Metal Gear Solid 2: Sons of Liberty är uppföljaren till det första Metal Gear Solid och storyn forsätter där den avslutades i föregångaren. I Sons of Liberty spelar man dock inte endast som Solid Snake utan även som Raiden under andra halvan av spelet.

När man först startar spelet möts man av en otroligt snygg inledningssekvens och sen tar man kontrollen över Snake. Man märker snabbt att det finns gott om nya funktioner som gör spelet mycket bättre. Att man till exempel nu kan sikta i förstapersonsläge gör det mycket lättare att träffa specifika fiender. Annars är gameplayet sig likt föregångaren där det gäller att försöka smyga sig förbi fienderna.

I det första Metal Gear Solid var storyn en väldigt stor del av spelet och så är det även i uppföljaren. Det finns många mellansekvenser och dialoger men det är inte alls lika bra utfört som i föregångaren. Manuset är inte alls lika välskrivet och det blir stundtals bara löjligt. Mot slutet blir storyn även väldigt ofokuserad och rörig.

Grafikmässigt lämnar dock spelet inget att önska. Det är otroligt snyggt både rent tekniskt och designmässigt. Även musiken håller väldigt hög kvalitet och alla känner nog till Harry Gregson-Williams fantastiska Metal Gear Solid Main Theme.

Gameplayet är på många sätt förbättrat i Metal Gear Solid 2 Sons of Liberty gentemot ettan. Samtidigt så är den senare halvan av spelet mycket tråkigare än de tidigare delarna av spelet. Storyn håller heller inte samma klass som sin föregångare, men trots dessa brister så är Metal Gear Solid 2 Sons of Liberty fortfarande ett mycket bra spel och helt klart köpvärt.

Precis som sin föregångare är Metal Gear Solid 2: Sons of Liberty en riktig pärla för sin tid. Däremot är det i jämförelse inte riktigt lika bra som sin storebror men väl värt att spela igenom.

Storymässigt är det mer invecklat och komplicerat än föregångaren och stundtals lite förvirrande, men knyts ihop på ett bra sätt mot slutet av spelet.

Under spelets gång får man återse många av de medhjälpare Snake hade vid sin sida i Metal Gear Solid, men möter även en hel del nya under spelets gång. Under spelets gång får man även bekanta sig med Raiden, en annan soldat skickad på ett liknande uppdrag som Snake. Det som är lite synd är att Raiden och Snake är väldigt lika varandra när det gäller spelbarhet och kontroll utan några speciella för- eller nackdelar.


Fienderna är mer varierade denna gång och AI\n aningen förbättrad vilket medför större utmaningar och ett roligare gameplay.
Bossarna är intressanta och detaljerade precis som i föregångaren men greppar inte riktigt tag i mig på samma sätt. Bossfighterna är utmanande och välgjorda med olika taktiker för olika bossar.

Precis som i föregångaren har man en stor yta att smyga på och försöka vara utom fiendens syn- och hörhåll för det mesta. Det finns ju alltid alternativet att skjuta sig igenom spelet och ignorera detta, vilket faktiskt är ett måste under vissa delar. Allt som allt är gameplayet ungefär detsamma som Metal Gear Solid men saknar lite av samma atmosfär kring storyn som föregångaren. Däremot är det en frisk fläkt att spela en annan karaktär än Snake.

Storyn blir lite väl invecklad och jobbig fram mot slutet men är fortfarande väl värd mödan när man kommer igenom den.

När det gället ljud och musik är det ungefär samma som Metal Gear Solid, bakgrunds ljud från miljöerna och ljudeffekter anpassade till sitt ändamål och gör sig rättvisa när de kommer fram.

Musik och Ljudeffekter 4/5
Spelbarhet 4/5
Utmaning 5/5
Re-playvärde 3/5

Metal Gear Solid! Snake är tillbaka med sitt blåa bandana och sin Socom pistol! Bättre grafik än någonsin! Extreme välgjort och detaljerat! Göm dig i skåp, bakom lådor! Ta kort på snygga brudar på plansher lite här och var!

