tidlösa klassiker och rariteter!

Laddar varukorg…

Total kr

Resident Evil 4

Playstation 2

Bilder

Resident Evil 4

Detta är en Begagnad produkt.

Ej i lager

Bli informerad om när produkten finns i lager.

Produkten innehåller
  • Spel
  • Box
  • Manual
Spelet fungerar på
Fungerar till 100%

Du får 1 års garanti på alla produkter, nya och begagnade. Läs mer här.

Leon S. Kennedy survived the zombie outbreak in Raccoon City six years ago. Now he must rescue the Presidents daughter from a sinister village in central Europe. And face an enemy quicker, smarter and scarier than any zombie. The ultimate horror – more action , more epic , more fear than ever before. The game the critics have been raving about comes to the PlayStation®2 . With exclusive new content that takes you deeper into terror...

* New story – play five action-packed scenarios exclusive to PlayStation®2, as Ada, the assassin shadowing Leon.
* New gameplay – find and unlock new weapons and costumes that change the way you confront your fears.
* New insight – discover the secrets of the new Resident Evil world in Adas Report , an exclusive in-game multi-chaptered document detailing all youll need know.
* New survival action – Forget survival horror, this is Resident Evil redefined with more menacing enemies, intuitive controls and intense, action-packed gameplay

Andra spel i denna serie

Se fler spel...

Mycket roligt och skrämmande spel.
Du rör dig genom en till synes öde skog, på jakt efter en kidnappad kvinna (inte vilken kvinna som helst utan presidentens dotter) som kan vara i fara. Men ödemarken är inte alls så öde som den verkar. Aggressiva bönder med hackor kommer mot dig och det gäller att hinna försvara sig innan de hugger ner dig. Särskilt kusligt är det när man smyger in i hus, man kan inte se om någon väntar på en i rummet intill eller inte, eller om någon närmat sig huset utifrån.
Storyn känns rätt bra faktiskt. Det här är också ett riktigt snyggt spel med en kuslig miljö. Det finns till och med stora svarta korpar som flyger förbi.
Kontrollen är helt ok, skapligt lätt att styra och skjuta osv, och dessutom blir bättre efter ett tag och då blir den riktigt bra.
Spelet är inte jättelångt, men rätt lagom för den här typen av spel.
Ljudet är också klart mer än godkänt.
Spelet är mer innehållsrikt och överraskande än jag trodde det skulle vara.
Spelet är som sagt skrämmande, man kan få lätt panik ibland när många kommer mot en och man inte hinner få upp sina vapen i tid. Men det är inte äckligt på samma sätt som till exempel silent hill, utan mer en blandning av skräck och action kan man säga.
Grymt bra spel som jag verkligen rekommenderar.

En recension av: DarkestHour

Har alltid älskat RE spelen. Det blir en sorts uppföljning trots att spelen ändras ju mer avancerade konsollerna blir.
Upplevde en stark och intensiv värld ju längre man befinner sig i spelet.
Jag tänker inte berätta mer ingående då jag tycker att det förstör hela den ovetande känslan om vad som komma skall.
Ni som läser det här - det är ett måste att spela spelen och framförallt RE 4. Jag var så ledsen när spelet var avklarat att jag medvetet raderade allt på mitt minneskort. Så en dag - ska jag uppleva om allt igen, precis som förr....

Jo minneskort) för att kunna spara stora spel så kräver RE ett äkta minneskort till PS2, men om du spelar spel till PS1 på din PS2 konsol använd PS1 minneskortet
Bara en liten omtänksam tanke


Ps ha så skoj -- och lycka till med spelandet!!!

Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.

Du åker in i en gråmulen skog med några poliser, du har i uppdrag att rädda presidentens dotter. Du märker snart att någon iaktar er. Poliserna släpper av dig utanför en by där flickan troligen finns, sedan sticker de och du står ensam kvar vid stigen till byn, nu finns det ingen återvändo.

Detta resident evil spelet är nog det bästa jag spelat. Kontrollen är super, man ser killen man är över axeln, helt fulländat. Vapnen är grymma, man kan köpa dem av en skum typ som finns på olika platser i spelet, man kan också sälja vapen och trimma dem. Det kanske inte är så läskigt när man har en massa skott hela tiden, men ni kommer att behöva dem jag lovar .
I byn finns inga zombies som i de andra spelen utan mer utvecklade varelser eller vad man ska kalla dem för något. De flesta är skumma människor som ser ut som gamla döda bönder men det finns också mer monsterliknande saker. Det som är väldigt kul med bönderna är att de kan använda allt från yxor till motorsågar när de försöker döda en. Att bli instängd med en död kärring med motorsåg är inte så kul, man får panik för de springer fort. Storyn i spelet är sådär, man måste nästan spelat de andra resident evil spelen för att förstå, men den är okej.

Köp det om ni vågar=)

Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.

Vem var det som sa att cuben var en spelenhet för barn, inte var det jag ialla fall. Ännu mindre när jag blev ägare till det bästa spelet som någonsin gjorts i Res Evil serien. Jag är inte ett direkt fan av serien men ändå hade jag många svettiga handflator efter att gång på gång försökt fälla tio framrusande spanjorsbönder på en gång när man samtidigt ska försöka hålla presidentens dotter vid liv.

Spelet håller vad det lovar, det enda som är lite tråkigt är att spelet är så kort. Jag försökte minska på spelandet för att hålla det vid liv så länge som möjligt eftersom jag alltid vunnit alla spel på inköpsveckan men förgäves. Även om spelet tar slut fort så finns det både extraspel att klara, nya vapen att köpa m.m
om ni inte har det så råder jag er som gillar resident evil att köpa det för jag kan lova at ni blir nöjda.....

Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.

När jag spelade Resident evil 4 för första gången, så trodde jag såklart att det skulle vara zombies med, eftersom de är ett faktum i de andra spelen i serien.
Men jag misstog mig rejält.
Fienden är nu till synes vanliga människor som lever sitt liv i en "vanlig" by.
Men efter ett första möte med en av byborna känner jag mig inte välkommen längre. Personen står vid en brasa och man ser bara ryggen på honom.
När man kommer närmre får man ett uttryck av av detta är en snäll person, i alla fall jag.
Men där, just där tar jag fel, personen vänder sig om och säger något på ett okänt språk, sedan greppar han tag om en yxa ocg svingar den mot mig.
Jag döda honom och tar upp kampen mot fler bybor.

Det visar sig senare i spelet att dessa människor styrs av en sorts parasit i kroppen.
Fienden blir bara starkare och starkare.
Det är inte bara människorna i byn som är mina fiender, det finns massor av monster att slåss mot.
Något nytt i spelet är köpmannen som du träffar på olika platser, av han kan du nämligen köpa förnödenheter och vapen, köp gärna minkastaren!

Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.

Alla spelserier som förr eller senare kommer kallas för "klassiker" tål att upprepas. Men Capcom började redan efter två fantastiska delar i serien göra felsteg och hur bra vissa sekvenser än var i den tredje delen var det ett alldeles för oinspirerat och kort äventyr. Resident Evil 4 till Gamecube förvandlar de tidiga spelen från långsamma, eftertänksamma lugna spel till rena actionfesten. Faktum är att det är det bästa valet Capcom kunde göra.

Inledninssekvensen med huvudpersonen Leon i bilen förmedlar en dyster, brunaktig färgskala som genomsyrar hela spelet. Han har fått i uppdrag att rädda presidentens kidnappade dotter. Samma Leon man styrde i Resident Evil 2 är det som de handlar om och hans karaktär framkommer ännu mer här. Faktum är att spelet, trots sina många actionorienterade moment, överlag är mer personligt än alla andra Resident Evil spelen varit tillsammans. Storyn griper tag och i samarbete med den ursnygga grafiken gör det att spelet känns mer levande än man kunde hoppats. Jag minns hur otroligt imponerad jag var av "Goldeneye" till Nintendo 64 främst för att fienderna var så "levenade" i form av hur de rörde sig och när de blev träffade - här tar capcom det till en ännu högre nivå. Fienderna denna gången är inga Zombies. även om en del beter sig som det, utan bybor i den lilla byn man kommer till. De springer, ropar, samarbetar och rör sig nästan hemskt mänskligt och allt från galna kvinnor med motorsågar till gamla gubbar med högafflar måste besegras. Karaktärerna är otroligt snyggt animerade, omgivningarna ännu bättre; Det är levande och trots en sparsmakad färgskala fungerar det perfekt. Det är en otrolig känsla att kunna se bort i horisonten på framtida platser man bara vet att man kommer få besöka.

Ljudet och musiken kompletterar grafiken. Kontrollen och spelbarheten gör Resident Evil 4 till ett av världens bästa spel på senare år. Leon är inga problem att kontrollera och känslan att styra honom genom de många platserna är en ren fröjd. Varenda plats är fylld med nya utmaningar och när man tror spelet lider mot sitt slut kommer man till helt nya områden att utforska. Handlingen engarerar verkligen och det är kort sagt ett sådant där spel som man gärna upplever genom många sömnlösa nätter.

Man kan tro att Resident Evil 4 är perfekt och faktum är att det på nästan alla plan lyckas vara det. Det finns ett par enstaka moment i spelandet som inte känns helt perfekta, ett par områden som är lite enformiga och ibland tenderar handlingen att vara lite väl slätstruken. Men det är att leta efter fel, och att störa sig mycket på det som finns. Gillar man äventyr och action är Resident Evil 4 så nära en perfekt blandning man kan komma.

Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.

När jag en dag läste i min klub nintendo tidning så läste jag om att gubben som gjort detta spel (och dom andra Resident Evil spelen) hade tröttnat på tröga Zombier. Det tyckte jag var bra för att dom andra spelen var ganska lätta. Så jag gick och köpte det här spelet.
I början av spelet så åker man i en bil med två andra killar. Man beffiner sig någon stans i Europa. Killen man spelar med heter Leon. Han var en av dom få som överlevde zombie attacken i Rancon City. Han ska hitta Presidentens försvunna dotter som försvann någonstans i det här området. När man börjar spela så är man på något dystert ställe med förfallna gamla hus och nakna träd. Man kommer till ett ganska stort hus som man går in i. Där inne så sitter en man i en fotölj framför en öppen spis. Leon går fram till mannnen och visar honom ett fotto av Presidentens dotter. Då börjar mannen skrika på något konstigt språk. När Leon vänder sig och ska gå där i från tar mannen upp en yxa....

Betyg:
Grafik 10/10 Nintendo har överträffat sig själv
Ljud 8/10 Bra skrämmande ljud men farornas röster blir lite jobbiga
Hållbarhet 10/10 Man tröttnar aldrig
Kontroll 9/10 Lättstyrd kontroll
Handlig 9/10 Gillar handlingen

Totalt:10/10 Ett mycket bra spel som är ett måste för alla som gillar Resident Evil spelen, även om man inte testat dom andra spelen så älskar man det här.

Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.

Glöm allt du lärt dig sedan genrens begynnelse och träd in i den nya generationen. Vad som från och med nu är en ny standard inom Horrorgenren.
Förrenderade bakgrunder, tunn story, fasta kameravinklar, överagerande skådisar och stereotypa zombies är ett minne blott. Välkommen till häpnadsveckande 3D grafik, en djup och engagerande story, ett 3e persons över axeln perspektiv och en ny smartare och läskigare generation av monster. Det här är nytänkande och ren japansk skaparglädje på högsta nivå. Så otroligt mycket kunnighet, fingertoppskänsla och kärlek till genren ligger bakom detta att det kan om man vill ses som ett konstverk. Välkommen till Resident Evil 4.

Sex år har passerat sedan olyckan vi alla ha lärt oss älska drabbade Racoon City. Sex år sedan Leon S. Kennedy kämpade sig igenom horder av Zombies och tog sig överlevande ur staden som sedan sprängdes i luften av regeringen för att undvika vidare smitta. Umbrella Corporation stängdes ned och det hela "glömdes bort". Nu jobbar Leon som en mycket vältränad specialagent åt ovan nämnda Amerikanska regering. USAs presidents dotter har kidnappats av en okänd europeisk organisation och Leon skickas till en avlägsen by i vad som verkar vara ett mycket dystert Spanien. Leon anländer snart till den by ute i skogen som spåren lett till. En by höljd i höstrusk. Dimma, fuktig luft, löven gulnade på marken och kråkor som kraxande flyger iväg när Leon går på den ödsliga stigen mot byn.

Redan från dessa första steg i spelet är atmosfären tätare än i något annat jag spelat på mycket länge. Man kan känna lukten av förmultnade löv och känslan av kall och fuktig luft mot huden där man sitter och spelar. Den där fingertoppskänslan jag pratade om i inledningen är det som får saker som dessa att kännas så häftiga. När man springer genom byn i spöregnet mitt i natten känner man hur regnet blöter ned dina kläder, hur du blir kall och att du verkligen inte vill vara där när byns invånare åter igen upptäcker att du är vid livet. På tal om dem. Byns invånare är spelets första fiende. Dom rusar mot dig med hackor, spadar och högafflar efter att ha skrikit något på något konstigt språk. Dom kommer i massor och just när du tror att allt är ute så ringer byns kyroklocka. Alla stannar upp och börjar gå mot kyrkan. Byn ligger öde...
Jag kan ju säga att dessa bybor i trans bara är toppen av isberget. Även den lilla byn ute i den ogästvänliga skogen är bara början. Ju längre in i handlingen du kommer destå fler, större och elakare fiender stöter du på. Du upptäcker mer av den kult som har sitt fäste i denna del av Spanien och du tar dig längre in mot deras hjärta och upptäcker att det är betydligt mer som står på spel än bara presidentens dotter. Egentligen kan jag inte säga så mycket mer om handligen utan att förstöra något så allt jag säger är att innan det är slut kommer du ha gått igenom mer än i flera andra spel av samma typ tillsammans. Det blir svårt, mörkt, läskigt, actionfyllt och panikslaget.
Dock kan jag personligen tycka att handligen som börjar så atmosfäriskt, spårar ur fullständigt på några ställen när den blir till någon slags kavalkad i enorma bästar, blod,slem och överdrivna miljöer som helt förstör den stämning som så bra byggs upp i början likt en mindre bra B-film. Det finns även ett par punkter i handlingen som jag inte riktigt greppade och jag får känslan av att det har att göra med att jag inte spelat klart något av de tidigare RE spelen. Detta är synd.

RE4 kan skryta med den bästa grafiken som någonsin kommer visas upp på en GameCube. Här är karaktärer, monster, omgivningar, objekt, vädereffekter och vatten ungefär så snyggt som det kan bli på denna konsoll, ja kanske till och med på denna generation av konsoller över huvud taget. Visst kan man om man tittar noga på en vägg på ett visst ställle hitta mindre skarpa texturer men så petiga ska vi inte vara. Ljudet är för det mesta av toppklass även det med mycket obehagliga ljud á la Silent Hill många gånger, mycket bra musik och röstskådisar som för det mesta inte överagerar. Ibland kan dom dock kännas en aning krystade.
Kontroller och kameravinkel tar ett tag att vänja sig med. Har man som jag spelat många 3e persons actionspel till PC så har man svårt att acceptera den väldigt närgångna axelkameran och det faktum att man inte på något sätt kan "strafa" eller sidosteppa utan du måste vända dig om och gå åt det håll du vill. Men som med mycket annat fungerar det bra när man vant sig och det är ljusår bättre än fasta kameravinklar. Jag vill dock ändå ha en möjlighet att gå i sidled.

Resident Evil 4 är ett spel du ska äga om du äger en GameCube. Personligen köpte jag en Cube bara för att få spela RE4 och några andra stortitlar till denna konsoll. Jag lade ned en hel del pengar för att få spela detta spel som blivit höjt till skyarna. Det ÄR så bra. Det ÄR ett spel ingen borde missa. Även om du som jag inte är ett stort fan av genren så kommer du vara det efter en genomspelning av detta. Man har lyckats med att befria genren från allt som tyngde ned den och göra den tillgänglig för alla.

Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.

Å herre jävlar, de ställer tillbaka stegen! Oj, de delade på sig och kommer från två olika håll! Shit, de tar betäckning när jag skjuter på dem och täcker varandra! Jag kunde inte hjälpa att hänföras av fiendernas brist på låg hjärnkapacitet samtidigt som jag förtvivlat försökte hindra dem från att såga av mitt huvud samtidigt som jag var i desperat behov av att spara ammunition.

Resident Evil 4 är något av de bästa spel jag spelat sedan Silent Hill 3 (RPG spel inte inräknade, mind you). Jag är inget fan av serien. Men Resident Evil 4 inte bara överaskar, det rent av chokar mig med sin spelmässiga briljans! bara det att kontrollen funkar trotts att du är tvingad att sikta med den analoga spaken är ett mirakel i sig! Så är det oerhört vackert. Kalla höstmiljöer och vittrande byggnader tilllsammans med skickligt utplacerade stunder av knäpptystnad gör att jag hela tiden sitter på helspänn. Dessutom känns allt så himla tredimensionellt. Fienderna behöver inte komma från vägen, de kan komma var som helst. Insikten ger ingen bra magkänsla, kan jag säga.

Den första delen av spelet är ett mästerverk, skickligt utfört, en balansgång mellan action och skräck.
Sedan går det tyvärr utför. Den atmosfäriska, dimmiga senhöstsmiljön byts ut mot det klichéartade ösregnet, åskan och kolsvart natt. De försöker driva skräckkänslan längre genom att drastiskt mindska ditt synfällt. Det fungerar inte. Istället känns det mest överdrivet och konstlat. Sedan ska de föstärka actionmomentet. Inte bara det att fienderna muterar (med jämna melllanrum) de kommer nu mer i drivor istället för de mer finstilta tre från höger, tre från vänster, en från taket. Det gör att man mister respekten för dem, för de blir så alldagliga (lite precis samma symptom som Prodject Zero 2) att det enda du bryr dig om är att räkna kulor. Man kan dock leva med det, mest för att du minns hur underbart det var i början. Men det kulminerar med osynliga monster i kloaken. Det är inte läskigt. Det är inte ett kul actionmoment. Det är drygt och ett slöseri på Rife ammo.

En annan sak som överraskar är momentet när man måste släpa runt på presidentens blonda, kortkortbeklädda tonårsdotter. Jag hatar sånna moment. Det gör du också om du är ärlig. Det funkade i ICO, man kan inte hata Yorda. Men det funkar faktiskt i RE4 också! Till min stora häpnad är inte Ashley dum i huvudet, hon håller sig undan, gömmer sig och kan faktiskt vara av användning med jämna mellanrum! fantastiskt.

Storyn då? Eh, kom igen. Du spelar inte RE för storyn. Den funkar. den är knappast unik eller engagerande, men den funkar. Den ger dig en anledning att fortsätta. Spela inte RE4 för storyn, spela det för briljansen. Det är deffenitivt ett av de bästa spel som kommit till GameCube.

Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.

Sedan första gången jag spelade Resident Evil (ganska många år sedan) har jag tyckt om serien. Nu i och med 4:an så har spelets karaktär dock ändrats en aning.
Tidigare byggden stämmningen i spelet på att kameravinklarna var låsta och olika överraskningar var inte så ovanliga. Tex i början av Code: Veronica när zombierna utanför huset helt utan förvarning slår sönder fönstren och kommer in.
Till spelet i sig nu, handlingen börjar med att Leon S Kennedy blir skickad till en mystisk plats någonstans på spanska fastlandet (ja, valutan är pesetas). Man ska där leta efter presidentens dotter (den amerikanska alltså, vad annars!) eftersom det finns vissa märkliga spår som tyder på kidnappning. Och sedan är det hela igång.
En viktig skillnad tycker jag är att spelstilen är mer innovativ nu jämfört med tidigare. Man kan köpa vapen och uppgradera dessa hos en kringresande försäljare (det finns med andra ord EN normal typ till i trakterna där man håller till).

