Final Fantasy XIII var det allra första Final Fantasy spelet till Playstation 3 och man fick för ovanlighetens skull spela som en kvinnlig karaktär. Denna gång som den unga kvinnan Lightning, en tidigare soldat men som nu ska rädda världen samt sin syster Serah. Men hon är inte ensam. Hon har även med sig sin systers fästman Snow, coola snubben Sash, den unga pojken Hope, glada flickan Vanille och tuffa bruden Fang.
Av mig får Final Fantasy XIII 5/5. Det är inte den bästa handlingen inom Final Fantasy serien men det är helt klart ett väldigt bra samt underhållande spel.
Ju längre du spelar desto starkare blir dina karaktärer och du får fler attacker och förmågor som du kan använda för att klara av handlingen men även uppdrag på sidan om. Ju mer du spelar desto fler platser finns det att besöka och tillslut känns spelet oändligt.
Grafiken är helt fantastisk och miljöerna är otroligt detaljerade. Filmsekvenserna som sker emellanåt är otroligt snygga och kommer att se fantastiska ut ifall du har en HD tv.
Om du funderar på att börja med Final Fantasy serien så rekommenderar jag det här spelet. Och även för dig som har spelat Final fantasy spel sen tidigare. Final Fantasy XIII bjuder på snygg grafik, otroligt många speltimmar, härliga karaktärer och väldigt roliga strider.
Det här är helt klart mitt absoluta favoritspel till Playstation 3!

Ibland känns det som att jag var en av de få som faktiskt älskade Final Fantasy XIII. För mig hade spelet allt. Handlingen, karaktärerna, musiken, miljöerna och grafiken. Enligt mig är Final Fantasy XIII ett av de bästa spelen någonsin!
I det här spelet får du spela som den unga kvinnan Lightning och fem andra karaktärer för att återställa världen till dess forna glans. Alla de sex karaktärerna kommer i slutändan att få en \"summoning\" som de kan framkalla i striderna. Du börjar spelet på en rätt så platt planet men senare kommer du att komma till en otroligt vacker plats kallad "Pulse". Där kan du klara av en massa uppdrag, levla upp dina karaktärer och springa runt och upptäcka världen. Så för de som har hört att spelet ska vara platt och tråkigt: ge spelet en chans.
Av mig får Final Fantasy XIII 5/5 för att det är helt fantastiskt visuellt, karaktärerna är bra designade och ännu en gång gjorda av Tetsuya Nomura, musiken är fantastisk även fast den inte är gjord av Nobuo Uematsu utan Masashi Hamazu, levelingsystemet är lätt att förstå och striderna är helt makalösa.
Jag spenderade över 100 timmar på Final Fantasy XIII och jag har fortfarande saker som jag kan göra! Mina karaktärer är inte full level än, jag har fortfarande föremål som jag kan finna, troféer att samla och har en hel del kvar att utforska. Så om du vill ha ett spel som räcker länge är Final Fantasy XIII ett spel för dig!

Många har klankat ner på det här spelet. De kan tycka att det inte påminner om tidigare titlar, att storyn inte är lika fängslande, att det inte är lika fritt och att det helt enkelt inte är helt samma sak längre.

Men jag håller inte med. Det ÄR en bra story. Det ÄR fängslande och roligt och det ÄR fritt.

Återkommande saker är dels;
Själva sättet du spelar påminner om tidigare Final Fantasy spel - det är turbaserat fast det går snabbare och de har snyggare, livligare rörelser medan karaktärerna utför attackerna.
"Summomings" finns, en för varje karaktär alltså 6 stycken sammanlagt.
Tetsuya Nomura har designat karaktärer, och han är ju känd för att ha designat karaktärerna för många tidigare titlar i serien.

En del nya saker är såsom att;
Levelingsystemet är annorlunda. För varje match du har haft, så tjänar du ihop "Crystal points" som du kan använda för att t.ex köpa" olika förmågor till dina karaktärer, t.ex såsom att "100 Health Points" kan kosta "60 Crystal points". Man går helt inte upp i level, utan i "crystal level". Det sköna med det här spelet är även att om du har valt vissa karaktärer som du vill ha på ditt party, och vissa som du vill ha på sidan - så får ändå alla crystal points för varje match du kör. Så i slutändan blir ingen karaktär sämre än den andra.
I Final Fantasy titlar är det vanligt att kompositören Nobuo Uematsu dyker upp, men i denna titel är det faktiskt Masashi Hamazu som gör musiken. Och det är allt annat än dåligt, musiken är otroligt härlig och man blir inte trött på den utan den fängslar en.
Spelet är indelat i kapitel, och det finns sammanlagt 13 stycken.
Det är även det första Final Fantasy spelet till PS3, varav den otroliga grafiken om du har en HD tv. Många scener kommer att få dig att gapa över hur snyggt det är.

