När Call of Duty återvänder med den sjunde delen i serien är det Treyarch som utvecklar, och denna gång utspelar spelet sig under kalla kriget. Du är Alex Mason, en före detta SOG-soldat som nu sitter fast i en förhörsstol. Du tvingas återuppleva de hemska strider du deltagit i för att kunna hjälpa USAs regering i sin kamp.

Spelets storyläge är, som vanligt i Call of Duty-sammanhang, lite för kort. Dock är handlingen välskriven med många ”plot-twists” och mystiska uppenbarelser.

Spelets multiplayer-läge har genomgått några större förändringar sedan del 6 i serien. T.ex. är ett pengasystem nu aktivt, och du tjänar ihop dessa ”cod-points” genom att klara utmaningar och vinna matcher. Detta är något som, enligt mig, funkar bättre än det nivå-baserade upplåsningssystem föregångarna bygger på. Vapenfloran är utsökt och varierad, med bra balans.

Zombie-läget från World at War återvänder i Black Ops, något jag starkt uppskattar. Detta var enligt mig en bortsedd pärla i del 5 och det glädjer mig att utvecklarna byggt vidare på konceptet. Med nya banor, modernare vapen och samma gamla zombiedödare är spelglädjen på topp.

Grafiskt sett är spelet inte häpnadsväckande, men ändå riktigt bra. Det som imponerar mest är att det flyter på i 60 FPS även på konsol, och detta utan att ha dragit ner på det grafiska för mycket.

Det jag vill klaga på är dock ljudet. Röstskådespeleriet är bra, men vapenljuden är ofta rätt undermåliga. Granaterna låter t.ex. som kinapuffar.

Call of Duty: Black Ops är det bästa spelet i serien, och för dig som vill avnjuta en välregisserad enspelarhandling, ett fartfyllt och varierat flerspelarläge, samt Co-Op-zombiedräpande, så är det här ett solklart köp.