen räcka.

Detta är i grunden ett ganska vanligt klassiskt rollspel, men samtidigt är allt så typiskt Mario att det blir en hybrid mellan ett rollspel och ett plattformsspel. Mario hoppar och skuttar friskt, och rör sig genom välkända landskap i svampriket som många av oss känner utan och innan sedan tidigare. Även fienderna och så givetvis det obligatoriska spökhuset känns igen, och eftersom det är ett rollspel möter Mario snart nya vänner som följer med på hans resa.

Handlingen är okej, varken mer eller mindre. Det är dock inte för handlingen man spelar detta spelet, utan för den snillrika grafiken (det finns en anledning till att spelet heter Paper Mario), de sköna remixade klassiska Nintendo-låtarna och så givetvis de originella striderna.

Det finns inte heller någon risk att man som äldre spelare lär tycka att det är överdrivet barnsligt, det vill säga om man inte verkligen hatar Mario och Svampriket sedan innan. Då är detta kanske ingen större hit. Svårighetsgraden hålls också på en ganska behaglig nivå hela tiden, så att både unga som små ska kunna ta del av spelet utan att tycka det är för svårt/lätt.

Det finns inte många anledningar till att inte äga Paper Mario om man har Nintendo 64. Visst, spelet har ett par år på nacken, men det är fortfarande lika roligt och så finns det inte direkt några alternativ om man letar efter ett kvalitativt rollspel till Nintendo 64. Dessutom finns det rykten om ett nytt Paper Mario-spel till Gamecube. Den som lever får se, åtminstone fram tills E3 i maj.

Ja, visst är det så! Super Mario, den röda halvknubbiga mustaschprydda italienaren är tillbaka i ett nytt äventyr som världen aldrig tidigare skådat!

Ärkeskurken Bowser lyckas på ett skurkaktigt sätt att roffa åt sig den magiska "Star Rod" som han tänker använda som hjälp för att kidnappa Prinsessan Toadstool och inta Mushroom Kingdoom. Den här gången skall du (som alla andra gånger) rädda kungariket och Prinsessan från Bowsers onda medhjälpare.

Spelet är ett av de bästa RPG-spelen till Nintendo 64 och är ett måste för dig som äger ett. Utmaningen kanske inte är den bästa, men skall man klara ut spelet till 100 % får man hålla på ett bra tag kan jag med säkerhet påstå. Vissa gillar inte pappersgrafiken, men jag tycker att den är förträfflig och spelet skulle absolut inte vara i samma toppkvalitet om pappersgrafiken plockades bort.

Äger du det inte så är mitt råd att skaffa det innan det är för sent!

Förmodligen det enda RPGt till Nintendo 64, tur att det är så bra då!
Det handlar om Mario, som måste rädda prinsessan och hela världen (antar jag) från Bowser, som har ett slott svävandes högt upp i luften. Men för att ta sig dit (genom Star Haven) måste Mario nita en drös med bossar och fienden, samla diamanter, växa i levels och få nya kompanjoner.
Just det med vännerna man hittar tycker jag är en av de bästa sakerna med spelet. Det finns totalt 8 stycken som gärna vill hjälpa Mario på hans äventyr, och det är ju ganska många. Däremot kan man bara kontrollera Mario + en karaktär till i strider, vilket kräver att man tänker till vilken karaktär man vill ha med i varje strid, särskilt mot bossarna.

Grafiken är lika härlig som man kan tro, t ex när Mario går och lägger sig i sin säng så svävar han ner i den som om han vore ett papper (och det är han ju också i spelet). Alla figurer i spelet ser ut på samma sätt.
Fiendena är lika härliga som tidigare, och inkluderar välkända figurer som Koopas, Goombas, flygande sådana, kaktusar, Shy Guys och Piranha Plants. En del nya finns också här, som t ex en slö stenfigur med taggar på, samt fladdermöss och Koopavakter med taggar på skalen.

Ni som har ett Nintendo 64 och väntade på ett RPG, men aldrig skaffade Paper Mario, bör köpa det omgående för en relativt kort men mycket trevlig spelstund. Mariomagi!

Grafik/ 8
Häftiga pappersfigurer och snygga bakgrunder.

Ljud/ 8
En del musiker är fantastiska, som t ex en på Flower Fields, Bowsermusiken samt den i jungeln. Resten är inte dåliga de heller. Bara ljuden efter striderna är irriterande.

Kontroll/ 6
Tja, fungerar väl ganska bra. Men svårt att tima alla attacker, särskilt hoppattackerna.

Hållbarhet/ 6
Förvänta dig inget Final Fantasy när det gäller hållbarhet. 20 timmar kanske. 5-6 dagar för mig.

Totalt/ 8

Dett spel är mycket roligt och tilldragande att köra!

Mycket rolig 2D vinkel!
Det är precis som ett Mario spel ska vara!
Detta är ett måste i din samling!

Lite resultat:
Grafik: 5/10 jaja... det ska vara gjort av papper!
Ljud: 4/10 nåja det är ju bara N64!
Hållbarhet: 8/10 fungerar i några timmar!
Kontroll: 9/10 mycket lätt!
Spelkänsla: 6/10 rolig men kunde vara bättre!
Story: 8/10 det är inte en bra story men som ett mario spel ska det va en sån här story så jag ger denna poäng för en bra mario story!
Vinkel 10/10 JAG ÄLSKAR 2D VINKLAR!
Totalt: 50/70 eller 4/5 för ett bra mario spel!