Grafiken håller vad den lovar, det kan jag lova. Jag behöver nog inte kommentera den så fruktansvärt mycket. Jag kan säga att den inte kommer att göra någon man eller kvinna heller besviken.

Ljudet är lagom för ett spel av denna karaktär, det sticker inte ut för mycket utan finns där som en viktig spänningshöjare. Ljuden som framkallas av olika vapen i spelet tycker jag är något av det underbaraste som finns. Speciellt den "enklaste" av sniper-bössorna.

Kontroll: Ahhh! Kontrollen i spelet beskrivs bäst med en cirkeldefinition.
För kontrollen ÄR verkligen kontroll. Man har total kontroll över Leon (och även Ashley i "Main Game") och i "Mercinaries" får vi spela några olika härliga karaktärer tex Hunk från RE2 och dessutom den coolaste, och bäst designade karaktären i hela TV-spelsvärlden, alla kategorier.
Ge mig ett "ALBERT"! Vad blir det? WESKER!!!!!

Dessutom innehåller spelet en annan kul aspekt och det är kritik mot USA:s utrikespolitiska beteende. Saddler (den riktiga ondingen) säger saker såsom: "No more shall the United states of America think they can police the world" eller "The American prevailing is a cliché that only happens in your Hollowood-movies"! Ett ganska kul inslag även om jag kan ha överdrivit eller möjligtvis förvrängt skaparnas avsikt med dessa repliker.

Sammanfattningsvis ska jag inte säga så mycket för om ni ska läsa min recension så får ni mindre tid till att spela detta underbara spel.
Om du vill ha ett snyggt, intensivt och HÅLLBART spel, välj RE4!

Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.

Sedan första gången jag spelade Resident Evil (ganska många år sedan) har jag tyckt om serien. Nu i och med 4:an så har spelets karaktär dock ändrats en aning.
Tidigare byggden stämmningen i spelet på att kameravinklarna var låsta och olika överraskningar var inte så ovanliga. Tex i början av Code: Veronica när zombierna utanför huset helt utan förvarning slår sönder fönstren och kommer in.

Till spelet i sig nu, handlingen börjar med att Leon S Kennedy blir skickad till en mystisk plats någonstans på spanska fastlandet (ja, valutan är pesetas). Man ska där leta efter presidentens dotter (den amerikanska alltså, vad annars!) eftersom det finns vissa märkliga spår som tyder på kidnappning. Och sedan är det hela igång.
En viktig skillnad tycker jag är att spelstilen är mer innovativ nu jämfört med tidigare. Man kan köpa vapen och uppgradera dessa hos en kringresande försäljare (det finns med andra ord EN normal typ till i trakterna där man håller till).

Grafiken håller vad den lovar, det kan jag lova. Jag behöver nog inte kommentera den så fruktansvärt mycket. Jag kan säga att den inte kommer att göra någon man eller kvinna heller besviken.

Ljudet är lagom för ett spel av denna karaktär, det sticker inte ut för mycket utan finns där som en viktig spänningshöjare. Ljuden som framkallas av olika vapen i spelet tycker jag är något av det underbaraste som finns. Speciellt den "enklaste" av sniper-bössorna.

Kontroll: Ahhh! Kontrollen i spelet beskrivs bäst med en cirkeldefinition.
För kontrollen ÄR verkligen kontroll. Man har total kontroll över Leon (och även Ashley i "Main Game") och i "Mercinaries" får vi spela några olika härliga karaktärer tex Hunk från RE2 och dessutom den coolaste, och bäst designade karaktären i hela TV-spelsvärlden, alla kategorier.
Ge mig ett "ALBERT"! Vad blir det? WESKER!!!!!

Dessutom innehåller spelet en annan kul aspekt och det är kritik mot USA:s utrikespolitiska beteende. Saddler (den riktiga ondingen) säger saker såsom: "No more shall the United states of America think they can police the world" eller "The American prevailing is a cliché that only happens in your Hollowood-movies"! Ett ganska kul inslag även om jag kan ha överdrivit eller möjligtvis förvrängt skaparnas avsikt med dessa repliker.

Sammanfattningsvis ska jag inte säga så mycket för om ni ska läsa min recension så får ni mindre tid till att spela detta underbara spel.
Om du vill ha ett snyggt, intensivt och HÅLLBART spel, välj RE4!

Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.

Jo det är ju så att detta är ett måste för alla Rsident Evil fantaster, det är ju inte bara så att grafiken är slående, det är faktiskt positivt att de har ändrat på storyn... Liksom det börjar att bli lite uttjattat med Umbrella nu. Jo först tyckte jag det var synd, men när man börjar så är man fast...

Det är ju klart skillnaden på lätt och svårt är verkligen jätte mycket!! Jag börjar alltid ett spel på medel och senare lätt och till sist svår (låter kanske knäppt men det är så jag spelar!!). Från mitt spelande till grafiken då då.. Jo det första jag upplevde var att styrningenhar dem förbättrat med hundra gånger. Nu är inte kameran fast spikad på ena sidan, den följer med gubben mera!! och att sikta är jovisst svårt i början men sedan är det en fröjd att skjuta igenom ett par spanska bönder.
För här är det inte någtra zombies längre, nej här är det ultra människor som kan tåla från 1-10 skott i huvudet. Jo om ni vill såela ett underbart suveränt roligt och lite mer spännande spel än dem andra Resident evil spelen ska ni kolla in det hära.. Ha en bra fortsättning på dagen..

Han som är mitt inne i spelet nu!

Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.

Att göra en egen bra recension.

Motivera era recensioner starkt varför skriv inte om ni ej en recension utan motivering.
Tv-spels recension skall det vara.
Ni som gjort en recension får gärna göra flera.

Min recension skall vara om Resident evil 4.

Resident evil 4: Redan när jag såg första filmen Resident Evil 4 så träckte jag oj vad bra det ser ut att vara. Jag gillar storyn om att man skall rädda Ashley från människorna med som zombieshuvud undertiden innan man hittar henne så hinner det hända massa saker.
Huvudkaraktären heter Lion med Ashley som går bakom honom.
Detta spelet är svårt men man lär sig spelet fort konstrollen var bra och kameran är följsam.
I början vilar han n stund med att åka båt men det efter tag så kommer ett havs monster från vattnet stor är han med.
Men det Resident Evil är inte så mycket skräck det är mer vanlig action.
Det finns inte så mycket att klaga på med spelet för att det är verkligen välgjort.
Men visst man tröttnar nog efter man har varvat ett par gånger.

Nu kommer betygen på spelen:

GRAFIK 10/10
Grafiken är toppen över allt och spelet är riktigt snyggt det ser man med en gång.

LJUD 10/10
Ljudt på monstrerna röster är balla och får en riktig Resident Evil känsla.
Gillar musiken med.
Rösterna på dem som kan prata är perfekt.

KONTROLL 7/10
Kameran är följsam och sköter sitt jobb.
Men ibland kan det kännas extremt stressande på Medium och Pro och lite komplicerad i början kan den också vara innan man hinner med tempot.
Sedan blir riktigt bra.

HÅLLBARHET 8/10

Spelet håller ungefär 10-15 timmar första gången kanske i kortaste lagret men det är intensivt och ett bra spel som har en riktigt bra story.
Spelet har inte så mycket pussel och problemlösningar men en del pussel har spelet. Sedan är spelet omspelbart för alen på gubbarna är bra och dom är smarta.
Det finns easy, medium och Pro som svårighetsgrav och på Pro är det omöjligt att klara det nästa men det är kul att slå tid rekordtider på spelet.

Totalt 9/10
Ett riktigt, riktigt bra spel delftenetivt värt att köpa för dig som gillar Action med riktigt bra tempo.
Om ni inte har Resident Evil 4 så köp det nu.

Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.


Dagen var äntligen här. Dagen jag sa jag skulle gråta framtill för att jag längtade så mycket. Mer aktuellt kan inte ett spel i Resident Evil serien bli för det här var något stort som hände oss, riktigt stort. Mina förväntningar var minst sagt skyhöga för det var längesen jag köpte ett spel man verkligen längtade efter. Möjligheten att importera fanns där hela tiden redan två månader innan släpp tagen men jag är den typen av person som vill känna på den äkta varan(Men det betyder inte att jag vill köpa en motorsåg).
Något som man alltid ångrar när det gäller tevespel är att man varje gång det vankas färskheter så vill man se mycket innan man spelat det. Vilket i slutändan gör det hela bara tråkigt eftersom man vet mycket av det som ska hända. Samma gäller detta spel. Capcom har matat ut trailers och ”Kit¨s eyes” ända sen spelet visades i spelbar version på e3 mässan 2004. Men nu är det ju så att man sett en bråkdel av vad som skulle hända för gång på gång förvånas man i det här spelet av överraskningar man inte hade en aning om. Men ändå, det fanns ändå inte många, men de fanns där. Men nu är det ändå här och jag vill kalla det här mardrömmen man aldrig vill ska sluta.

Du är Leon
Sydvästra Europa, någonstans mellan Frankrike och Spanien, börjar Leon’s färd för att hitta USA:s Presidents dotter Ashley. Lokalbefolkningen hade sett henne här någon dag i November 2004 och hade genast kontaktat den Amerikanska regeringen. De svarade med att skicka en nyligen utbildad agent som dock har en farlig resa på nacken. Han heter Leon S. Kennedy. Han stod ut Raccoon City incidenten för sex år sen tillsammans med Claire Redfield. Nu är han tillbaka i detta fasansfulla Action/Skräck spel som Capcom har filat på i tre långa år. På väg in i en okänd del av Spanien tar du nu rollen som Leon och den som är gammal Resident Evil räv känner direkt att allt inte är som det brukade vara. Vad har egentligen hänt? Låt oss ta reda på det.

Är det verkligen sant?
Ja det är det. Kontrollen har man sen 1996 förknippat med dålig eller medelmåttig i de här spelen. Okej, man kommer direkt känna av gamla idéer i kontrollen men samtidigt är den så mycket bättre. ”Tryck på B och framåt för att springa” har man sagt många gånger till sina kompisar och det har man fått göra även denna gång. Men den stora skillnaden är ju att nu sitter kameran snett bakom och ovanför högeraxeln. Men det finns självklart brister med detta till exempel när man ska sikta. Då ser du inte vad som händer till vänster om dig men det farligaste som kan hända med detta är att någon kan stå med en motorsåg just där. Men som tur är låter en motorsåg ganska högt så du vet när du antingen ska lägga benen och sikta eller skjuta för full hals. Jag kan ju avslöja att skjuta för full hals kan löna sig i det långa loppet.
Äntligen är Leon smart nog att kunna använda olika Action moment. Nu kan du knappt klättra i stegar(bara uppför) hoppa över låga hinder och ut genom fönster från andra våningen. Men det roliga med fönsterhoppandet är att den senare kommer visa sig totalt onödig av den enkla anledningen att du inte får chansen att göra det. Nåt som dock är användbart med Action knappen(Även kallad ”A”) är att du kan gå fram till en fiende och sparka huvudet av han, hon eller den. Du kan också sparka dom i luften om du trycker vid rätt tillfälle och har du tur kan du sparka till mer än en rackare.



Dom är inte så dumma som du tror
Men ändå är dem det. Capcom visste att spelarna var less på trötta som Zombies som går runt och muar som en annan ko. De bytte ut dem mot skrikande men snabba idioter istället. Välkommen till Pueblo, en liten by ute i skogen som ger dig ett varmt välkomnande. Värmen av öppna sår som bultar kanske? Det här ingen turistort precis, och de som bor där, även kallade Ganados, hatar Amerikaner i alla dess former. Speciellt Leon som de har blivit ombedd att döda till varje pris.
De här pojkarna och flickorna är så grymt sura på dig att de bildar formationer för att få tag på dig, och gör dem det kommer blodet att spruta. Egentligen skulle man förstå bättre hur faktiskt smarta dom alla är om man hade kunnat Spanska. Men efter viss spaning på Internet har jag fått reda på att de säger saker som ”Han är skadad!” och ”Fånga honom!”. Intressant är också att dom kan både ducka och flytta sig åt sidan för en finger galen Leon vilket då man börjar få slut på skott kan bli ganska irriterande, och värst är det på proffesional då de både hukar sig och trampar åt sidan i samma ställning. Ibland är ett slösat skott livsviktigt om några timmar. Men som tur är finns det lite att gå på och det går knappt att undvika att bli dödad. Men ännu en gång visar Capcom sin medkänsla för spelaren och har efter varje ny laddning satt dit en checkpoint ifall du skulle kyssa monstrens fötter farväl. Du kommer garanterat att dö, ofta.

Skräck?
Tidigare har vi fått gå genom trånga korridorer där det stått en tak intresserad Zombie i varje hörn. Numera står dom och väntar på att man ska komma och döda en, men de är ju faktiskt inte Zombies utan Ganados besatta av en viss parasit. Det här är ett Action spel i dess bästa form. Mycket ska sprängas och skjutas innan man fattar att det faktiskt inte är ett skräckspel man har på teven. Men ett f.d. skräckspel måste ju också ha skräckinslag, de finns, de är få men det kan åtminstone första gången påminna en om att man inte är mer än människa. Jag fick inte ut några rop på hjälp en enda gång men känslan av panik vibrerade i min nerver. ”Vad ska jag göra, Vad ska jag göra!?” Sa jag nog många gånger efter 18 timmars spelande och stunder av rädsla och panik.
Man kan nästan känna stanken av ruttna lik när man passerar en av spelets många och långa korridorer. Stämningen är hela tiden total då du aldrig vet vad som lurar på golvet, i taket och runt hörnet.

Låt oss få det här köpet undanstökat. Om du som är lite modig av dig och länge spelat RE spelen så är detta ett underbart måste. Jag började skitskraj spela REmake till Gamecube och idag skrämmer inget spel mig till vansinne som det en gång gjorde. Det här är inte heller särskilt skrämmande... För Mig! Köp, Beskåda, Älska och Föreviga din syn på Resident Evil som något vackert.

//Kent

Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.

Re4 det känns inte som ett spel utom som en film.

Jag kommer ihåg när den skulle komma ut jag hade pratat om den hela tiden så att mina kompisar tröttnade på mig, och det var 2 veckor innan den kom ut.
När den kom ut så gick jag direckt till spel affären i skol tid (fast vi hade 10 min rast) jag köte den och jag blev ej besviken.

Spelet är inte bara bra det är grafiken också. Det känns som om dom har använt hela gamecubs styrka. När man ser grafiken så känns det som om det är verklig. Allså de har verkligen gjort spelet som jag trodde om inte bättre.

Musiken är läskigt. När jag spelar blir jag rädd för musiken inte spelet. Det är en av de läskigaste musiken jag har hört. Musiken har en bra timeing.

Handling: Presidentens dotter kidnappas. Och presidenten sätter sin bästa person som ska hitta henne (Leon Kennedy). Medan Leon letar efter Ashley (presidentens dotter) så stötter han på massor av fiender. Fast nu är fienderna alvarligt starkare än dom i andra re serierna och definitiv snabbare. Alla ställen i spelet är olika svåra fast enligt mig så är bossarna lika lätta. Bästa banan är slott banan. Ska inte avslöja något mer.

Den är en av de bästa spelen till GC fast är inte alla spelen det.

Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.

Detta är ett av det bästa spelen till gamecube det är så revulutionerande finns mycket och göra och ruskigt svårt ibland samtidigt kul.
Sedan finns även små roliga saker att vinna.
Lion kör man som han skall rädda en tjej som heter Ashley och det är inte så lätt för vakterna är hack i häl hela tiden.
Så resan blir lång.
Hon blir bortrövad av vålnader, pirater och trollkarlar.
Detta spel får enormt betyg.
Jag behöver inte äns skriva betyg mer än än jag ger spelet en
10/10

Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.

Sex år har passerat sedan Leon S. Kennedy i seriens andra del överlevde zombieinvasionen av Raccoon City.
Han har sedan dess rekryterats av den amerikanska regeringen och nu fått uppdraget att rädda presidentens kidnappade dotter från en kult i Europa.
Många blev förvånade när Capcom avslöjade att ”Resident Evil 4” helt saknade zombies.
Man behöver dock inte vara orolig att detta ska ha påverkat spelet negativt, tvärtom.

Byborna och munkarna som tagit de levande dödas plats som standardfiende har intensifierat spelet markant.
De är mycket snabbare och ofta utrustade med vapen, såsom liar, armborst och yxor.
Överhuvudtaget är allt mer actioninriktat jämfört med föregångarna.
Detta matchas väl med en annan välkommen nyhet: avsaknaden av fasta kameror.
Numera ses allt snett bakifrån Leons axel, vilket också medför helt nya möjligheter att använda ens vapen.
Med hjälp av ett lasersikte har man nu full kontroll på var man siktar när man håller in R-knappen.

”Survival horror”-konceptet har fått sig en uppfräschning som gör detta till det hittills bästa spelet i genren.
Det är även ett av de snyggaste spelen just nu, med oerhört detaljerade miljöer och karaktärer.
Och ja, det är fortfarande riktigt läskigt.

Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.

Det är nog enda sättet att beskriva RE:4.
Jag hade precis fått spelet i mina händer, lyriskt sprättade jag plasten, öppnade spelboxen för att kunna genomlida den 1km långa bilresan hem. Väl hemma så finns det inget annat att göra än att flyga in på sitt rum och öppna den lila lådan. När introfilmen flashat förbi lag jag tummen på analogsticken, och där skulle den ligga i 7h framöver...
7h i sträck plöjde jag parasitinfekterade bybor, cultister och diverse andra varelser innan ja insåg att jag borde äta någonting.
Efter 17:55h fick jag skåda ett klassiskt resident evil slut, dock denna gång med en gnutta humor.

Grafiken är väll det som mest får en att höja ögonbrynen, för att sedan sänka dom igen och resa ett styggt hånflin så fort man avlagt ett magasin i kistan på en motorsågs tokig bybo med ica-kasse över huvudet.
Spelkänslan är enorm och historian vilket påminner, precis som filmerna mycket om Metal Gear Solid höjer detta spel till skyarna.

Detta spel är värt att köpa kuben för, om du inte redan äger den.

Även den vackraste ädelsten har sina fläckar.
Sen om dom fläckarna förhöjer skönheten hos stenen är upp till varje persons tycke och smak. För att ta som exempel, försäljarna. visst det var en fin idé helt klart, men ibland undrar man hur mycke t-virus dom snortat när dom placerade dom. Hur/varför finns det en merchant nere i ett hål med lik och spetsiga spikar, varför förföljer han en, och hur många australiensiska vapensmugglare kan det finnas egentligen.
Med detta vill jag inte ha sagt att dom drar ner på spelet, tvärt om det lägger in en grad av humor som får en att små le varje gång man ser det blåa ljuset och hör orden "Welcome stranger"...

Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.

Bakgrundshistoria:
Resident Evil 4 - Sex år efter den hemska händelsen i USA-staden Raccoon City. Leon S. Kennedy, som vid det tillfället var en nybörjarpolis, som första dagen på jobbet fick erfara Umbrellas hemskaste ansikte i form av det farliga G-viruset, som då var en uppdaterad version av det så kallade T-viruset, som var upphovet till all ondska den där ödesdigra dagen i herrgården... den 24 juli 1998.

