Aaaaaah! Efter att ha spelat det här spelet för första och sista gången kändes det som jag vaknade upp från en mycket plågsam mardröm. Redan i första scenen när båtarna landstiger i Normandie märker man hur fult spelet är. Vattnet som stänker upp ser ut som ser ut som genomskinliga plastpärlor och den övriga grafiken håller håller inte ens Nintendo 64-kvalitet.

När man sedan kommer in och får skjuta lite tyskar ser man att de faller till marken lika snabbt som om de vägde flera ton. Allting ser helt enkelt väldigt onaturligt ut. Det enda jag kan se som positivt är att tyskarna verkligen pratar tyska.

I jämförelse med det här är Popeye till NES ett riktigt mästerverk.
Snälla EA, Bespara oss sådan här smörja i framtiden!

Spel som byggs på filmer har inte rykte om sig att vara helt tilltalande.
Harry Potter, Sagan om ringen och Hitta Nemo är bara tre av de hundratals som finns ute på spelmarknaden. Dessa brukar vara vad jag kallar, Sunkiga!
De har inte det där extra som filmen hade, eller som adnra spel har. Kankse för att man vet hur det slutar.

Sen finns det de spel som jag kallar Smygfilms- spel! Dessa är sådana som tar efter filmer på ett sånt fult sätt att ingen kan bevisa att de gjort det. Medal Of Honor: Frontline ät i första uppdraget en kopia av Saving Private Ryan (Rädda menige Ryan) och resten av spelet är man Jamesbond-agent.
Men detta gör inte spelet till ett dåligt spel. Jag tror att det blivit sämre om de inte tagit efter Private Ryan i landstigningen i Normandie.
Men Bondtemat är ganska töntigt. Jag köpte det för att få känna hur det var att slåss i Neptune, Overlord, och det fick jag! Men efter det var man precis som James, helt ensam mot hundra man. Var försvann fältslagen?

Hela spelet börjar så underbart med en lite dokumentärfilm om operation overlord. Därefter heter den första banan; Your finest hour och ett litet citat kommer där efter. En sådan känsla kommer inte ofta. Den blir inte sämre av man sedan sätts in i en båt som precis ska in och tömmas på Omaha-beach.

Spelet är snyggt, men det hjälper inte i spelkänslan! På många ställen där det te.x ryker, hackar det så man blir helt störd! Det är asjobbigt, särskilt när man är omringad av SS-soldater. Detta sänker hela spelets annars så sköna stämning. Bond-uppdragen kan vara underbara ibland, även om de uppdrag där man är i en grupp känns mer äkta.

Äkta långt skulle jag också säga att det är! Om man spelar spelet på normal tar det anagligen tre veckor om man går i skola och har ca fyra läcor i veckan. Eller så fastnar man och spelet klaras av på två månader istället. Det håller länge, särskilt om man har fler än en kontroll.

Multplayerfunktionen är inte vad den borde vara. Det känns som om de var oroliga för att spelet inte skulle räcka till och kastade in multiplayer battle haltf slarvigt. Det är mycket osm skulle kunna fixas. Banorna är de samma som i spelet fast färre och mycket mindre. Så om man väljer att köra mutliplayer innan man kör det riktiga spelet, kan man träna på de kommande banorna, he he.. En bana ser ut exakt som det ställe där soldaterna ska hålla en bro i Private Ryan: Bulleye Bridge. Med sniperklocktorn och hela köret.

Kontrollen kan man däremot ine klaga på. Den är näst intill det bästa som går att få ut av en Game Cube-kontroll om man inte vill ha underbar Metroid Prime-styrning.

Ljudet är underbart! Bakgrundssymfonierna är helt underbara när man springer genom banor. De är ibland så pampiga att man bara vill skrika:
- For king and country!
Skotten dundrar och óm man inte skulle se på sin livmätare att man är träffad, lär man sig känna igen ljudet av kula mot kött!

Medal of Honor: Frontline är inget superspel. Men det är heller inte dåligt. Det har sina brister och sina fördelar precis som de flesta spel.
Det lägger sgi någonstans i mängden. men som kommer bli ihågkommet genom Saving Private Ryan!

