Om du gillar Mario spel eller spel som man spela tillsammans med kompisar eller familj så är New Super Mario bros det perfekta spelet. I vår familj händer det ofta att man spelar spelet tillsammans och det passar de yngre men även de äldre. Man kan spela upp till fyra stycken samtidigt och an kan spela som Mario, Luigi och två varianter av Toads. Man får själv avgöra om man vill vara snäll med de andra spelarna eller om man hellre vill kasta ner dem från en avgrund eller liknande. Under tiden man spelar kommer man att hitta många olika föremål som kan vara bra att ha och man kan även rida på de välkända Yoshi figurerna. Det finns väldigt många olika banor att spela på och det är alltifrån de klassiska Mario banorna fyllda av gräs, ökenbanor, banor fyllda av is och mycket mer. Förutom att det här är ett perfekt spel att spela tillsammans med andra så är det även ett väldigt roligt spel att spela själv.
I slutändan får New Super Mario Bros 5/5. Jag har spelat många av de gamla klassikerna på handhållna konsoler men hade ingen aning om att det kunde vara så roligt att spela ett sådant här Mario spel på TV-skärmen. Spelet bjuder på många nya samt roliga banor, snygg grafik och härlig musik. Det är ett spel jag rekommendera till precis vem som helst och det är ett spel som varenda Wii ägare bör ha i sin kollektion.

Nintendo DSi är uppföljaren till Nintendo DS Lite. Men det här är en Nintendo DSi XL som har mycket större skärm än de tidigare Nintendo DS konsolerna. Men i mitt tycke är det inte en bättre konsol. Den tidigare Nintendo DS Lite klarade av att spela Gameboy Advance spel såsom Pokémon Ruby, Harvest Moon och Final Fantasy VI. Men den här kan inte göra det. Skärmen är större, ja. Men grafiken blir därför sämre eftersom att den dras ut över en större skärm. Och jag tycker själv inte att det är praktiskt att ha alltför stora handhållna konsoler. Så om du funderar på att skaffa antingen ett Nintendo DS Lite eller ett Nintendo DSi XL så rekommenderar jag att köpa Nintendo DS Lite som ger fler möjligheter när det kommer till spelandet.
Men vad som är coolt med just den här versionen av konsolen är att den är röd med olika Mario figurer på. Något extra för den tidigare Mario fanatikern helt enkelt.
Så slutligen får Nintendo DSi XL 4/5. Den hade fått 5/5 av mig om den hade kunnat spela Gameboy Advance spel också.

Efter att ha spelat på bland annat Gamecube, Nintendo 64, Wii, Gameboy Advance och Gameboy Color konsolen så blev jag överlycklig när jag äntligen fick mitt Nintendo DS. Det gick några år och sedan skaffade jag även en Nintendo DSi XL Mario Edition. Den var mycket större och hade dessutom större skärmar. Vad jag inte tyckte om med Nintendo DSi konsolen var att den inte kunde spela Gameboy Advance spel som Nintendo DS kunde.
Men konsolen hade fantastiska titlar såsom Pokémon Black & White, Zelda Phantom Hourglass, Pokémon Diamond & Pearl, Chrono Trigger, Final Fantasy III, Super Mario och många fler.
Det finns titlar som passar precis alla, oavsett ålder eller vilken genre man tycker om. Spelen håller i flera timmar och det gör även konsolen med dess långa batteritid som är perfekt under långa resor då man har tråkigt och vill spela!
Av mig får Nintendo DSi konsolen 5/5 för att den har många bra spel, snygg grafik och lätta kontroller! Jag rekommenderar en Nintendo DSi till precis alla! Det är en konsol som alla bör ha!

