Eternal Darkness Sanitys Requiem var ett av de första Gamecube spelen jag skaffade. Jag köpte det för att några av de spelen jag hade tänkt köpa inte fanns i lager men jag blev glad i slutändan att jag skaffade det här spelet.
Jag blev extremt imponerad utav Eternal Darkness Sanitys Requiem. Det är ett väldigt väl genomtänkt spel fyllt med fantastiska detaljer och intressanta miljöer. Det här spelet har en "förståndsmätare" och ju mer du förlorar förståndet desto konstigare blir kameravinklarna och musiken. Det kan vara lite ovant till en början men det ger spelet en nödvändig stämning som gör att det hela känns mer intensivt.
De fåtal pusselmomenten i spelet är inte alltför svåra och jag saknade utmaningen, men det var fortfarande roligt.
Stridskontrollerna är relativt lätta att lära sig men det tar en liten stund innan man har full kontroll över dem.
Av mig får spelet 4/5. Det var synd att pusselmomenten var för lätta men utöver det hade spelet mycket djup, roliga strider, vacker grafik och lätta kontroller. Om man vill ha ett roligt spel till Gamecube som inte liknar något annat så har man kommit rätt. Eternal Darkness Sanitys Requiem är kanske inte ett spel för alla men jag rekommenderar att ge det en chans ifall man äger ett Wii eller ett Gamecube.

Alexandra Roivas får en dag ett tragiskt besked att hennes älskade farfar blivit mördad, (slaktad är ett bättre ordval) och måste åka till huset där han hittades för att ta reda på vad som hänt. Allt detta leder henne in i flera 1000 års historia av konspiration och ondska.

Detta var ett av de första spelen jag fick till min cube, tyckte att spelet såg ut att vara "alone in the dark" liknande men detta går inte att jämföra med något! En blandning av skräck, taktik, action och timmar av tuffa karaktärer och magieer som du själv komponerar ihop med hjälp av urgamla formler. I början kändes det rörigt med magin och att man var tvungen att hitta symboler för att kunna bilda magin, men som med alla andra spel klarnar det rätt så fort och man blir HELT BEROENDE!
spelet gör att man bara vill fortsätta spela hela tiden för att ta reda på sanningen och till slut förgöra det som ligger till grund för all ondska.......

allt får högsta betyg; musik, handling, spelgubbarna, magi, skräcken, mysteriet och alla monster som gjort detta spel möjligt..

BRA KÖP!!!

Vad kan man säga. Joo man kan säga att det är en av de bästa skräck spelen man har kört inom GC.

Grafiken ger jag en 3/5 för att det är ju en av de första spelen till Gc som har kommit ut så blev jag överaskad att grafiken var så bra.

Handlingen är en av de bästa handling jag har sett. Spelet är värd varenda kr som spelbutiken har satt ut om inte mer. Ett måste till de som gillar skräck. Första gången jag körde den jag blev rädd som f*n. Blod började rinna på taket och väggar och zombie kommer över allt. Blir du inte rädd så är du konstig.

Musiken är bra och läskigt. Några gånger hörs inte musiken sen helt plötsligt kommer den från ingenstans. Ett måste till GC.

Vad är verkligt? Efter att ha spelar detta mästerverk inom skräckspelsgenren så vet man inte längre, det bultar på dörren, det droppar blod från taket och telefonen ringer. Inget är på riktigt, galenskapen tar över.

Grafiken är bra, kunde varit lite bättre men man kan bli riktigt skraj i mörka templen och miljöerna.

Ljudet är mästerligt, kuslig musik passar utmärkt till de skumma miljöerna och när man minst anar det så hör man någon som bultar på dörren eller ett skärande ljud i mörkret.

Det är en intressant historia i spelet då Alex Roivas finner sin farfar död så bestämmer hon sig för att gå till botten med mysteriet och börjar utforska hans herrgård. Hon finner utrivna boksidor som berättar händelser från förr i tiden och så får man spela som karaktärerna som sidorna handlar om, allt från en romersk soldat till nutiden.

Det här spelet ska inte missas av någon som gillar skräck men håll huvudet kallt, allt är inte som det ser ut.

Eternal Darkness berättar historein om en ung flicka vid namn Alex(andra) Roivas, vars sälkting Edward Roivas; en framstående professor, just blivit brutalt mördad i sitt familjehem; en gammal herrgård på Rhode Island i Nordamerika.

