Hela grejen med att inledningen i spelet blir annorlunda beroende på vilken ras och klass du väljer är så förbannat genial. Så fort spelet är avklarat och eftertexterna har rullat färdigt skyndar jag mig tillbaka till menyn för att denna gång testa att spela som bortskämd dvärg-prins istället för en skogsmulle till alv som första gången. I och med detta är omspelarvärdet skyhögt och i och med faktumet att val av ras och klass faktiskt spelar någon roll (något The Elders Scrolls kan lära av) gör Dragon Age: Origins till ett briljant spel. Självklart bidrar även den simpla men ändå drivande historien, det strategiska stridssystemet, den tjusiga designen, de olika karaktärerna och de sköna dialogerna man kan ha med dem eller de kan ha med varandra.

Det ursprungliga Dragon Age var på flera sätt ett fantastiskt spel. Handlingen var oerhört välskriven, och att verkligen kunna påverka handlingen var ett välkommet inslag som också kändes någorlunda fräsch då det begav sig. Men i Origins har man förenklat spelet alldeles för mycket. Istället för att vara ett Mass Effect i fantasy-miljö, är Origins mer formen av att hack\n\slash-spel. Inget fel i sig, men det känns inte riktigt som Dragon Age och Bioware. Det är tydligt att man viljat göra spelet mer lättillgängligt och kommersiellt, men i det här fallet stjälper det mer än hjälper. För min del är Dragon Age Origins ett bra, men inte ett jättebra spel.