Pilotwings 64 släpptes i skuggan av Super Mario 64 och fick föga uppmärksamhet även fast det var ett av de spel som släpptes under lanseringsdagen för Nintendo 64.

Pilotwings är ett flygsimulator som inte bygger på en story utan ett flertal uppdrag som utförs med hjälp av diverse flygfarkoster. Grafiskt sett är spelet uselt med plåttriga bakgrunder och dåligt detaljerade karaktärer och farkoster. Med tanke på hur grafiken såg ut i det samtida spelet Super Mario 64 känns grafiken i detta spel inte särskilt bra, men å andra sidan är Super Mario 64 ett av världshistoriens bästa spel.

Uppdragen kan handla om att fotografera objekt, skjuta prick med missiler, köra runt ön på tid och är stundtals riktigt underhållande, men uppdragena är få och blir tröttsamma i längden. Spelet är av varierande svårighetsgrad och lämpar sig väl för både helt oerfarna spelare som för ibitna spelsamlare.

Spelet når godkänt, men inte mer. Förvisso nosar Pilotwings 64 på en 3:a i betyg, men den pixelartade grafiken och de halvt enformiga uppdragena gör att den bara får en 2:a.

Skolan hade precis slutat, jag gick i fyran. Datumet var den 3:e mars 1997, och jag och min kompis var påväg mot Posten. Väl inne fick vi ett stort paket, och vi sprang hem till kompisens hus och slet upp det. Ett nästan lika stort och betydligt finare paket fanns där inne, med en mycket givande text; Nintendo 64.

Min kompis hade alltså beställt Nintendos då allra fräschaste underhållningsmaskin, här var den. Förutom det självklara Super Mario 64 så hade han även köpt uppföljaren till SNES:ens charmigt härliga flygsimulator Pilotwings, nu med de så talande tilläggssiffrorna 64.

Just detta spel roligt att skriva om därför att det blev så förbisett, när spel som Super Mario 64 snodde all uppmärksamhet. Pilotwings 64 beskrivs bäst med ett enda ord; harmoniskt. Så lugnt, stilla och svävande härligt som ett spel kan bli. Spelet går ut på att man med olika hjälpmedel som gyrokopter, jetpack, fallskärm eller helt enkelt vingar ger sig upp i skyn och löser diverse uppgifter.
Någon story behövs inte, finns knappt, glöms bort.

Uppdragen kan bestå i att flyga genom ett visst antal ringar på tid, skjuta måltavlor eller landa perfekt på en viss yta. Men, det är inte dessa uppdrag som gör spelet så speciellt, utan själva känslan.
Grafiken var på sin tid oerhört imponerande, och i viss mån är den det än idag.
De fyra öar man flyger över är fyllda med små detaljer att titta på, ofta så roliga och smarta att man glömmer bort själva uppdraget.
Man kan utforska massiva grottsystem, lyxhotellet och infödingsbyn på Crescent Island, man tittar på tivolit, den mysiga lilla byn eller slottet på Holiday Island, man kan uppleva USA:s viktigaste attraktioner på den genialiska Little States-ön samt uppleva vita berg, isgrottor och snöiga byar i luftrummet över den sista ön Ever-frost.

Det roligaste med spelet är att spela de speciella Birdman-banorna, där man flyger omkring hur länge som helst, på vilken ö som helst och tar fotografier (som sedan sparas), alltmedans en lugn, avstressande musik spelas. Att bara ligga och flyta på luftströmmarna och se det stora landskapet under sig är härligt. De fyra öarna är också mycket varierande, det är verkligen en annan känsla på den lilla nöjesön Holiday än på den tropiskt djungeltäta paradisön Crescent.

Hoppas ni har fått upp ögonen för detta bortglömda gamla spel, se om ni kan hitta det billigt någonstans. Det är ett originellt, avstressande spel som det finns alltför få av i dagens spelvärld.

Pilotwings 64 släpptes i skuggan av Super Mario 64 och fick föga uppmärksamhet även fast det var ett av de spel som släpptes under lanseringsdagen för Nintendo 64.

Pilotwings är ett flygsimulator som inte bygger på en story utan ett flertal uppdrag som utförs med hjälp av diverse flygfarkoster. Grafiskt sett är spelet uselt med plåttriga bakgrunder och dåligt detaljerade karaktärer och farkoster. Med tanke på hur grafiken såg ut i det samtida spelet Super Mario 64 känns grafiken i detta spel inte särskilt bra, men å andra sidan är Super Mario 64 ett av världshistoriens bästa spel.

Uppdragen kan handla om att fotografera objekt, skjuta prick med missiler, köra runt ön på tid och är stundtals riktigt underhållande, men uppdragena är få och blir tröttsamma i längden. Spelet är av varierande svårighetsgrad och lämpar sig väl för både helt oerfarna spelare som för ibitna spelsamlare.

Spelet når godkänt, men inte mer. Förvisso nosar Pilotwings 64 på en 3:a i betyg, men den pixelartade grafiken och de halvt enformiga uppdragena gör att den bara får en 2:a.

Skolan hade precis slutat, jag gick i fyran. Datumet var den 3:e mars 1997, och jag och min kompis var påväg mot Posten. Väl inne fick vi ett stort paket, och vi sprang hem till kompisens hus och slet upp det. Ett nästan lika stort och betydligt finare paket fanns där inne, med en mycket givande text; Nintendo 64.

Min kompis hade alltså beställt Nintendos då allra fräschaste underhållningsmaskin, här var den. Förutom det självklara Super Mario 64 så hade han även köpt uppföljaren till SNES:ens charmigt härliga flygsimulator Pilotwings, nu med de så talande tilläggssiffrorna 64.