För mig tog det över 142 timmar att klara ut storyn, klara alla uppdrag, få alla vapen, levla alla karaktärer till maxlevel, få alla trophies, utforska minsta lilla del av spelet... DET är vad jag kallar ett bra spel, att kunna göra så mycket och att dra ut på det i så många speltimmar. Helt underbart.
Du gör ett misstag om du inte spelar det här spelet, och ett ännu större misstag om du inte klarar ut det.

Jag tycker dom har lyckats ytterligare en gång med att göra ett roligt Final Fantasyspel. Visst spelet är inte lika fritt i början som det brukar vara och det är mest en väg man kan följa, men håll ut. När man väl kommer till kapitel 11 så smäller det till. Man kommer till ett stort ställe med massor av stenar där man kan plocka upp missions. För varje mission ska man döda en speciell fiende som är bättre än de vanliga fienderna och som belöning får man bra saker. Jag höll på att ge upp med spelet men tänkte att jag skulle gå igenom det en gång och det är jag glad att jag gjorde för spelet blir väldigt roligt vid kapitel 11 och framåt.

Nytt för spelet är också att man kan uppgradera alla vapen och accessoarer vilket gör att man har ytterligare flera timmars spelade framför sig.

En annan sak som jag tycker är väldigt positivt med spelet är det nya fightingsystemet där man till varje person kan uppgradera olika roller som de ska ha. Det finns 6st roller och varje karaktär har 3 roller som de är lite bättre på. Sedan väljer man sina favoritkaraktärer och sätter ihop olika kombinationer av roller och det bästa av allt är att man kan blanda som man vill.

Helt klart ett spelvärt spel och jag tycker det är värt ett försök.

Detta spel är lite mer science fiction än föregående spel. Och det har en ganska tråkig start tycker iallafall jag. Det är en enkel väg att följa, ändlösa korridorer och det ser hela tiden likadant ut. Dock så höll jag ut ända till kapitel 11. Ja spelet är indelat i kapitel. Väl där så kommer man fram till gran pulse som är en enorm gräsplätt där det roliga börjar. Det finns missions som är extra starka fiender att besegra som då också ger en bra belöning. Det finns över 60 st. Man uppgraderar även vapen och utrusning genom spelet för bättre `stats´.

Vilken fantastik grafik det blir när man kopplar in hdmi-sladden. Det är ett stort plus. Spelet har ännu ett nytt stridssystem vilket gör att striderna blir snabbare och mer spännande, dock så kan man koppla bort hjärnan när man spelar då man kan använda auto-attack, vilket är dom bästa attackerna typ mot just den fienden.

Spelet håller nog i ca 100 timmar innan alla missons är avklarade, iallafall för mig. Det går att spela ännu längre om man vill klara alla achievement som finns till både 360 och ps3.

Negativt är att jag tycker inte storyn håller samma klass som föregående FF spel och de första 10 kapitlarna består mest av smala och tråkiga korridorer som man tor snart måste ta slut. Men efter en korridor är det en likadan till, och sen ytterligare en till...

Någonsin drömt om att kliva direkt in i en ruta i din favoritserie och själv vara med om allt kul?
Inga problem. Spela "XIII". Det är det närmaste du lär komma.
Från ruta ett ända till slutet är denna smarta förstapersonsskjutare en orgie av explosionsbubblor som säger "bang", vilda actionscener och ursnygga mellansekvenser.
Allt i urtjusig cel-shading som ger spelet den där distinkta serietidningskänslan.
Och de som har följt den franska serien "XIII" - som spelet bygger på - i svenska Agent X9, vet att det dessutom bjussas på en intressant story.
Spelet börjar när vår hjälte, "XIII", vaknar på stranden utan att minnas någonting alls. Men små ledtrådar för handlingen framåt mot en mystisk konspiration som ligger bakom ett presidentmord och hotar hela USA:s framtid.
Under spelets gång minns "XIII" små fragment ur det förflutna - genom superläckra flashbacks i svartvitt.

Jag kan bara anmärka på en sak. Handlingen är mycket linjär. Det är inte många gånger man får välja väg själv. Trist. Om någonting är linjärt, så är det handlingen i en serietidning. Hur många gånger du än läser tidningen slutar det alltid på samma sätt.

Men här - som spel - skulle det funnits stora möjligheter att föra genren serien ett steg framåt.