I New Super Mario Bros får spelaren spela igenom en hel del nya banor, antingen själv eller tillsammans med tre kompisar. Spelarna kan spela som Mario och Luigi och även två olika Toads. Under tiden man spelar med varandra är det helt upp till spelarna om de vill hjälpa varandra eller om de hellre vill kasta ner en för en avgrund. Dessutom kan spelarna rida runt på en Yoshi under tiden och plocka upp mynt eller olika krafter som kan vara bra att ha.
Det här är det perfekta spelet för den ensamma spelaren, för spelaren som gillar att lira med kompisarna och slutligen för spelaren med familj. Det är ett spel som alla kommer att älska!
Av mig får New Super Mario Bros 5/5 för att det finns många banor att spela igenom, för att spelet har otroligt vackra miljöer och slutligen för att det är perfekt spel att spela tillsammans med kompisar!
Om du är en trogen Mario fanatiker sedan tidigare så är det här en självklar titel att införskaffa!

Det finns en hel del oförglömliga titlar ur Gameboy Advance-eran och Nintendo fortsätter med ännu härligare spel i konsolen Nintendo DS. Därefter kom Nintendo DS Lite, Nintendo DSi och därefter: Nintendo DSi XL.

Skärmen är numera ännu större än tidigare och spelen blir ännu roligare att spela. Just i den här utgåvan är dessutom konsolen ännu snyggare. Den är röd samt svart med smyckad med olika Mario ikoner.

På denna konsol kan du spela många populära samt fantastiska titlar såsom:
Pokémon Black & White
Pokémon Diamond & Pearl
New Super Mario Bros
Phoenix Wright: Ace Attorney
The Legend of Zelda: Phantom Hourglass
...och många, många fler.

Konsolen är dessutom regionsfri. Så om du köper spel från USA eller Japan kan du fortfarande spela dem på den här.

Jag rekommenderar den här konsolen till precis alla! Den är lätt att ta med sig, den är snygg och det finns hundratals roliga spel till den!

Ett helt nytt Mario spel, och ännu en gång till Wii!
Kort sagt är det ett rätt vanligt Mario spel, ett vanligt plattform - men inte blir det tråkigt för det.

Den här gången kan man spela upp till fyra spelare samtidigt. Ni kan spela som självaste Mario, Luigi och två Toads. Ni kan välja om ni vill hjälpa varandra, eller om ni vill kasta in varandra i faran.

Extra plus
Spelarna kan rida på Yosh under banorna.
Roligt att kunna spela fyra stycken samtidigt.
Färgglada banor.

Om du vill ha ett spel att spela med familjen så är det här perfekt.
Och om du bara tycker det är härligt att spela igenom plattform spel så är det här en rolig titel att ha i hyllan.
Och om du är ett troget Mario-fan så är det här SJÄLVKLART en titel att införskaffa.

Ett tag var det väldigt populärt att göra allt mindre. I takt med att mobilerna blev mindre skulle även nintendo göra ds i mini format.
Ibland är det smidigt med små konsoller men skärmen är liten som den är tyckte jag, iallafall om man jämför med en stor platt tv som jag brukar spela på så när ds släppte en xl modell blev jag väldigt glad.

Förutom den stora skärmen som är ett stort plus finns det många roliga spel till ds som:
Chrono trigger
kingdom hearts
final fantasy i mängder
pokemon
flera mario och zelda spel mm

Nintendo ds är ett bra tidsfördriv på resor men med en xl skärm så känns det inte så dumt att sätta sig i soffan och spela trots att man har en 40 tummare ett par meter framför sig.

Efter att ha spelat New Suoer Mario Bros till Nintendo DS så var jag riktigt nyfiken på hur de hade förnyat och förbättrat det till Wii versionen av spelet, men tyvärr så var spelet inte så nyskapande och roligt som jag trodde. Även om man nu kan spela som 4a spelare tillsammans så kommer inte den rätta spelkänslan fram. Men nu ska man inte vara för kritisk heller, det är faktiskt ett bra spel, men när det gäller Mariospel så har jag väldigt höga förväntningar och spelet kunde inte matcha dem.

Det spelet överlever på är att man kan spela igenom spelet med flera som spelar samtidigt, för vist är det roligt att samarbeta, men det är minst lika roligt att förstöra för den du spelar med!

Annars så är spelet ett klassiskt plattformsspel där du ska ta dig från början till slutet på en sidskrollande bana och vist bjuder spelet på lite utmaning, men man märker att det är ett spel som det är meningen att alla ska kunna spela och det görs som sagt bäst tillsammans med någon annan att spela med.