Alexandra dras in i en härva av skrämmande intriger och klassisk problemlösning, ackompanierat av en gripande story och mästerliga effekter och ett hemsökt soundtrack. Genom spelets gång finner Alexandra olika sidor tillhörande diverse kapitel i en uråldrig bok som heter "The Tome of Eternal Darkness". När hon väl läser dessa sidor får hon uppleva världen från andra människors ögon, allt från den gamla romartiden till idag. Alla vars öde förseglats av den mörka ondskan och dess hantlangare.

Utkämpa en bitter strid med mörka krafter, skapa dina egna magiska attacker och känn pulsen då du springer från det eviga mörkret i ekande korridorer i Kambodja, i hemsökta katedral i Paris och genom mörka platser i dåtida Persien. Spelet är så pass mångsidigt att det tilltalar nästan alla gamers med sina skrämmande platser och underbart välgjorda miljöer. Eternal Darkness får självklart en femma, eftersom det på ett gripande sätt biter sig fast och ALDRIG släpper taget...

Av de 11 spel som medföljde min begagnade GC, är Eternal Darkness nog det jag varit nöjdast med. Det var samtidigt det spel jag drog mig mest för att spela. En kompis hade testat det, och erfarit att man inte kan gör annat än att gå omkring i ett hus med låsta dörrar överallt, något som inte lät alltför underhållande.
Min kompis har nog aldrig tidigare haft så fel. Utan detta s.k. "skräckspel" hade mitt nuvarande spelintresse troligen inte legat på samma nivå. Redan första speltillfället förändrade min livsstil. Plötsligt började jag längta till natten, då jag kunde släcka ner hela huset och placera bekvämaste fotöljen framför TV-skärmen, vars ljusstyrka jag lät ersätta med en ordentligt uppskruvad ljudnivå. Sedan var det bara att låta sig uppslukas av detta fantastiska spel.

Efter att en spöklik röst läst upp en passande vers av skräckmästaren Edward Allan, kan spelet börja. Och det är precis vad det gör, så brutalt att man undrar vad det är frågan om. Plötsligt står man i ett låst rum, beväpnad med en hagelbössa, med stönande zombier från samtliga håll. Lyckligtvis är detta bara en dröm av Alex Roivas, och en del av inledningsfilmen, vilken därefter introducerar gåtan om huvudrollsinnehavarinnans farfars mystiska död. Mordet är mystiskt i sig, även om likets huvud hade suttit kvar, för vem vill döda en fredlig historieprofessor?
Alex bestämmer sig för att göra efterforskningar på egen hand, och snubblar över den magiska boken "Tome of Drakness". Boken är genomond och åtskilliga martyrer har under 2000 år utnyttjats för att tjäna dess illvilliga syften. Om dessa utvaldas öden får Alex läsa (och du får spela) allteftersom hon finner nya kapitel.
Idén är underbar, eftersom varje martyr har sina egna upplevelser och egenheter, vilket ger spelet enorm variation. Genom den magiska boken är de sammanlänkade, och när turen går till Alex är den som kraftfullast, sprängfylld med magier och förmågor från förfäderna.
Om vi lägger allt vad manus heter åt sidan, och koncentrear oss på själva spelandet, blir vi inte heller besvikna (särskilt inte jag, som inte hade några förväntningar alls från början). Mest uppmärksammad är "sans-mätaren", vilken visar hur mycket rädsla karaktären känner för tillfället. En låg nivå resulterar i panikartade utrop från karaktären, förvridna kameravinklar och inte minst hallucinationer. Exempel på det sistnämnda kan vara att döda människor hänger i taket, kropsdelar tappas och TVn själv stängs av. Tror man.

Kontrollen är för övrigt enkel och bekväm, och striderna fungerar bra, både vapendelen och magidelen. Pusslena känns logiska, men svåra nog att lösandet av dem ska ge en tillfredställande nöjdhet. Grafiken är helt okej, och ljudet är tilltalande kusligt, dock en aning tjatigt om man uppehåller sig på samma plats för länge.

Mellansekvenserna är klart godkända, och Alex själv duger mer än väl att bevittna, om ni föstår vad jag menar. Om jag hade kunnat tvinga fram lite negativ kritik, skulle den troligen riktas det magra antalet fiender, som säkerligen kan räknas med händerna, i varje fall om man bara syftar på levande fiender. Fällor och pussel kompenserar dock det. Hellre likartade fiender än likartade pussel, vilket vi slipper.

Om du tillhör dem som orkat läsa hela recensionen, är följande tips ganska givet. Min uppmaning lyder nämligen; "Köp detta spelet!"

Eternal Darkness, eller det fulländade mörkret som det blir om man översätter det lite hastigt. När jag köpte detta spelet var det inte skräcken som lockade mig, utan faktiskt titeln. Jag brukar inte gilla spel som Resident Evil och liknande, fast det här spelet bjudetr på så mycket mer än var Residemt Evil kan föreställa sig!