Nu, sex år senare har Leon blivit tränad av staten till att bli hemlig agent, vars största uppdrag för tillfället är att finna och rädda USA:s presidents dotter, Ashley Graham. Leon tar sig till Spanien, till en lantlig del av den spanska landsbygden, närmare bestämt till den lilla byn Pueblo. Hit blir eskorterad av två poliser från den spanska polisstyrkan. När han väl kommer dit börjar hemskheterna än en gång - Resident Evil 4, den senaste delen i Capcoms odödliga spelserie har tagit sin början...

Spelupplägg:
Under denna rubriken räknar jag in själva spelmomentet, all action och själva kontrollen. Spelet i sig flyter på som något Resident Evil-spel aldrig gjort förut. Allting man gör, går snabbt och menysystemet är oklanderligt och lätttillgängligt. Att styra Leon går även det som på räls. Han springer dit man vill, agerar snabbt och flyr fältet när de absurt fientliga byborna jagar honom genom ödelagda kyrkogårdar och hemsökta, förvridna skogspartier. Resident Evil 4 är och kommer antagligen bli, tillsammans med Metal Gear Solid 3: Snake Eater, det mest fartfyllda och absolut bästa actionspelet under hela 2005.

Avslutande ord:
Resident Evil 4 är ett spel, som dels är svårt att lägga från sig och dels svårt att sluta tänka på. Man förstår att åldersgränsen är 18 år, eftersom hela spelet är en bloddrypande historia fylld till toppen av mängder av destruktiva vapen och förödande tillbehör - underbart för de personer som kan hantera det.
Jag kan bara säga såhär, har du ett GameCube och är i rätt ålder - köp Resident Evil 4. Har du inte ett GameCube och är i rätt ålder - köp ett GameCube och Resident Evil 4, så enkelt är det...

Ett underbart vackert, välgjort och skräckinjagande spel, i vars skugga inget actionspel förutom Metal Gear Solid-serien kommer i närheten av.

Rekommenderas varmt.

/VM

Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.

Jag andas tungt. Jag springer snabbare än någonsin förr. Jag börjar svettas. Jag blir galen. Så här kan man känna sig när man spelar detta spel. Men faktum är att det jag beskrev nu är mig själv när jag sprang hem på lunchrasten för att äntligen få packa upp mitt egna exemplar av Resident Evil 4 och få testa det för första gången. 90 minuter var alldeles för kort tid och det kändes som 90 sekunder innan jag var tvungen att lika snabbt springa till skolan igen.

1998... Året då allt bröt ut. Året då Rebecca, Billy, Jill, Chris, Claire och Leon bekämpade zombies för att överleva en mardröm. Racoon City liknar ett slagfält och USA:s president ger order om att bomba staden. Viruset utplånas och företaget Umbrella Corporation stängs ner. Visst minns vi alla Leon Scott Kennedy. Konstapeln som råkar vara på fel ställe vid fel tidpunkt under hans första dag som polis. Han var en av de få som klarade sig genom hela soppan. Sex år efter incidenten i Racoon City jobbar han för regeringen som beskyddare av den nya presidentens familj. Dessvärre kidnappas presidentens dotter på väg hem från sitt collage. Enligt källor har hon setts i Spanien, men ingen vet mer. Leon blir ditskickad ensam, och ställs inför en ny mardröm.

Mer än så om handlingen berättar jag inte, men jag kan däremot säga att detta är det bästa spelet jag har spelat. Jag skulle beskriva Resident Evil 4 som en blanding mellan Resident Evil och MGS Twin Snakes. Med detta menar jag att man har fått en codec-liknande radio och att mellansekvenserna är lika snyggt och filmiskt gjorda som i Twin Snakes.

Grafiken: Capcom har lyckats göra ett spel som imponerar i alla kategorier, och särkilt grafiksmässigt. Detta är faktiskt det vackraste spelet jag har sett, och då har jag faktiskt spel som Half-Life 2, Doom 3, Far Cry, Metroid Prime och MGS Twin Snakes och Substance. Alla omgivningar, vapen och fiender är riktigt snyggt animerade. En sak som jag är riktigt imponerad av är alla karaktärers hår. Det ser så verkligt ut och det får en att känna sig lite rufsig i håret! Kort sagt är grafiken bra. RIKTIGT bra!

Ljudet: Det är inte fienderna som skrämmer en, utan ljudet. Ljudeffekter och musik imponerar och ibland man kan bara lägga ner handkontrollen för att lyssna. Och som vanligt i Resident Evil är det lugnande melodier i sparmenyerna. Om du bara vill lugna nerverna så kan du gå till närmaste ”typewriter” och lyssna på den härliga musiken. Ljudet är i en klass för finsmakarna (eller i detta fallet: finlyssnarna).

Kontrollen: Resident Evil ska helst avnjutas på GameCube, för där gör det sig bäst. Tyvärr beror det inte på kontrollen som i vissa fall kan känna sig klumpig. Det mesta är fixat i Resident Evil 4 men det finns fortfarande små jobbigheter, som man i och för sig lär sig att hantera på bästa sätt och leva med efter någon timma. Annars, en perfekt spelkontroll.

Spelupplägg: Den största skillnaden mellan de tidigare spelen i serien och Resident Evil 4 är att man nu ser karaktären bakifrån och inte ovanifrån. Allt är därmed i 3D och det gör det hela mycket mer levande. Man är verkligen med i spelet och kämpar för sitt liv. Numera kan du sikta precis var du vill att skotten ska skjutas. Lite längre in i spelet får du möjligheten att köpa, sälja och uppgradera vapen och föremål hos en konstig man i märkliga kläder… Ytterligare en ny rolig detalj, om du står omringad och inte hinner ladda om så kan du när som helst ta upp kniven och hugga bort fienden, vilket självklart uppskattas! Detta är bara några få av alla de nya möjligheterna i Resident Evil 4 och jag låter er upptäcka resten själva. Det blir roligare så, eller hur? I varje fall... spelet i sig är väldigt nyskapande och det gör att Resident Evil 4 har ett riktigt bra spelupplägg. Perfekt faktiskt.

Hållbarhet: Resident Evil spelen har aldrig varit händelsefattiga och Resident Evil 4 är inget undantag. Tvärtom, så är Resident Evil 4 det mest innehållsrika spelet i serien hittills. Det finns hela tiden saker att göra och man tröttnat aldrig… Låter bra, eller hur?

Spelkänsla: ”Jag vill se vad som händer när jag går in här!” och ”Undrar vad som händer om jag drar i den spaken?” är bara ett par av alla meningar som kommer att komma upp i ditt huvud. Capcom har alltid haft en förmåga att fängsla spelarna, ge dom en välbekant ”Resident Evil-känsla” som ändå är helt främmande. Det är den känslan som driver dig, mig och alla andra Resident Evil-spelare framåt och ingen kan ta den känslan från oss! Får vi i vilket fall hoppas!

Betygen:
Grafik: 5/5 Det snyggaste spelet jag har spelat. Otroligt snyggt animerat!
Ljud: 5/5 Resident Evil utan ljud är ett Resident Evil utan atmosfär. Som smörgås utan smör.
Kontrollen: 4/5 Inte perfekt, men inte långt ifrån heller!
Spelupplägg: 5/5 Nyskapande och framför allt genialt!
Hållbarhet: 5/5 Som tidigare sagt: Man vill aldrig sluta.
Spelkänsla: 5/5 ”Resident Evil-känslan” är en underbar känsla. Så är det bara!
Totalt: 5/5 Resident Evil i sin bästa skepnad!

Allt som allt: ”Fight your fears and survive”. Den meningen dök upp i mitt huvud många gånger under spelet. Antagligen mest p.g.a. att det är så sant som sagt. Resident Evil 4 ger Resident Evil-serien och Capcom ännu bättre rykte (som om det skulle behövas) och bjuder på en av årets häftigaste upplevelser. Tro mig när jag säger att du aldrig har spelat något liknande. Resident Evil 4 är det bästa spelet jag har spelat och jag är säker på att jag inte är ensam om den synpunkten. Jag är stolt över att äga Resident Evil 4 och en GameCube, det enda som egentligen behövs för att man ska ha det bästa på marknaden. Tack för eran uppmärksamhet!

// Oliver

Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.

Resident Evil 4.

Detta spel har jag endast gett 3 stjärnor, varför?
Låt mig beskriva varför.

Del 1 - Story

berättelsen i detta spel, är tyvärr inte ny. Istället är det delar urplockade från olika filmer och böcker, teamet bakom detta spel har nästintll lånat allt material til detta spels berättelse. När du spelar detta spel, kommer det inte vara någon överraskning, det komemr vara väldigt ikänbart. Det är rent av tarvligt.

Berättelsen ger jag en 2 utav 5.

Del 2 - Spelet

Spelet känns också det, tyvärr väldigt orealistisk och igenkännande. Miljöerna är larvigt fåniga (i form av labyrinter och konstiga rum). Det känns inte som att vara i en "by" eller de övriga nivåerna, det känns som att vara i en lustig labyrint, där antagligen ingen sulle kunna bo på riktigt. Spelet är mera pang panga än klura och bli skrämd. Det gör att det känns mera som man spelar James Bond med en mix av aliens.

Spelet känns som en om det vore en film, och då kan jag säga dig,
är det en film vi ska spela, tycker jag det finns mycket bättre filmer att hyra och se än att spela detta spel.

Denna genre ger jag 3 av 5

Del 3 - Slutligen

Total fick spelet 5 / 10
Resident Evil 4 är en mix av James Bond och aliens, berättelsen är en mix av många sci-fi filmer och böcker. Detta har vi redan sett Capcom. Miljöerna är fåniga, spelkänslan är tråkig, det ända bra med resident Evil 4 är grafiken, vilket gör att spelet käns som en film.
Men som jag nämnde, det finns mycket bättre filmer att se.

Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.

Resident Evil 1, Resident Evil 2, Resident Evil 3:Nemesis... Resident Evil:Codename Veronica, Resident Evil Zero...
Ja, uppföljarna blev många efter Capcoms jättehit 1996.
Och inte att förglömma de två filmerna. Resident Evil fansen började bli trötta på det uttjatade upplägget, de ville ha något nytt...

2005
I RE4 spelar man återigen som Leon S. Kennedy (från RE2). Han är numera en agent för en hemlig organisation som arbetar direkt under presidenten. Presidentens dotter Ashley Graham har blivit kidnappad och spren leder till en enslig liten by i Europa.
Introt är stämningsfullt, men ännu anar man inte vilken skillnad detta spel kommer att bjuda på, till skillnad mot de föregående spelen...

Evolution
Glöm fasta kameravinklar och förrenderade miljöer. Här är allt i 3D. Vyn ligger strax bakom Leons axel och adderar till den klaustrofobiska känslan. Med L-knappen håller man fram kniven, och med R-knappen siktar man sitt vapen. Alla vapen är utrustade med lasersikten. Interaktivitet
är nyckelordet för RE4, det går t ex att sätta en kula i knät på en fiende och sen gå fram och ge denne en fet spark så att huvudet flyger av.

Sammanfattning
Om jag ska beskriva RE4 fullt, skulle ni aldrig orka läsa det. Men jag ska säga ett par saker till om detta fenomenala spel. Fienderna t ex numer finns det inga zombies, nu är det galna, mordiska bybor man
möts av i början av spelet. Och ju längre in i spelet man kommer desto
värre blir fienderna, bossarna med för den delen. Här finns heller inga "Item Boxes", utan man har en väska att förvara sina grejer i. Som tur är kan man köpa större väskor med tiden. Just det, köpa...

Överallt i spelet dyker det upp en handelsresande, här kan man köpa vapen samt uppgradera de vapen man har. Till detta behövs naturligtvis pengar, eller pesetas, som det heter i spelet. En del fiender lämnar pesetas efter sig när de dör, och man kan hitta pesetas lite överallt.
Man kan även hitta skatter, man kan sälja...

RE4 är ett spel man måste spela och utforska själv för att förstå. Med otrolig grafik (gamecuben kan, minsann!) kuslig musik, skön kontroll och otrevliga fiender samt massvis att låsa upp efter man klarat spelet, är det här ett måste i spelsamlingen...köp nu !

Tack för mig, på återseende...

Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.

När jag först fick höra talas om det nya Resident Evil-spelet fick jag kalla kårar. Och det inte för att det verkade så rysligt spännande utan för att jag läste om Capcoms nyheter i RE-serien. Inget Umbrella, inga zombies och inga fasta kameravinklar. HUR kunde detta överhuvudtaget vara ett Resident Evil-spel? HUR? Men jag lät mig bara tvivla i cirka två sekunder. Capcom brukar aldrig misslyckas, jag satte het enkelt min tillit på Resident Evil-seriens skapare.

När jag något halvår senare fick hem Resident Evil 4 i brevlådan var jag på helspänn. Och efter ca 20 timmar effektivt spelande satt jag och darrade; jag hade just klarat av det senaste spelet i Resident Evil-sagan och jag var mållös. Alla mina tvivel som jag haft ett halvår tidigare kändes som meningslösa tankar, detta var det BÄSTA spelet i den här serien. Till och med den bästa i den här genren, eller kanske till och med ett av de bästa spelen någonsin.

Resident Evil 4 bjuder spelaren på, inte bara ett grafiskt mästerverk, utan på en resident evil-orgie utan dess like. Spelet har i och för sig några små skavanker men det är inget som man lägger på minnet en längre tid, känslan som de tidigare spelen varit smockfulla av, var så påtaglig i fyran att man inte kan slita sig. Man sitter darrandes och väntar på en typewriter så att man kan spara och när man väl står framför skrivmaskinen så fortsätter man spela för det är totalt omöjligt att lägga ner handkontrollen. Och angående de ändringar som jag tvivlade på från en börjar så accepterar man det inom den första kvarten av spelande. Kameran känns som din allierade vän när den smyger sig bakom Leon och man känner sig inte precis säkrare för att man inte kan titta bakom sig utan att vända ryggen åt något annat. Och handlingen i spelet är så greppande att man slutar tänka på de gamla tråkiga zombierna och Umbrella, allt man koncentrerar sig på är de nya spanjorerna och vad som ligger bakom allt detta.

Rent tekniskt är Resident Evil 4 ett av de snyggaste spelen jag skådat. Grafiken upphör inte att förvåna. Musiken i bakgrunden är lika känsloframkallande som i de gamla spelen. Ibland kunde man kanske önska sig lite mer musik, men när den sen spelas så ryser man och kalla kårar vandrar uppför ryggraden. Handlingen i spelet tar serien till en helt ny dimension, och lyckas fortfarande stå kvar med fötterna på jorden. Sen har Capcom lagt till det nya actionkommandot. Det är A-knappen som står för detta kommado och det går ut på att man kan använda sig av speciella handlingar såsom att resa upp stegar och hoppa ut genom fönster. Och detta är helt enkelt ett genidrag. Det bjuder nämligen på handlingar och kommandon som tidigare bara varit möljligtt i filmer. Var evigt vaksam - du vet aldrig när a-knappen kommer till användning. Spelet i sig är en toppoängare och det är ett måste för alla Resident Evil- och skräckspels-älskare.

Resident Evil 4 kom som en blixt från en klar himmel och det slog sig ner som en meteorit i mitt hjärta. Det är för mig inte fortsättningen på en gammal underbar skräckserie, utan snarare ett nyskapande spel som tillför allt den gamla serien ville uppnå och lite till. Capcom tar Resident Evil till sin rätta plats - bland stjärnorna. Resident Evil 4 kommer för mig alltid stå som en milstolpe då skräckgenren fick sig det ansiktslyftet det har behövt ett ordentligt tag. Så om ni inte har införskaffat er det, så finns det bara ett råd jag kan ge er - köp det och köp det NU.

Och ta med er hagelbössan när ni lämnar hemmet, helt plötsligt kanske ni står öga mot öga med en motorsåg! Och det vill ni inte - tro mig!

Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.

Capcom, de utpumpande uppföljarnas okrönte mästare och skapare av odödliga spelserier som så smått förlorat sin respekt tack vare sinnessjuk exponering. Vår kärt blåa robotpojke och hans miljontals speltitlar samsas med Ryu, Akuma och gängets minst lika många. En jakt efter perfektion, eller en efter pengar? Vi börjar hursomhelst med en kort historielektion angående dagens odött stönande tema; Resident Evil.

Det första Resident Evil-spelet kom ut år 1996, till Sonys då väldigt färska och saftiga Playstation. Spelet blev direkt en hänsynslöst stor framgång, tack vare sitt oerhört hårda tema och våldsamma upplägg. Att gå runt i en nära fotorealistisk herrgård och bli vettskrämd av vandrande ruttna lik var inget man var särskilt van vid på den här tiden, i alla fall inte i 3D-grafik. Man hoppade till både en och sju gånger, och hundarna som ursinnigt krossar glasfönstrena i en av korridorerna hör ju än idag till en av de mest minnesvärda upplevelserna i genren. Så, efter originalet följde såklart en uppföljare, och efter den ännu en. Förutom ett par spin-off-titlar så kom även CODE:Veronica till Segas sorgligt insomnade Dreamcast, konvertingar följde av originalspelen och här sitter vi nu. Resident Evil finns utspritt på ett gäng olika format, och serien har egentligen inte utvecklats alls på dessa nio år. Originalspelen, enligt mig särskilt Veronica, är alla väldigt bra, men när Resident Evil Zero släpptes till Gamecube för något år sen så förstod man att serien i sin nuvarande form bara står och trampar zombieblod. Upp till midjan, minst. En rejäl spruta med nyskapande och variation behövdes injiceras, och helst innan serien verkligen skulle köra ner sig i leran. Eller förlåt, innan serien verkligen skulle köra ner sig i vätskan från Tyrants kryobehållare.
Gnistan kom. På E3 för ett par år sen visade Capcom upp en kort realtidsvideo från Resident Evil 4, monstret som skulle komma att förändra serien, och varför inte spelvärlden, för alltid. Det såg fanimej så ut i alla fall, Leon S. Kennedy från tvåan gick nu omkring i ett ödsligt och förtvivlat vackert slott, med vajande draperier och spelande ljuseffekter vart man än vände sig. Inga förrenderade bakgrunder och statiska rörelser här inte. När en mystisk svart massa verkade attackera Leon och videon tog slut så var man helt klart förväntansfull, det såg fantastiskt ut. Kunde detta kanske faktiskt bli renässansen som man hoppats på?