Och precis som i alla Mariospel så är det prinsessan Peach som blivit kidnappad och Mario ger sig ut för att rädda henne, skillnaden är att nu har han sin bror Luigi med sig och även två andra medhjälpare som är en gul och en blå Toad, prinsessans medhjälpare. Det finns även flera \"Power-Ups\" i form av de klassiska Super Svamparna och Eldblommorna, men även flera nya som en Pingvindräkt, som gör att du kan glida på magen på is, en Propeller Svamp, som gör så att man kan flyga högt upp i luften och till sist Isblomman, som gör så att man kan kasta iväg isbollar och frysa sina fiender.

På det hela taget är spelet helt okej, men det är bara just det, okej.

Nja det heter ju New Super Mario Bros men själv så tycker jag inte det var särskilt så underhållande eller "New"...
Ja det var ett tag sen Super Mario Bros släpptes och det var riktigt roligt men New Super Mario Bros ja det var inte samma känsla och var vart Yoshi?

Det nya med spelet är tex att Mario kan bli gigantisk eller pytteliten sen finns det ett antal nya och roliga banor och ett ganska stort urval med någorlunda roliga Minispel som jag tycker var det mest underhållande att syssla med i spelet. men inget jag skulle ställa mig och hoppa och skrika för.
Det var förvisso kul med alla nya banor de nya elementen och de roliga minispelen. Men trots det så var det ändå värt en 2:a från mig, men om de ska göras fler Mario så tycker jag att dom ska satsa lite nya ideer och inte samma tråkiga om och om igen version.
Men det är ju alltid Mario mina vänner!

Efterlängtat och nu till slut här. Mario torkan var ett faktum, dock inte så konstigt med tanke på att vi är mitt uppe i ett generationsbyte av konsoler. Nu verkar dock torkan vara över, eller är den det?

I den senaste upplagan av Mariobrödernas äventyr så har skaparna valt att inte gör många ändringar. Istället har man satsat på retrokänsla och koncept som alla älskade då den introducerades. Man skulle kunna tro att det är just detta som skulle göra NSMB till ett vinnande koncept. Tyvärr så gör det spelet allt för medelmåttigt. Spelet har allt som ett plattformsspel ska ha, men saknar saker som gör det spännande. För det första så är nyheterna allt för få. Det enda nya som laggts till är att du kan bli stor eller liten och på så sätt hitta nya vägar och upptäcka nya hemliga banor. I övrigt så är konceptet detsamma som i Super Mario Bros 3 och Super Mario World. Du har en karta där du färdas från värld till värld, sedan så kan du även, via alternativa slut på alla banor upptäcka hemligheter och nya världar. Du samlar även på dig mynt, som du sedan kan använda på kartan för att låsa upp nya vägar.

Det hela är ett helt okej plattformsspel, som tyvärr inte överraskar något. Du har sett allt tidigare och det känns inte som att jag blir det minsta lycklig av att hitta nya vägar eller hemligheter. En annan dålig sak är även sparningssystemet, där du endast får spara på vissa banor och då du låser upp nya vägar. Spelets svårighetsnivå varierar kraftigt, ibland tycks vissa banor vara helt galet svåra, medan andra är ruskigt lätta. Däremot något som gjorde mig riktigt besviken var bossarna. De är sanslöst lätta att avklara och ger ingen utmaning ”what so ever”

Slutdomen blir ett lagom bra spel, vilket brukar vara annorlunda för att vara ett mariospel.
Mestadels på grund av den banala retrokänsla man får av att göra saker om och om igen. Visst kan man göra saker retro och bra, så som Legend of Zelda: Minish Cap. Detta är tyvärr inte fallet med New Super Mario Bros. Det borde ha hetat Old Super Mario Bros. Ett mediokert spel som inte alls lever upp till de förväntningar som jag hade.

Med New Super Mario Brothers är Mario tillbaka i sin rätta miljö. För spelare som jag med anor tillbaka till de klassiska Nintendo 8bit-spelen som Super Mario Bros., Kid Icaros och Metroid, är detta 2D-spel en fröjd.

