Xenosaga kändes som en spännande uppföljare till xenogears vilket var ett bra rpg spel till ps1.

Positivt med spelet är grafiken för det mesta och även musiken.
Striderna är oftast roliga.
Negativt är att grafiken känns lite stel stundtals men detta är även ett av de tidigaste spelen till ps2.
Personligen tycker jag alla filmsekvenser är tråkiga. Dom är inte bara långa, dom är verkligen aslånga och jag är en ganska otålig herre som vill strida och inte vill se för långa filmer åt gången. Men som sagt det är väl en smaksak, en del tycker det passar bra in med storyn.

Spelet får ett medelbetyg för jag trodde spelet skulle vara mer än vad det är, även alltför långa filmer tråkar ut mig.

Xenosaga, den efterlängtade uppföljaren till det fantastiska RPG-äventyret Xenogears som kom till PlayStation1. Nu var det alltså dags för denna serie att besöka plattformens uppföljare. Hur blev det då? Jodå det är klart att det är näst intill en omöjlig uppgift att göra ett lika bra spel som sin föregångare men Xenosaga är tyvärr alltför långt ifrån Xenogears kvalitets och underhållningsmässigt.

Även fast Xenosaga är ett mycket bra spel har den väldigt många brister. Musiken som är ett måste i alla bra RPG spel verkar totalt ha satt sig i skamvrån i detta spel då det knappt förekommer överhuvudtaget, karaktärerna är inte bra, jag vill ha känsla för karaktärerna och jag vill beundra huvudkaraktären.. det krävs en dåre enligt min mening för att tycka annat än katastrof om spelets huvudkaraktär. Grafiken är lite plufsig men på det stora hela ändå helt godkänt.

Annars är spelet bra, inget snack om det, stridssystemet funkar väl, spelet är underhållande, fräscha menyer, bra röstskådespelare och så vidare. Spelet är godkänt och lite till men ärligt talat hade jag förväntat mig klart mycket mer.

Xenosaga, den efterlängtade föregångaren till Xenogears landade en vacker sommardag för ett par år sedan. Detta spel landade också i många spelares hjärtan och blev en evolution till allt vad rollspel innebär. Tetsuya Takahashi och Soraya Saga, det ultimata paret att skapa som skapat oss spelvärldens djupaste och mest magnifika handling någonsin. Anledningen till att jag skriver recensionen på 1:an efter 2:an är för att det är lättare att analysera brister och framgångar och att jämföra vad Monolith Soft har åstakommit nu och då.

Enligt mångas tycken blev Xenosaga 2 ett misstag vilket i vissa fall stämmer. Handlingen utvecklades och var magnifik som alltid, men en del stryk fick seriens rykte efter att ha bytt ut mycket kvalificerade röstskådespelare med mera. Vissa ville ha kvar den gulliga anime inspirerade utseéndet medans en del gillade den nya looken som påminner mer om Xenogears. En del avskydde att Yasunori Mitsuda byttes ut mot Yuki Kajiura, en del inte. Det känns faktiskt som att Takahashi och Saga fick för lite att säga till om när 2:an gick till produktion. Kanske var det också därför Soraya Saga hoppade av Monolith Soft för ett halvår sedan? På så sätt förlorades en av nyckelpersonerna till serien. Men Xenosaga serien är lång och kommer att ta ca 10 år att slutföras, vi får hoppas att serien får en vacker gång och att Monolith börjar bestämma sig för att hålla en stil som räcker igenom. I ett sådant här storybaserat rollspel är inte ständiga förändringar positivt, tvärtom...