Ett och ett halvt år samt ett överjävligt långt recensionsintro senare står jag här, med det nyligen avklarade Resident Evil 4 i mina händer.
Jag skulle kunna göra all följande text onödig genom att helt enkelt förklara att Resident Evil 4 är ett alldeles absurt bra spel, och att alla som läst ända hit borde ta sig belöningen att springa och köpa, alldeles nu. Nu råkade jag faktiskt säga just det, men om ni vill så kan jag gärna försöka förklara lite mer ingående varför detta spel faktiskt levde upp till förväntningarna, om än på ett lite annorlunda sätt.
Det enda som klarade sig från tidigare nämnda E3-demo var huvudpersonen, hela temat med det oförklarliga mörkret gick tyvärr förlorat någonstans på vägen. Istället har vi fått en liten inskränkt by i Spanien att ränna omkring i, samt lite närliggande områnden. Du anländer som sagt i skepnad av Leon, den föredetta polisen från tvåan som nu gått och blivit statlig agent. Jobbet som fört honom så långt hemifrån är att rädda presidentens dotter, som tydligen har förts till denna härligt mystiska plats av anledningar höjda i ett fint lager dimma. Ens första intryck ges ofta av utseendet, och i det här fallet tappar man hakan ungefär direkt. Att grafiken är makalös i detta spel är nog de flesta medvetna om, men man slås ändå av hur förbannat vackert allt faktiskt är. Detaljrikedomen är väldigt hög, karaktärsanimeringen är på topp, specialeffekter som eld och explosioner är antagligen det bästa jag någonsin sett i ett tv-spel och som en sista touch ligger ett underbart smutsigt filter över alltihop och skapar en brunblek nyans. Allt från ensamt ruttnande stugor till magnifikt stora salar är klockrent designade, och ett enormt arbete måste ha lagts ner på detta spels yttre. Ett arbete som helt klar bär jäkligt välsmakande frukt.
När första haktappningen har lagt sig så är det dags att börja utforska denna hemlighetsfulla plats. Sättet man styr Leon på är egentligen identiskt med de tidigare delarnas kontrollsystem, man använder sig fortfarande av höger och vänster på analogen för att just svänga åt dem hållen, och uppåt för att röra sig i vald riktning. Detta är något som många klagat på i tidigare delar, eftersom det kan bli väldigt osmidigt och segt att röra sig i en hektisk situation. Nu är det dock fixat tack vare den nya kameraplaceringen. Man följer hela äventyret tätt över Leons axel, vilket känns ovant till en början med snart ger både en lite klaustrofobiskt skön känsla och ett allmänt smidigare system än förut, då kameran ju var placerad lite här och där för att ge filmiska effekter. Eftersom spelet såklart är i full 3D nu så kan man även sikta manuellt och exakt, exempelvis på ens fienders olika kroppsdelar. Skjuter man en väsande gammelfarfar i benet så trillar han ihop och blir genast ett lätt byte för en säker hand, siktar man på armen så kan personen i fråga tappa sitt vapen och skjuter man mot huvudet så kan det lätt bli väldigt barnförbjudet.
Det som ändå slår den sista och hårdaste spiken i kistan angående spelets lilla bortbrytning från tidigare delar är ändå att zombierna, de söligt maskätna varelserna som många förknippat serien med, nu är borta. Istället får vi något mycket värre. Vi får vanliga människor hos vilka något är väldigt, väldigt fel. Hemskt fel. Första gången Leon möter en av byborna så får han ett ganska trevligt välkomnande, nämligen i form av att turligt nog lyckas hoppa undan en yxa som svingas mot hans kropp. En trevlig start på dagen, utan tvekan. Tillsammans med de nya fienderna skapas även en annan stor skillnad gentemot de tidigare delarna, nämligen mängden action. När jag klarade spelet så hade jag haft ihjäl närmare tusentalet motståndare, vilket ju är en gnutta mer än man kanske är van vid. Jag tar nu tillfället i akt och ändrar spelets genre från skräckäventyr till actionäventyr, något annat skulle jag inte kalla det. Spelet är turligt nog väldigt bra upplagt, då fienderna ofta anfaller i stora horder mellan lugnare utforskningsmoment. Naturligtvis stöter man på enskilda saker att döda eller dödas av, men det finns ändå en ganska tydlig uppdelning mellan förhållandevis lugna perioder och galet skjutglada sådana. Appropå vapen kan jag, utan att nämna för mycket, säga att det finns en hel del olika skjutjärn att pröva på de snälla invånarna, och alla kan dessutom uppgraderas när det gäller styrka, magasinstorlek och så vidare. För att göra detta plockar man upp pengar ifrån döda bybor och olika gömmor, hittar den mystiske försäljaren som finns ungefär överallt och handlar för glatta livet. Här kan man köpa både nya vapen, större väskor att bära sina saker i och även skattkartor som pekar en till värdefulla föremål att sälja senare. Allt för att ha råd med fler, och större, vapen. Mången huvud skall rulla och mången liter röda kroppsvätskor skall flyta innan man är klar med det här spelet, det kan jag lova. Man kan säkert säga att denna nya fokusering på action är ett felsteg, men när man väl sitter där och gör om högaffelbärande bybor till tomhänta och huvudlösa bybor så är det bland det roligaste, morbidt nog, som man kan göra. Spelglädjen är oerhörd, och man försöker alltid minst en gång till, även när ens eget huvud ligger och flinar på golvet efter en överraskningsattack av de hemska motorsågsbärande påshuvudena. Men, nämn det spel som är helt perfekt och jag ska sälja min själ för att skaffa det.

Jag älskar att bli rädd. Filmer har nog aldrig fått mig att bli rädd, därför är jag evigt tacksam att spelen faktiskt lyckats med detta vid flera tillfällen. Silent Hill-serien skrämde skiten ur mig på det där sköna sättet ända ända sen första delen, och när Nemesis jagade en skoningslöst i Resident Evil 3 så var man ofta nära att stänga av för att ”man nog måste gå och lägga sig nu”. Där denna senaste Resident Evi-del lyckas med att skapa en kuslig stämning och ett av världens just nu roligaste spel så misslyckas det tråkigt nog med att få mig genuint rädd. Panikrädsla är en ganska kul företeelse som det finns en hel del av i detta spel, men någon psykologisk, någon djupare rädsla kommer aldrig för mig. Att se en nära odödlig styggelse till fiende komma emot mig med sina gigantiska metallklor där jag står och trycker i ett hörn nästan helt utan ammunition blev tyvärr aldrig samma sak som att höra de rusande fotstegen av en Crimson Head i remaken av originalet, och inte ens i närheten av att känna den sjukligt påtryckande känslan som vi glatt finner i Silent Hills rostiga värld. Detta är lite sorgligt, och antagligen den enda punkt där Resident Evil 4 faller lite i min mening. Att storyn inte heller är särskilt smart eller sammanhängande kan man bortse ifrån, det hör liksom till på ett sätt. Om man ser på hela serien så har vi en ganska intressant historia att finna, men ser man på varje enskilt spel så håller det inte särskilt långt. Jag skulle nog säga att CODE: Veronica är det enda i serien med en fullt godkänd egen berättelse, och fyran faller alltså in i det gamla vanliga storyfacket, där de tidigare nämnda galna byborna samsas med minst lika galna munkar, klassiskt läskiga provrörsmonster och annat traditionellt otyg.
Såhär i slutet på en recension passar det nog med lite prata om hållbarhet och längd, och i dessa fall är Resident Evil 4 alldeles utmärkt. Spelet är hyfsat långt, och det finns en hel massa godbitar att låsa upp när man till slut klarat det. Värt att spela om är det helt klart också, tack vare extravapen och liknande. Det som dock verkligen lär dra en tillbaka gång på gång är som sagt att det är så jäkla kul att spela, något som andra spel i genren knappast kan skryta med på samma sätt. Om vi räknar detta som ett skräckspel alltså, vilket jag i för sig inte gör.
En snabb sammanfattning av denna långa recension hindrar mig sorgligt nog från att sätta det maxbetyg jag hade velat, hade jag blivit lite räddare så hade jag inte tvekat. Nu blir det istället den starkaste nian jag någosin skådat, till ett av de starkaste spelen på väldigt länge. Om ni ärligt talat har läst ändå hit så blir jag tårögd, men samtidigt arg. Varför sitter ni fortfarande kvar? Er enda ursäkt kan få vara något i stil med ”det har ju inte släppts här än, importfjant!”, annars ska jag fanimej jaga ut er ur era hem och ner mot närmaste spelbutik. Med Spelbutikens betygssystem så är femman ett faktum.

Detta är årets första riktiga måste, och redan en perfekt kandidat till årets topplista. Har man åldern inne så får detta inte missas, inte överhuvudtaget.


Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.

Har nu spenderat över 10 frenetiskt skräckfyllda timmar med "Resident Evil 4" och kan inte mer än att hålla mig hårt om bröstet, i hopp om att jag inte fått en hjärtattack.

Spelet är för faen fulländat. Visst, efter en viss tid byts den mystiska "cottage" idyllen på den spanska bakgården ut mot lavafyllda underjordar och vindpinande slott (något som jag inte uppskattar), men bara spelet i sig självt upphäver miljöns "bredsida" avsevärt.

Animeringar och rörelser hos Leon (huvudkaraktären) är så underbart snygga och välgjorda och är en ren fröjd för ögat.
Miljön (åtminstone en lång bit i början) är kuslig och ger en kalla kårar som vägrar släppa greppet om en, även efter att man stängt av spelet.
Dock vill jag påpeka att genuina Resident Evil fans troligen inte kommer finna samma klaustorfobiska känsla i Resident Evil 4 som i exempelvis Resident Evil 2 eller i Resident Evil Remake (det senare till Gamecube), samt att spelet nu är betydligt mer action orienterat än tidigare, vilket faktiskt skräckmomenten förlorar en del på. Troligen är detta inte på grund av den tidlösa action som spelet består utav, utan musiken som tidigare spelade en otroligt stor roll, nu avsaknas. Ja, den finns, men det är inte ofta den spelas och det lämnar en önskande efter mer härligt läskiga soundtracks som får en att hålla sig på helspänn.
Tempot är högt - väldigt högt - och lämnar en gång på gång kippandes efter andan. Speciellt när ett tjugotal, otroligt intelligenta varelser, gjort allt i sin makt för att ta livet av dig. Speciellt när en utav dem hållar fast dig (man kan slita sig om man är snabb med kontrollstickan) medan en annan beklädd varelse tar sig fram emot dig med en motorsåg i högsta hugg och, om du inte sliter dig, kommer att skära huvudet av dig. Detta har hänt mig en del gånger och skrämde livet ur mig varenda gång, men samtidgt faschinerade det mig hur effektivt dessa varelser faktiskt jobbar för att ha ihjäl dig. De olika sätten som Leon kan dö på är bara en njutning i sig (ingen sadisk åverkan dock) och att samtidgt höra varelser grymtandes och stöndandes när bilden blir svart, fylld med en blodröd text: "You are dead" gör en härlig känsla av att Capcom gjort sucée.

Nej.. det finns en del brister - faktiskt - men jag kan svära, svära på att ett sådant här spel - under inga som helst omständigheter - får missas.
Jag satt själv över 6 timmar i sträck, fastnaglad vid TV:n en onsdag, fullt övertygad om att jag skulle sluta spela efter nästa save-point, men drogs hela tiden framåt utav min nyfikenhet och faschination för alla de möjligheter Leon öppnar med sina versala handlingar med A-knappen; något som mina studier fick lida utav.

Nej.
Om du som jag är en stolt Gamecube ägare och vill ha ett riktigt, riktigt bra spel, oavsett vad du gillar så råder jag dig att köpa det när det väl släpps i Europa och kura ihop dig i soffan, för här väntar några utav Gamecubens absolut anmärkningsvärda och skräckfyllda speltimmar någonsin.

Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.

Resident Evil 4 har det snackats mycket om, och är nog det mest efterlängtade spelet någonsin. Åtminstone till Gamecube. Med all rätt. Jag köpte den amerikanska versionen av spelet för ca 2 veckor sen, och har nu spelat det sönder och samman. Jag måste säga att efter att ha klarat spelet och sett slutsekvensen så har jag absolut inga ord i mitt ordförråd för att beskriva vad jag just upplevt. Det var nog dem mest adrenalin-kickande, mest skräckinjagande och panik-framkallande speltimmar jag någonsin haft nöjet att vara inblandad i. Resident Evil 4 skapar en ny innebörd för ordet "överlevnad".

Att man spelar ett av de mest snyggaste spel som någonsin gjorts, eller det snyggaste spelet som gjorts, framgår redan från första början i inledningen. Spelet är så snyggt att det inte kan beskrivas i ord, att bara se bilder på spelet gör det inte rättvisa, man måste se det i rörelse för att kunna se alla detaljer som inte syns i bilder. Det är trots allt detaljerna som gör spelet. Att man upplever den mest suggestiva stämningen och atmosfären förstår man redan efter några minuter. Att man verkligen hör det bästa ljudet i ett spel på mycket länge förstår man med en gång; röster, musik, och effekter arbetar i symbios med varandra. Det finns absolut ingenting som inte passar in. Allting är klockrent: grafik, ljud, kontroll, story, karaktärer, fiender. Allting är perfekt. Och jag överdriver inte.

Nu har jag bara beskrivit det ytliga i spelet, innehållet då? Det finns det mycket av. Spelet har genomgått en otrolig förändring. Förutom att grafiken och ljudet och röster m.m har förbättrats bortom all sans, så har även mycket lagts till. Det som jag irriterade mig mest på i tidigare spel var det fantastiskt begränsade inventariet man hade. Istället för att ha 6-8 rutor man kan förvara enskilda saker i så har man nu en väska i stället. Men väskan kommer i tre olika varianter: M (Medium) L (Large) och XL (Extra Large). Det klassiska med det här är ju förstås att de senare väskorna bara finns tillgängliga lite senare i spelet.

Man har - något oväntat - i spelet lagt in ett köpläge, där man kan köpa föremål (Kroppsskydd, väskor m.m) vapen, hälsa (endast first-aid spray), dessutom så kan man även sälja saker som man hittat i spelet (som skatter) och även uppgradera vapen som man har köpt. Ingenting är ju gratis och allting kommer med ett pris, således så kostar allting pengar i spelet, och det inte lite. Ett vapen kan kosta (beroende på vilken typ) mellan 8000-70000 PTAS (spelets valuta), men som tur e så får man valuta när man slaktar alla fiender i spelet (speciellt mycket för bossar). Men det är också detta som jag tycker är lite av spelets nackdel, det kostar så himla mycket att köpa saker, bara en first-aid spray (hälsa) kostar 10000 PTAS. Men som sagt... allting har ett pris.

Som ni förstått så är spelet betydligt mer action-orienterat, från första sekunden, det är sällan man får något andrum. Är ni rädda för att spelet/serien förlorat stämningen och skräcken? Ni behöver inte oroa er, det finns tillräckligt mycket här för att få era nackhår att resa sig (nämnde jag bossarna?). Många fler överraskningar finns att vänta.. Jag har inte nämnt något om historian, och det har jag inte för att det skulle förstöra hela spelet, det är ju liksom därför man spelar spelet - för att få reda på vad det är man har att göra med. Jag kan säga så här: det är inga zombies och det är inga mänskliga..

Jag trodde faktiskt inte att det här spelet skulle bli så här bra. I ärlighetens namn så är det det bästa spelet jag spelat på väldigt länge. Visst så finns det nackdelar, som att man inte kan strafa (gå i sidled) och att man inte längre kan ladda om vapen i inventariet, utan måste göra det i spelet. Och så kan man heller inte växla mellan vapen med ett snabbt knapptryck (vilket skulle underlätta). Men det här är ju bara småsaker. Spelet är ändå värt varenda krona, och varenda sekund av ditt liv. Gör dig en tjänst genom att förboka den europeiska versionen med en gång (finns det någon som inte har gjort det?) eller köp den amerikanska versionen nu. Du kommer inte att ångra dig. Resident Evil har genomgått både en revolution och en evolution OCH en pånyttfödelse i och med RE4. Ett mästerverk. Och jag har fortfarande 10000 ord till för att beskriva spelet, men jag lämnar resten till er för att utforska..

Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.

Presidentens dotter Ashley har blivit kidnappad och är fången i en kyrka nånstans i Spanien.
Leon S Kennedy heter personer som man är i spelet, när man börjar spelet så häpnas man över hur bra grafik det är och hur detaljerat och välgjort allt är.

Man börjar spelet med att man ser Leon sitta i en bil och prata med två spanska poliser senare när dom inte vill åka längre för att dom vill "slippa få parkeringsböter" säger dom, Så får man börka styra Leon efter ett tag så hitta man ett läskigt litet hus som man ser en person titta ut genom fönstret .

När man går in och frågar om han har sett Ashley så bara grymtar han å forstätter med att göra eld när man vänder ryggen till så försöker han att kasta en yxa i ryggen på en då måste man vara snabb att döda han.
sen ser man massa med personer kommer mot huset.
Det är ungefär 3 minuter av början och i det tempot är det nästan hela tiden.
Man kan nästan aldrig ta det lugnt inte ens i filmerna för helt plötslig kan det kommer fram att man ska trycka A-B samtidigt för att ducka eller blocka ett slag.

Det här är nog ett av dom bästa spelen som finns

KÖP DET.....om ni inte redan har det.

nu till poängen:

GRAFIK: 5/5
Den bästa grafiken som man har sett till gamecube helt enkelt

LJUD: 5/5
Dom har lyckats få ljud och sånt på sånna perfekta ställen, typ i trånga korridorer kan det komma läskig musik men det kommer ingenting och skrämmer än då har man varit skitnervös i onödan sen när man lugnar ner sig då händer det.

Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.

Efter tre månaders förhandlingar har jag äntligen fått förtroendet att köpa Resident Evil 4, i utbyte mot ett anonymt löfte. (Mina föräldrar är ganska anti mot våldspel) men nu ångrar jag inte en sekund att jag köpte detta kärleksbrev signerat Capcom, Och dessutom ganska tacksam att personalen på Game hade fumlat med betalningen och gett mig spelet för en hundring billigare.

När jag tryckt i den första av skivorna och tryckt på new game, blir skärmen blodröd och man hör Leon S Kennedys röst för första gången då han berättar om sitt äventyr i Racoon city. Sedan stannar bilen som han åker i, han kliver ur och betalar chauffören. Anledningen till att Leon befinner sig där han är är att presidentens dotter är kidnappad, och de enda uppgifter som finns tillgängliga är att hon setts i en by i Spanien. Leon beger sig alltså dit.
När jag får kontrollen över Leon står han vid början av en stig täckt med rostbruna löv. Med c-spaken vänder jag blicken uppåt och ser svarta nakna träd sträcka sig mot himlen. Jag har inte blivit så paff av ett spels visualitet sen jag spelade Metroid Prime första gången. Det såg över tio gånger bättre ut än på bilderna, som även de såg otroligt bra ut. Jag går fram till ett hus och stiger in. En filmsekvens börjar. Något anmärkningsvärt är att filmsekvenserna har samma grafik som in-game motorn. Leon går runt ett hörn och finner en man stå böjd över sin öppna spis. Han verkar mycket upptagen. Leon går fram och visar mannen ett foto på Ashley. Mannen vänder sig om och jag reagerar på den tämligen underliga ögonfärgen. Mannen säger något på obegriplig spanska, men det låter som om han inte allt för högt uppskattar Leons besök. Leon ursäktar sig och ska just gå då mannen tar en yxa och uppenbarligen tänker skalpera herr Kennedy. Denne aktar sig. Jag får nu åter kontrollen, plockar fram mitt pumphagel och skjuter mannen i huvudet. Plötsligt hörs en lastbil starta och röster hörs utanför. Jag dirigerar Leon upp på övervåningen, hoppar ut genom ett fönster, skjuter ihjäl angriparna och springer därifrån. Redan nu har Capcom mig i ett järngrepp.
Grafiken och musiken är ett sällsynt lyckat giftermål. Senare i spelet upptäcker jag att fienderna är långt smartare än de ger sken av. Att låsa in sig i ett hus ger visserligen lite tid att förbereda sig, men förr eller senare kommer fienden ändå in.