/ Sebbe

Medal of Honor: Frontline intresserade mig från första stund det annonserades. Så inte helt oförstående väntade jag mig mycket från spelet, men jag började fatta misstankar när jag såg att utvecklarna var EA. Deras icke-sportspel har inte varit usla, men aldrig särskilt bra heller.

Ganska snart efter inköpet insåg jag att även det här EA-spelet var en medelmåtta. Jag tror att EA får mer kunder om de lägger ner mer tid på sina spel istället för att bara spruta ut spel. Grafiken är inte särskilt bra med tanke på vad kuben klarar och är på vissa banor pinsamt kantig och slarvigt gjord.

Banorna är och uppdragen är helt okej om det inte vore för just grafiken. Ljudet är explosivt och duger tillsammans med musiken bra till spelet och lyfter betyget en aning. Berättarrösten är bra och får en i bra känslomässig stämning innan uppdragen. Själva uppdragen är varierande, men jag stör mig på att man blir så låst i banorna. När man tex springer runt på en stor åker kan man bara springa på vägen för att det är en liten liten backe som är ivägen. Lite mer rörelsefrihet har EA kunnat kosta på.

Flerspelarläget är ok, men inte mer än så. Inga höjdarbanor och inga höjdarvapen, men klart intressanta karaktärer. Sammantaget är spelet slarvigt gjort och det är synd att se hur en så bra spelidé runnit ut i sanden för att företaget inte bryr sig. Medal of Honor: Frontline är en besvikelse.

Andra Världskriget har alltid varit ett intressant tema för såväl historieforskare och filmmakare som spelutvecklare. När det gäller det sistnämnda så har Electronic Arts varit det bolag som satsat hårdast på det fruktansvärda krig som rasade i Europa mellan åren 1939-1945.

Handlingen är densamma som alltid. I rollen som en ung soldat ska man bekämpa tyska soldater och genomföra uppdrag på löpande band. För att lyckas krävs det både list och taktik. Samt en stor gnutta tur, annars finns risken att man blir dödad.

Medal of Honor: Frontline är ett spännande spel. Som oftast sitter man med handsvetten rinnandes och med stirrande ögon framför bildröret. Att leka infiltrör är faktiskt riktigt roligt.

Tyvärr har spelet brister, och är alltså långt ifrån lika fulländat som exempelvis Halo. Kontrollen är ryckig och oprecis, vilket leder till frustration under vissa moment. Dessutom är fienderna ganska urbota korkade, vilket är synd.

Däremot har EA lyckats med det visuella samt med musiken, som håller hög klass. Och det bidrar mycket till den stundtals ruskigt spännande atmosfären. Vilket gör att man har överseende med spelets brister och istället koncentrerar sig på att ha ihjäl tyskar.

Krig är temat i Medal Of Honor:Frontline, närmare bestämt andra världskriget.Och det är inte ofta krig är roligt, men i MOH:Frontline är det det.

Du tar rollen som Jimmy Patterson, en 24-årig löjtnant som ska sätta stopp för tyskarna.Från början av spelet kommer du med dina vapen-bröder storma en strand som är full(nästan) med skjut-glada tyskar.I detta uppdrag kommer du att få hjälp från dina kamrater, men sen kommer du att få gå ensam vidare...men det är inte så farligt som det låter, eftersom tyskarna är inte så smarta, så det är bara att skjuta för fullt.

Vapnen är välgjorda och många, så på den punkten får spelet godtjänt.Raketgevär, pistoler, hagelbössor, snipergevär, handgranater och kulsprutor...det finns mycket att välja på.

Musiken är också väldigt bra, men man lägger nästan inte märke till den - man blir upptagen av allt skjutande...men som sagt, musiken blir också godkänd.

Banorna/uppdragen är det inte heller något större fel på, men är man inte en FPS-fantast så tröttnar man nog ganska snabbt...för en del banor är lite väl lika varandra.Men tycker man att det är för lätt på Easy, så kan man byta svårighetsgrad till Normal eller Hard.Och det är ju bra.Men det skulle inte skada om man fick köra lite fordon...

Är man MOH fantast så är det här klart köpvärt, men om föredrar Science fiction framför historia, så finns det andra spel.