Metal Gear Solid gjort från Hideo Kojimas genialitet ger spelet en perfekt verklighet! Knacka i väggar för att attrahera vakter! Gå ut i regnet, bli förkyld och börja nysa! Få vakter att ge upp genom att smyga upp bakom dom och säga "Freeze!" med pistolen med deras huvud. Spelet går ut på att åter förstöra den stora och mäktiga atombombs roboten - Metal Gear R.E.X! En mäktigare version av den gamla Metal Gear roboten.

De finns två spelbara karaktärer. Snake, som man spelar i början, och Raiden som man får spela den större delen av spelet! De två har sina egna specialiteter! Snake, den legendariske, hemlige agenten som sägs vara död efter en explosion i ettans spel! Är den mystiske mannen "S. Pliskin" Snake, eller inte?

I detta spelet kan du sikta i first person-läge med vapnen. Gör ett tyst angrepp och vrid nacken av en vakt bakifrån. Stoppa in vakterna i ett skåp och göm dom för att andra inte ska hitta dom! Men, innan, ska du förstöra deras radio så att inte generalen ber om en rapport och inte får nåt svar!
Du kan även skaka ut saker ur vakternas dräkter, lämna vatten- och blodspår efter dig om du är våt eller skadad!

Mycket värt att köpa! Innan Hideo Kojima skapade detta otroligt snygga spel, studerade han atombomber och annan hög teknologi som blev extremt användbar i spelet!

Ett av mina absoluta favoritspel! Detta är verkligheten själv!

Här tar Hideo Kojima i. Detta är ps2 spelet som aldrig glöms. Kojima har länge försökt att fånga actions spelares uppmärksamhet. Detta är första gången som han verkligen lyckas.
Kojimas första spel hette metal gear som släpptes 1987. Men det var ändå inte så jättebra som han ville att det skulle vara. Hans andra försök var metal gear: solid snake som släpptes år 1990. Det var inte riktigt ett så ypperligt spel det heller. Samma år kom snakes revenge ut till nes som inte hade något med dom andra spelen att göra. Spelet var inta särskilt bra. Man skulle kunna säga att det är dåligt. Snakes revenge var en uppföljare vi önskar aldrig släppts.
Men år 1998 kom genombrottet: metal gear solid 2: sons of liberty. spelet hade allt. det hade bra grafik, otroligt röst skådespeleri, bra kontroller och dessutom hade spelet en otrolig djup handling, följer man inte handlingen i metal gear solid 2: sons of liberty blir det inte riktigt samma sak. men spelet är det bästa till formatet.

Det var länge sen jag klarade MSG2 senast, väldigt länge sen...
Jag har varvat det om och om igen, men man tröttnar liksom aldrig.
Vi var många som gick och väntade på spelet, jag såg nog alla demos på spelet som fanns, och bara dreglade. Så kom då spelet, och lyckan är total.

Inledning
Introt, som kan komma ifrån vilken toppfilm som helst, är redan klassisk. När Snake dyker ner från George Washington-bridge ner på tankern, är utsökt ! Harry Gregson-Williams som skrivit musiken till spelet, förtjänar en oscar för sitt arbete. Musiken är väldigt, väldigt bra...
Men det är väl grafiken som tilltalar en mest..grafikerna slet nog dygnet runt för att få till det..vattendroppar, vind och omgivningar... allt känns så äkta...första gången man spelar, sitter man bara och gapar.

Tung handling
Snake och Otacon (från msg1) har fått nys om att ett nytt Metal Gear, finns ombord på ett fartyg. Men ett gäng terrorister tar över, ledda av Revolver Ocelot, och nu är det upp till Snake att infiltrera och ta reda på var Metal Gear vapnet finns.

En ny början
Jag vill inte spoilera för mycket men, efter mycket om och men, sjunker fartyget och Snake försvinner ibland vågorna. Spelaren vet inte om Snake överlevde. Och nu tar storyn sin handlig på en oljerigg "The Big Shell",
här introduceras den nya huvudkaraktären Raiden, en rookie som har tränat hela sitt liv i VR-träning, men nu har fått sitt första riktiga uppdrag...