Ibland dyker det upp köpmän som är några av de få karaktärer i spelet som inte vill skalpera vår hjälte. Dessa säljer vapen och uppgraderingar till dessa, och har du mycket pengar rekommenderar jag strikern i första hand. Detta är en supersnygg shotgun som uppgraderad dessutom är überstark. Min andrahandsrekommendation är en Rifle semi auto, en sniper som du slipper ladda om med efter varje skott. Mycket praktisk. Problemet är att den tar upp en herrans massa utrymme i din väska. Senare i spelet visar sig fiender med någonting obeskrivligt växande ur huvudet. Det finns tre typer av dessa. Den första ser ut som en uppochnervänd bläckfisk med en grymt vass tag som hugger i det mesta som rör sig. Den andra varianten är en insekt som hoppar ut ur fienden och börjar anfalla själv. Dessa är dock inte så svåra att döda.
Den tredje varianten är någonting som ser ut som en snabel.
Akta dig särskilt för den, för kommer den nära så slurpar den i sig ditt huvud som om det vore en cocktail. Och tro föresten inte att bara för att du har klarat ut det finns det inte något att göra. Vad säger jag inte, men jag vågar påstå att det kommer att väcka många svordomar och svettiga handflator.

Resident Evil 4 rekommenderar jag till alla över tretton år och med starka nerver. Peace.

Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.

Har alltid älskat RE spelen. Det blir en sorts uppföljning trots att spelen ändras ju mer avancerade konsollerna blir.
Upplevde en stark och intensiv värld ju längre man befinner sig i spelet.
Jag tänker inte berätta mer ingående då jag tycker att det förstör hela den ovetande känslan om vad som komma skall.
Ni som läser det här - det är ett måste att spela spelen och framförallt RE 4. Jag var så ledsen när spelet var avklarat att jag medvetet raderade allt på mitt minneskort. Så en dag - ska jag uppleva om allt igen, precis som förr....

Jo minneskort) för att kunna spara stora spel så kräver RE ett äkta minneskort till PS2, men om du spelar spel till PS1 på din PS2 konsol använd PS1 minneskortet
Bara en liten omtänksam tanke


Ps ha så skoj -- och lycka till med spelandet!!!

Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.

Du åker in i en gråmulen skog med några poliser, du har i uppdrag att rädda presidentens dotter. Du märker snart att någon iaktar er. Poliserna släpper av dig utanför en by där flickan troligen finns, sedan sticker de och du står ensam kvar vid stigen till byn, nu finns det ingen återvändo.

Detta resident evil spelet är nog det bästa jag spelat. Kontrollen är super, man ser killen man är över axeln, helt fulländat. Vapnen är grymma, man kan köpa dem av en skum typ som finns på olika platser i spelet, man kan också sälja vapen och trimma dem. Det kanske inte är så läskigt när man har en massa skott hela tiden, men ni kommer att behöva dem jag lovar .
I byn finns inga zombies som i de andra spelen utan mer utvecklade varelser eller vad man ska kalla dem för något. De flesta är skumma människor som ser ut som gamla döda bönder men det finns också mer monsterliknande saker. Det som är väldigt kul med bönderna är att de kan använda allt från yxor till motorsågar när de försöker döda en. Att bli instängd med en död kärring med motorsåg är inte så kul, man får panik för de springer fort. Storyn i spelet är sådär, man måste nästan spelat de andra resident evil spelen för att förstå, men den är okej.

Köp det om ni vågar=)

Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.

Vem var det som sa att cuben var en spelenhet för barn, inte var det jag ialla fall. Ännu mindre när jag blev ägare till det bästa spelet som någonsin gjorts i Res Evil serien. Jag är inte ett direkt fan av serien men ändå hade jag många svettiga handflator efter att gång på gång försökt fälla tio framrusande spanjorsbönder på en gång när man samtidigt ska försöka hålla presidentens dotter vid liv.

Spelet håller vad det lovar, det enda som är lite tråkigt är att spelet är så kort. Jag försökte minska på spelandet för att hålla det vid liv så länge som möjligt eftersom jag alltid vunnit alla spel på inköpsveckan men förgäves. Även om spelet tar slut fort så finns det både extraspel att klara, nya vapen att köpa m.m
om ni inte har det så råder jag er som gillar resident evil att köpa det för jag kan lova at ni blir nöjda.....

Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.

När jag spelade Resident evil 4 för första gången, så trodde jag såklart att det skulle vara zombies med, eftersom de är ett faktum i de andra spelen i serien.
Men jag misstog mig rejält.
Fienden är nu till synes vanliga människor som lever sitt liv i en "vanlig" by.
Men efter ett första möte med en av byborna känner jag mig inte välkommen längre. Personen står vid en brasa och man ser bara ryggen på honom.
När man kommer närmre får man ett uttryck av av detta är en snäll person, i alla fall jag.
Men där, just där tar jag fel, personen vänder sig om och säger något på ett okänt språk, sedan greppar han tag om en yxa ocg svingar den mot mig.
Jag döda honom och tar upp kampen mot fler bybor.

Det visar sig senare i spelet att dessa människor styrs av en sorts parasit i kroppen.
Fienden blir bara starkare och starkare.
Det är inte bara människorna i byn som är mina fiender, det finns massor av monster att slåss mot.
Något nytt i spelet är köpmannen som du träffar på olika platser, av han kan du nämligen köpa förnödenheter och vapen, köp gärna minkastaren!

Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.

Alla spelserier som förr eller senare kommer kallas för "klassiker" tål att upprepas. Men Capcom började redan efter två fantastiska delar i serien göra felsteg och hur bra vissa sekvenser än var i den tredje delen var det ett alldeles för oinspirerat och kort äventyr. Resident Evil 4 till Gamecube förvandlar de tidiga spelen från långsamma, eftertänksamma lugna spel till rena actionfesten. Faktum är att det är det bästa valet Capcom kunde göra.

Inledninssekvensen med huvudpersonen Leon i bilen förmedlar en dyster, brunaktig färgskala som genomsyrar hela spelet. Han har fått i uppdrag att rädda presidentens kidnappade dotter. Samma Leon man styrde i Resident Evil 2 är det som de handlar om och hans karaktär framkommer ännu mer här. Faktum är att spelet, trots sina många actionorienterade moment, överlag är mer personligt än alla andra Resident Evil spelen varit tillsammans. Storyn griper tag och i samarbete med den ursnygga grafiken gör det att spelet känns mer levande än man kunde hoppats. Jag minns hur otroligt imponerad jag var av "Goldeneye" till Nintendo 64 främst för att fienderna var så "levenade" i form av hur de rörde sig och när de blev träffade - här tar capcom det till en ännu högre nivå. Fienderna denna gången är inga Zombies. även om en del beter sig som det, utan bybor i den lilla byn man kommer till. De springer, ropar, samarbetar och rör sig nästan hemskt mänskligt och allt från galna kvinnor med motorsågar till gamla gubbar med högafflar måste besegras. Karaktärerna är otroligt snyggt animerade, omgivningarna ännu bättre; Det är levande och trots en sparsmakad färgskala fungerar det perfekt. Det är en otrolig känsla att kunna se bort i horisonten på framtida platser man bara vet att man kommer få besöka.

Ljudet och musiken kompletterar grafiken. Kontrollen och spelbarheten gör Resident Evil 4 till ett av världens bästa spel på senare år. Leon är inga problem att kontrollera och känslan att styra honom genom de många platserna är en ren fröjd. Varenda plats är fylld med nya utmaningar och när man tror spelet lider mot sitt slut kommer man till helt nya områden att utforska. Handlingen engarerar verkligen och det är kort sagt ett sådant där spel som man gärna upplever genom många sömnlösa nätter.

Man kan tro att Resident Evil 4 är perfekt och faktum är att det på nästan alla plan lyckas vara det. Det finns ett par enstaka moment i spelandet som inte känns helt perfekta, ett par områden som är lite enformiga och ibland tenderar handlingen att vara lite väl slätstruken. Men det är att leta efter fel, och att störa sig mycket på det som finns. Gillar man äventyr och action är Resident Evil 4 så nära en perfekt blandning man kan komma.

Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.

När jag en dag läste i min klub nintendo tidning så läste jag om att gubben som gjort detta spel (och dom andra Resident Evil spelen) hade tröttnat på tröga Zombier. Det tyckte jag var bra för att dom andra spelen var ganska lätta. Så jag gick och köpte det här spelet.
I början av spelet så åker man i en bil med två andra killar. Man beffiner sig någon stans i Europa. Killen man spelar med heter Leon. Han var en av dom få som överlevde zombie attacken i Rancon City. Han ska hitta Presidentens försvunna dotter som försvann någonstans i det här området. När man börjar spela så är man på något dystert ställe med förfallna gamla hus och nakna träd. Man kommer till ett ganska stort hus som man går in i. Där inne så sitter en man i en fotölj framför en öppen spis. Leon går fram till mannnen och visar honom ett fotto av Presidentens dotter. Då börjar mannen skrika på något konstigt språk. När Leon vänder sig och ska gå där i från tar mannen upp en yxa....

Betyg:
Grafik 10/10 Nintendo har överträffat sig själv
Ljud 8/10 Bra skrämmande ljud men farornas röster blir lite jobbiga
Hållbarhet 10/10 Man tröttnar aldrig
Kontroll 9/10 Lättstyrd kontroll
Handlig 9/10 Gillar handlingen

Totalt:10/10 Ett mycket bra spel som är ett måste för alla som gillar Resident Evil spelen, även om man inte testat dom andra spelen så älskar man det här.

Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.

Glöm allt du lärt dig sedan genrens begynnelse och träd in i den nya generationen. Vad som från och med nu är en ny standard inom Horrorgenren.
Förrenderade bakgrunder, tunn story, fasta kameravinklar, överagerande skådisar och stereotypa zombies är ett minne blott. Välkommen till häpnadsveckande 3D grafik, en djup och engagerande story, ett 3e persons över axeln perspektiv och en ny smartare och läskigare generation av monster. Det här är nytänkande och ren japansk skaparglädje på högsta nivå. Så otroligt mycket kunnighet, fingertoppskänsla och kärlek till genren ligger bakom detta att det kan om man vill ses som ett konstverk. Välkommen till Resident Evil 4.

Sex år har passerat sedan olyckan vi alla ha lärt oss älska drabbade Racoon City. Sex år sedan Leon S. Kennedy kämpade sig igenom horder av Zombies och tog sig överlevande ur staden som sedan sprängdes i luften av regeringen för att undvika vidare smitta. Umbrella Corporation stängdes ned och det hela "glömdes bort". Nu jobbar Leon som en mycket vältränad specialagent åt ovan nämnda Amerikanska regering. USAs presidents dotter har kidnappats av en okänd europeisk organisation och Leon skickas till en avlägsen by i vad som verkar vara ett mycket dystert Spanien. Leon anländer snart till den by ute i skogen som spåren lett till. En by höljd i höstrusk. Dimma, fuktig luft, löven gulnade på marken och kråkor som kraxande flyger iväg när Leon går på den ödsliga stigen mot byn.

Redan från dessa första steg i spelet är atmosfären tätare än i något annat jag spelat på mycket länge. Man kan känna lukten av förmultnade löv och känslan av kall och fuktig luft mot huden där man sitter och spelar. Den där fingertoppskänslan jag pratade om i inledningen är det som får saker som dessa att kännas så häftiga. När man springer genom byn i spöregnet mitt i natten känner man hur regnet blöter ned dina kläder, hur du blir kall och att du verkligen inte vill vara där när byns invånare åter igen upptäcker att du är vid livet. På tal om dem. Byns invånare är spelets första fiende. Dom rusar mot dig med hackor, spadar och högafflar efter att ha skrikit något på något konstigt språk. Dom kommer i massor och just när du tror att allt är ute så ringer byns kyroklocka. Alla stannar upp och börjar gå mot kyrkan. Byn ligger öde...
Jag kan ju säga att dessa bybor i trans bara är toppen av isberget. Även den lilla byn ute i den ogästvänliga skogen är bara början. Ju längre in i handlingen du kommer destå fler, större och elakare fiender stöter du på. Du upptäcker mer av den kult som har sitt fäste i denna del av Spanien och du tar dig längre in mot deras hjärta och upptäcker att det är betydligt mer som står på spel än bara presidentens dotter. Egentligen kan jag inte säga så mycket mer om handligen utan att förstöra något så allt jag säger är att innan det är slut kommer du ha gått igenom mer än i flera andra spel av samma typ tillsammans. Det blir svårt, mörkt, läskigt, actionfyllt och panikslaget.
Dock kan jag personligen tycka att handligen som börjar så atmosfäriskt, spårar ur fullständigt på några ställen när den blir till någon slags kavalkad i enorma bästar, blod,slem och överdrivna miljöer som helt förstör den stämning som så bra byggs upp i början likt en mindre bra B-film. Det finns även ett par punkter i handlingen som jag inte riktigt greppade och jag får känslan av att det har att göra med att jag inte spelat klart något av de tidigare RE spelen. Detta är synd.

RE4 kan skryta med den bästa grafiken som någonsin kommer visas upp på en GameCube. Här är karaktärer, monster, omgivningar, objekt, vädereffekter och vatten ungefär så snyggt som det kan bli på denna konsoll, ja kanske till och med på denna generation av konsoller över huvud taget. Visst kan man om man tittar noga på en vägg på ett visst ställle hitta mindre skarpa texturer men så petiga ska vi inte vara. Ljudet är för det mesta av toppklass även det med mycket obehagliga ljud á la Silent Hill många gånger, mycket bra musik och röstskådisar som för det mesta inte överagerar. Ibland kan dom dock kännas en aning krystade.
Kontroller och kameravinkel tar ett tag att vänja sig med. Har man som jag spelat många 3e persons actionspel till PC så har man svårt att acceptera den väldigt närgångna axelkameran och det faktum att man inte på något sätt kan "strafa" eller sidosteppa utan du måste vända dig om och gå åt det håll du vill. Men som med mycket annat fungerar det bra när man vant sig och det är ljusår bättre än fasta kameravinklar. Jag vill dock ändå ha en möjlighet att gå i sidled.

Resident Evil 4 är ett spel du ska äga om du äger en GameCube. Personligen köpte jag en Cube bara för att få spela RE4 och några andra stortitlar till denna konsoll. Jag lade ned en hel del pengar för att få spela detta spel som blivit höjt till skyarna. Det ÄR så bra. Det ÄR ett spel ingen borde missa. Även om du som jag inte är ett stort fan av genren så kommer du vara det efter en genomspelning av detta. Man har lyckats med att befria genren från allt som tyngde ned den och göra den tillgänglig för alla.

Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.

Å herre jävlar, de ställer tillbaka stegen! Oj, de delade på sig och kommer från två olika håll! Shit, de tar betäckning när jag skjuter på dem och täcker varandra! Jag kunde inte hjälpa att hänföras av fiendernas brist på låg hjärnkapacitet samtidigt som jag förtvivlat försökte hindra dem från att såga av mitt huvud samtidigt som jag var i desperat behov av att spara ammunition.

Resident Evil 4 är något av de bästa spel jag spelat sedan Silent Hill 3 (RPG spel inte inräknade, mind you). Jag är inget fan av serien. Men Resident Evil 4 inte bara överaskar, det rent av chokar mig med sin spelmässiga briljans! bara det att kontrollen funkar trotts att du är tvingad att sikta med den analoga spaken är ett mirakel i sig! Så är det oerhört vackert. Kalla höstmiljöer och vittrande byggnader tilllsammans med skickligt utplacerade stunder av knäpptystnad gör att jag hela tiden sitter på helspänn. Dessutom känns allt så himla tredimensionellt. Fienderna behöver inte komma från vägen, de kan komma var som helst. Insikten ger ingen bra magkänsla, kan jag säga.

Den första delen av spelet är ett mästerverk, skickligt utfört, en balansgång mellan action och skräck.
Sedan går det tyvärr utför. Den atmosfäriska, dimmiga senhöstsmiljön byts ut mot det klichéartade ösregnet, åskan och kolsvart natt. De försöker driva skräckkänslan längre genom att drastiskt mindska ditt synfällt. Det fungerar inte. Istället känns det mest överdrivet och konstlat. Sedan ska de föstärka actionmomentet. Inte bara det att fienderna muterar (med jämna melllanrum) de kommer nu mer i drivor istället för de mer finstilta tre från höger, tre från vänster, en från taket. Det gör att man mister respekten för dem, för de blir så alldagliga (lite precis samma symptom som Prodject Zero 2) att det enda du bryr dig om är att räkna kulor. Man kan dock leva med det, mest för att du minns hur underbart det var i början. Men det kulminerar med osynliga monster i kloaken. Det är inte läskigt. Det är inte ett kul actionmoment. Det är drygt och ett slöseri på Rife ammo.

En annan sak som överraskar är momentet när man måste släpa runt på presidentens blonda, kortkortbeklädda tonårsdotter. Jag hatar sånna moment. Det gör du också om du är ärlig. Det funkade i ICO, man kan inte hata Yorda. Men det funkar faktiskt i RE4 också! Till min stora häpnad är inte Ashley dum i huvudet, hon håller sig undan, gömmer sig och kan faktiskt vara av användning med jämna mellanrum! fantastiskt.

Storyn då? Eh, kom igen. Du spelar inte RE för storyn. Den funkar. den är knappast unik eller engagerande, men den funkar. Den ger dig en anledning att fortsätta. Spela inte RE4 för storyn, spela det för briljansen. Det är deffenitivt ett av de bästa spel som kommit till GameCube.

Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.

Sedan första gången jag spelade Resident Evil (ganska många år sedan) har jag tyckt om serien. Nu i och med 4:an så har spelets karaktär dock ändrats en aning.
Tidigare byggden stämmningen i spelet på att kameravinklarna var låsta och olika överraskningar var inte så ovanliga. Tex i början av Code: Veronica när zombierna utanför huset helt utan förvarning slår sönder fönstren och kommer in.
Till spelet i sig nu, handlingen börjar med att Leon S Kennedy blir skickad till en mystisk plats någonstans på spanska fastlandet (ja, valutan är pesetas). Man ska där leta efter presidentens dotter (den amerikanska alltså, vad annars!) eftersom det finns vissa märkliga spår som tyder på kidnappning. Och sedan är det hela igång.
En viktig skillnad tycker jag är att spelstilen är mer innovativ nu jämfört med tidigare. Man kan köpa vapen och uppgradera dessa hos en kringresande försäljare (det finns med andra ord EN normal typ till i trakterna där man håller till).

Grafiken håller vad den lovar, det kan jag lova. Jag behöver nog inte kommentera den så fruktansvärt mycket. Jag kan säga att den inte kommer att göra någon man eller kvinna heller besviken.

Ljudet är lagom för ett spel av denna karaktär, det sticker inte ut för mycket utan finns där som en viktig spänningshöjare. Ljuden som framkallas av olika vapen i spelet tycker jag är något av det underbaraste som finns. Speciellt den "enklaste" av sniper-bössorna.

Kontroll: Ahhh! Kontrollen i spelet beskrivs bäst med en cirkeldefinition.
För kontrollen ÄR verkligen kontroll. Man har total kontroll över Leon (och även Ashley i "Main Game") och i "Mercinaries" får vi spela några olika härliga karaktärer tex Hunk från RE2 och dessutom den coolaste, och bäst designade karaktären i hela TV-spelsvärlden, alla kategorier.
Ge mig ett "ALBERT"! Vad blir det? WESKER!!!!!

