Banjo Kazooie är ett plattformsspel utvecklat av Rare och är en riktig klassiker. Det går ut på att rädda Banjos syster Tooty, med hjälp av Banjos eldröda fågelkompanjon Kazooie, som han har i sin ryggsäck, ifrån den elaka häxan Gruntilda, eller "Grunty".

Gruntilda trodde sig vara den vackraste kvinnan av alla, men fick veta av sin kittel att Banjos syster Tooty faktiskt var det. Gruntilda bygger då en maskin som kan byta två personers skönhet, varpå hon kidnappar Tooty, som leker utomhus, medan Banjo sover. Kazooie väcker Banjo, men de hinner inte rädda henne. Äventyret börjar här, utanför Banjos hus.

I varje bana ska man samla ihop 100 noter och 10 pusselbitar och rädda 5 Jinjos, färglada små krabater. Pusselbitarna används för att fylla i ett pussel som låser upp nya banor. Räddar man alla Jinjos i en bana så får man en pusselbit. Noterna används för att upptäcka nya delar av världen, i vilka nya banor finns.

Grafiken är enastående i Banjo-Kazooie, spelet är oerhört detaljrikt, färgerna är otroligt härliga och animationerna är välgjorda. Spelet har en charm och karaktär som är unik för Rares gamla klassiker.

Musiken är också mycket välgjord och här finns inget att klaga på. Den är mycket varierad och anpassar sig alltid för situationen och platsen man är i. Banjo-Kazooie har kanske den bästa musiken av alla Nintendo 64-spel.

Spelet liknar Super Mario 64 i nästan alla aspekter. Båda är vackra plattformsspel i 3D. Storyn är liknande, kontrollerna är nästan identiska och bandesignen är också liknande. Banjo-Kazooie gör dock, i min mening, allt bättre. Bandesignen är mindre linjär, kontrollerna är bättre på grund av den smarta kombinationen av Banjo och Kazooie och grafiken i Banjo-Kazooie är nog den bästa av alla spel till Nintendo 64.

Detta är ett av de bästa spelen jag någonsin har spelat. Alla aspekter av det är av högsta kvalite. Det finns inte mycket mer att säga än "Köp det!".

Banjo Kazooie är en av de gamla hederliga "Rare-klassikerna" som hör N64-eran till. Tillsammans med andra mästerverk som Jet Force Gemini och Golden Eye 007 är Banjo Kazooie en stor anledning till varför jag år 2000 köpte konsolen överhuvudtaget.

Spelet utspelar sig i en idyllisk dal där Banjo, en äventyrlig björn med en rar och söt lillasyster och hans fågel Kazooie bor i all ro.
Allt kastas på ända när den klart ondskefulla häxan Gruntilda, blind av raseri när hennes magiska spegel förklarar henne mindre vacker än Banjo:s lillasyster far ner till dalen från sitt kråkslott och kidnappar den stackars björnungen. Beväpnad med mod och sin fjäderprydda vän ger sig vår hjälte ut för att rädda sin lillasyster.

Spelet utspelar sig som en plattformare i 3D. Banjo kämpar och pusslar sig igenom flertalet världar med olika teman med målet att i varje område samla pusselbitar som i sin tur öppnar fler världar. Slutligen väntar Gruntilda i egen hög person på toppen av sin borg. Spelet är ganska komiskt (åtminstone för en dåvarande 14-åring) och lockar lätt till skratt.
Förutom pusselbitar samlar man musikala noter, ägg och fjädrar samt nya förmågor, allt för att kunna fortsätta. Och vad ska man ha en fågel till om inte för att flyga?
Tematiskt skiljer sig samtliga av världarna sig åt, några exempel är vinter, träsk eller skräck världar. Dom utmärker sig som väl genomtänkta och omsorgsfullt utformade. Svårighetsgraden ökar jämnt allt eftersom och det är sällan man blir frustrerad på spelet.
Värt att nämnas är också att spelet inte är våldsamt.

Jag hade väldigt kul med både björnen och fågeln och kan definitivt rekommendera Banjo Kazooie för alla skrattsugna äventyrare, speltiden klockade för mig in ~7h.