Sammanfattning
De flesta tycker att det är för mycket snack med Codec, jag håller med till en viss del.(pröva att trycka två gånger på fyrkant) sen är det de som tycker att MSG2 är mer film än spel, jag skulle vilja säga att det är
40-60. Att spelet innehåller sanslöst snygga mellansekvenser är väl inget minus direkt...Det här är, oavsett om man tycker om smygarspel, ett mycket bra och välgjort spel, som inte lämnar någon oberörd.

Med en stark handling, massa vapen, och olika föremål, smarta fiender, och häftiga bossar, samt en massa gömda godsaker blir det här ett att de allra bästa spelen..nu och för alltid.

Detta spel var så hypat att det nästan inte kunde gå fel. Och spelet visade sig vara väldigt bra. Det började magiskt när Snake stryker runt på båten och senare konfronterar Metal Gear Ray.
Efter det tar man kontroll över rookien Raiden.
En chock till att börja med men man vänjer sig. Spelet är underbart. Grafiken är felfri. Ljudet super.

Gameplayen är riktigt bra och känslan av att få följa storyn ju längre spelet lider är magiskt. Om jag måste säga något negetivt om det måste det vara att filmsekvenserna är lite för långa och att man ibland saknar Snake.
Spelet är lika bra som föregångaren MGS till PS One om inte bättre.

Överlag är detta ett av dom bästa PS2 spelen någonsin och ett måste för alla spelare.Ännu en gång visar konami sin storhet och när Kojima är bra då är han bäst.

Metal gear solid: sons of liberty är ett väldigt bra spel, dock till rätt personer. Om du är ute efter ett renodlat spel där du inte avbryts av filmsekvenser hela tiden ska du se till att inte köpa detta spel. Men givetvis är det också en förutsättning att du inte spelat ett spel med tung story förut. Annars borde du faktiskt pröva.

Jag tycker personligen att detta spelet är väldigt roligt. Jag gjorde dock ett stort misstag när jag spelade igenom spelet på "easy"(lätt nivå) och missade då själva spelningen och fick istället njuta av storyn. Det är grymt lätt att klara detta spel om du spelar på den lätta nivån. Jag tog sedan igen det på ett extrauppdrag som blir upplåst efter att man klarat det obligatoriska uppdraget.

Grafik(9/10): Spelet är väldigt snyggt och verklighetstroget.
Ljud(9/10): Ett av de bästa soundtracken jag hört. Rösterna är väldigt bra.
Kontroll(8/10): Svårt att ta sig till men när man lärt sig går det oftast lätt.
Hållbarhet(8/10): Spelet är lite för kort. Mycket fylls ut av filmsekvenser. Man spelar inte om spelet mer än en gång.

Metal gear solid: sons of liberty är ett väldigt bra spel, dock till rätt personer. Om du är ute efter ett renodlat spel där du inte avbryts av filmsekvenser hela tiden ska du se till att inte köpa detta spel. Men givetvis är det också en förutsättning att du inte spelat ett spel med tung story förut. Annars borde du faktiskt pröva.

Jag tycker personligen att detta spelet är väldigt roligt. Jag gjorde dock ett stort misstag när jag spelade igenom spelet på "easy"(lätt nivå) och missade då själva spelningen och fick istället njuta av storyn. Det är grymt lätt att klara detta spel om du spelar på den lätta nivån. Jag tog sedan igen det på ett extrauppdrag som blir upplåst efter att man klarat det obligatoriska uppdraget.

Grafik(9/10): Spelet är väldigt snyggt och verklighetstroget.
Ljud(9/10): Ett av de bästa soundtracken jag hört. Rösterna är väldigt bra.
Kontroll(8/10): Svårt att ta sig till men när man lärt sig går det oftast lätt.
Hållbarhet(8/10): Spelet är lite för kort. Mycket fylls ut av filmsekvenser. Man spelar inte om spelet mer än en gång.

Metal Gear Solid 2 tar spelandet till nya höjder! "Gripping Storyline" och helt klart vacker grafik! Spelet kan inte bli mycket bättre! Denna gången måste du som spelare förhindra att ännu en "Metal Gear" hamnar i fel händer, vilket du för hoppningsvis gör också. Om du gillat tidigare spel i genren så kommer du älska det här spelet!
Ett givet köp helt enkelt!