Dessutom innehåller spelet en annan kul aspekt och det är kritik mot USA:s utrikespolitiska beteende. Saddler (den riktiga ondingen) säger saker såsom: "No more shall the United states of America think they can police the world" eller "The American prevailing is a cliché that only happens in your Hollowood-movies"! Ett ganska kul inslag även om jag kan ha överdrivit eller möjligtvis förvrängt skaparnas avsikt med dessa repliker.

Sammanfattningsvis ska jag inte säga så mycket för om ni ska läsa min recension så får ni mindre tid till att spela detta underbara spel.
Om du vill ha ett snyggt, intensivt och HÅLLBART spel, välj RE4!

Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.

Sedan första gången jag spelade Resident Evil (ganska många år sedan) har jag tyckt om serien. Nu i och med 4:an så har spelets karaktär dock ändrats en aning.
Tidigare byggden stämmningen i spelet på att kameravinklarna var låsta och olika överraskningar var inte så ovanliga. Tex i början av Code: Veronica när zombierna utanför huset helt utan förvarning slår sönder fönstren och kommer in.

Till spelet i sig nu, handlingen börjar med att Leon S Kennedy blir skickad till en mystisk plats någonstans på spanska fastlandet (ja, valutan är pesetas). Man ska där leta efter presidentens dotter (den amerikanska alltså, vad annars!) eftersom det finns vissa märkliga spår som tyder på kidnappning. Och sedan är det hela igång.
En viktig skillnad tycker jag är att spelstilen är mer innovativ nu jämfört med tidigare. Man kan köpa vapen och uppgradera dessa hos en kringresande försäljare (det finns med andra ord EN normal typ till i trakterna där man håller till).

Grafiken håller vad den lovar, det kan jag lova. Jag behöver nog inte kommentera den så fruktansvärt mycket. Jag kan säga att den inte kommer att göra någon man eller kvinna heller besviken.

Ljudet är lagom för ett spel av denna karaktär, det sticker inte ut för mycket utan finns där som en viktig spänningshöjare. Ljuden som framkallas av olika vapen i spelet tycker jag är något av det underbaraste som finns. Speciellt den "enklaste" av sniper-bössorna.

Kontroll: Ahhh! Kontrollen i spelet beskrivs bäst med en cirkeldefinition.
För kontrollen ÄR verkligen kontroll. Man har total kontroll över Leon (och även Ashley i "Main Game") och i "Mercinaries" får vi spela några olika härliga karaktärer tex Hunk från RE2 och dessutom den coolaste, och bäst designade karaktären i hela TV-spelsvärlden, alla kategorier.
Ge mig ett "ALBERT"! Vad blir det? WESKER!!!!!

Dessutom innehåller spelet en annan kul aspekt och det är kritik mot USA:s utrikespolitiska beteende. Saddler (den riktiga ondingen) säger saker såsom: "No more shall the United states of America think they can police the world" eller "The American prevailing is a cliché that only happens in your Hollowood-movies"! Ett ganska kul inslag även om jag kan ha överdrivit eller möjligtvis förvrängt skaparnas avsikt med dessa repliker.

Sammanfattningsvis ska jag inte säga så mycket för om ni ska läsa min recension så får ni mindre tid till att spela detta underbara spel.
Om du vill ha ett snyggt, intensivt och HÅLLBART spel, välj RE4!

Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.

Jo det är ju så att detta är ett måste för alla Rsident Evil fantaster, det är ju inte bara så att grafiken är slående, det är faktiskt positivt att de har ändrat på storyn... Liksom det börjar att bli lite uttjattat med Umbrella nu. Jo först tyckte jag det var synd, men när man börjar så är man fast...

Det är ju klart skillnaden på lätt och svårt är verkligen jätte mycket!! Jag börjar alltid ett spel på medel och senare lätt och till sist svår (låter kanske knäppt men det är så jag spelar!!). Från mitt spelande till grafiken då då.. Jo det första jag upplevde var att styrningenhar dem förbättrat med hundra gånger. Nu är inte kameran fast spikad på ena sidan, den följer med gubben mera!! och att sikta är jovisst svårt i början men sedan är det en fröjd att skjuta igenom ett par spanska bönder.
För här är det inte någtra zombies längre, nej här är det ultra människor som kan tåla från 1-10 skott i huvudet. Jo om ni vill såela ett underbart suveränt roligt och lite mer spännande spel än dem andra Resident evil spelen ska ni kolla in det hära.. Ha en bra fortsättning på dagen..

Han som är mitt inne i spelet nu!

Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.

Att göra en egen bra recension.

Motivera era recensioner starkt varför skriv inte om ni ej en recension utan motivering.
Tv-spels recension skall det vara.
Ni som gjort en recension får gärna göra flera.

Min recension skall vara om Resident evil 4.

Resident evil 4: Redan när jag såg första filmen Resident Evil 4 så träckte jag oj vad bra det ser ut att vara. Jag gillar storyn om att man skall rädda Ashley från människorna med som zombieshuvud undertiden innan man hittar henne så hinner det hända massa saker.
Huvudkaraktären heter Lion med Ashley som går bakom honom.
Detta spelet är svårt men man lär sig spelet fort konstrollen var bra och kameran är följsam.
I början vilar han n stund med att åka båt men det efter tag så kommer ett havs monster från vattnet stor är han med.
Men det Resident Evil är inte så mycket skräck det är mer vanlig action.
Det finns inte så mycket att klaga på med spelet för att det är verkligen välgjort.
Men visst man tröttnar nog efter man har varvat ett par gånger.

Nu kommer betygen på spelen:

GRAFIK 10/10
Grafiken är toppen över allt och spelet är riktigt snyggt det ser man med en gång.

LJUD 10/10
Ljudt på monstrerna röster är balla och får en riktig Resident Evil känsla.
Gillar musiken med.
Rösterna på dem som kan prata är perfekt.

KONTROLL 7/10
Kameran är följsam och sköter sitt jobb.
Men ibland kan det kännas extremt stressande på Medium och Pro och lite komplicerad i början kan den också vara innan man hinner med tempot.
Sedan blir riktigt bra.

HÅLLBARHET 8/10

Spelet håller ungefär 10-15 timmar första gången kanske i kortaste lagret men det är intensivt och ett bra spel som har en riktigt bra story.
Spelet har inte så mycket pussel och problemlösningar men en del pussel har spelet. Sedan är spelet omspelbart för alen på gubbarna är bra och dom är smarta.
Det finns easy, medium och Pro som svårighetsgrav och på Pro är det omöjligt att klara det nästa men det är kul att slå tid rekordtider på spelet.

Totalt 9/10
Ett riktigt, riktigt bra spel delftenetivt värt att köpa för dig som gillar Action med riktigt bra tempo.
Om ni inte har Resident Evil 4 så köp det nu.

Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.


Dagen var äntligen här. Dagen jag sa jag skulle gråta framtill för att jag längtade så mycket. Mer aktuellt kan inte ett spel i Resident Evil serien bli för det här var något stort som hände oss, riktigt stort. Mina förväntningar var minst sagt skyhöga för det var längesen jag köpte ett spel man verkligen längtade efter. Möjligheten att importera fanns där hela tiden redan två månader innan släpp tagen men jag är den typen av person som vill känna på den äkta varan(Men det betyder inte att jag vill köpa en motorsåg).
Något som man alltid ångrar när det gäller tevespel är att man varje gång det vankas färskheter så vill man se mycket innan man spelat det. Vilket i slutändan gör det hela bara tråkigt eftersom man vet mycket av det som ska hända. Samma gäller detta spel. Capcom har matat ut trailers och ”Kit¨s eyes” ända sen spelet visades i spelbar version på e3 mässan 2004. Men nu är det ju så att man sett en bråkdel av vad som skulle hända för gång på gång förvånas man i det här spelet av överraskningar man inte hade en aning om. Men ändå, det fanns ändå inte många, men de fanns där. Men nu är det ändå här och jag vill kalla det här mardrömmen man aldrig vill ska sluta.

Du är Leon
Sydvästra Europa, någonstans mellan Frankrike och Spanien, börjar Leon’s färd för att hitta USA:s Presidents dotter Ashley. Lokalbefolkningen hade sett henne här någon dag i November 2004 och hade genast kontaktat den Amerikanska regeringen. De svarade med att skicka en nyligen utbildad agent som dock har en farlig resa på nacken. Han heter Leon S. Kennedy. Han stod ut Raccoon City incidenten för sex år sen tillsammans med Claire Redfield. Nu är han tillbaka i detta fasansfulla Action/Skräck spel som Capcom har filat på i tre långa år. På väg in i en okänd del av Spanien tar du nu rollen som Leon och den som är gammal Resident Evil räv känner direkt att allt inte är som det brukade vara. Vad har egentligen hänt? Låt oss ta reda på det.

Är det verkligen sant?
Ja det är det. Kontrollen har man sen 1996 förknippat med dålig eller medelmåttig i de här spelen. Okej, man kommer direkt känna av gamla idéer i kontrollen men samtidigt är den så mycket bättre. ”Tryck på B och framåt för att springa” har man sagt många gånger till sina kompisar och det har man fått göra även denna gång. Men den stora skillnaden är ju att nu sitter kameran snett bakom och ovanför högeraxeln. Men det finns självklart brister med detta till exempel när man ska sikta. Då ser du inte vad som händer till vänster om dig men det farligaste som kan hända med detta är att någon kan stå med en motorsåg just där. Men som tur är låter en motorsåg ganska högt så du vet när du antingen ska lägga benen och sikta eller skjuta för full hals. Jag kan ju avslöja att skjuta för full hals kan löna sig i det långa loppet.
Äntligen är Leon smart nog att kunna använda olika Action moment. Nu kan du knappt klättra i stegar(bara uppför) hoppa över låga hinder och ut genom fönster från andra våningen. Men det roliga med fönsterhoppandet är att den senare kommer visa sig totalt onödig av den enkla anledningen att du inte får chansen att göra det. Nåt som dock är användbart med Action knappen(Även kallad ”A”) är att du kan gå fram till en fiende och sparka huvudet av han, hon eller den. Du kan också sparka dom i luften om du trycker vid rätt tillfälle och har du tur kan du sparka till mer än en rackare.



Dom är inte så dumma som du tror
Men ändå är dem det. Capcom visste att spelarna var less på trötta som Zombies som går runt och muar som en annan ko. De bytte ut dem mot skrikande men snabba idioter istället. Välkommen till Pueblo, en liten by ute i skogen som ger dig ett varmt välkomnande. Värmen av öppna sår som bultar kanske? Det här ingen turistort precis, och de som bor där, även kallade Ganados, hatar Amerikaner i alla dess former. Speciellt Leon som de har blivit ombedd att döda till varje pris.
De här pojkarna och flickorna är så grymt sura på dig att de bildar formationer för att få tag på dig, och gör dem det kommer blodet att spruta. Egentligen skulle man förstå bättre hur faktiskt smarta dom alla är om man hade kunnat Spanska. Men efter viss spaning på Internet har jag fått reda på att de säger saker som ”Han är skadad!” och ”Fånga honom!”. Intressant är också att dom kan både ducka och flytta sig åt sidan för en finger galen Leon vilket då man börjar få slut på skott kan bli ganska irriterande, och värst är det på proffesional då de både hukar sig och trampar åt sidan i samma ställning. Ibland är ett slösat skott livsviktigt om några timmar. Men som tur är finns det lite att gå på och det går knappt att undvika att bli dödad. Men ännu en gång visar Capcom sin medkänsla för spelaren och har efter varje ny laddning satt dit en checkpoint ifall du skulle kyssa monstrens fötter farväl. Du kommer garanterat att dö, ofta.

Skräck?
Tidigare har vi fått gå genom trånga korridorer där det stått en tak intresserad Zombie i varje hörn. Numera står dom och väntar på att man ska komma och döda en, men de är ju faktiskt inte Zombies utan Ganados besatta av en viss parasit. Det här är ett Action spel i dess bästa form. Mycket ska sprängas och skjutas innan man fattar att det faktiskt inte är ett skräckspel man har på teven. Men ett f.d. skräckspel måste ju också ha skräckinslag, de finns, de är få men det kan åtminstone första gången påminna en om att man inte är mer än människa. Jag fick inte ut några rop på hjälp en enda gång men känslan av panik vibrerade i min nerver. ”Vad ska jag göra, Vad ska jag göra!?” Sa jag nog många gånger efter 18 timmars spelande och stunder av rädsla och panik.
Man kan nästan känna stanken av ruttna lik när man passerar en av spelets många och långa korridorer. Stämningen är hela tiden total då du aldrig vet vad som lurar på golvet, i taket och runt hörnet.

Låt oss få det här köpet undanstökat. Om du som är lite modig av dig och länge spelat RE spelen så är detta ett underbart måste. Jag började skitskraj spela REmake till Gamecube och idag skrämmer inget spel mig till vansinne som det en gång gjorde. Det här är inte heller särskilt skrämmande... För Mig! Köp, Beskåda, Älska och Föreviga din syn på Resident Evil som något vackert.

//Kent

Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.

Re4 det känns inte som ett spel utom som en film.

Jag kommer ihåg när den skulle komma ut jag hade pratat om den hela tiden så att mina kompisar tröttnade på mig, och det var 2 veckor innan den kom ut.
När den kom ut så gick jag direckt till spel affären i skol tid (fast vi hade 10 min rast) jag köte den och jag blev ej besviken.

Spelet är inte bara bra det är grafiken också. Det känns som om dom har använt hela gamecubs styrka. När man ser grafiken så känns det som om det är verklig. Allså de har verkligen gjort spelet som jag trodde om inte bättre.

Musiken är läskigt. När jag spelar blir jag rädd för musiken inte spelet. Det är en av de läskigaste musiken jag har hört. Musiken har en bra timeing.

Handling: Presidentens dotter kidnappas. Och presidenten sätter sin bästa person som ska hitta henne (Leon Kennedy). Medan Leon letar efter Ashley (presidentens dotter) så stötter han på massor av fiender. Fast nu är fienderna alvarligt starkare än dom i andra re serierna och definitiv snabbare. Alla ställen i spelet är olika svåra fast enligt mig så är bossarna lika lätta. Bästa banan är slott banan. Ska inte avslöja något mer.

Den är en av de bästa spelen till GC fast är inte alla spelen det.

Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.

Detta är ett av det bästa spelen till gamecube det är så revulutionerande finns mycket och göra och ruskigt svårt ibland samtidigt kul.
Sedan finns även små roliga saker att vinna.
Lion kör man som han skall rädda en tjej som heter Ashley och det är inte så lätt för vakterna är hack i häl hela tiden.
Så resan blir lång.
Hon blir bortrövad av vålnader, pirater och trollkarlar.
Detta spel får enormt betyg.
Jag behöver inte äns skriva betyg mer än än jag ger spelet en
10/10

Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.

Sex år har passerat sedan Leon S. Kennedy i seriens andra del överlevde zombieinvasionen av Raccoon City.
Han har sedan dess rekryterats av den amerikanska regeringen och nu fått uppdraget att rädda presidentens kidnappade dotter från en kult i Europa.
Många blev förvånade när Capcom avslöjade att ”Resident Evil 4” helt saknade zombies.
Man behöver dock inte vara orolig att detta ska ha påverkat spelet negativt, tvärtom.

Byborna och munkarna som tagit de levande dödas plats som standardfiende har intensifierat spelet markant.
De är mycket snabbare och ofta utrustade med vapen, såsom liar, armborst och yxor.
Överhuvudtaget är allt mer actioninriktat jämfört med föregångarna.
Detta matchas väl med en annan välkommen nyhet: avsaknaden av fasta kameror.
Numera ses allt snett bakifrån Leons axel, vilket också medför helt nya möjligheter att använda ens vapen.
Med hjälp av ett lasersikte har man nu full kontroll på var man siktar när man håller in R-knappen.

”Survival horror”-konceptet har fått sig en uppfräschning som gör detta till det hittills bästa spelet i genren.
Det är även ett av de snyggaste spelen just nu, med oerhört detaljerade miljöer och karaktärer.
Och ja, det är fortfarande riktigt läskigt.

Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.

Det är nog enda sättet att beskriva RE:4.
Jag hade precis fått spelet i mina händer, lyriskt sprättade jag plasten, öppnade spelboxen för att kunna genomlida den 1km långa bilresan hem. Väl hemma så finns det inget annat att göra än att flyga in på sitt rum och öppna den lila lådan. När introfilmen flashat förbi lag jag tummen på analogsticken, och där skulle den ligga i 7h framöver...
7h i sträck plöjde jag parasitinfekterade bybor, cultister och diverse andra varelser innan ja insåg att jag borde äta någonting.
Efter 17:55h fick jag skåda ett klassiskt resident evil slut, dock denna gång med en gnutta humor.

Grafiken är väll det som mest får en att höja ögonbrynen, för att sedan sänka dom igen och resa ett styggt hånflin så fort man avlagt ett magasin i kistan på en motorsågs tokig bybo med ica-kasse över huvudet.
Spelkänslan är enorm och historian vilket påminner, precis som filmerna mycket om Metal Gear Solid höjer detta spel till skyarna.

Detta spel är värt att köpa kuben för, om du inte redan äger den.

Även den vackraste ädelsten har sina fläckar.
Sen om dom fläckarna förhöjer skönheten hos stenen är upp till varje persons tycke och smak. För att ta som exempel, försäljarna. visst det var en fin idé helt klart, men ibland undrar man hur mycke t-virus dom snortat när dom placerade dom. Hur/varför finns det en merchant nere i ett hål med lik och spetsiga spikar, varför förföljer han en, och hur många australiensiska vapensmugglare kan det finnas egentligen.
Med detta vill jag inte ha sagt att dom drar ner på spelet, tvärt om det lägger in en grad av humor som får en att små le varje gång man ser det blåa ljuset och hör orden "Welcome stranger"...

Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.

Bakgrundshistoria:
Resident Evil 4 - Sex år efter den hemska händelsen i USA-staden Raccoon City. Leon S. Kennedy, som vid det tillfället var en nybörjarpolis, som första dagen på jobbet fick erfara Umbrellas hemskaste ansikte i form av det farliga G-viruset, som då var en uppdaterad version av det så kallade T-viruset, som var upphovet till all ondska den där ödesdigra dagen i herrgården... den 24 juli 1998.

Nu, sex år senare har Leon blivit tränad av staten till att bli hemlig agent, vars största uppdrag för tillfället är att finna och rädda USA:s presidents dotter, Ashley Graham. Leon tar sig till Spanien, till en lantlig del av den spanska landsbygden, närmare bestämt till den lilla byn Pueblo. Hit blir eskorterad av två poliser från den spanska polisstyrkan. När han väl kommer dit börjar hemskheterna än en gång - Resident Evil 4, den senaste delen i Capcoms odödliga spelserie har tagit sin början...

Spelupplägg:
Under denna rubriken räknar jag in själva spelmomentet, all action och själva kontrollen. Spelet i sig flyter på som något Resident Evil-spel aldrig gjort förut. Allting man gör, går snabbt och menysystemet är oklanderligt och lätttillgängligt. Att styra Leon går även det som på räls. Han springer dit man vill, agerar snabbt och flyr fältet när de absurt fientliga byborna jagar honom genom ödelagda kyrkogårdar och hemsökta, förvridna skogspartier. Resident Evil 4 är och kommer antagligen bli, tillsammans med Metal Gear Solid 3: Snake Eater, det mest fartfyllda och absolut bästa actionspelet under hela 2005.