Spelet sammanför många inslag från tidigare Mariospel. Mario färdas genom åtta (så som det bör) världar på jakt efter den kidnappade Prinsessan. Varje värld har sin särkilda miljö (ex vinter, öken, djungel, etc) som till stor del påminner om SMB 3. Mellan banorna vandrar Mario runt på en karta, kan hitta svamphus, hemliga utgångar och warpa. Mario har många funktioner som är hämtade från 64-versionen. Han kan göra det häftiga men meningslösa trippelhoppet, dunka fiender och krossa block genom att man hoppar upp i luften och trycker nedåt och bästa av allt, han kan hoppa på väggarna (en funktion som man dessvärre inte MÅSTE använda särskilt ofta). Det finns dessutom några nyheter som Shigeru och grabbarna bjuder på. Mario kan bli gigantisk (Mega Mario) och bli miniliten (Mini Mario). Som Mega Mario krossar Mario allt i sin väg under en begränsad tid och belönas med extraliv när tiden tagit slut. Som Mini Mario kan Mario hoppa ovanligt högt och långt. Mario kan dessutom få ett skal och förvandlas till en sköldpadda med särskilda funktioner (snurra som skal längs med marken och krossa block och fiender).

Spelet har några brister. Den allvarligaste bristen är svårighetsgraden. Spelet är kusligt lätt. Man blir hela tiden belönad med extraliv, det finns knappt ett enda svårt hopp i hela spelet och bossarna klarar man oftast av redan vid första försöket. Det enda som bjuder på lite motstånd är att hitta alla hemliga utgångar. Dessvärre känns kontrollen inte lika bra som i Super Mario World, kanske som en konsekvens av att Mario och de flesta andra rörliga objekt i spelet är renderad i 3D. För dem som vill ha den klassiska musiken i spelet istället för något alternativt nedköp, så blir det här en besvikelse. Tro dock inte att spelet är dåligt, tvärt om. Det lever upp till förväntningarna och det vill inte säga lite när det gäller ett Mariospel.

Jag väntar fortfarande på att Nintendo ska släppa ett Mariospel med ordentlig svårighetsgrad, en svårighetsgrad som tilltalar lite mer vana plattformspelare. Det här spelet får dock duga för mig så länge. För spelare med mindre erfarenhet av plattformspel kan det inte finnas ett bättre ställe att börja på än New Super Mario Brothers. Mycket nöje!

/PST

Nja det heter ju New Super Mario Bros men själv så tycker jag inte det var särskilt så underhållande eller "New"...
Ja det var ett tag sen Super Mario Bros släpptes och det var riktigt roligt men New Super Mario Bros ja det var inte samma känsla och var vart Yoshi?

Det nya med spelet är tex att Mario kan bli gigantisk eller pytteliten sen finns det ett antal nya och roliga banor och ett ganska stort urval med någorlunda roliga Minispel som jag tycker var det mest underhållande att syssla med i spelet. men inget jag skulle ställa mig och hoppa och skrika för.
Det var förvisso kul med alla nya banor de nya elementen och de roliga minispelen. Men trots det så var det ändå värt en 2:a från mig, men om de ska göras fler Mario så tycker jag att dom ska satsa lite nya ideer och inte samma tråkiga om och om igen version.
Men det är ju alltid Mario mina vänner!

Efterlängtat och nu till slut här. Mario torkan var ett faktum, dock inte så konstigt med tanke på att vi är mitt uppe i ett generationsbyte av konsoler. Nu verkar dock torkan vara över, eller är den det?

I den senaste upplagan av Mariobrödernas äventyr så har skaparna valt att inte gör många ändringar. Istället har man satsat på retrokänsla och koncept som alla älskade då den introducerades. Man skulle kunna tro att det är just detta som skulle göra NSMB till ett vinnande koncept. Tyvärr så gör det spelet allt för medelmåttigt. Spelet har allt som ett plattformsspel ska ha, men saknar saker som gör det spännande. För det första så är nyheterna allt för få. Det enda nya som laggts till är att du kan bli stor eller liten och på så sätt hitta nya vägar och upptäcka nya hemliga banor. I övrigt så är konceptet detsamma som i Super Mario Bros 3 och Super Mario World. Du har en karta där du färdas från värld till värld, sedan så kan du även, via alternativa slut på alla banor upptäcka hemligheter och nya världar. Du samlar även på dig mynt, som du sedan kan använda på kartan för att låsa upp nya vägar.