Grafik: Spelets grafik e helt fantastikt bra. Här visar konami vad playstation 2 går för. Grafiken har väldigt fina Mellan´sekvenser. Samt hela spelet är snyggt. Det ändå felet med grafiken är fägren. Färgen är här ganska enkel. Grafiken känns lite grå och tråkig ibland. Det andvänds ochså för lie färger i spelet. Det kunde ju ha blivit bättre men det funkar bra. Grafik 9/10

Ljud/Musik: Den nya musiken skiljer från föregångaren men dom magiska skumma ljuden finns fortfarande kvar. Den nya boss-musiken är ett bra exempel på att musiken i detta spel är mycket bra. Samt alla andra ljud från karaktärerna fungerar väldigt bra. Och dom underbara explosionerna i spelet är det också högklassigt ljud på. Den nya musiken från harry gregsson williams är klart bättre en i den förra. Ljud/MUsik: 10/10

Kontroll: Fungerar likdant som på sin föregångare. Några små förbättringar är gjorda. Som gör kontroll systemet lite smidigare. Men övrigt så är metal gear kontrollen väldigt komplicerad i början. Men det lär man sig med tiden. Dom nya finneserna som att smyga bakom hörn och sådant är bra ideer som fungerar bra med kontrollen. Kontroll: 9

Hållbarhet: En sak som är synd är synd är att Snake byts utt mot en annan karaktär vid namnet Raiden. Men Raiden överraskade mig. Raiden når inte upp till nivåerna som Snake är på men Raiden fungerar bra. Men det som är fördelen med Raiden är att han är smidig. Medans Snake är den lite slöare typen. Samtidigt finns det en massa nivåer att välja på. De två första nivåerna är busenkla. Samt de andra nivåerna blir bara svårare och svårare. Om du är en Metal Gear expert så tästa dig på European extreme. Hållbarhet: 10/10

Totalt: Metal Gear skriver historia i spelhistorien. Ett spel som du verkligen inte får missa om du är PS2 ägare. Totalt: 10/10

Med Metal Gear Solid höjde Hideo Kojima ribban för vad som var tekniskt möjligt på Playstation och han passade även på att skapa en helt ny genre.
Med ny hårdvara och dubbla undertitlar är det tänkt att Metal Gear Solid 2: Sons of Liberty skall överträffa den flera år gamla Playstation titeln.

Och till en början ser det ut som att herr Kojima har lyckats. Inledningssekvens då Snake hoppar från George Washington-bron är en modern klassiker och grafiskt sett är det något av det mest fulländade som någonsin skådats. Högupplöst grafik med mängder av detaljer samt helt klockren design gör detta till en av dom absolut snyggaste spelen till PS2.
Det som verkligen imponerar är dock hur den redan bra kontrollen har finslipats och putsats till perfektion. Att bara smyga runt och utforska omgivningarna har aldrig varit så här roligt. Nya tillägg såsom möjligheten att sikta ur ett första personsperspektiv när som helst blir helt ovärderliga när du väl har vant dig vid dem.
Till och med det våghalsiga beslutet att låta Snake stå tillbaka till förmån för den nya karaktären Raiden fungerar bra då den första besvikelsen väl har lagt sig. Att se Snake ur andra ögon för en gångs skull ger ett nytt perspektiv på en klassisk hjälte, och att spela som Raiden går minsann inte av för hackor det heller.

Spelet har dock en stor svaghet. Storyn är nog så interessant i början av spelet med hemliga Metal Gear modeller, terrorister och gisslandraman men någonstans gick det fel. Ungefär halvvägs in i spelet börjar storyn bli lite väl långsökt och detta späds på mer och mer för att avsultas med ett riktigt kalkonslut.
För ett spel som bygger så mycket på sin filmiska atmosfär är en så här ogenomtänkt story fatal. Man kan bara ruska på huvudet och undra vad herr Kojima egentligen tänkte på när han skrev det här.