Avslutande ord:
Resident Evil 4 är ett spel, som dels är svårt att lägga från sig och dels svårt att sluta tänka på. Man förstår att åldersgränsen är 18 år, eftersom hela spelet är en bloddrypande historia fylld till toppen av mängder av destruktiva vapen och förödande tillbehör - underbart för de personer som kan hantera det.
Jag kan bara säga såhär, har du ett GameCube och är i rätt ålder - köp Resident Evil 4. Har du inte ett GameCube och är i rätt ålder - köp ett GameCube och Resident Evil 4, så enkelt är det...

Ett underbart vackert, välgjort och skräckinjagande spel, i vars skugga inget actionspel förutom Metal Gear Solid-serien kommer i närheten av.

Rekommenderas varmt.

/VM

Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.

Jag andas tungt. Jag springer snabbare än någonsin förr. Jag börjar svettas. Jag blir galen. Så här kan man känna sig när man spelar detta spel. Men faktum är att det jag beskrev nu är mig själv när jag sprang hem på lunchrasten för att äntligen få packa upp mitt egna exemplar av Resident Evil 4 och få testa det för första gången. 90 minuter var alldeles för kort tid och det kändes som 90 sekunder innan jag var tvungen att lika snabbt springa till skolan igen.

1998... Året då allt bröt ut. Året då Rebecca, Billy, Jill, Chris, Claire och Leon bekämpade zombies för att överleva en mardröm. Racoon City liknar ett slagfält och USA:s president ger order om att bomba staden. Viruset utplånas och företaget Umbrella Corporation stängs ner. Visst minns vi alla Leon Scott Kennedy. Konstapeln som råkar vara på fel ställe vid fel tidpunkt under hans första dag som polis. Han var en av de få som klarade sig genom hela soppan. Sex år efter incidenten i Racoon City jobbar han för regeringen som beskyddare av den nya presidentens familj. Dessvärre kidnappas presidentens dotter på väg hem från sitt collage. Enligt källor har hon setts i Spanien, men ingen vet mer. Leon blir ditskickad ensam, och ställs inför en ny mardröm.

Mer än så om handlingen berättar jag inte, men jag kan däremot säga att detta är det bästa spelet jag har spelat. Jag skulle beskriva Resident Evil 4 som en blanding mellan Resident Evil och MGS Twin Snakes. Med detta menar jag att man har fått en codec-liknande radio och att mellansekvenserna är lika snyggt och filmiskt gjorda som i Twin Snakes.

Grafiken: Capcom har lyckats göra ett spel som imponerar i alla kategorier, och särkilt grafiksmässigt. Detta är faktiskt det vackraste spelet jag har sett, och då har jag faktiskt spel som Half-Life 2, Doom 3, Far Cry, Metroid Prime och MGS Twin Snakes och Substance. Alla omgivningar, vapen och fiender är riktigt snyggt animerade. En sak som jag är riktigt imponerad av är alla karaktärers hår. Det ser så verkligt ut och det får en att känna sig lite rufsig i håret! Kort sagt är grafiken bra. RIKTIGT bra!

Ljudet: Det är inte fienderna som skrämmer en, utan ljudet. Ljudeffekter och musik imponerar och ibland man kan bara lägga ner handkontrollen för att lyssna. Och som vanligt i Resident Evil är det lugnande melodier i sparmenyerna. Om du bara vill lugna nerverna så kan du gå till närmaste ”typewriter” och lyssna på den härliga musiken. Ljudet är i en klass för finsmakarna (eller i detta fallet: finlyssnarna).

Kontrollen: Resident Evil ska helst avnjutas på GameCube, för där gör det sig bäst. Tyvärr beror det inte på kontrollen som i vissa fall kan känna sig klumpig. Det mesta är fixat i Resident Evil 4 men det finns fortfarande små jobbigheter, som man i och för sig lär sig att hantera på bästa sätt och leva med efter någon timma. Annars, en perfekt spelkontroll.

Spelupplägg: Den största skillnaden mellan de tidigare spelen i serien och Resident Evil 4 är att man nu ser karaktären bakifrån och inte ovanifrån. Allt är därmed i 3D och det gör det hela mycket mer levande. Man är verkligen med i spelet och kämpar för sitt liv. Numera kan du sikta precis var du vill att skotten ska skjutas. Lite längre in i spelet får du möjligheten att köpa, sälja och uppgradera vapen och föremål hos en konstig man i märkliga kläder… Ytterligare en ny rolig detalj, om du står omringad och inte hinner ladda om så kan du när som helst ta upp kniven och hugga bort fienden, vilket självklart uppskattas! Detta är bara några få av alla de nya möjligheterna i Resident Evil 4 och jag låter er upptäcka resten själva. Det blir roligare så, eller hur? I varje fall... spelet i sig är väldigt nyskapande och det gör att Resident Evil 4 har ett riktigt bra spelupplägg. Perfekt faktiskt.

Hållbarhet: Resident Evil spelen har aldrig varit händelsefattiga och Resident Evil 4 är inget undantag. Tvärtom, så är Resident Evil 4 det mest innehållsrika spelet i serien hittills. Det finns hela tiden saker att göra och man tröttnat aldrig… Låter bra, eller hur?

Spelkänsla: ”Jag vill se vad som händer när jag går in här!” och ”Undrar vad som händer om jag drar i den spaken?” är bara ett par av alla meningar som kommer att komma upp i ditt huvud. Capcom har alltid haft en förmåga att fängsla spelarna, ge dom en välbekant ”Resident Evil-känsla” som ändå är helt främmande. Det är den känslan som driver dig, mig och alla andra Resident Evil-spelare framåt och ingen kan ta den känslan från oss! Får vi i vilket fall hoppas!

Betygen:
Grafik: 5/5 Det snyggaste spelet jag har spelat. Otroligt snyggt animerat!
Ljud: 5/5 Resident Evil utan ljud är ett Resident Evil utan atmosfär. Som smörgås utan smör.
Kontrollen: 4/5 Inte perfekt, men inte långt ifrån heller!
Spelupplägg: 5/5 Nyskapande och framför allt genialt!
Hållbarhet: 5/5 Som tidigare sagt: Man vill aldrig sluta.
Spelkänsla: 5/5 ”Resident Evil-känslan” är en underbar känsla. Så är det bara!
Totalt: 5/5 Resident Evil i sin bästa skepnad!

Allt som allt: ”Fight your fears and survive”. Den meningen dök upp i mitt huvud många gånger under spelet. Antagligen mest p.g.a. att det är så sant som sagt. Resident Evil 4 ger Resident Evil-serien och Capcom ännu bättre rykte (som om det skulle behövas) och bjuder på en av årets häftigaste upplevelser. Tro mig när jag säger att du aldrig har spelat något liknande. Resident Evil 4 är det bästa spelet jag har spelat och jag är säker på att jag inte är ensam om den synpunkten. Jag är stolt över att äga Resident Evil 4 och en GameCube, det enda som egentligen behövs för att man ska ha det bästa på marknaden. Tack för eran uppmärksamhet!

// Oliver

Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.

Resident Evil 4.

Detta spel har jag endast gett 3 stjärnor, varför?
Låt mig beskriva varför.

Del 1 - Story

berättelsen i detta spel, är tyvärr inte ny. Istället är det delar urplockade från olika filmer och böcker, teamet bakom detta spel har nästintll lånat allt material til detta spels berättelse. När du spelar detta spel, kommer det inte vara någon överraskning, det komemr vara väldigt ikänbart. Det är rent av tarvligt.

Berättelsen ger jag en 2 utav 5.

Del 2 - Spelet

Spelet känns också det, tyvärr väldigt orealistisk och igenkännande. Miljöerna är larvigt fåniga (i form av labyrinter och konstiga rum). Det känns inte som att vara i en "by" eller de övriga nivåerna, det känns som att vara i en lustig labyrint, där antagligen ingen sulle kunna bo på riktigt. Spelet är mera pang panga än klura och bli skrämd. Det gör att det känns mera som man spelar James Bond med en mix av aliens.

Spelet känns som en om det vore en film, och då kan jag säga dig,
är det en film vi ska spela, tycker jag det finns mycket bättre filmer att hyra och se än att spela detta spel.

Denna genre ger jag 3 av 5

Del 3 - Slutligen

Total fick spelet 5 / 10
Resident Evil 4 är en mix av James Bond och aliens, berättelsen är en mix av många sci-fi filmer och böcker. Detta har vi redan sett Capcom. Miljöerna är fåniga, spelkänslan är tråkig, det ända bra med resident Evil 4 är grafiken, vilket gör att spelet käns som en film.
Men som jag nämnde, det finns mycket bättre filmer att se.

Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.

Resident Evil 1, Resident Evil 2, Resident Evil 3:Nemesis... Resident Evil:Codename Veronica, Resident Evil Zero...
Ja, uppföljarna blev många efter Capcoms jättehit 1996.
Och inte att förglömma de två filmerna. Resident Evil fansen började bli trötta på det uttjatade upplägget, de ville ha något nytt...

2005
I RE4 spelar man återigen som Leon S. Kennedy (från RE2). Han är numera en agent för en hemlig organisation som arbetar direkt under presidenten. Presidentens dotter Ashley Graham har blivit kidnappad och spren leder till en enslig liten by i Europa.
Introt är stämningsfullt, men ännu anar man inte vilken skillnad detta spel kommer att bjuda på, till skillnad mot de föregående spelen...

Evolution
Glöm fasta kameravinklar och förrenderade miljöer. Här är allt i 3D. Vyn ligger strax bakom Leons axel och adderar till den klaustrofobiska känslan. Med L-knappen håller man fram kniven, och med R-knappen siktar man sitt vapen. Alla vapen är utrustade med lasersikten. Interaktivitet
är nyckelordet för RE4, det går t ex att sätta en kula i knät på en fiende och sen gå fram och ge denne en fet spark så att huvudet flyger av.

Sammanfattning
Om jag ska beskriva RE4 fullt, skulle ni aldrig orka läsa det. Men jag ska säga ett par saker till om detta fenomenala spel. Fienderna t ex numer finns det inga zombies, nu är det galna, mordiska bybor man
möts av i början av spelet. Och ju längre in i spelet man kommer desto
värre blir fienderna, bossarna med för den delen. Här finns heller inga "Item Boxes", utan man har en väska att förvara sina grejer i. Som tur är kan man köpa större väskor med tiden. Just det, köpa...

Överallt i spelet dyker det upp en handelsresande, här kan man köpa vapen samt uppgradera de vapen man har. Till detta behövs naturligtvis pengar, eller pesetas, som det heter i spelet. En del fiender lämnar pesetas efter sig när de dör, och man kan hitta pesetas lite överallt.
Man kan även hitta skatter, man kan sälja...

RE4 är ett spel man måste spela och utforska själv för att förstå. Med otrolig grafik (gamecuben kan, minsann!) kuslig musik, skön kontroll och otrevliga fiender samt massvis att låsa upp efter man klarat spelet, är det här ett måste i spelsamlingen...köp nu !

Tack för mig, på återseende...

Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.

När jag först fick höra talas om det nya Resident Evil-spelet fick jag kalla kårar. Och det inte för att det verkade så rysligt spännande utan för att jag läste om Capcoms nyheter i RE-serien. Inget Umbrella, inga zombies och inga fasta kameravinklar. HUR kunde detta överhuvudtaget vara ett Resident Evil-spel? HUR? Men jag lät mig bara tvivla i cirka två sekunder. Capcom brukar aldrig misslyckas, jag satte het enkelt min tillit på Resident Evil-seriens skapare.

När jag något halvår senare fick hem Resident Evil 4 i brevlådan var jag på helspänn. Och efter ca 20 timmar effektivt spelande satt jag och darrade; jag hade just klarat av det senaste spelet i Resident Evil-sagan och jag var mållös. Alla mina tvivel som jag haft ett halvår tidigare kändes som meningslösa tankar, detta var det BÄSTA spelet i den här serien. Till och med den bästa i den här genren, eller kanske till och med ett av de bästa spelen någonsin.

Resident Evil 4 bjuder spelaren på, inte bara ett grafiskt mästerverk, utan på en resident evil-orgie utan dess like. Spelet har i och för sig några små skavanker men det är inget som man lägger på minnet en längre tid, känslan som de tidigare spelen varit smockfulla av, var så påtaglig i fyran att man inte kan slita sig. Man sitter darrandes och väntar på en typewriter så att man kan spara och när man väl står framför skrivmaskinen så fortsätter man spela för det är totalt omöjligt att lägga ner handkontrollen. Och angående de ändringar som jag tvivlade på från en börjar så accepterar man det inom den första kvarten av spelande. Kameran känns som din allierade vän när den smyger sig bakom Leon och man känner sig inte precis säkrare för att man inte kan titta bakom sig utan att vända ryggen åt något annat. Och handlingen i spelet är så greppande att man slutar tänka på de gamla tråkiga zombierna och Umbrella, allt man koncentrerar sig på är de nya spanjorerna och vad som ligger bakom allt detta.

Rent tekniskt är Resident Evil 4 ett av de snyggaste spelen jag skådat. Grafiken upphör inte att förvåna. Musiken i bakgrunden är lika känsloframkallande som i de gamla spelen. Ibland kunde man kanske önska sig lite mer musik, men när den sen spelas så ryser man och kalla kårar vandrar uppför ryggraden. Handlingen i spelet tar serien till en helt ny dimension, och lyckas fortfarande stå kvar med fötterna på jorden. Sen har Capcom lagt till det nya actionkommandot. Det är A-knappen som står för detta kommado och det går ut på att man kan använda sig av speciella handlingar såsom att resa upp stegar och hoppa ut genom fönster. Och detta är helt enkelt ett genidrag. Det bjuder nämligen på handlingar och kommandon som tidigare bara varit möljligtt i filmer. Var evigt vaksam - du vet aldrig när a-knappen kommer till användning. Spelet i sig är en toppoängare och det är ett måste för alla Resident Evil- och skräckspels-älskare.

Resident Evil 4 kom som en blixt från en klar himmel och det slog sig ner som en meteorit i mitt hjärta. Det är för mig inte fortsättningen på en gammal underbar skräckserie, utan snarare ett nyskapande spel som tillför allt den gamla serien ville uppnå och lite till. Capcom tar Resident Evil till sin rätta plats - bland stjärnorna. Resident Evil 4 kommer för mig alltid stå som en milstolpe då skräckgenren fick sig det ansiktslyftet det har behövt ett ordentligt tag. Så om ni inte har införskaffat er det, så finns det bara ett råd jag kan ge er - köp det och köp det NU.

Och ta med er hagelbössan när ni lämnar hemmet, helt plötsligt kanske ni står öga mot öga med en motorsåg! Och det vill ni inte - tro mig!

Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.

Capcom, de utpumpande uppföljarnas okrönte mästare och skapare av odödliga spelserier som så smått förlorat sin respekt tack vare sinnessjuk exponering. Vår kärt blåa robotpojke och hans miljontals speltitlar samsas med Ryu, Akuma och gängets minst lika många. En jakt efter perfektion, eller en efter pengar? Vi börjar hursomhelst med en kort historielektion angående dagens odött stönande tema; Resident Evil.

Det första Resident Evil-spelet kom ut år 1996, till Sonys då väldigt färska och saftiga Playstation. Spelet blev direkt en hänsynslöst stor framgång, tack vare sitt oerhört hårda tema och våldsamma upplägg. Att gå runt i en nära fotorealistisk herrgård och bli vettskrämd av vandrande ruttna lik var inget man var särskilt van vid på den här tiden, i alla fall inte i 3D-grafik. Man hoppade till både en och sju gånger, och hundarna som ursinnigt krossar glasfönstrena i en av korridorerna hör ju än idag till en av de mest minnesvärda upplevelserna i genren. Så, efter originalet följde såklart en uppföljare, och efter den ännu en. Förutom ett par spin-off-titlar så kom även CODE:Veronica till Segas sorgligt insomnade Dreamcast, konvertingar följde av originalspelen och här sitter vi nu. Resident Evil finns utspritt på ett gäng olika format, och serien har egentligen inte utvecklats alls på dessa nio år. Originalspelen, enligt mig särskilt Veronica, är alla väldigt bra, men när Resident Evil Zero släpptes till Gamecube för något år sen så förstod man att serien i sin nuvarande form bara står och trampar zombieblod. Upp till midjan, minst. En rejäl spruta med nyskapande och variation behövdes injiceras, och helst innan serien verkligen skulle köra ner sig i leran. Eller förlåt, innan serien verkligen skulle köra ner sig i vätskan från Tyrants kryobehållare.
Gnistan kom. På E3 för ett par år sen visade Capcom upp en kort realtidsvideo från Resident Evil 4, monstret som skulle komma att förändra serien, och varför inte spelvärlden, för alltid. Det såg fanimej så ut i alla fall, Leon S. Kennedy från tvåan gick nu omkring i ett ödsligt och förtvivlat vackert slott, med vajande draperier och spelande ljuseffekter vart man än vände sig. Inga förrenderade bakgrunder och statiska rörelser här inte. När en mystisk svart massa verkade attackera Leon och videon tog slut så var man helt klart förväntansfull, det såg fantastiskt ut. Kunde detta kanske faktiskt bli renässansen som man hoppats på?

