Faxanadu, den glömda juvelen bland Nintendos äventyrsspel men inte så bra som det kunde ha blivit.

Till att börja med är storyn lite tunn och man får inte reda på så mycket under spelet gång heller, något som man som spelare kan störa sig lite på då man knappt vet vad man kämpar för och ingen gedigen bakgrundsstory målas upp för spelaren. Trots det är det fortfarande ett spel värt att köpa och plöja igenom.

Man kastas direkt in i storyn genom att man kommer tillbaka till sin hemstad som nu är under kris på grund av vattenbrist och en invasion av en hord av monster. Början av spelet är mer eller mindre plågsam då man i huvudsak behöver en hel del pengar för att ha duglig utrustning för att fortsätta äventyret, något man först får av landets kung, dessa tillgångar tar dock slut väldigt snabbt och man får helt enkelt göra det bästa av situationen och börja mörda fiender som besatt fram till nästa by där man kan köpa bättre magier och utrustning.

Storymässigt är det som sagt ganska klent men fortfarande ett roligt och utmanande spel, utmaningen i sig ligger rätt mycket i att karraktären är relativt svårkontrollerad och stel. Nackdelen är att han inte kan ducka, något som i många fall är en ganska orättvis nackdel då det kryper fiender på marken som närstridsvapnen inte kan nå och man då får förlita sig på magi. Magimätaren är relativt svår att återställa för den delen då det enda sättet är att köpa på sig potions och elixir för att återställa magi- och livmätaren. Liv, i form av någon sorts limpa(?), släpps av vissa fiender men knappt några alls. Själva bossmomenten är inte heller mycket att tala om då det verkar som att det bara finns en boss som ständigt återkommer på olika platser och även fungerar som spelets slutboss.

Andra saker spelet inte har till sin fördel är att det inte finns något sätt att snabbspola dialogen som är pinsamt seg och oftast väldigt ointressant överlag. En annan sak är onekligen password-systemet, för att få ett lösenord för att kunna fortsätta spelet måste man gå och prata med en präst som ger dig ett mantra vilket består av en lång harrang av siffror och bokstäver vilket är onödigt långt för ett så pass begränsat spel.

Överlag är det ett spel som faktiskt växer på en ju mer man spelar det om man lyckas bortse de små brister spelet har och fokuserar på charmen och äventyret i sig. Musiken lyfter spelet en hel del och när man väl lär sig att kontrollera sin protagonist är det faktiskt inte allt för svårt även om det kunde lagts ner lite mer tid på själva kontrollen.
I stort är spelet väldigt repetativt och saknar en story som griper spelaren, men för att vara ett tidigt sidoscroll-äventyr är det fortfarande ett dugligt spel.

Musik 4/5
Spelbarhet 3/5
Utmaning 3/5
Re-play-värde 2/5