Just detta spel roligt att skriva om därför att det blev så förbisett, när spel som Super Mario 64 snodde all uppmärksamhet. Pilotwings 64 beskrivs bäst med ett enda ord; harmoniskt. Så lugnt, stilla och svävande härligt som ett spel kan bli. Spelet går ut på att man med olika hjälpmedel som gyrokopter, jetpack, fallskärm eller helt enkelt vingar ger sig upp i skyn och löser diverse uppgifter.
Någon story behövs inte, finns knappt, glöms bort.

Uppdragen kan bestå i att flyga genom ett visst antal ringar på tid, skjuta måltavlor eller landa perfekt på en viss yta. Men, det är inte dessa uppdrag som gör spelet så speciellt, utan själva känslan.
Grafiken var på sin tid oerhört imponerande, och i viss mån är den det än idag.
De fyra öar man flyger över är fyllda med små detaljer att titta på, ofta så roliga och smarta att man glömmer bort själva uppdraget.
Man kan utforska massiva grottsystem, lyxhotellet och infödingsbyn på Crescent Island, man tittar på tivolit, den mysiga lilla byn eller slottet på Holiday Island, man kan uppleva USA:s viktigaste attraktioner på den genialiska Little States-ön samt uppleva vita berg, isgrottor och snöiga byar i luftrummet över den sista ön Ever-frost.

Det roligaste med spelet är att spela de speciella Birdman-banorna, där man flyger omkring hur länge som helst, på vilken ö som helst och tar fotografier (som sedan sparas), alltmedans en lugn, avstressande musik spelas. Att bara ligga och flyta på luftströmmarna och se det stora landskapet under sig är härligt. De fyra öarna är också mycket varierande, det är verkligen en annan känsla på den lilla nöjesön Holiday än på den tropiskt djungeltäta paradisön Crescent.

Hoppas ni har fått upp ögonen för detta bortglömda gamla spel, se om ni kan hitta det billigt någonstans. Det är ett originellt, avstressande spel som det finns alltför få av i dagens spelvärld.

Pilotwings 64 släpptes i skuggan av Super Mario 64 och fick föga uppmärksamhet även fast det var ett av de spel som släpptes under lanseringsdagen för Nintendo 64.

Pilotwings är ett flygsimulator som inte bygger på en story utan ett flertal uppdrag som utförs med hjälp av diverse flygfarkoster. Grafiskt sett är spelet uselt med plåttriga bakgrunder och dåligt detaljerade karaktärer och farkoster. Med tanke på hur grafiken såg ut i det samtida spelet Super Mario 64 känns grafiken i detta spel inte särskilt bra, men å andra sidan är Super Mario 64 ett av världshistoriens bästa spel.

Uppdragen kan handla om att fotografera objekt, skjuta prick med missiler, köra runt ön på tid och är stundtals riktigt underhållande, men uppdragena är få och blir tröttsamma i längden. Spelet är av varierande svårighetsgrad och lämpar sig väl för både helt oerfarna spelare som för ibitna spelsamlare.

Spelet når godkänt, men inte mer. Förvisso nosar Pilotwings 64 på en 3:a i betyg, men den pixelartade grafiken och de halvt enformiga uppdragena gör att den bara får en 2:a.

Skolan hade precis slutat, jag gick i fyran. Datumet var den 3:e mars 1997, och jag och min kompis var påväg mot Posten. Väl inne fick vi ett stort paket, och vi sprang hem till kompisens hus och slet upp det. Ett nästan lika stort och betydligt finare paket fanns där inne, med en mycket givande text; Nintendo 64.

Min kompis hade alltså beställt Nintendos då allra fräschaste underhållningsmaskin, här var den. Förutom det självklara Super Mario 64 så hade han även köpt uppföljaren till SNES:ens charmigt härliga flygsimulator Pilotwings, nu med de så talande tilläggssiffrorna 64.

Just detta spel roligt att skriva om därför att det blev så förbisett, när spel som Super Mario 64 snodde all uppmärksamhet. Pilotwings 64 beskrivs bäst med ett enda ord; harmoniskt. Så lugnt, stilla och svävande härligt som ett spel kan bli. Spelet går ut på att man med olika hjälpmedel som gyrokopter, jetpack, fallskärm eller helt enkelt vingar ger sig upp i skyn och löser diverse uppgifter.
Någon story behövs inte, finns knappt, glöms bort.

Uppdragen kan bestå i att flyga genom ett visst antal ringar på tid, skjuta måltavlor eller landa perfekt på en viss yta. Men, det är inte dessa uppdrag som gör spelet så speciellt, utan själva känslan.
Grafiken var på sin tid oerhört imponerande, och i viss mån är den det än idag.
De fyra öar man flyger över är fyllda med små detaljer att titta på, ofta så roliga och smarta att man glömmer bort själva uppdraget.
Man kan utforska massiva grottsystem, lyxhotellet och infödingsbyn på Crescent Island, man tittar på tivolit, den mysiga lilla byn eller slottet på Holiday Island, man kan uppleva USA:s viktigaste attraktioner på den genialiska Little States-ön samt uppleva vita berg, isgrottor och snöiga byar i luftrummet över den sista ön Ever-frost.

Det roligaste med spelet är att spela de speciella Birdman-banorna, där man flyger omkring hur länge som helst, på vilken ö som helst och tar fotografier (som sedan sparas), alltmedans en lugn, avstressande musik spelas. Att bara ligga och flyta på luftströmmarna och se det stora landskapet under sig är härligt. De fyra öarna är också mycket varierande, det är verkligen en annan känsla på den lilla nöjesön Holiday än på den tropiskt djungeltäta paradisön Crescent.

Hoppas ni har fått upp ögonen för detta bortglömda gamla spel, se om ni kan hitta det billigt någonstans. Det är ett originellt, avstressande spel som det finns alltför få av i dagens spelvärld.