Story 5/5
För 4000 år sedan(alltså 4000 år innan Xenosaga 1 tar fart) hittas ett mystiskt objekt vi människor döper till Zohar. The Zohar har en nyckelroll genom hela Xenosaga serien. Vid spelets början ser vi Shion Uzuki, spelets huvudperson testa KOS-MOS, ett vapen som ska skydda mänskligheten mot Gnosis, en underlig ras som härjar i rymden och har som mål att få tag i "The original Zohar". Som vanligt när det gäller Tetsuya Takahasi är handlingen djupt komplicerad. Shions bakgrund med denna android är mycket komplex och djup med blandad sorg. Shion förföljs av flickan Nephilim, som ser ut som en exakt kopia av Elhaym Vah Houten, den kvinnliga huvudpersonen i Xenogears. För att lista ut hur dessa två har en relation måste man smälta sönder hjärnan för att komma på, men i sinom tid antar jag att man kommer få reda på sanningen. Tillsammans med Shion och KOS-MOS följer Chaos, en mystisk ung man som verkar veta mer än vad någon kan, Gaignun Jr., en URTV(genmanipulerad människa) pojke som har en konstig relation till spelets badguy, Albedo. Dessutom följer MOMO, en realian som bär på nyckeln till den riktiga Zohar och Ziggurat 8(Ziggy som är hälften robot och hälften människa. Varje karaktär har en gigantisk bakgrund och komplicerad historia som vidareutvecklas under seriens gång. Förmodligen spelvärldens mest unika gäng, hur det slutligen kommer att gå för dem och huvudpersonen Shion får vi antagligen se i Xenosaga 3, som antas vara den slutgiltliga sagan om Shion Uzuki och hennes värld. Toppbetyg är allt man kan ge, varken mer eller mindre..

Grafik 3/5
Karaktärerna i Xenosaga är animesöta och riktigt detaljerade. Men bakgrunderna är väldigt stela och allt känns nästan lite byggt på måfå. Robotarna, AGWS har en design som är urusel och påminner om lego, men detta rättas såklart till i del 2 så deppa inte för mycket.

Musik 5/5
Yasunori Mitsuda har skapat många djupa verk, specielt den i Xenogears och Chrono Cross. Här är inget undantag. Men trots att han backas upp av en brittisk orkester så framhävs inte hans musik riktigt så mycket som den borde ha fått. Men vacker som satan, finns inte ord för detta.

Spelbarhet 4/5
Striderna påminner mycket om den i Final Fantasy X men med ett antal uppdateringar och lite blandad Xenogears känsla. Snyggt, smidigt och man hinner inte direkt tröttna på det knappt 30 timmar långa spelet. Tyvärr väldigt linjärt och för lite variation i upplägget, handlingen tar väldigt mycket plats. På så sätt passar inte Xenosaga för alla, men snälla, det är ju handlingen som gör att man bara måste fortsätta. Dessutom finns det packat med minispel som faktiskt är riktigt underhållande och mysiga.

Slutbetyg 4/5
Xenosaga har, precis som del 2, vissa brister men är ändå den mest omtyckta delen av fansen. Xenosaga 2 fixar många av problemen, och är näst till änglalikt bra, men man inser, vilket jag gjorde efter ett tag, att majoriteten faktiskt har rätt. Släng Final Fantasy i väggen och ge Xenosaga tid! Jag hoppas att du, precis som jag, fäller en tår när denna del avslutats. Magnifikt, men som sagt, passar inte alla.

Det är inte så att ja ogillar spelet tvärtom, det är bland de bättre spelen ja äger, hela tiden när ja spelar så märker jag hur bra det är men så kommer man på tanken att hur mycket bättre Xenogears är.

Spelet utspelar sig långt föra Xenogears. Människorna har befolkat rymden och Proffersor Sion Uzuki (Xenogears spelare har antagligen lagt märke till efternamnet som är detsamna som Citan Uzuki, Citan är altså en ätling till Sion)hon är chef för skapandet av projektet KOS-MOS som är en anti Gnosis droid (Gnosis är utomjordingar) Kos-mos är en av karaktärerna du styr under spelet (du kan se Kos-Mos ilutrerad på spel boxen).

Denna första del i Serien är rätt stram på handling, mäst som en inledning till det hela (vilket det också är) vad ja tror kommer man fatta mycket av det som händer i Episode I Der Wille zur Macht först i del 2, men mycket kommer inte fram förns i sista delen, altså del 6, och som jag har fattat det så är Xenogears del 5 i serien, men ja vet inte om dom ska göra del 6 efter 4 eller om dom gör en PS2 konvertering av Xenogears (det hoppas jag, gärna då med grafik uppdatering, fast den gammla är så vacker kan det vara kul att ha ny grafik också).