Själva spelet är kanske inte direkt skräckinjagande, men man spenderr ganska så många timmar framför Gamecubet innan man tröttnar på det. Detta är ett sådant spel som även skulle kunn locka till sig lite yngre spelare. Jag påstår inte att detta är mer som ett barnspel, men det är ändå inte riktigt lika mycket skräck som det ska vara i en klassiker. Men spelet håller sig ändå på världsklassnivå tack vara den otroliga grafiken, de makalösa melodierna och ljuden, samt den halt makalösa spelkäslan som man får framför det här spelet!

Jag skulle nog tolka Eternal Darkness till världens bästa skräckspel, men jag är tveksam till att det tar Resident Evil 2. Men som sagt så är det ett kanonspel som du måste ha i din samling. Jag behöver inte säga mer än; Köp det nu!

Eternal Darkness heter spelet som garanterat kommer dig att ifrågesätta dig själv när du spelar.
Ett mycket välgjort skräckäventyr som tar dig genom hela historien av en särskild släkt nämligen Roivas.
Detta spelet är bättre än resident evil, fastän resident evil spelen inte är dåliga.
Du kommer att få använda olika magiska formler som tex att läka dig själv både fysiskt o mentalt, det lär du behöva.
Stämningsfull musik/ljud och en berättelse som känns som att man är delaktig i högsta grad så kan det bara bli perfekt.
Eternal Darkness är ett självklart köp, om du inte har det redan köp det!
Det vill säga om du vågar.....

Jag funderade länge på att köpa detta spelet, först när jag läste om det så tänkte jag ungefär, vill ha vill ha, men efter ett tag så tänkte jag inte på detta spelet längre, det ångrar jag!
Men nu när jag väl har köpt Eternal Darkness: Sanitys Requiem måste jag slita mig bort i från tvn. Personligen tycker jag att detta är ett av de bästa spel jag har spelat, snygga miljöer, grymt tuffa effekter, mycket bra inlevelse!
En sak som är speciellt med det här spelet är den så kallade sanity mätaren, när den är i botten är också karaktärens sinne i botten.
Det innebär att man ser i syne, man ser blod droppa/rinna ifrån både väggar och tak, man hör barn skrik och folk som gråter, vad som helst kan hända, till och med så kan ljudet på tvn försvinna. Så den här sanity mätaren är inte bara inom spelet, den gör även så att spelaren nästan är med i spelet, det är det som gör att det blir så ruskigt bra inlevelseförmåga.
I början kan det kännas jobbigt med sättet att spela på, det är ett väldigt "hoppande" i spelet. Spelet går ut på att man ska ta reda på vad det var som dödade ens morfar och då stöter man på en bok, man ska då gå om kring i härgården där ens morfar bodde och leta kapitel till boken, det är just dom kapitlena som spelet handlar om... i början... Varje kapitel har en egen karaktär, det är det som kan vara jobbigt, men man vänjer sig fort.
Om du tvekar på att köpa detta spelet gör inte som jag gjorde då, köp det direkt, du kommer inte att ångra dig! Silicon knights har verkligen lyckats med att göra ett spel som inte kan ge Nintendo ännu en barnstämpel.

Helt plötsligt släpper företaget Silicon Knights som man knappt har hört talas om något som dom kallar för ett skräck- spel. Jag var inte den som kastade mig över spelet utan rynkade på näsan och ville inte ens börja spekulera i vad ett sådant skitspel kan tänkas innehålla. Men efter att många speltidningar och kritikerna get det höga betyg och någon kallade det till och med för årets skräck- spel så bestämde jag mig för att köpa det. Nu eftar att ha klarat av spelet så kan jag inte annat än att hålla med, i alla fall till viss del. Spelet är ju väldigt ny skapande just för att man får spela med en mängd olika karaktärer i olika tids epoker som sedan vävs ihop till en och samma historia på ett logist sätt, i alla fall i mina ögon.

En sak till som nästan är ännu mer nyskapade är Sanity mätaren som hela tiden visas på spelskärmen. Den visar i vilken vigör man är i psykiskt eftersom direkt kontackt eller rent av bara ögonkontackt med dom ricktiga värstingarna till fiender kan skrämma upp karaktären regält. Ju lägre mäteren är desto närmare vansinne är karaktären och det märker man själv av ganska tydligt efertsom hela stämningen förändras till en mycket hotfull inbillnings värd. Men som sagt ett bra skräck- spel, finns inte så mycket att tillägga om grafik, ljud och spelbarhet i alla fall inget anmärkningsbart eller negativt.