Spelet SER lovande ut till en början, en snubbe med minnesförlust och en massa vapen. I början så ser det läckert ut när man sular iväg kastkniven i pannan på fienden och 3 små rutor som visar knivens barna.

Men varför avskyr jag då detta spel nästan lika mycket som "Tom & Jerry fist´s of furry".
Jo till en början så får man mycke roliga vapen och fina lägen att skjuta på. Spelet blir VÄLDIGT fort samm samma, barnorna känns ihopslängda och vapnen bortglömda. En sergant som man möter senare i spelet som jag inte tycks minnas namnet på, är så otroligt svår så jag tänkte nästan mordhota ubisoft. Men tack och lov gick det bra till slut, inte för att resten av spelet var nå roligare direkt.
Varför gjordes då detta spel, en bra fråga och jag ahr sökt ubisoft utan att få ett svar. Men jag gissar på att det var en gasläcka ovanför taket som varade i den tid det tog att göra spelet. Frågan är hur många ångestladdade människor som gråtit sig till sömns efter att ha kvicknat till från gas-ruset bara ett par veckor efter att spelet lanserades.

Kort sagt spelet är en enda lång färgklicka utan variation. Spelet känns genomtänkt i början men både storyn och spelkänslan mattas ut för varje skott som avlossas.

-Multiplayer-

Ett falskt hopp av glädje ingavs när textraden "Multiplayer" infanns på Main Screen´en.
Multiplayer var TILLOCHMED sämre än Singleplayer, botarna var det enda som var dugligt gjorda, men vapnen och banorna som man kunde välja mellan var inte bra alls.

Kanske, bara kanske är det roligare att klippa ut figurer ur en gammal Fantomen tidningen och själv dra den genom tidningen. Ungefär så känns XIII, som ett sjaskigt urklipp...

Första gången jag spelade XIII lade jag, som förmodligen de flesta har gjort, särskilt märke till den tämligen udda grafiken, som ser ut som en rörlig form av serietidning. Spelet börjar med att allting är suddigt och att en kvinna i röd baddräkt står framför en.
Först trodde jag att det var glapp i min dator, med tanke på hur suddigt allting var. Men snart inser jag att huvudpersonen/jag mår alldeles förträffligt jättekast. Plötsligt flyger en helikopter förbi. Huvudpersonen stönar: ”The helicopter. I remember” plötsligt är allt mörkt och jag befinner mig på en båt. Någon skriker. Jag springer ut på däck, men blir genast skjuten och faller i vattnet. Huvudpersonen stönar att han har ont i huvudet. Sedan blir allt mörkt. När jag vaknar befinner jag mig i ett hus. Kvinnan i baddräkt har ringt en ambulans och nu kommer hon och ger mig en nyckel som hon påstår att jag har tappat. Plötsligt hörs ljudet av en kulspruta och kvinnan faller omkull. Plötsligt känner jag mig väldigt frisk. Jag springer till höger och tar en näve kastknivar som av någon obeskrivlig anledning låg vid ett sängbord. Jag dödar en inkommande nisse och tar hans pistol. Sedan springer jag ut och skjuter en annan i huvudet. Tre bilder uppenbarar sig längst upp till höger.
En av dem när mannen prickas och de två andra visar reaktionen. Småcharmigt, om än inte helt nödvändigt. Jag springer längs en brygga fram till en bil låser upp den och kliver in. Så var första banan avklarad. Detta spel har två spellägen. Skjuta eller smyga. Av uppenbara själ väljer jag det första alternativet. Smygandet känns alldeles för överdrivet. Att en vakt får syn på dig är ungefär lika troligt som att Stevie Wonder skulle bli årets fotbollsdomare. Springer du fram framför en vakt är han tvungen att hosta ur sig övertydliga frågetecken en stund, och då har du med största sannolikhet smitit undan. Nä, detta är en shooter. Punkt. XIII är roligt till största delen av spelet, men en del problem är så uppenbara att man kan tro att utvecklarna är praoelever från jysk.
Till exempel bossdesignen. Hur många människor tål tre magasin från en kulspruta i huvudet, även med hjälm??! XIII är ett relativt kul spel, men jag skulle rekommendera något i stil med far Cry eller doom, om du inte gillar cel shading, för cel shading är det. Och snygg sådan också. Men. Ett spel ska aldrig sluta med: ”to be continued”. Aldrig.

De som någongång läst den franska actionserien "Kodnamn XIII" som gästat tidningen "Agent X9", vet att handlingen är oerhört komplicerad och intrigfull. Att de lyckats klämma in så stor av den i ett spel är därför imponerande, främst eftersom Ubisoft bevarat känslan, samt sättet att teckna. För tecknat är precis vad det här spelet är, något som gör det både säreget och intressant.
Det finns dessutom en hel del att göra.