Metal Gear Solid 2: Sons of Liberty överträffar sin föregångare på alla tekniska punkter men på grund av den ogentänkta storyn blir helhetsintrycket trots allt något av en besvikelse.
Det går dock inte att vara för hård mot ett spel som är så här roligt att spela. Det finns så många detaljer att upptäcka, så många dogtags att samla.
Metal Gear Solid 2: Sons of Liberty bör ha en given plats i var PS2 ägares spelsamling.

Det hela började för något år sedan när jag köpte Metal gear solid 1 och kunde bara inte släppa kontrollen ur händerna precis som när jag spelade Zelda Orcania of time för ett par år tillbaka.
Många säger att tvåan är bättre och det tycker jag också ibland för när man har klarat av spelet på alla svårighetsgraderna och fortfarande känner att man måste börja om bara för att kunna rädda Emma, men utan att lyckas och inte bli arg inser man hur storslaget detta spelet är.
Grafiken är makalös och det är inte omöjligt att det är Playstations snyggaste även om det inte är världens mest högupplösta och annat tekniskt som folk utan smak bara tänker på.
Kontrollen är som en tennisboll i en tunna eller vad man nu vill uttrycka det som för efter de olika svårighetsgraderna lär man sig nya saker och blir allt mer säker.
Det är inte för svårt eller för lätt för någon eftersom man kan ställa in svårighetsgraden.
Så, detta spelet måste ligga bland världens 10 bästa spel och ettan framför den trots att man inte har lika bra kontroll i det(t ex att man inte kan sikta i first person läge)
Sist vill jag nämna att jag ser fram till att få spela upplivningen att det gamla spelet i Gamecube versionen Twin Snakes.

Grattis Kojima!

När man stöter på något underbart så finns det alltid några nackdelar med saken, men dom tänker man inte så länge det håller. Men MGS2 är ett bra och för kort spel, men ett måste för dig som tvekar. Ett måste.

Nu har jag skrivit ett gäng recensioner här på Spelbutiken.se, men konstigt nog har jag inte förrän nu recenserat världens bästa spel, alla kategorier.

Ett ord. Till att börja med.
LYSSNA.
Jag lägger skivan i skivsläden. Trycker på knappen, spelet börjar. Och så rullar det helt makalöst underbara introt igång. Det är här ordet lyssna kommer in. Man bara lutar sig tillbaka. Njuter av bilderna som visas snabbt framför törstande ögon. Men viktigast av allt: man njuter av musiken. Världens bästa låt, alla kategorier. Harry Gregson-Williams är ett geni. Jag har försökt gång på gång att skapa en lika bra låt själv (dumma jag), men det går givetvis inte. Inget blir ens i närheten.

När jag sitter där, och lyssnar till musiken, gråter jag. Av lycka. Tårarna rullar ner för mina kinder, och det är en av de bästa upplevelserna i mitt liv. Total lycka, på ett sätt. Jag har sett ljuset.

Storyn i spelet är finurlig. Det gäller att tänka till själv. Något som jag inte är så duktig på. Men från början verkar allt så enkelt. Raiden ska infiltrera Big Shell, och återta presidenten som hålls gisslan. Skurkarna vill ha miljarder. Typiskt scenario. Men vänta, stäng inte av riktigt än. Börja spela, och du märker redan efter ett par minuter, att det här är mer än bara ett spel. Detta är konst.

Vad som gör detta spel så bra är helheten. Det är inte grafiken. Inte karaktärerna. Inte ljudet heller, och inte kontrollen. Miljön? Nix. Realismen? Inte det heller. Allt tillsammans. Alla dessa saker, som är så viktiga när det gäller att få fram den perfekta spelupplevelserna, alla de delarna finns där, och är perfekt sammansvetsade med varandra.
När Raiden rör sig på Big Shell, smygandes med sin M9:a i handen, knackar på en vägg för att locka fram en vakt, för att ett par sekunder senare fixa honom på ett ljudlöst sätt, och sen lägga in stackarn i ett skåp, då njuter jag. Det borde alla göra, som någonsin älskat tv-spel. Man vill hela tiden få reda på vad som händer härnäst, det är som en av alla dussintals såpor, bara ännu mer spännande. Himmelriket.