Ett och ett halvt år samt ett överjävligt långt recensionsintro senare står jag här, med det nyligen avklarade Resident Evil 4 i mina händer.
Jag skulle kunna göra all följande text onödig genom att helt enkelt förklara att Resident Evil 4 är ett alldeles absurt bra spel, och att alla som läst ända hit borde ta sig belöningen att springa och köpa, alldeles nu. Nu råkade jag faktiskt säga just det, men om ni vill så kan jag gärna försöka förklara lite mer ingående varför detta spel faktiskt levde upp till förväntningarna, om än på ett lite annorlunda sätt.
Det enda som klarade sig från tidigare nämnda E3-demo var huvudpersonen, hela temat med det oförklarliga mörkret gick tyvärr förlorat någonstans på vägen. Istället har vi fått en liten inskränkt by i Spanien att ränna omkring i, samt lite närliggande områnden. Du anländer som sagt i skepnad av Leon, den föredetta polisen från tvåan som nu gått och blivit statlig agent. Jobbet som fört honom så långt hemifrån är att rädda presidentens dotter, som tydligen har förts till denna härligt mystiska plats av anledningar höjda i ett fint lager dimma. Ens första intryck ges ofta av utseendet, och i det här fallet tappar man hakan ungefär direkt. Att grafiken är makalös i detta spel är nog de flesta medvetna om, men man slås ändå av hur förbannat vackert allt faktiskt är. Detaljrikedomen är väldigt hög, karaktärsanimeringen är på topp, specialeffekter som eld och explosioner är antagligen det bästa jag någonsin sett i ett tv-spel och som en sista touch ligger ett underbart smutsigt filter över alltihop och skapar en brunblek nyans. Allt från ensamt ruttnande stugor till magnifikt stora salar är klockrent designade, och ett enormt arbete måste ha lagts ner på detta spels yttre. Ett arbete som helt klar bär jäkligt välsmakande frukt.
När första haktappningen har lagt sig så är det dags att börja utforska denna hemlighetsfulla plats. Sättet man styr Leon på är egentligen identiskt med de tidigare delarnas kontrollsystem, man använder sig fortfarande av höger och vänster på analogen för att just svänga åt dem hållen, och uppåt för att röra sig i vald riktning. Detta är något som många klagat på i tidigare delar, eftersom det kan bli väldigt osmidigt och segt att röra sig i en hektisk situation. Nu är det dock fixat tack vare den nya kameraplaceringen. Man följer hela äventyret tätt över Leons axel, vilket känns ovant till en början med snart ger både en lite klaustrofobiskt skön känsla och ett allmänt smidigare system än förut, då kameran ju var placerad lite här och där för att ge filmiska effekter. Eftersom spelet såklart är i full 3D nu så kan man även sikta manuellt och exakt, exempelvis på ens fienders olika kroppsdelar. Skjuter man en väsande gammelfarfar i benet så trillar han ihop och blir genast ett lätt byte för en säker hand, siktar man på armen så kan personen i fråga tappa sitt vapen och skjuter man mot huvudet så kan det lätt bli väldigt barnförbjudet.
Det som ändå slår den sista och hårdaste spiken i kistan angående spelets lilla bortbrytning från tidigare delar är ändå att zombierna, de söligt maskätna varelserna som många förknippat serien med, nu är borta. Istället får vi något mycket värre. Vi får vanliga människor hos vilka något är väldigt, väldigt fel. Hemskt fel. Första gången Leon möter en av byborna så får han ett ganska trevligt välkomnande, nämligen i form av att turligt nog lyckas hoppa undan en yxa som svingas mot hans kropp. En trevlig start på dagen, utan tvekan. Tillsammans med de nya fienderna skapas även en annan stor skillnad gentemot de tidigare delarna, nämligen mängden action. När jag klarade spelet så hade jag haft ihjäl närmare tusentalet motståndare, vilket ju är en gnutta mer än man kanske är van vid. Jag tar nu tillfället i akt och ändrar spelets genre från skräckäventyr till actionäventyr, något annat skulle jag inte kalla det. Spelet är turligt nog väldigt bra upplagt, då fienderna ofta anfaller i stora horder mellan lugnare utforskningsmoment. Naturligtvis stöter man på enskilda saker att döda eller dödas av, men det finns ändå en ganska tydlig uppdelning mellan förhållandevis lugna perioder och galet skjutglada sådana. Appropå vapen kan jag, utan att nämna för mycket, säga att det finns en hel del olika skjutjärn att pröva på de snälla invånarna, och alla kan dessutom uppgraderas när det gäller styrka, magasinstorlek och så vidare. För att göra detta plockar man upp pengar ifrån döda bybor och olika gömmor, hittar den mystiske försäljaren som finns ungefär överallt och handlar för glatta livet. Här kan man köpa både nya vapen, större väskor att bära sina saker i och även skattkartor som pekar en till värdefulla föremål att sälja senare. Allt för att ha råd med fler, och större, vapen. Mången huvud skall rulla och mången liter röda kroppsvätskor skall flyta innan man är klar med det här spelet, det kan jag lova. Man kan säkert säga att denna nya fokusering på action är ett felsteg, men när man väl sitter där och gör om högaffelbärande bybor till tomhänta och huvudlösa bybor så är det bland det roligaste, morbidt nog, som man kan göra. Spelglädjen är oerhörd, och man försöker alltid minst en gång till, även när ens eget huvud ligger och flinar på golvet efter en överraskningsattack av de hemska motorsågsbärande påshuvudena. Men, nämn det spel som är helt perfekt och jag ska sälja min själ för att skaffa det.

Jag älskar att bli rädd. Filmer har nog aldrig fått mig att bli rädd, därför är jag evigt tacksam att spelen faktiskt lyckats med detta vid flera tillfällen. Silent Hill-serien skrämde skiten ur mig på det där sköna sättet ända ända sen första delen, och när Nemesis jagade en skoningslöst i Resident Evil 3 så var man ofta nära att stänga av för att ”man nog måste gå och lägga sig nu”. Där denna senaste Resident Evi-del lyckas med att skapa en kuslig stämning och ett av världens just nu roligaste spel så misslyckas det tråkigt nog med att få mig genuint rädd. Panikrädsla är en ganska kul företeelse som det finns en hel del av i detta spel, men någon psykologisk, någon djupare rädsla kommer aldrig för mig. Att se en nära odödlig styggelse till fiende komma emot mig med sina gigantiska metallklor där jag står och trycker i ett hörn nästan helt utan ammunition blev tyvärr aldrig samma sak som att höra de rusande fotstegen av en Crimson Head i remaken av originalet, och inte ens i närheten av att känna den sjukligt påtryckande känslan som vi glatt finner i Silent Hills rostiga värld. Detta är lite sorgligt, och antagligen den enda punkt där Resident Evil 4 faller lite i min mening. Att storyn inte heller är särskilt smart eller sammanhängande kan man bortse ifrån, det hör liksom till på ett sätt. Om man ser på hela serien så har vi en ganska intressant historia att finna, men ser man på varje enskilt spel så håller det inte särskilt långt. Jag skulle nog säga att CODE: Veronica är det enda i serien med en fullt godkänd egen berättelse, och fyran faller alltså in i det gamla vanliga storyfacket, där de tidigare nämnda galna byborna samsas med minst lika galna munkar, klassiskt läskiga provrörsmonster och annat traditionellt otyg.
Såhär i slutet på en recension passar det nog med lite prata om hållbarhet och längd, och i dessa fall är Resident Evil 4 alldeles utmärkt. Spelet är hyfsat långt, och det finns en hel massa godbitar att låsa upp när man till slut klarat det. Värt att spela om är det helt klart också, tack vare extravapen och liknande. Det som dock verkligen lär dra en tillbaka gång på gång är som sagt att det är så jäkla kul att spela, något som andra spel i genren knappast kan skryta med på samma sätt. Om vi räknar detta som ett skräckspel alltså, vilket jag i för sig inte gör.
En snabb sammanfattning av denna långa recension hindrar mig sorgligt nog från att sätta det maxbetyg jag hade velat, hade jag blivit lite räddare så hade jag inte tvekat. Nu blir det istället den starkaste nian jag någosin skådat, till ett av de starkaste spelen på väldigt länge. Om ni ärligt talat har läst ändå hit så blir jag tårögd, men samtidigt arg. Varför sitter ni fortfarande kvar? Er enda ursäkt kan få vara något i stil med ”det har ju inte släppts här än, importfjant!”, annars ska jag fanimej jaga ut er ur era hem och ner mot närmaste spelbutik. Med Spelbutikens betygssystem så är femman ett faktum.

Detta är årets första riktiga måste, och redan en perfekt kandidat till årets topplista. Har man åldern inne så får detta inte missas, inte överhuvudtaget.


Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.

Har nu spenderat över 10 frenetiskt skräckfyllda timmar med "Resident Evil 4" och kan inte mer än att hålla mig hårt om bröstet, i hopp om att jag inte fått en hjärtattack.

Spelet är för faen fulländat. Visst, efter en viss tid byts den mystiska "cottage" idyllen på den spanska bakgården ut mot lavafyllda underjordar och vindpinande slott (något som jag inte uppskattar), men bara spelet i sig självt upphäver miljöns "bredsida" avsevärt.

Animeringar och rörelser hos Leon (huvudkaraktären) är så underbart snygga och välgjorda och är en ren fröjd för ögat.
Miljön (åtminstone en lång bit i början) är kuslig och ger en kalla kårar som vägrar släppa greppet om en, även efter att man stängt av spelet.
Dock vill jag påpeka att genuina Resident Evil fans troligen inte kommer finna samma klaustorfobiska känsla i Resident Evil 4 som i exempelvis Resident Evil 2 eller i Resident Evil Remake (det senare till Gamecube), samt att spelet nu är betydligt mer action orienterat än tidigare, vilket faktiskt skräckmomenten förlorar en del på. Troligen är detta inte på grund av den tidlösa action som spelet består utav, utan musiken som tidigare spelade en otroligt stor roll, nu avsaknas. Ja, den finns, men det är inte ofta den spelas och det lämnar en önskande efter mer härligt läskiga soundtracks som får en att hålla sig på helspänn.
Tempot är högt - väldigt högt - och lämnar en gång på gång kippandes efter andan. Speciellt när ett tjugotal, otroligt intelligenta varelser, gjort allt i sin makt för att ta livet av dig. Speciellt när en utav dem hållar fast dig (man kan slita sig om man är snabb med kontrollstickan) medan en annan beklädd varelse tar sig fram emot dig med en motorsåg i högsta hugg och, om du inte sliter dig, kommer att skära huvudet av dig. Detta har hänt mig en del gånger och skrämde livet ur mig varenda gång, men samtidgt faschinerade det mig hur effektivt dessa varelser faktiskt jobbar för att ha ihjäl dig. De olika sätten som Leon kan dö på är bara en njutning i sig (ingen sadisk åverkan dock) och att samtidgt höra varelser grymtandes och stöndandes när bilden blir svart, fylld med en blodröd text: "You are dead" gör en härlig känsla av att Capcom gjort sucée.

Nej.. det finns en del brister - faktiskt - men jag kan svära, svära på att ett sådant här spel - under inga som helst omständigheter - får missas.
Jag satt själv över 6 timmar i sträck, fastnaglad vid TV:n en onsdag, fullt övertygad om att jag skulle sluta spela efter nästa save-point, men drogs hela tiden framåt utav min nyfikenhet och faschination för alla de möjligheter Leon öppnar med sina versala handlingar med A-knappen; något som mina studier fick lida utav.

Nej.
Om du som jag är en stolt Gamecube ägare och vill ha ett riktigt, riktigt bra spel, oavsett vad du gillar så råder jag dig att köpa det när det väl släpps i Europa och kura ihop dig i soffan, för här väntar några utav Gamecubens absolut anmärkningsvärda och skräckfyllda speltimmar någonsin.

Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.

Resident Evil 4 har det snackats mycket om, och är nog det mest efterlängtade spelet någonsin. Åtminstone till Gamecube. Med all rätt. Jag köpte den amerikanska versionen av spelet för ca 2 veckor sen, och har nu spelat det sönder och samman. Jag måste säga att efter att ha klarat spelet och sett slutsekvensen så har jag absolut inga ord i mitt ordförråd för att beskriva vad jag just upplevt. Det var nog dem mest adrenalin-kickande, mest skräckinjagande och panik-framkallande speltimmar jag någonsin haft nöjet att vara inblandad i. Resident Evil 4 skapar en ny innebörd för ordet "överlevnad".

Att man spelar ett av de mest snyggaste spel som någonsin gjorts, eller det snyggaste spelet som gjorts, framgår redan från första början i inledningen. Spelet är så snyggt att det inte kan beskrivas i ord, att bara se bilder på spelet gör det inte rättvisa, man måste se det i rörelse för att kunna se alla detaljer som inte syns i bilder. Det är trots allt detaljerna som gör spelet. Att man upplever den mest suggestiva stämningen och atmosfären förstår man redan efter några minuter. Att man verkligen hör det bästa ljudet i ett spel på mycket länge förstår man med en gång; röster, musik, och effekter arbetar i symbios med varandra. Det finns absolut ingenting som inte passar in. Allting är klockrent: grafik, ljud, kontroll, story, karaktärer, fiender. Allting är perfekt. Och jag överdriver inte.

Nu har jag bara beskrivit det ytliga i spelet, innehållet då? Det finns det mycket av. Spelet har genomgått en otrolig förändring. Förutom att grafiken och ljudet och röster m.m har förbättrats bortom all sans, så har även mycket lagts till. Det som jag irriterade mig mest på i tidigare spel var det fantastiskt begränsade inventariet man hade. Istället för att ha 6-8 rutor man kan förvara enskilda saker i så har man nu en väska i stället. Men väskan kommer i tre olika varianter: M (Medium) L (Large) och XL (Extra Large). Det klassiska med det här är ju förstås att de senare väskorna bara finns tillgängliga lite senare i spelet.

Man har - något oväntat - i spelet lagt in ett köpläge, där man kan köpa föremål (Kroppsskydd, väskor m.m) vapen, hälsa (endast first-aid spray), dessutom så kan man även sälja saker som man hittat i spelet (som skatter) och även uppgradera vapen som man har köpt. Ingenting är ju gratis och allting kommer med ett pris, således så kostar allting pengar i spelet, och det inte lite. Ett vapen kan kosta (beroende på vilken typ) mellan 8000-70000 PTAS (spelets valuta), men som tur e så får man valuta när man slaktar alla fiender i spelet (speciellt mycket för bossar). Men det är också detta som jag tycker är lite av spelets nackdel, det kostar så himla mycket att köpa saker, bara en first-aid spray (hälsa) kostar 10000 PTAS. Men som sagt... allting har ett pris.

Som ni förstått så är spelet betydligt mer action-orienterat, från första sekunden, det är sällan man får något andrum. Är ni rädda för att spelet/serien förlorat stämningen och skräcken? Ni behöver inte oroa er, det finns tillräckligt mycket här för att få era nackhår att resa sig (nämnde jag bossarna?). Många fler överraskningar finns att vänta.. Jag har inte nämnt något om historian, och det har jag inte för att det skulle förstöra hela spelet, det är ju liksom därför man spelar spelet - för att få reda på vad det är man har att göra med. Jag kan säga så här: det är inga zombies och det är inga mänskliga..

Jag trodde faktiskt inte att det här spelet skulle bli så här bra. I ärlighetens namn så är det det bästa spelet jag spelat på väldigt länge. Visst så finns det nackdelar, som att man inte kan strafa (gå i sidled) och att man inte längre kan ladda om vapen i inventariet, utan måste göra det i spelet. Och så kan man heller inte växla mellan vapen med ett snabbt knapptryck (vilket skulle underlätta). Men det här är ju bara småsaker. Spelet är ändå värt varenda krona, och varenda sekund av ditt liv. Gör dig en tjänst genom att förboka den europeiska versionen med en gång (finns det någon som inte har gjort det?) eller köp den amerikanska versionen nu. Du kommer inte att ångra dig. Resident Evil har genomgått både en revolution och en evolution OCH en pånyttfödelse i och med RE4. Ett mästerverk. Och jag har fortfarande 10000 ord till för att beskriva spelet, men jag lämnar resten till er för att utforska..

Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.

Presidentens dotter Ashley har blivit kidnappad och är fången i en kyrka nånstans i Spanien.
Leon S Kennedy heter personer som man är i spelet, när man börjar spelet så häpnas man över hur bra grafik det är och hur detaljerat och välgjort allt är.

Man börjar spelet med att man ser Leon sitta i en bil och prata med två spanska poliser senare när dom inte vill åka längre för att dom vill "slippa få parkeringsböter" säger dom, Så får man börka styra Leon efter ett tag så hitta man ett läskigt litet hus som man ser en person titta ut genom fönstret .

När man går in och frågar om han har sett Ashley så bara grymtar han å forstätter med att göra eld när man vänder ryggen till så försöker han att kasta en yxa i ryggen på en då måste man vara snabb att döda han.
sen ser man massa med personer kommer mot huset.
Det är ungefär 3 minuter av början och i det tempot är det nästan hela tiden.
Man kan nästan aldrig ta det lugnt inte ens i filmerna för helt plötslig kan det kommer fram att man ska trycka A-B samtidigt för att ducka eller blocka ett slag.

Det här är nog ett av dom bästa spelen som finns

KÖP DET.....om ni inte redan har det.

nu till poängen:

GRAFIK: 5/5
Den bästa grafiken som man har sett till gamecube helt enkelt

LJUD: 5/5
Dom har lyckats få ljud och sånt på sånna perfekta ställen, typ i trånga korridorer kan det komma läskig musik men det kommer ingenting och skrämmer än då har man varit skitnervös i onödan sen när man lugnar ner sig då händer det.

Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.

Efter tre månaders förhandlingar har jag äntligen fått förtroendet att köpa Resident Evil 4, i utbyte mot ett anonymt löfte. (Mina föräldrar är ganska anti mot våldspel) men nu ångrar jag inte en sekund att jag köpte detta kärleksbrev signerat Capcom, Och dessutom ganska tacksam att personalen på Game hade fumlat med betalningen och gett mig spelet för en hundring billigare.

När jag tryckt i den första av skivorna och tryckt på new game, blir skärmen blodröd och man hör Leon S Kennedys röst för första gången då han berättar om sitt äventyr i Racoon city. Sedan stannar bilen som han åker i, han kliver ur och betalar chauffören. Anledningen till att Leon befinner sig där han är är att presidentens dotter är kidnappad, och de enda uppgifter som finns tillgängliga är att hon setts i en by i Spanien. Leon beger sig alltså dit.
När jag får kontrollen över Leon står han vid början av en stig täckt med rostbruna löv. Med c-spaken vänder jag blicken uppåt och ser svarta nakna träd sträcka sig mot himlen. Jag har inte blivit så paff av ett spels visualitet sen jag spelade Metroid Prime första gången. Det såg över tio gånger bättre ut än på bilderna, som även de såg otroligt bra ut. Jag går fram till ett hus och stiger in. En filmsekvens börjar. Något anmärkningsvärt är att filmsekvenserna har samma grafik som in-game motorn. Leon går runt ett hörn och finner en man stå böjd över sin öppna spis. Han verkar mycket upptagen. Leon går fram och visar mannen ett foto på Ashley. Mannen vänder sig om och jag reagerar på den tämligen underliga ögonfärgen. Mannen säger något på obegriplig spanska, men det låter som om han inte allt för högt uppskattar Leons besök. Leon ursäktar sig och ska just gå då mannen tar en yxa och uppenbarligen tänker skalpera herr Kennedy. Denne aktar sig. Jag får nu åter kontrollen, plockar fram mitt pumphagel och skjuter mannen i huvudet. Plötsligt hörs en lastbil starta och röster hörs utanför. Jag dirigerar Leon upp på övervåningen, hoppar ut genom ett fönster, skjuter ihjäl angriparna och springer därifrån. Redan nu har Capcom mig i ett järngrepp.
Grafiken och musiken är ett sällsynt lyckat giftermål. Senare i spelet upptäcker jag att fienderna är långt smartare än de ger sken av. Att låsa in sig i ett hus ger visserligen lite tid att förbereda sig, men förr eller senare kommer fienden ändå in.

Ibland dyker det upp köpmän som är några av de få karaktärer i spelet som inte vill skalpera vår hjälte. Dessa säljer vapen och uppgraderingar till dessa, och har du mycket pengar rekommenderar jag strikern i första hand. Detta är en supersnygg shotgun som uppgraderad dessutom är überstark. Min andrahandsrekommendation är en Rifle semi auto, en sniper som du slipper ladda om med efter varje skott. Mycket praktisk. Problemet är att den tar upp en herrans massa utrymme i din väska. Senare i spelet visar sig fiender med någonting obeskrivligt växande ur huvudet. Det finns tre typer av dessa. Den första ser ut som en uppochnervänd bläckfisk med en grymt vass tag som hugger i det mesta som rör sig. Den andra varianten är en insekt som hoppar ut ur fienden och börjar anfalla själv. Dessa är dock inte så svåra att döda.
Den tredje varianten är någonting som ser ut som en snabel.
Akta dig särskilt för den, för kommer den nära så slurpar den i sig ditt huvud som om det vore en cocktail. Och tro föresten inte att bara för att du har klarat ut det finns det inte något att göra. Vad säger jag inte, men jag vågar påstå att det kommer att väcka många svordomar och svettiga handflator.

Resident Evil 4 rekommenderar jag till alla över tretton år och med starka nerver. Peace.

Denna recension kommer från www.spelbutiken.se:s gamla recensioner.

Vi köper dina spel

Vi rekommenderar