Det hela är ett helt okej plattformsspel, som tyvärr inte överraskar något. Du har sett allt tidigare och det känns inte som att jag blir det minsta lycklig av att hitta nya vägar eller hemligheter. En annan dålig sak är även sparningssystemet, där du endast får spara på vissa banor och då du låser upp nya vägar. Spelets svårighetsnivå varierar kraftigt, ibland tycks vissa banor vara helt galet svåra, medan andra är ruskigt lätta. Däremot något som gjorde mig riktigt besviken var bossarna. De är sanslöst lätta att avklara och ger ingen utmaning ”what so ever”

Slutdomen blir ett lagom bra spel, vilket brukar vara annorlunda för att vara ett mariospel.
Mestadels på grund av den banala retrokänsla man får av att göra saker om och om igen. Visst kan man göra saker retro och bra, så som Legend of Zelda: Minish Cap. Detta är tyvärr inte fallet med New Super Mario Bros. Det borde ha hetat Old Super Mario Bros. Ett mediokert spel som inte alls lever upp till de förväntningar som jag hade.

Med New Super Mario Brothers är Mario tillbaka i sin rätta miljö. För spelare som jag med anor tillbaka till de klassiska Nintendo 8bit-spelen som Super Mario Bros., Kid Icaros och Metroid, är detta 2D-spel en fröjd.

Spelet sammanför många inslag från tidigare Mariospel. Mario färdas genom åtta (så som det bör) världar på jakt efter den kidnappade Prinsessan. Varje värld har sin särkilda miljö (ex vinter, öken, djungel, etc) som till stor del påminner om SMB 3. Mellan banorna vandrar Mario runt på en karta, kan hitta svamphus, hemliga utgångar och warpa. Mario har många funktioner som är hämtade från 64-versionen. Han kan göra det häftiga men meningslösa trippelhoppet, dunka fiender och krossa block genom att man hoppar upp i luften och trycker nedåt och bästa av allt, han kan hoppa på väggarna (en funktion som man dessvärre inte MÅSTE använda särskilt ofta). Det finns dessutom några nyheter som Shigeru och grabbarna bjuder på. Mario kan bli gigantisk (Mega Mario) och bli miniliten (Mini Mario). Som Mega Mario krossar Mario allt i sin väg under en begränsad tid och belönas med extraliv när tiden tagit slut. Som Mini Mario kan Mario hoppa ovanligt högt och långt. Mario kan dessutom få ett skal och förvandlas till en sköldpadda med särskilda funktioner (snurra som skal längs med marken och krossa block och fiender).

Spelet har några brister. Den allvarligaste bristen är svårighetsgraden. Spelet är kusligt lätt. Man blir hela tiden belönad med extraliv, det finns knappt ett enda svårt hopp i hela spelet och bossarna klarar man oftast av redan vid första försöket. Det enda som bjuder på lite motstånd är att hitta alla hemliga utgångar. Dessvärre känns kontrollen inte lika bra som i Super Mario World, kanske som en konsekvens av att Mario och de flesta andra rörliga objekt i spelet är renderad i 3D. För dem som vill ha den klassiska musiken i spelet istället för något alternativt nedköp, så blir det här en besvikelse. Tro dock inte att spelet är dåligt, tvärt om. Det lever upp till förväntningarna och det vill inte säga lite när det gäller ett Mariospel.

Jag väntar fortfarande på att Nintendo ska släppa ett Mariospel med ordentlig svårighetsgrad, en svårighetsgrad som tilltalar lite mer vana plattformspelare. Det här spelet får dock duga för mig så länge. För spelare med mindre erfarenhet av plattformspel kan det inte finnas ett bättre ställe att börja på än New Super Mario Brothers. Mycket nöje!

/PST