Nu tänker ni säkert, att det måste ju finnas nackdelar med spelet också. Tja, okej då, om jag verkligen tänker efter kan jag nog tvinga mig ur nån oviktig sak som nån möjligtvis kan irritera sig på. Men det är svårt, mina spelvänner. Som att leta efter en nål i en höstack, när man samtidigt även tappat känseln i armarna och blivit blind. Ungefär så. Men ett fel då. Nåt som jag är missnöjd med. Jag kan väl nämna att när en karaktär dör i spelet, en särskild, inte en av de miljontals vakter som patrullerar överallt, men nån som man bryr sig om. När den personen dör, då lider man med den. Och alla andra som sörjer. Där gråter jag igen. Och om man känner så för en person i ett spel, då är det perfekt. Då har spelskaparna lyckats till fullo, att förmedla det de vill ha sagt. Här är det perfektion de vill ha. Vilket de fick fram till slut. Den som påstår att man kan göra bättre spel... NEJ. Kort och gott; NEJ.

GRAFIK/ 5
Underbart detaljerade och personliga karaktärer, även miljöerna är intressanta och ibland annorlunda, på ett bra sätt.

LJUD/ 5
Spännande och mycket passande slingor. Rösterna kunde inte varit bättre, precis som så mycket annat med spelet.

KONTROLL/ 4
Sikta går bra, skjuta går bra, smyga går bra. Något småfel här och där... men sluta tänka på felen och köp spelet i stället!

HÅLLBARHET/ 3.5
Man spelar kanske inte om det så mycket för man vet vad som händer. Och alla långa samtal genom Codec. Håller däremot ganska länge, och upplevelsen är värt alla pengar du kan komma över.

Snakes efterlängtade återkomst är äntligen här och konami har inte precis sparat på krutet!
Snake och den nya karaktären Radien ska förstöra det stora vapnet: Metal Gear och hålla frid på jorden!
Jag kan inget mer säga än att det här spelet är ett måste för PS2 ägare!

BETYG

Grafik 5: ÅH så snyggt!

Ljud 5: Klockrena effekter röster likaså!

Kontroll 5: Bra som bara den!

Hållbarhet 5: Stort och Med substans finns det mer!

TOTAL 5: Spelet PS2 ägarna har väntat på!

När Konami först visade en trailer på E3 2000,slogs världen av häpnad av den otroliga grafiken,men även av hur slående likt rent visuellt det var en spelfilm av Hollywood-snitt. Konami skulle förändra spelvärlden med sitt episka mästerverk.......trodde vi.
Inledningen från Snake´s våghalsiga stunt från George Washington-bron
fram till när tankern sjunker är i sanning ett stort stycke spelhistoria.
Det var nästan otäckt realistiskt hur regnet smattrade på skärmen och man kunde verkligen känna sig delaktig i Snake´s nya äventyr.
Spelsystemet var mer avancerat och bjöd på en massa nya fräna spiontricks som var långt före sina konkurrenter i spelgenren.

Men.....sen kom Raiden´s äventyr och därifrån skjuts spelet i sank.
Inte nog med att man får förklarat ALLT i spelet.Hur man ska gå tillväga i olika spelmoment och på så vis förstör utmaningen och det lärande momentet som brukar finnas och är en del av tjusningen i tv-spel.
Raiden i sig känns inte designmässigt färdigutvecklad,utan verka se ut som en konceptfigur på idestadiet.
Alla dessa Codac-moment där dialogen förklaras och framförs på intetsägande vis är också ett stort irritationsmoment och ju längre in i spelet desto färre blir spelsekvenserna och fler Codac-dialogerna.
Dessutom skiljer sig de två scenarierna sig så pass mycket att man vid slutet av spelet inte kan tro att det var samma spel som man spelat hela tiden. Någonstans spårar det ur och det känns extremt snopet.

Till Kojimas försvar kan nämnas hans häpnadsväckande känsla för visuellt bildspråk och redigering. Han får bilderna att flyta ihop och det finns ett flöde som påminner om dans.
Avslutningsvis vill jag bara säga att film är bäst på bio.