Kort och gott köpvärt spel om du tänker spela hela serien, annars behöver (eller bör) du inte köpa det, men man missar nåt om man inte gör det

Om du som jag älskar Xenogears så kommer du att tycka om det här spelet men det kommer inte ens i närheten av Xenogears. Det här spelet känns ungefär som demo skivan av Xenogears man fick med när man köpte spelet Brave fencer Musashi. Det är kort och man får inte svar på något överhuvudtaget. Bakpå förpackningen utlovar spelet 80 timmars speltid men det är snarare ca 40.
Det skulle vara ok om resten av spelen fanns tillgängliga nu men vi lär få vänta i flera år innan vi kan avsluta det här spelet (om vi ens får avsluta det) det här är det första av totalt sex spel. Spelet slutar så tvärt att du knappt förstår vad som har hänt.

Gears (AGWS i detta spel) finns i spelet men de är till ingen nytta. Det finns ingen personlig gear för karaktärerna och det är slöseri med pengar att uppgradera dem,för du kommer förmodligen inte använda dem ändå. Grafiken är helt ok och striderna är snygga och flyter på bra men miljöerna är stela och tråkiga, det finns ingen världs karta utan man befinner sig så gott som hela tiden på olika rymdskepp och dem är totalt utan detaljer.

De få "dungeons" som finns (ca 9st) är långa och enformiga och man måste göra meningslösa uppgifter för att kunna fortsätta. De känns ungefär som i Grandia men mer irriterande. Något som också är irriterande är att i första halvan av spelet så är det en bra balans av dungeons och story medan i den sista halvan av spelet är det så gott som bara långa dungeons och ytterst lite story. Striderna är helt ok men också enformiga man använder samma attack genom nästan hela spelet. Det finns en del olika attacker men det kostar för mycket att uppgradera dem så det är bäst att bara välj två och uppgradera dem så mycket som möjligt.

Musiken är bra men så gott som obefintlig. Den spelas nästan bara när det är storysekvenser och det är samma stridsmusik genom hela spelet; även för bossar.

Grafik : 6/10
Musik : 6/10
Kontroll: 8/10
Story : 9/10

TOTALT : 7/10

Missförstå mig inte, trots den hårda kritiken är det här spelet mycket bra dock inte lika bra som Xenogears. Om du tycker om rollspel så är det här ett nästan garanterat köp.

En jämförelse: Xenosaga 7/10 story 9/10
Xenogears 9/10 story 1010

Den första gången jag såg det här spelet var hos en kompis, vi satt och tittade i speltidningar och kollade efter fräcka rollspel så såg jag en artikel om Xenosaga Der Wille Zur Macht (Viljan till makten). Jag läste recensionen en gång och Dagen därpå beställde jag spelet eftersom det inte går att få tag på annars. Jag satte mig och spelade i en timma och vilket spel. Storyn handlar om Shion Uzuki som jobbar för militären, hon utvecklar en Andriod vid namn KOS-MOS som ska rädda mänskligheten från Gnosis. Karaktärerna är väldigt olika varan och vissa som Ziggy och KOS-MOS är riktigt steriotypa. Sen är det förstås en liten detalj spelet har redan fem planerade uppföljare, om nåt av spelen floppar kan resten av serien bli inställd synd å skam. Men till betyget.

Grafik: 10/10 (Karaktärerna ser ut som Manga eller Anime figurer).

Story: 10/10 (Storyn är komplicerad ungefär som Neon Genesis Evangelion).

Ljud och Musik: 9/10 (Ljuden och rösterna är OK men musiken är rätt långtråkig och trist men är trallvänliga).

Hållbarhet: 10/10 (Mycket att göra innan man kommer till sista bossen och spelet har den elakaste magin jag sett i ett spel).

Till att börja med så måste jag säga att ifall man inte gillar långa filmsekvenser,(och då menar jag att de kan vara uppåt en timme långa) så är det här inte rollspelet som du har letat efter för då kommer du bara att tröttna varje gång en film dyker upp.
Men om du är som jag och älskar spel med tung story och långa sekvenser som håller ihop handlingen så är det här ett måste, det bör nog nämnas att storyn är helt fantastiskt.

Musiken är näst intill perfekt, (finns inte många spel som klår den) och rösterna är helt klart godkända. Spelet brister bara på en sak enligt mig och det är miljöerna de är för det mesta riktigt gråa och trista, första riktigt mysiga miljön dyker upp först efter flera timmars spelande.
Älskade du Xenogears så är det här ett måste. och spelet får en femma eftersom jag tycker inte att dess brister på något sett skulle kunna sänka slutbetyget....
---- Vad jag längtar efter episode 2...