I de långa och många banorna kan man använda stolar, spadar, plankor, glasbitar och gudvetvad som tillhyggen, man kan ta gisslan, hoppa, krypa smyga, anfalla och klättra. Efterhand lär man sig nya förmågor, som dyrkande av lås och det skätte sinnet, genom vilket man kan ana var fienden befinner sig. Detta genom att deras fotsteg inte bara hörs, utan även syns i form av "Tap tap" i vit text. På samma sätt förekommer "Pang pang" och "Aaarrggh" både som text och ljud. Det hela är mycket charmigt.
Fienden är ganska förutsägbara och lika varandra, för det är inte i realismen spelets styrka sitter. Tvärtom har jag saknat den här typen av spel, där gränsen mellan spel och verklighet är tydlig, istället för de halvlyckade försök som idag är vanliga.

Banorna är roliga och logiskt uppbyggda. Kontrollen är mycket bra och precis och det är mycket sällan man kan skylla sin död på den. Vapenutbudet är tillräckligt och underhållande, och att man kan slåss med flertalet vapen är heller ingen nackdel.

Dessutom är flerspelarläget så underhållande att det ensamt gör spelet köpvärt. Det är svårt att tröttna, framför allt på "Team Deathmatch".
Även enspelarläget är värt att spela om ett par gånger.

Detta spelet måste du med andra ord ha.

Jag har spelat XIII till Gamecube, det är ett tecknat fps action spel.
Människorna i spelet är tecknade men milöerna och allt annat är i 3D. Det är en bra story och ett actionladdat äventyr.

Spelet börjar med att man vaknar upp på en strand någonstans i USA, man vet inte vem man är eller vart man kommer ifrån, man har bara en tattuering på nyckelbenet; XIII. Man jagas av polisen, anklagad över att ha skjutit presidenten.

Senare i spelet framgår de att man har en annan identidet, presidentens mördare vid namn Steve Rowland alias XIII i den hemliga konspirationen. XIII:s riktiga namns är Jason Fly och man "bär" den riktiga mördarens identitet.
En hemlig konspiration på 20 människor av millitärer, poliser och politiker. Med siffrorna I till XX (1 till 20) Som ska ta makten i landet igenom ett iscensatt krig vid namn Operation red, står i skuld till detta.

Spelet har en bra story, lätta och bra kontroller och snygg grafik.
XIII är ett väldigt bra och roligt spel på många sätt. "Tecknad" grafik har inte funnits i nåt spel på det här viset tidigare så de är väldigt nyskapande och roligt. Jag ger de 4 av 5 möjliga, detta har verkligen Ubisoft lyckats med!

Xll är ett av dom mest orginella FPS spel som jag känner till. Det är helt tecknat som en serie med pratbubblor med bom text och liknande...
Vapnen är väldigt bra gjorda och hela spelet är väldigt genomtänkt. Spelet kan vara lite svårt men inte omöjligt...
Detta spel är näst intill perfekt. Ett plus är helt klart multiplayer på detta i split screen mode som är väldigt underhållande och man får en James Bond, Golden Eye Känsla över det...

KÖP DET NU !!!

Ett zelda spel i en teknad gradik är inte så konstigt i min mening men ett FPS spel i teknad grafik är inte så vanligt bland dagens action betonade lir i spelhavet.
XIII är ett serie tidnings inspererat FPS med inslag av smygande och strategist tenkande.
Spelet har sköna tecknade sekvenser som leder historien fram och snappar upp ledtrådar och information om sig själv som huvudperson.
Spelet har lagom många singeluppdrag och ett skönt Live stöd.
Handlingen i spelet liknar många klasiska filmer och böcker, med en huvudperson som vaknar och har tappat minnet.
Han blir självklart förföljd och attakerad vid sitt tillfrisknande och söker svar på sitt eget förflutna som runnit av honnom vid någon form av olycka.
Spelet är baserat på en serietidning med kult status och har en bra handling och en mysig atmosvär som fyller hela spelet med en skön kännsla.
Styrningen i spelet passar Xbox kontrollen utmärkt och har en balanserad styrning som sällan sviker.
Spelet i sig har många ljusa sidor men förutom den sköna designen och funktionen att kunna använda dom flesta av spelets föremål som vapen är spelet inte vidare annorlunda än tex No One Lives Forever eller Golden Eye.
Men som många andra FPS i spelhavet är XIII mycket underhollande men inget revolotionerand men tack vare sin fina och lite nytänkande design och story får spelet en stark 4.