Nintendo är ett företag som för många står för spel med hög kvalitet. Deras konsol Nintendo 64 sålde aldrig riktigt så bra som den borde ha gjort men de som tog och köpte en märkte fort att det finns väldigt många riktigt bra spel till konsolen och deta är troligtvis det absolut bästa. F-zero bärjade redan på snes tiden och var även där ett riktigt bra spel men på grund av dess avsaknad av multiplayer gjorde att det blev mindre populärt än till exempel Mario kart. Sedan tog nintendo och skapade detta...

F-zero X har ett ganska enkelt utseende med ganska få texturer men när man väl börjar köra så förstår man varför. Spelet går i en väldigt hög hastighet som oftast ligger på över 1000 km/h och allting flyter helt perfekt utan att lagga det aldra minsta överhuvudtaget, inte ens när 30 olika förare trängs på skärmen samtidigt så saktar spelet ner. Nintendo gjorde det rätta och satsade på det viktiga i ett racingspel, farten.

Även kotrollen är ett otroligt mästerverk, sällan har ett annat racingspel setts med en sådan välgjord och genomarbetad kontroll, den lyder och funkar perfekt och gör det omöjligt för dig att klaga på att dins förluster är kontrollens fel. Utamningen är väldigt hög men spelet är även belönande för den flitige, det finns 24 nya svävare att låsa upp samt två nya kupper och en ny svårightesgrad så det finns mer än tillräckligt för en spelare att göra.

Men spelet kommer inte till sin rätt på riktigt förräns man sitter fyra personer och tävlar om förstaplaceringen, har du bara en person att spela med så kan du roa dig med att det finns datorstyrda motsåndare att sätta på. Det finns flera olika spellägen Grand Prix, Versus, Deathrace som går ut på vad det låter som, siste mannen kvar vinner. Det finns även time attack där du kan spara dina egna race och tävla mot dig själv för attt försöka slå dina egna tider och bemästra banorna fullt ut.

Banorna förtjänar även de ett omnämnande då de är väldigt innovativa och varierande och bjuder på hissnade åkfärder och liknande hittas inte i många andra spel, elelr vad sägs om att åka innuti och utanpå en gigantisk cylinder ett antal kilometer upp i luften.

Musiken i spelet är en kapitel för sig i spelhistorien, sällan har det hört såhär otroligt bra musik i ett spel, den absolut utsökta heavy metal musiken passar spelet och dess tempo perfekt och låtarna fastar i skallen för att aldrig lämna den igen. Jag kommer ofta på mig själv med att sitta och vissla på låtarna. Om musiken i alla spel var såhär bra skulle det inte finns anledning för "riktiga" artister att finnas, så bra är denna underbara musik. Detta avslutar denna recension av ett av N64ans bästa spel, för att få reda på mer så ta och köp spelet och upplev det själv.

Nintendo är ett företag som för många står för spel med hög kvalitet. Deras konsol Nintendo 64 sålde aldrig riktigt så bra som den borde ha gjort men de som tog och köpte en märkte fort att det finns väldigt många riktigt bra spel till konsolen och deta är troligtvis det absolut bästa. F-zero bärjade redan på snes tiden och var även där ett riktigt bra spel men på grund av dess avsaknad av multiplayer gjorde att det blev mindre populärt än till exempel Mario kart. Sedan tog nintendo och skapade detta...

F-zero X har ett ganska enkelt utseende med ganska få texturer men när man väl börjar köra så förstår man varför. Spelet går i en väldigt hög hastighet som oftast ligger på över 1000 km/h och allting flyter helt perfekt utan att lagga det aldra minsta överhuvudtaget, inte ens när 30 olika förare trängs på skärmen samtidigt så saktar spelet ner. Nintendo gjorde det rätta och satsade på det viktiga i ett racingspel, farten.

Även kotrollen är ett otroligt mästerverk, sällan har ett annat racingspel setts med en sådan välgjord och genomarbetad kontroll, den lyder och funkar perfekt och gör det omöjligt för dig att klaga på att dins förluster är kontrollens fel. Utamningen är väldigt hög men spelet är även belönande för den flitige, det finns 24 nya svävare att låsa upp samt två nya kupper och en ny svårightesgrad så det finns mer än tillräckligt för en spelare att göra.

Men spelet kommer inte till sin rätt på riktigt förräns man sitter fyra personer och tävlar om förstaplaceringen, har du bara en person att spela med så kan du roa dig med att det finns datorstyrda motsåndare att sätta på. Det finns flera olika spellägen Grand Prix, Versus, Deathrace som går ut på vad det låter som, siste mannen kvar vinner. Det finns även time attack där du kan spara dina egna race och tävla mot dig själv för attt försöka slå dina egna tider och bemästra banorna fullt ut.

Banorna förtjänar även de ett omnämnande då de är väldigt innovativa och varierande och bjuder på hissnade åkfärder och liknande hittas inte i många andra spel, elelr vad sägs om att åka innuti och utanpå en gigantisk cylinder ett antal kilometer upp i luften.

Musiken i spelet är en kapitel för sig i spelhistorien, sällan har det hört såhär otroligt bra musik i ett spel, den absolut utsökta heavy metal musiken passar spelet och dess tempo perfekt och låtarna fastar i skallen för att aldrig lämna den igen. Jag kommer ofta på mig själv med att sitta och vissla på låtarna. Om musiken i alla spel var såhär bra skulle det inte finns anledning för "riktiga" artister att finnas, så bra är denna underbara musik. Detta avslutar denna recension av ett av N64ans bästa spel, för att få reda på mer så ta och köp spelet och upplev det själv.